Add parallel Print Page Options

30 När Rakel förstod att hon inte kunde få några barn, blev hon avundsjuk på sin syster. Ge mig barn, annars dör jag, vädjade hon till Jakob.

Då blev Jakob arg och sa: Jag är väl inte Gud heller? Det är han som bär ansvaret för att du inte får några barn.

Då sa Rakel till honom:Ligg med min tjänsteflicka Bilha, så att jag får barn genom henne!

Hon gav honom Bilha till hustru. Han låg med henne,

och hon blev med barn och gav honom en son.

Rakel kallade honom Dan (rättvisa), för hon sa: Gud har gett mig rättvisa och hört min bön och gett mig en son.

Rakels tjänsteflicka blev med barn igen och gav Jakob ytterligare en son.

Rakel kallade honom Naftali (brottning), för hon sa: Jag har varit i ständig tävlan med min syster, och jag har vunnit!

När Lea nu insåg att hon inte längre kunde bli med barn, gav hon sin tjänsteflicka Silpa till Jakob som hustru,

10 och snart gav också Silpa honom en son.

11 Lea kallade honom Gad (min lycka har vänt sig).

12 Sedan gav Silpa honom ytterligare en son,

13 och Lea kallade honom Aser (lycka), för hon sa: Jag är så lycklig! De andra kvinnorna kommer att tycka att jag verkligen har blivit välsignad!

14 En dag under veteskörden fann Ruben några alrunor på ett fält och han gav dem till sin mor Lea. Rakel bad då Lea att dela med sig till henne. (Man brukade tillaga en kärleksdryck av alrunor.)

15 Men Lea svarade vresigt: Räcker det inte med att du har tagit min make ifrån mig? Nu vill du ha min sons alrunor också!Rakel sa: Du får ligga med honom ikväll i utbyte mot alrunorna.

16 När Jakob kom hem från åkrarna den kvällen, gick Lea ut för att möta honom. Du måste ligga med mig i kväll! sa hon. Jag har nämligen tingat dig för några alrunor som min son har funnit! Då gjorde han det.

17 Och Gud svarade på Leas böner, och hon blev med barn igen och födde sin femte son.

18 Hon kallade honom Isaskar (lön), för hon sa: Gud har belönat mig för att jag har gett min slavflicka till min man.

19 Sedan blev hon med barn igen, för sjätte gången, och födde en son.

20 Hon kallade honom Sebulon (gåvor), för hon sa: Gud har gett mig goda gåvor åt min make. Nu kommer han att hedra mig för att jag har gett honom sex söner.

21 Senare födde hon också en dotter som hon kallade Dina.

22 Då kom Gud ihåg Rakels böner.

23-24 Hon blev nämligen med barn och födde en son. Gud har tagit bort skammen från mitt namn, sa hon. Hon kallade sonen Josef (må Herren ge mig ännu en), för hon sa: Kanske Herren ger mig ytterligare en son.

Jakob blir en rik man

25 Ganska snart efter Josefs födelse sa Jakob till Laban: Jag vill resa tillbaka hem.

26 Låt mig ta med mig mina hustrur och mina barn och resa min väg. Nog har jag väl arbetat tillräckligt för dig nu!

27 Lämna mig inte, svarade Laban, för en spåkvinna som jag har besökt har sagt till mig att de många välsignelser som jag har fått beror på att du är här.

28 Hur mycket vill du ha för att stanna? Jag tänker betala vad du än begär.

29 Jakob svarade: Du vet hur troget jag har tjänat dig under alla dessa år, och hur din boskap har ökat i antal.

30 Du hade inte mycket när jag kom, men din rikedom har blivit enorm. Herren har välsignat dig genom allt jag gör. Men hur ska det bli med mig? När ska jag få en chans att skaffa något åt min egen familj?

31-32 Vad är det du begär? upprepade Laban.Jakob svarade: Det finns en sak du kan göra för mig. Låt mig gå ut bland dina hjordar i dag och välja ut alla getter som är brokiga och spräckliga, och alla de svarta fåren. Ge dem till mig som lön, så ska jag fortsätta att arbeta för dig.

33 Om du sedan hittar några vita getter eller får i min hjord, så vet du att jag har stulit dem från dig.

34 Överenskommet! svarade Laban. Vi gör som du säger!

35-36 Redan samma dag gick Laban ut och samlade ihop alla bockar som var strimmiga och brokiga, alla getter som var brokiga eller spräckliga med vita fläckar och alla svarta lamm. Han överlämnade dem till Jakobs söner, som förde bort dem på tre dagsresors avstånd, medan Jakob stannade kvar och tog hand om Labans hjord.

