Add parallel Print Page Options

12 Det var sju år efter det att Jehu hade blivit kung i Israel. Joas regerade i Jerusalem i fyrtio år. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Seba.

Under alla de år Joas hade prästen Jojada vid sin sida gjorde han det som var rätt i Herrens ögon.

Men ändå förstörde han inte offeraltarena på höjderna, och folket fortsatte att offra och bränna rökelse där.

4-5 Templet behöver repareras, sa Joas en dag till prästerna. Ta allt det som offras till Herrens tempel, skatten från folkräkningen och alla frivilliga gåvor och använd alltsammans till att rusta upp templet.

Men tjugotre år efter hans tillträde som regent hade templet ännu inte reparerats.

Joas kallade då till sig Jojada och de andra prästerna. Varför har ni inte gjort någonting åt templet? frågade han dem. Nu får ni inte längre använda något av templets inkomster för era egna behov, utan från och med nu ska ni ge allt till dem som reparerar templet.

Prästerna samtyckte och lovade att inte samla in pengar för egna behov, och att de inte själva skulle befatta sig med reparationsarbetet.

Jojada borrade ett hål i locket på en stor kista och ställde den på högra sidan av altaret vid tempelingången, och dörrvakterna stoppade folkets alla gåvor i den.

10 När kistan blev full räknade kungens sekreterare och översteprästen pengarna och lade dem i säckar.

11-12 Dessa gavs till uppsyningsmännen som betalade snickare, stenhuggare och murare, och bekostade inköpen av timmer och sten och allt annat material som behövdes för att reparera Herrens tempel.

13-14 Pengarna användes inte för att köpa silverfat, ljussaxar, skålar, trumpeter eller andra guldföremål, utan bara till reparationen.

15 Uppsyningsmännen behövde inte redovisa sina utbetalningar, för de var ärliga och pålitliga män.

16 Men det som gavs som skuld och syndoffer fick prästerna behålla för eget bruk. Detta lades alltså inte i kistan.

17 Vid den här tiden började kung Hasael i Aram krig mot Gat och intog det, och sedan vände han sig mot Jerusalem.

18 Kung Joas tog då alla heliga föremål som hans förfäder och företrädare på tronen i Juda, Josafat, Joram och Ahasja, hade helgat åt Herren, och sände detta till Hasael tillsammans med det som han själv hade gett och allt guld i slottets och templets skattkammare. Då drog Hasael sig tillbaka från Jerusalem.

19 Resten av Joas historia finns upptecknad i Juda kungars krönika.

20 Men hans officerare sammansvor sig mot honom och mördade honom i hans kungliga residens i Millo, som ligger på vägen till Silla.

21 Det var Josakar, Simeats son, och Josabar, Somers son, som mördade honom. Han begravdes på den kungliga begravningsplatsen i Jerusalem, och hans son Amasja blev kung efter honom.

Joahas regerar i Israel

13 Jehus son Joahas började sin sjuttonåriga regeringsperiod över Israel i Joas tjugotredje regeringsår över Juda.

Men Joahas var inte någon god kung, utan han följde Jerobeams onda vägar, som hade fått Israel att synda.

Herren var därför mycket vred på Israel, och han tillät kung Hasael i Aram och dennes son Ben-Hadad att utöva sin makt över dem.

Men Joahas bad till Herren om hjälp, och Herren hörde honom när han såg hur fruktansvärt kungen i Aram förtryckte Israel.

Herren sände en befriare, och Israel lyckades ta sig ur arameernas grepp.

Men de fortsatte att synda och följde Jerobeams onda vägar. De fortsatte också att tillbe gudinnan Asera i Samaria.

Slutligen reducerades Joahas armé till femtio ryttare, tio vagnar och 10.000 fotsoldater. Kungen i Aram hade lyckats utplåna de övriga styrkorna fullständigt.

Resten av Joahas historia finns upptecknad i Israels kungars krönika.

Joas regerar i Israel

9-10 Joahas dog och begravdes i Samaria, och hans son Joas efterträdde honom och regerade i Samaria i sexton år. Han besteg tronen under kung Joas i Juda trettiosjunde regeringsår.

11 Men Joas, kungen i Israel, var en ond man, för precis som Jerobeam uppmuntrade han folket att tillbe avgudar och förledde dem till synd.

12 Övrigt värt att nämna om Joas regering och om hans krig mot Amasja i Juda finns upptecknat i Israels kungars krönika.

13 Joas dog och begravdes i Samaria med Israels övriga kungar, och Jerobeam II efterträdde honom.

14 När Elisa låg på sitt yttersta besökte kung Joas honom och grät över honom: Min far! Min far! Det är ju du som har varit Israels styrka, sa han.

15 Skaffa fram en båge och några pilar, bad Elisa då honom.

16-17 Öppna nu det östra fönstret! sa Elisa, och Joas gjorde som han sa. Sedan bad han kungen att lägga sin hand på bågen, och själv lade han sina egna händer över kungens.Skjut nu! befallde han och tillade: Detta är Herrens segerpil mot Aram. Du ska nämligen vinna seger över dem vid Afek.

18 Plocka nu upp de andra pilarna och slå dem mot golvet.Kungen tog då upp dem och slog dem mot golvet tre gånger.

19 Profeten blev arg på honom och utbrast: Du skulle ha slagit fem eller sex gånger, för då skulle du ha besegrat Aram fullständigt. Nu kommer du bara att segra tre gånger.

