A A A A A
Bible Book List

Hesekiel 20-21 Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Herren påminner om Israels upproriskhet

20 På den tionde dagen i femte månaden av det sjunde året kom några av de äldste i Israel för att be om ett besked från Herren, och de satte sig ner bredvid mig för att vänta på hans svar.

Då gav Herren mig detta budskap:

Du människa, säg till de äldste i Israel: Herren Gud säger: Hur vågar ni komma och be mig om hjälp? Jag försäkrar att jag inte kommer att tala om någonting för er.

Döm dem, du människa! Fördöm dem och berätta för dem om alla synder detta folk har begått ända från sina förfäders tid fram till i dag.

5-6 Tala om för dem vad Herren Gud säger: När jag utvalde Israel och uppenbarade mig för folket i Egypten, lovade jag det och dess ättlingar att jag skulle leda dem ut ur Egypten till ett land som jag hade upptäckt och utforskat åt dem. Det var ett gott land, som flöt av mjölk och honung, det bästa av alla länder på jorden.

Sedan sa jag till dem: Gör er av med alla avgudar. Orena er inte med de egyptiska gudarna, för jag är Herren, er Gud.

Men de gjorde uppror mot mig och ville inte lyssna. De gjorde sig inte av med avgudarna och övergav inte gudarna i Egypten. Då tänkte jag att jag skulle tömma min vrede över dem, medan de ännu var kvar i Egypten.

9-10 Men jag gjorde inte det, för jag var angelägen om att skydda mitt namn och rykte, så att inte egyptierna skulle skratta åt Israels Gud, som lämnade sitt folk utan beskydd. Därför ledde jag mitt folk ut ur Egypten och ut i öknen, mitt framför ögonen på egyptierna.

11 Där i öknen gav jag dem mina lagar och förklarade att de skulle kunna leva genom att följa dem. Den som håller mina bud ska få leva.

12 Och jag gav dem sabbaten, vilodagen, som ett tecken mellan dem och mig och en påminnelse att jag, Herren, renar dem och att de i sanning är mitt folk.

13 Ändå gjorde Israel uppror mot mig. Där i öknen förkastade folket mina lagar. De ville inte följa mina föreskrifter, fastän det betydde liv att följa dem. De missbrukade sabbaten. Då tänkte jag ösa ut min ilska över dem och utplåna dem där i öknen.

14 Men också den gången lät jag bli, för att skydda mitt namns ära, så att inte folken som såg mig leda dem ut ur Egypten skulle påstå att jag gjorde slut på dem därför att jag inte kunde ta hand om dem.

15 Också i öknen tröttnade jag på dem och hotade med att inte leda dem in i landet som jag hade gett dem, ett land fullt av mjölk och honung, den bästa platsen på jorden,

16 därför att de hade skrattat åt mina lagar och missbrukat sabbaten. Deras hjärtan var hos avgudarna!

17 Men ändå räddade jag dem. Jag gjorde inte slut på dem i öknen.

18 Sedan sa jag till deras barn: Följ inte i era förfäders fotspår. Orena er inte med deras avgudar,

19 för jag är Herren, och jag är er Gud. Följ mina lagar och håll mina stadgar!

20 Bruka mina sabbater rätt. De är ett tecken på förbundet mellan oss, och de ska hjälpa er att komma ihåg att jag är Herren, er Gud.

21 Men också barnen gjorde uppror mot mig. De förkastade mina lagar, de lagar som ger liv åt dem som håller dem. De missbrukade också mina sabbater. Då sa jag: Nu ska jag tömma ut min vrede över er i öknen.

22 Men än en gång tog jag tillbaka min dom över dem, för att skydda mitt namn bland folken, de folk som sett min makt när jag ledde dem ut ur Egypten.

23-24 Men medan de var i öknen lovade jag högtidligt att jag skulle skingra dem till jordens alla hörn, därför att de inte följde mina lagar utan föraktade dem. De missbrukade mina sabbater och längtade efter sina förfäders avgudar.