37 Jakob tog friska skott från poppel, mandel och lönn och skalade vita strimlor i dem.

38 Han lade ut käpparna vid vattenhoarna, så att djuren skulle se dem när de kom för att dricka, för det var parningstid.

39-40 Hjordarna parade sig alltså framför de vitstrimlade käpparna, och deras avkomma blev brokig och strimmig, och Jakob förde över dem till sin hjord. Sedan skilde Jakob tackorna i Labans hjord från bockarna och lät dem i stället para sig med de svarta bockarna i sin egen hjord. På så sätt byggde han upp sin hjord med hjälp av Labans.

41 Dessutom valde han bara ut de starkaste djuren till parning och lade de skalade käpparna framför dem,

42 men han gjorde det inte med de svagare.

43 På så sätt blev de svagare lammen Labans och de starkare Jakobs. Jakobs hjordar växte till snabbt, och han blev mycket rik och hade många tjänare, kameler och åsnor.

Jakob återvänder hem

31 Men Jakob fick reda på att Labans söner klagade: Han har tagit allt min far ägde, och sin rikedom har han fått på vår bekostnad.

Snart märkte Jakob att Laban blev kylig i sin attityd mot honom.

Herren talade nu till Jakob och sa till honom: Återvänd till dina förfäders land och till dina släktingar där, och jag ska vara med dig.

Därför skickade Jakob en dag efter Rakel och Lea och bad dem komma ut på fälten, där han var med hjordarna,

för att få tala med dem.Er far har vänt sig mot mig, sa han till dem, men mina förfäders Gud har varit med mig.

Ni vet hur hårt jag har arbetat för er far,

men han har varit fullständigt samvetslös och tio gånger har han ändrat min lön, men Gud har inte tillåtit honom att skada mig!

Om han sa att de spräckliga djuren skulle bli mina, så födde hela hjorden spräckliga djur, och när han ändrade sig och sa att jag kunde få de brokiga djuren, blev alla lammen brokiga!

På så sätt har Gud gjort mig rik på er fars bekostnad.

10 Vid tiden för djurens parning hade jag en dröm och såg att bockarna som parade sig med hjorden var strimmiga, spräckliga och brokiga.

11 I min dröm kallade sedan Guds ängel på mig

12 och sa till mig att jag skulle para de vita getterna med de brokiga, spräckliga och strimmiga getterna. 'Jag har nämligen sett allt som Laban har gjort mot dig

13 'Jag är den Gud du mötte i Betel

14 Rakel och Lea svarade: Det passar oss utmärkt! Det finns ingenting för oss här - vi kommer i vilket fall som helst inte att få något av vår fars rikedom!

15 Han har bara gett oss den rätt som tillhör de främmande kvinnorna. Han har sålt oss, och vad han fick för oss har han förbrukat.

16 De rikedomar som Gud har gett dig från vår far tillhörde egentligen oss och våra barn från början! Gör därför precis som Gud har sagt till dig.

17-20 En dag medan Laban var ute och klippte fåren, lyfte Jakob upp sina fruar och söner på kameler och flydde utan att berätta för Laban vad han tänkte göra. Han drev hjordarna framför sig - de hjordar som han fått i Paddan-Aram - och tog med sig allt han ägde och begav sig av hemåt till sin far Isak i Kanaans land.

21 På så sätt flydde han med alla sina ägodelar, och gick över floden Eufrat och begav sig till Gileads land. Rakel stal sin fars husgudar och tog dem med sig, och Jakob bedrog också Laban genom att ge sig iväg utan förvarning.

22 Laban fick inte reda på att de hade flytt förrän tre dagar senare.

23 Då tog han sina män med sig och tog upp jakten och hann ifatt dem vid Gileads berg efter sju dagar.

24 Den natten visade sig Gud för Laban i en dröm. Se upp med vad du säger till Jakob, sa Gud till honom. Du ska varken välsigna eller förbanna honom!

25 Laban kom ifatt Jakob där han hade slagit läger vid Gileads berg, och Laban och hans följe stannade också där.

26 Vad menar du med att ge dig iväg på detta sätt? sa Laban. Är mina döttrar fångar, tillfångatagna i strid, eftersom du har flytt med dem på detta sätt?

