Guds dom över Israels grannfolk

1 Amos var herde och bodde i Tekoa. En dag talade Gud till honom i en syn och lät honom se vad som skulle hända med hans folk. Han fick denna syn två år före jordbävningen, när Ussia var kung i Juda och Joas son Jerobeam var kung i Israel.

² Detta är vad han såg och hörde: Herren talade från templet på berget Sion, och det lät som när ett lejon ryter. Och plötsligt vissnade och torkade alla betesmarker på berget Karmel till herdarnas stora sorg.

³ Herren sa: Folket i Damaskus har syndat gång på gång, och jag kan inte glömma det. Jag ska inte längre avhålla mig från att straffa staden. Folket där har farit alltför hårt fram med mitt folk i Gilead. De har tröskat dem som säd med sitt förtryck av dem.

⁴ Därför ska jag låta kung Hasaels slott brinna ner och förstöra Ben-Hadads starka fästningar.

⁵ Jag ska bryta sönder bommen på Damaskus stadsport och döda kungarna i Aven, och Bet-Eden och Arams folk ska återvända till Kir som slavar. Herren har talat.

⁶ Herren säger: Gasa har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte låta det bli ostraffat, för folket där skickade mitt folk i landsflykt och sålde dem som slavar i Edom.

⁷ Därför ska jag sätta eld på Gasas murar, och riva ner dess befästningar.

⁸ Jag tänker döda kungarna i Asdod och Askelon, och jag ska utplåna Ekron och filisteerna till sista man. Herren har talat.

⁹ Herren säger: Folket i Tyrus har begått så många brott att jag inte kan glömma det. Jag ska inte längre låta dem vara ostraffade, för de bröt överenskommelsen om vänskap med sin bror Israel. De anföll och besegrade honom och förde bort honom i slaveri till Edom.

¹⁰ Därför ska jag sätta eld på Tyrus murar, och stadens alla palats och befästningar ska brinna ner.

¹¹ Herren säger: Edom har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte låta honom gå ostraffad längre, för han jagade sin bror Israel med svärd. Han var obarmhärtig i sin grymhet.

¹² Därför ska jag sätta eld på Teman och bränna ner Bosras alla fästningar.

¹³ Herren säger: Ammons folk har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte längre låta dem förbli ostraffade.Under krigen i Gilead, då de ville utvidga sina gränser, begick de fruktansvärda brott. De sprättade upp havande kvinnor med sina svärd.

¹⁴ Därför ska jag sätta eld på Rabbas murar och bränna ner dess befästningar. Striderna ska bli hårda och skriken höras långt.

¹⁵ Rabbas kung och furstar måste gå i landsflykt. Herren har talat.

2 Herren säger: Folket i Moab har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte längre låta det vara ostraffat. De har vanhelgat Edoms kungs grav utan respekt för de döda.

² Därför tänker jag nu sända en eld över Moab, och den ska förstöra alla Keriots palats. Moab ska duka under till ljudet av krigsrop och trumpetsignaler.

³ Jag ska döda kungen och alla hans furstar. Herren har talat.

⁴ Herren säger: Folket i Juda har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte längre låta dem vara ostraffade. De har förkastat Guds lagar och vägrat att lyda honom. De avgudar som deras förfäder dyrkade har lett dem vilse.

⁵ Därför ska jag utplåna Juda med eld och bränna ner Jerusalems alla palats och befästningar.

Guds dom över Israel

⁶ Herren säger: Folket i Israel har syndat gång på gång, och jag tänker inte glömma det. Jag ska inte låta dem vara ostraffade längre. De har korrumperat rätt och rättvisa genom att ta mutor och sälja den oskyldige för pengar och den fattige för ett par skor.

⁷ De trampar ner de svaga och driver undan de hjälplösa.Far och son ligger med samma tjänsteflicka och vanärar mitt heliga namn.

⁸ Vid högtiderna styr de ut sig i kläder som de behållit i pant trots att detta är förbjudet, och i mitt eget tempel bär de fram offer av vin som de också orättfärdigt lagt beslag på.

⁹ Tänk samtidigt på allt jag har gjort för dem! Jag fördrev amoreerna åt dem, amoreerna som var ståtliga som cedrar och starka som ekar! Men jag högg ner deras frukt och ryckte upp dem med rötterna.

¹⁰ Jag förde ut er ur Egypten och ledde er genom öknen i fyrtio år, för att ni skulle kunna ta amoreernas land i besittning.

¹¹ Jag utsåg era söner till nasirer och profeter. Kan du förneka detta, Israel? frågar Herren.

¹² Men ni fick nasirerna att synda genom att tvinga dem att dricka ert vin, och ni tystade profeterna med era befallningar!

¹³ Därför ska jag låta det uppstå problem i landet. Det ska knaka i fogarna som i en gammal vagn fullastad med säd.

¹⁴ Era snabbaste krigare ska snubbla i flykten. De starka ska alla bli svaga, och inte heller de mäktiga ska kunna försvara sig.

¹⁵ Bågskytten ska missa sitt mål, den snabbaste ska inte hinna fly och inte ens den bäste ryttaren ska klara sig undan.