25 Jag lät dem införa seder och lagar som var värdelösa och som inte kunde ge dem något liv.

26 I hopp om att de skulle dra sig tillbaka i förfäran och förstå att jag ensam är Gud, lät jag dem orena sig med de gåvor som jag gav dem. De offrade sina förstfödda barn i eld till sina gudar!

27-28 Du människa, tala om för dem vad Herren Gud säger: Era förfäder fortsatte att häda och förråda mig, när jag ledde dem in i det land som jag hade lovat dem. De bar fram offer och tände rökelse på alla höjder och under alla träd. De uppväckte min vrede, när de bar fram offer till dessa gudar. De kom med sina parfymer och sin rökelse och hällde ut sina drickoffer till dem!

29 Jag sa till dem: 'Vad är det för offerplats ni går till?' Det är därför den fortfarande kallas 'Offerplatsen'.

30 Herren Gud vill veta om ni tänker orena er som era förfäder gjorde, och fortsätta att tillbe avgudar.

31 Ska jag lyssna till er och hjälpa er, trots att ni offrar till dessa avgudar och låter era söner brännas till aska, den dag som idag är? Så sant jag lever, säger Herren Gud, jag kommer inte att svara er.

32 Det som ni har tänkt ut kommer inte att ske, ni kommer inte att bli som de folk som bor runt omkring er och som tjänar gudar av trä och sten.

33 Jag ska regera över er med järnhand, i vrede och med makt.

34 Med styrka och i vrede ska jag leda er bort från de länder ni har blivit utspridda till

35-36 och föra er till min domstol i öknen. Där ska jag döma er och göra mig av med alla rebeller, precis som jag gjorde den gången i öknen när jag hade lett er ut ur Egypten.

37 Jag ska räkna er mycket noga och låta bara en liten del få vända tillbaka.

38 Alla de andra, alla upproriska och de som syndar mot mig, ska jag rensa bort från er. De ska inte komma in i Israel, men jag ska leda bort dem från de länder där de bor under sin landsflykt. När detta sker ska ni förstå att jag är Herren.

39 O, Israel, Herren Gud säger: Om ni kräver att få fortsätta med er avgudadyrkan, så fortsätt, men kom inte samtidigt med gåvor till mig! Ni måste sluta upp att vanära mig på det sättet!

40 I Jerusalem, på mitt heliga berg, säger Herren, ska ju hela Israel tillbe mig. Där ska jag ta emot er och vänta av er att ni ger mig era offer och era finaste gåvor.

41 För mig kommer ni att vara som ett välluktande rökelseoffer, när jag leder er tillbaka från er landsflykt, och folken ska se den stora förvandlingen i era hjärtan.

42 När jag sedan har lett er hem till landet jag lovade era förfäder, ska ni förstå att jag är Herren.

43 Då ska ni se tillbaka på alla era synder och avsky er själva på grund av allt det onda ni gjort.

44 När jag har förhärligat mitt namn genom att välsigna er trots er ondska, då, Israel, ska du förstå att jag är Herren.

45 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:

46 Du människa, se mot Jerusalem och predika för staden och för skogslandet i söder.

47 Profetera för dem och säg: Hör Herrens ord! Jag ska sätta dig, du skog, i brand och alla träd, både grönskande och torra, kommer att dö. De fruktansvärda lågorna ska inte utsläckas! De ska bränna världen.

48 Hela världen ska då se att jag, Herren, har tänt elden. Den ska inte släckas.

49 Då sa jag: Herre, min Gud, de säger om mig: 'Han talar bara i gåtor!'

Babylon kommer att anfalla Juda

21 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:

Du människa, vänd dig mot Jerusalem och profetera mot Israel och mot mitt tempel!

Herren säger: Jag är emot dig, Israel. Jag ska dra mitt svärd och förgöra ditt folk, både onda och goda.

Inte ens de rättfärdiga ska jag skona! Jag ska sopa hela landet rent från söder till norr.

Hela världen ska förstå att det är jag, Herren. Mitt svärd är i min hand, och jag ska inte sticka det tillbaka i skidan förrän allt är utfört.

Sucka och klaga inför folket, du människa, i din sorg och smärta! Sucka av förtvivlan!