20-21 Efter denna händelse dog Elisa och begravdes.På den tiden brukade rövarband från Moab tränga in i landet varje vår. En gång när några män höll på att begrava en vän hände detta. Hastigt slängde de då den döda kroppen i Elisas grav. Så snart kroppen kom i beröring med Elisas ben fick den döde mannen liv igen och reste sig upp.

22 Kung Hasael av Syrien hade förtryckt Israel under hela kung Joahas regering.

23 Men Herren var barmhärtig mot Israels folk och lät dem aldrig bli helt besegrade. Gud hade nämligen medlidande med dem, och han tänkte också på sitt förbund med Abraham, Isak och Jakob.

24 Men så dog kung Hasael i Syrien, och hans son Ben-Hadad regerade efter honom.

25 Och kung Joas i Israel, Joahas son, lyckades vid tre tillfällen återerövra städer som hans far hade förlorat till Ben-Hadad.

Joas reparerar templet

24 Joas var bara sju år gammal när han blev kung, och han regerade i fyrtio år i Jerusalem. Hans mor hette Sibja och var från Beer-Seba.

Joas gjorde allt för att behaga Herren så länge prästen Jojada levde.

Denne valde två hustrur åt honom, och med dem fick han söner och döttrar.

En tid senare beslutade Joas att reparera templet

och sammankallade präster och leviter för att ge dem order:Gå runt till alla städer i Juda och samla in de pengar som årligen ska tas upp för templets underhåll. Vänta inte, utan börja omedelbart!Men leviterna gjorde sig ingen brådska.

Då kallade kungen till sig översteprästen Jojada och frågade honom: Varför har du inte bett leviterna gå ut och samla in tempelskatten från Juda städer och från Jerusalem? Dessa skatter som är föreskrivna av Guds tjänare Mose måste drivas in, så att templet kan repareras.

7-8 De som hade stått på den ogudaktiga Ataljas sida hade låtit templet förfalla, och allt som var helgat åt Gud hade flyttats över till Baals tempel. Kungen befallde att man skulle tillverka en kista och sätta den utanför tempelporten.

Sedan gick en befallning ut till alla städer i Juda och över hela Jerusalem, i vilken folket uppmanades att ge Herren den skatt som Guds tjänare Mose hade pålagt Israel.

10 Alla, både ledare och allmänhet, bidrog med glädje till detta ändamål, och kistan fylldes gång på gång.

11 Leviterna bar då kistan till de särskilda granskningsmän som skulle räkna pengarna.

12 Kungen och Jojada gav pengarna till de män som var ansvariga för reparationerna, så att de kunde anställa stenhuggare, timmermän, smeder och gjutare för arbeten i järn och koppar.

13 På så sätt fortsatte arbetet, och templet sattes i stånd efter hand. Man återställde det till dess tidigare utseende och förstärkte det.

14 När allt var avslutat bar man fram pengarna som var över till kungen och Jojada, och det blev bestämt att man för dem skulle göra guld- och silverföremål, rökelsekärl och olika tillbehör till att användas vid offren.Så länge prästen Jojada levde bar man regelbundet fram brännoffer.

15 Jojada blev mycket gammal och dog vid 130 års ålder.

16 Han begravdes bland kungarna i Davids stad, eftersom han hade gjort så mycket gott för Israel, för Gud och för templet.

Guds dom drabbar Joas

17-18 Men efter Jojadas död kom ledarna i Juda till kung Joas och förmådde honom att överge sina förfäders Gud och hans tempel för att i stället börja tillbe avgudar. Då kom Guds vrede över Juda och Jerusalem än en gång.

19 Men trots att Gud sände profeter för att föra dem tillbaka till Herren, så ville folket inte lyssna.

20 Då kom Guds Ande över Sakarja, prästen Jojadas son. Han kallade samman folket, och inför dem alla sa han: Gud vill veta varför ni är olydiga mot honom och hans befallningar. Eftersom ni handlar som ni gör kommer ni att misslyckas med allt. Ni har övergett Herren, och nu har han övergett er.

21 Ledarna försökte då döda Sakarja, och till slut gav kung Joas själv order om det. Man stenade honom till döds på templets förgård.

22 Kung Joas tänkte inte på hur lojal och trogen Sakarjas far Jojada hade varit mot honom, utan lät döda hans son. Sakarjas sista ord innan han dog var: Herre, se vad de gör, och gör dem ansvariga!

23 Några månader senare kom den arameiska hären mot Juda och Jerusalem. Folkets ledare dödades, och krigsbytet skickades till kungen i Damaskus.

24 Det var bara en mindre styrka som hade anfallit, men Herren lät den besegra Judas mäktiga armé därför att folket hade övergett Herren, sina förfäders Gud. På det sättet verkställde Gud domen över Joas.

25 När arameerna drog sig tillbaka låg Joas svårt sårad. Då beslutade sig hans närmaste män för att döda honom, därför att han hade gett ordern om att stena Sakarja, prästen Jojadas son. De dödade honom där han låg försvarslös i sin säng. Joas begravdes i Davids stad, men inte på kungarnas begravningsplats.

26 De som sammansvurit sig mot kungen var Sabad, son till ammonitiskan Simeat, och Josabad, son till moabitiskan Simrit.

27 Om Joas söner och profetiorna över honom och om templets renovering finns att läsa i Kungarnas krönika.När Joas dog blev hans son Amasja kung efter honom.