¹⁶ De modigaste av era män ska kasta sina vapen och springa för livet på den dagen. Herren Gud har talat.

Synden skiljer folket från Gud

3 Lyssna! Detta är er dom! Herren uttalar den över hela Israel, över allt det folk jag förde ut ur Egypten:

² Bland alla folk på jorden har jag utvalt just er. Det är därför jag måste straffa er för all er synd.

³ Hur ska vi kunna vandra tillsammans om vi inte är överens?

⁴ Skulle jag ryta som ett lejon, om jag inte hade orsak till det? Faktum är att jag är beredd att utplåna er. Till och med det unga lejonet ryter när det sätter tänderna i sitt byte.

⁵ En fälla slår inte igen om man inte trampat på den. Ert straff är välförtjänt.

⁶ Larmet har redan gått. Ni har skäl att oroa er! Jag, Herren, ska sända olycka över ert land.

⁷ Men först varnar jag er alltid genom att mina tjänare profeterna får reda på mina planer.

⁸ När lejonet ryter, vem blir då inte rädd? Herren Gud har talat, och jag måste föra hans budskap vidare.

⁹ Låt budet gå till befästningarna i Asdod och Egypten: Inta era platser på Samariens berg för att bevittna Israels brott.

¹⁰ Mitt folk har glömt vad som menas med att handla rätt, säger Herren. Deras hus är fulla av byte från stölder och plundringar.

¹¹ Därför, säger Herren Gud, ska en fiende komma över dem! Han ska bryta ner deras fästningar och plundra deras vackra hem.

¹² Herren säger: En herde försökte rädda sitt får från ett lejon, men det var för sent. Han lyckades bara dra till sig ett par ben och en bit av ett öra ur lejonets käkar. Så ska det vara när israeliterna i Samarien slutligen räddas, de som nu lever så väl.

¹³ Låt detta meddelande gå ut över hela Israel, säger Herren, härskarornas Gud.

¹⁴ Samma dag som jag straffar Israel för dess synd ska jag också bryta ner avgudarnas altaren vid Betel, och altarets horn ska huggas av och falla till marken.

¹⁵ Jag ska förstöra de rikas vackra hem, både deras vinter- och sommarbostäder, och riva deras elfenbenspalats.

Sex av sigillen bryts

6 Medan jag såg på bröt Lammet det första sigillet, och började öppna boken. Med en röst som liknade åskan sa då en av de fyra levande väsendena: Kom!

² Då fick jag se att det stod en vit häst framför mig. Och ryttaren som satt på den bar en båge, och man satte en segerkrans på hans huvud. Han kom som segrare för att segra på nytt!

³ När han bröt sigillet till den andra boken, hörde jag det andra av de fyra väsendena ropa: Kom!

⁴ Nu fick jag se en röd häst. Dess ryttare fick makt att ta bort freden från jorden och få människorna att slakta varandra. Och han fick ett långt svärd.

⁵ När han hade brutit det tredje sigillet, hörde jag det tredje av de fyra väsendena säga: Kom! Då såg jag en svart häst, och dess ryttare höll en vågskål i sin hand.

⁶ Och en röst bland de fyra väsendena sa: Ett kilo vete för en hel dagslön, eller tre kilo korn, men skada inte olivoljan och vinet.

⁷ Och när det fjärde sigillet bröts, hörde jag det fjärde väsendet säga: Kom!

⁸ Och nu såg jag en likblek häst, vars ryttare hette Döden och han följdes av en här av döda från avgrunden. De fick kontroll över en fjärdedel av jorden, för att döda människorna genom krig och svält och sjukdom och vilda djur.

⁹ Och när Lammet bröt det femte sigillet, såg jag ett altare. Under det fanns alla de människors själar, som hade lidit martyrdöden för att de hade förkunnat Guds ord och trofast vittnat om Jesus.

¹⁰ De ropade högt till Herren: Allsmäktige Herre, du som är helig och sann, hur länge ska det dröja innan du dömer människorna på jorden och straffar dem för vad de gjort mot oss?

¹¹ Var och en av dem fick då vita kläder, och blev tillsagda att vara stilla ännu en kort tid, tills dess att deras medtjänare och bröder - som skulle bli dödade liksom de själva - hade blivit fulltaliga.

¹² Sedan såg jag honom bryta det sjätte sigillet. Då blev det en stor jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt och månen blev blodröd.

¹³ Sedan såg det ut som om himlens stjärnor föll till jorden som gröna frukter från ett fikonträd som skakas av kraftiga vindar.

¹⁴ Himlen försvann framför mina ögon, som om den rullats ihop som en bokrulle, och togs bort. Och alla berg och öar skakade och flyttades från sina platser.

¹⁵ Jordens kungar och världens ledare och de rika männen och de höga militärerna och alla människor, stora och små, slavar och fria greps av ångest och skräck och gömde sig i grottor och bland bergsklippor,

¹⁶ och de ropade till bergen: Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen, och för Lammets vrede,

¹⁷ för deras stora vredes dag har nu kommit och vem kan överleva den?