27 Varför lät du mig inte få ordna en avskedsfest med sång och spel?

28 Varför fick jag inte kyssa mina barnbarn och säga adjö till mina döttrar? Du har burit dig dumt åt!

29 Jag skulle kunna krossa dig, men din fars Gud visade sig för mig i går kväll och sa till mig: 'Se till att du inte är alltför hård mot Jakob.'

30 Men svara på en sak! Även om du känner att du måste ge dig av och har sådan längtan efter ditt barndomshem, varför har du stulit mina husgudar?

31 Jag gav mig iväg därför att jag var rädd för dig, svarade Jakob. Jag trodde att du skulle ta dina döttrar ifrån mig med våld.

32 Men när det gäller dina husgudar vilar en förbannelse över den som tog dem. Låt den personen dö! Om du finner en enda sak, som vi har stulit ifrån dig, så svär jag inför alla dessa män, att jag ska ge den tillbaka till dig utan frågor. Jakob visste nämligen inte att Rakel hade tagit husgudarna.

33 Laban gick först till Jakobs tält för att söka igenom det, sedan till Leas, och därefter sökte han i de två bihustrurnas tält. Slutligen gick han till Rakels tält.

34 Men Rakel hade gömt dem i kamelsadeln och satt nu på dem. Fastän Laban sökte mycket noggrant i tältet hittade han dem alltså inte.

35 Ursäkta att jag inte reser mig, far, sa Rakel, men jag har mens.

36-37 Nu blev Jakob rasande på Laban. Har du hittat något? frågade han. Vad består mitt brott i? Du har kommit efter mig som om du jagade en brottsling och har sökt igenom allting. Ta nu fram allt vad jag har stulit och lägg det framför oss, framför dina och mina män, så att alla kan se det och avgöra vems det är!

38 I tjugo år har jag varit tillsammans med dig, och hela tiden har jag tagit hand om dina får och dina getter, så att de har fött frisk avkomma, och jag har aldrig rört en enda av dina baggar för att få mat.

39 Om något djur anfölls och dödades av vilda djur, visade jag då det för dig och bad dig att minska antalet i din hjord? Nej, jag tog på mig förlusten. Du fick mig att betala för varje djur som stals från hjorden, vare sig jag kunde hjälpa det eller inte.

40 Jag har arbetat för dig under dagens brännande hetta och under kalla, sömnlösa nätter.

41 Ja, i tjugo år har jag arbetat - fjorton av dem för att förtjäna dina två döttrar och sex för att få hjorden. Och du har ändrat min lön tio gånger!

42 Om inte Gud med sin nåd hade varit med mig - min farfar Abrahams Gud, och min far Isaks Gud - skulle du ha sänt iväg mig tomhänt. Men Gud har sett din grymhet och mitt hårda arbete, och det är därför som han tillrättavisade dig i går kväll.

43 Laban svarade: Dessa kvinnor är mina döttrar, och dessa barn är mina och dessa hjordar och allt du äger. Allt är mitt. Hur skulle jag då kunna skada mina egna döttrar och barnbarn?

44 Låt oss i stället sluta förbund med varandra och leva i fred för all framtid.

45 Då tog Jakob en sten och reste den som ett minnesmärke,

46 och sa till sina män att samla stenar och göra ett stenröse, och Jakob och Laban åt tillsammans bredvid röset.

47-48 De kallade det för vittnesröset - Jegar-sahaduta på Labans språk och Galed på Jakobs språk.Detta stenröse ska hjälpa oss att minnas den här dagen, sa Laban.

49 Det kallades därför också för vakttornet (Mispa), för Laban sa: Må Herren se till att vi håller detta löfte, även när vi är utom synhåll för varandra.

50 Om du är hård mot mina döttrar, eller om du tar dig andra fruar, så kommer inte jag att känna till det, men Gud kommer att se det.

51-52 Detta röse, fortsatte Laban, står mellan oss som en bekräftelse på våra löften att jag inte ska gå förbi denna plats för att anfalla dig och att du inte heller ska passera den för att anfalla mig.

53 Jag kallar på Abrahams och Nahors Gud och din fars Gud och ber att han ska döma mellan oss.Då svor Jakob en ed inför sin far Isaks mäktige Gud att han skulle respektera denna gränslinje.

54 Sedan offrade Jakob ett offer till Gud på bergets topp och inbjöd sina följeslagare till en måltid och tillbringade sedan natten tillsammans med dem på berget.

55 Tidigt nästa morgon steg Laban upp och kysste sina döttrar och barnbarn och välsignade dem och återvände hem.