När de frågar dig varför, ska du svara dem: Det är på grund av de dåliga nyheter som Herren har gett mig. De kommer att få de modigaste att bäva och alla kommer att stå där handfallna, förvirrade och kraftlösa. Herren Gud säger: Din dom kommer. Mina domslut ska verkställas!

Sedan kom på nytt ett budskap till mig från Gud:

9-11 Du människa, säg så här till dem: Ett svärd har slipats och vässats för en fruktansvärd slakt. Skrattar ni? De som är mycket starkare än ni har ju dött för mitt svärd. Nu är det dags att verkställa alla avrättningar.

12 Du människa, ropa och jämra dig, för svärdet ska döda mitt folk och alla dess ledare. Allesammans ska de dö.

13 De ska alla prövas, och vad har de då för chans? frågar Herren Gud.

14 Profetera för dem! Se till att du får deras uppmärksamhet! Ta sedan ett svärd och svinga det två, tre gånger för att symbolisera den hemska massaker de står inför!

15 Låt deras hjärtan smälta av ångest, för svärdet blixtrar i varje gathörn, och det är slipat för slakt.

16 Du svärd, slå åt höger och slå åt vänster, ja, åt alla håll!

17 Du har profeterat och sagt att jag, Herren, ska slå Jerusalem och äntligen stilla min vrede.

18 Sedan kom detta budskap till mig. Herren sa:

19-20 Du människa, gör en karta och rita upp två vägar som kungen från Babylon kan följa, en till Jerusalem och en till Rabba i ammoniternas land. Sätt upp en vägvisare vid vägskälet,

21 för kungen i Babylon står där, osäker om han ska anfalla Jerusalem eller Rabba. Han tänker kalla till sig sina trollkarlar för att använda sig av deras spådomar. De kommer att kasta lott genom att dra pilar ur kogret. De ska offra till avgudar och spå i offerdjurens lever.

22 De ska bestämma sig för att dra mot Jerusalem. Med murbräckor ska de storma fram mot portarna och höja krigsrop. De ska bygga torn och en belägringsramp för att kunna nå stadens murkrön.

23 Jerusalem vill inte förstå detta förräderi. Hur kunde spåmännen göra detta misstag? Babylon är ju Judas allierade och har lovat att försvara Jerusalem. Men kungen i Babylon minns folkets uppror. Han kommer att anfalla och besegra dem.

24 Herren Gud säger: Gång på gång påminns jag om er skuld, för era synder är så uppenbara och skamlösa. Vart ni än går och vad ni än gör, lämnar ni spår av synd efter er. Nu är tiden inne för ert straff.

25 Kung Sidkia, Israels onde furste, din tid är nu ute!

26 Ta av dig din krona, säger Herren Gud. Nu ska det bli ändring! Nu ska de fattiga upphöjas och de rika tryckas ner.

27 Jag ska omstörta kungariket och lägga det i ruiner, så att till och med den nya makt som uppstår inte ska ha framgång, förrän han kommer som har rätt till alltsammans, och jag överlämnar allt till honom.

28 Du människa, profetera också för ammoniterna, för de har smädat mitt folk i deras olycka. Säg till dem:Mitt blänkande svärd är draget ur skidan också mot er. Det är vässat och slipat och flammar som blixten.

29 Era trollkarlar och falska profeter har ljugit för er om trygghet och framgång och sagt att era gudar ska rädda er från kungen i Babylon. På så sätt har de förorsakat er och många andra ogudaktigas död. Den dag då ondskan har nått sin gräns kommer ni att såras till döds.

30 Ska jag sticka tillbaka svärdet i skidan, innan jag har gjort upp med er? Nej, jag kommer att döda er i det land där ni är födda.

31 Jag ska tömma ut min vrede över er och blåsa på min vredes glöd, tills den blir en fruktansvärd brand, och jag ska överlämna er åt sådana som är mästare i att fördärva.

32 Ni är veden till elden. Ert blod ska utgjutas i ert eget land, och ni kommer att utplånas helt och hållet. Historien kommer inte att veta av er. Det är jag, Herren, som har talat detta.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes