Add parallel Print Page Options

Paulus inför Felix

24 Fem dagar senare kom översteprästen Ananias tillsammans med några av de judiska ledarna och advokaten Tertullus till Caesarea för att framställa sina anklagelser mot Paulus.

När Tertullus kallades fram inför landshövdingen, presenterade han anklagelserna mot Paulus så här:

Herr excellens! Ni har skapat fred och lugna förhållanden för oss judar, och ni har på många sätt minskat den orättvisa behandlingen av oss. Vi är mycket tacksamma för detta.

Jag ska inte trötta ut er. Men jag ber er vara vänlig att lyssna till mig bara ett ögonblick, när jag i korthet lägger fram våra anklagelser mot denne man.

Vi menar att han är en orosstiftare. Han fortsätter att uppmana judar överallt i hela världen att göra uppror mot den romerska regeringen. Följden blir upplopp och oro. Han är en av ledarna för den sekt som kallas nasareerna.

Han försökte dessutom orena templet och därför arresterade vi honom.Vi skulle ha gett honom vad han egentligen förtjänar,

men Lysias, kommendanten för garnisonen, förde bort honom med våld.

Lysias kräver nu att han ställs inför rätta enligt romersk lag. Du kan ta reda på sanningen i våra anklagelser genom att själv fråga ut honom.

De andra judarna instämde och förklarade att allt som Tertullus sagt var sant.

10 Så blev det Paulus tur. Landshövdingen gjorde tecken åt honom att resa sig upp och tala.Paulus började: Jag vet att du, Felix, varit domare för detta folk i många år, och det känns tryggt för mig när jag nu försvarar mig.

11 Du kan lätt kontrollera att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom till Jerusalem för att be i templet.

12 Du kan också få det bekräftat att jag aldrig har hetsat upp folk i någon synagoga eller på gatorna i någon stad.

13 Dessa män kan absolut inte bevisa de saker som de anklagar mig för.

14 Men en sak bekänner jag, och det är att jag tror på den frälsningsväg som de anser vara en sekt. Jag följer våra förfäders sätt att tjäna Gud. Jag tror fullt och fast på den judiska lagen och allt som är skrivet i profeternas böcker.

15 Och jag tror precis som de här männen att både de rättfärdiga och de ogudaktiga ska uppstå från de döda.

16 Därför försöker jag alltid att efter bästa förmåga ha ett rent samvete inför Gud och människor.

17 Efter att ha varit borta i flera år återvände jag till Jerusalem med pengar för att hjälpa judarna och för att ge ett offer till Gud.

18 Mina åklagare såg mig i templet när jag kom med mitt tackoffer. Jag hade rakat mitt huvud som lagen kräver, och det fanns ingen folkskara omkring mig och inte en tillstymmelse till något upplopp.

19 Men några judar från Turkiet var där, och de borde vara här nu, om de har något emot mig.

20 Nu ber jag dig att fråga dessa män här vilka brott deras råd fann mig skyldig till,

21 utom det jag sa, när jag ropade: 'Jag är här inför rådet för att försvara min tro att de döda kommer att uppstå igen!'

22 Felix, som visste en hel del om den kristna tron, bad nu judarna att vänta tills Lysias, kommendanten för garnisonen, hade anlänt. Då skulle han avgöra fallet.

23 Han skickade tillbaka Paulus till fängelset och sa till vakterna att behandla honom väl. För att göra Paulus fängelsevistelse mer bekväm fick också hans vänner tillåtelse att besöka honom och även ta med gåvor till honom.

24 Några dagar senare kallade Felix och hans hustru Drusilla, som var judinna, Paulus till sig. De ville höra mer om tron på Jesus Kristus.

25 Men när han började tala med dem om rättfärdighet, återhållsamhet och den kommande domen, blev Felix förskräckt.Gå härifrån nu, sa han. Det räcker. När jag får mer tid ska jag skicka efter dig igen.

26 Han hoppades också att Paulus skulle muta honom, och han skickade därför efter honom gång på gång för att tala med honom.

27 Så höll det på i två år. Sedan fick Felix en efterträdare, Porcius Festus. Och eftersom Felix var mån om judarnas välvilja lät han Paulus stanna kvar i fängelset.

Paulus vädjar till kejsaren inför Festus

25 Tre dagar efter det att Festus hade kommit till Caesarea för att ta itu med sina nya uppgifter reste han till Jerusalem.

Där blev han uppsökt av översteprästerna och andra judiska ledare, som gav honom sin version av fallet Paulus.

De bad honom att genast föra Paulus tillbaka till Jerusalem. Deras plan var att överfalla och döda honom.

Men Festus svarade att eftersom Paulus var i Caesarea, och han själv snart skulle återvända dit, skulle

de som hade något att säga i fallet följa med honom dit och vara med vid rättegången.

Åtta eller tio dagar senare återvände han till Caesarea, och följande dag började rättegången mot Paulus.

När Paulus kom till rätten samlade sig judarna från Jerusalem omkring honom och kastade fram många allvarliga anklagelser, som de inte kunde bevisa.

Paulus nekade till anklagelserna. Jag är inte skyldig, sa han. Jag har inte handlat i strid med de judiska lagarna eller kränkt templets helighet eller gjort uppror mot den romerska staten.

Då frågade Festus, som var angelägen att hålla sig väl med judarna: Är du villig att resa till Jerusalem och där ställas inför rätta inför mig?

10-11 Nej!svarade Paulus. Jag åberopar min rätt som romersk medborgare att få stå till svars inför kejsaren själv. Du vet mycket väl att jag inte är skyldig. Om jag har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om jag är oskyldig, så har varken du eller någon annan rätt att överlämna mig åt dessa män, så att de kan döda mig. Jag vädjar till kejsaren.

12 Festus överlade med sina rådgivare och svarade sedan: Saken är avgjord! Du har vädjat till kejsaren, och till kejsaren får du fara.

13 Några dagar senare kom kung Agrippa tillsammans med Berenike för att besöka Festus.

14 Medan de var där diskuterade Festus fallet Paulus med kungen. Det finns en fånge här som Felix överlämnade åt mig, sa han till honom.

15 När jag var i Jerusalem fick jag översteprästernas och de judiska ledarnas version av saken. De bad mig se till att han blev avrättad.

16 Naturligtvis sa jag omedelbart till dem att den romerska lagen inte dömer en man förrän han ställts inför rätta. Han måste få möjlighet att försvara sig ansikte mot ansikte med sina åklagare.

17 När de kom hit utlyste jag rättegången redan följande dag och befallde att Paulus skulle föras in.

18 Men anklagelserna mot honom var inte alls vad jag hade väntat mig.

19 De hade något att göra med deras religion och handlade om någon som hette Jesus, som är död, men som Paulus påstår lever!

20 Jag blev förbryllad och visste inte hur jag skulle handla i ett sådant fall, utan frågade honom om han var villig att stå till svars för dessa anklagelser i Jerusalem.

21 Men eftersom Paulus vädjade till kejsaren, beordrade jag honom tillbaka till fängelset i väntan på att jag ska kunna sända honom till Rom.

22 Jag skulle själv vilja höra den mannen, sa Agrippa. Och Festus svarade: Det ska du få göra i morgon!

Paulus vittnar för kung Agrippa

23 Nästa dag kom kungen och Berenike i full prakt till domsalen, åtföljda av höga officerare och stadens mest framstående män. Festus befallde att Paulus skulle föras in.

24 Sedan talade Festus till de församlade: Kung Agrippa, och alla närvarande, sa han. Det här är den man som judarna både här och i Jerusalem vill straffa med döden.

25 Men enligt min uppfattning har han inte gjort något som förtjänar dödsstraff. Han har dock vädjat till kejsaren, och jag har inget annat val än att sända honom dit.

26 Men vad ska jag skriva om honom till kejsaren? Det finns ju egentligen inga anklagelser mot honom. Därför har jag fört fram honom inför er alla och särskilt inför dig, kung Agrippa, så att du kan fråga ut honom och sedan tala om för mig vad jag ska skriva.

27 Det verkar ju inte rimligt att sända en fånge till kejsaren, utan att ha några anklagelser mot honom!

26 Sedan sa Agrippa till Paulus: Varsågod och börja. Ordet är ditt.Då räckte Paulus ut handen och började tala till sitt försvar:

Jag är mycket glad, kung Agrippa, började han, att jag får svara på judarnas anklagelser inför dig,

för jag vet att du är expert på judiska lagar och seder. Var vänlig och lyssna på mig med tålamod!

Som alla judar mycket väl vet fick jag en grundlig judisk utbildning ända från min tidigaste barndom, först i Tarsos, och senare i Jerusalem. Och jag levde efter vad jag fick lära mig.

De vet mycket väl, fast de inte vill erkänna det, att jag alltid har varit den strängaste farisé när det gällt att lyda judiska lagar och seder.

Men det verkliga skälet till deras anklagelser är något annat. Det är att jag sätter mitt hopp till Guds löfte, ett löfte som gavs till våra förfäder

och som Israels tolv stammar dag och natt strävar efter att komma fram till! Ändå påstår judarna, ers majestät, att det är ett brott av mig!

Men är det ett brott att tro på de dödas uppståndelse? Varför är det så svårt att tro att Gud kan föra människor tillbaka till livet?

Tidigare trodde jag själv att jag borde gå så hårt fram som möjligt mot dem som tror på Jesus från Nasaret.

10 Jag fängslade många av de heliga i Jerusalem med hjälp av den fullmakt jag fått av översteprästerna. Och jag röstade för att de skulle dömas till döden.

11 Överallt använde jag tortyr för att försöka få de kristna att förbanna Kristus. Jag var en så bitter motståndare till dem att jag till och med förföljde dem i avlägsna städer i främmande länder.

12 En dag var jag på väg till Damaskus i ett sådant ärende, utrustad med översteprästernas fullmakt och uppdrag.

13 Vid middagstid kom plötsligt ett ljus från himlen, starkare än solen, och omgav mig och mina följeslagare.

14 Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som talade till mig på hebreiska och sa: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig? Hela din kamp mot mig är meningslös.'

15 'Vem är du Herre?' frågade jag.Och Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.

16 Res dig nu upp! Jag har visat mig för dig för att du ska bli min tjänare och mitt vittne. Du ska berätta för världen om det som hänt i dag, och i framtiden när jag visar mig för dig.

17 Och jag ska skydda dig både för ditt eget folk och för andra. Ja, jag ska sända dig till andra folk

18 för att du ska öppna deras ögon, så att de ser sin verkliga situation och kan omvända sig och leva i Guds ljus i stället för i Satans mörker. De ska få ta emot förlåtelse för sina synder och få en plats bland Guds folk - alla de som renats genom tron på mig.'

19 Och därför, kung Agrippa, var jag inte olydig mot denna himmelska syn!

20 Jag predikade först för dem som fanns i Damaskus och i Jerusalem, sedan i Judeen och för övriga folk. Jag uppmanade alla att överge sin synd, vända sig till Gud och bevisa sin omvändelse genom att göra goda gärningar.

21 Judarna arresterade mig i templet, därför att jag förkunnade detta, och försökte döda mig,

22 men Gud skyddade mig så att jag fortfarande lever och kan berätta om detta för alla, både för makthavare och vanligt folk. Jag lär ingenting annat än vad profeterna och Mose gjorde, nämligen

23 att Messias skulle lida och som den förste uppstå från de döda för att föra ljuset till både judar och andra folk.

24 Plötsligt ropade Festus: Paulus, du är galen! Dina långa studier har gått dig på hjärnan!

25 Men Paulus svarade: Jag är inte galen, högt vördade Festus. Jag berättar bara lugnt och sansat vad som är sant,

26 och kung Agrippa känner till detta. Jag talar öppet, för jag är säker på att de här händelserna är välbekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok!

27 Kung Agrippa, tror du på profeterna? Jag vet att du gör det.

28 Agrippa avbröt honom. Tror du att du med så svaga bevis kan övertala mig att bli kristen?

29 Och Paulus svarade: Vare sig mina argument kan anses svaga eller ej, så önskar jag inför Gud att både du och alla här som lyssnar skulle bli som jag, men utan bojor.

30 Sedan reste sig kungen, landshövdingen, Berenike och alla de andra och gick därifrån.

31 När de överlade efteråt var alla eniga, och de sa: Den här mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse.

32 Och Agrippa sa till Festus: Han skulle ha kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren!