Add parallel Print Page Options

Filisteerna tar Guds ark

Vid den tiden låg Israel i krig med filisteerna. Den israelitiska armén hade slagit läger nära Eben-Haeser, och filisteerna vid Afek.

Filisteerna besegrade Israel och dödade 4.000 av dem på slagfältet.

Efter striden återvände Israels armé till lägret, och deras ledare samtalade om vad det kunde bero på att Herren hade låtit dem bli besegrade.Låt oss hämta hit arken från Silo, föreslog de. Om vi bär den med oss i striden, kommer Herren att vara ibland oss, och då kommer han säkert att rädda oss från våra fiender.

De lät hämta arken, som tillhör Herren den allsmäktige, han som har sin tron mellan keruberna. Elis söner Hofni och Pinehas följde också med arken ut i striden.

När israeliterna såg arken komma ropade de så högt av glädje att marken skakade.

Vad är det som står på? frågade filisteerna. Varför ropar man på det där sättet i hebreernas läger? När de fick veta att det var för att Herrens ark hade anlänt,

greps de av panik.Gud har kommit in i deras läger, utropade de. Nu får vi det svårt. Vi har aldrig råkat ut för något liknande!

Vem kan rädda oss från Israels mäktiga gudar, samma gudar som förgjorde egyptierna med plågor när Israel var i öknen?

Men ni filisteer, fatta mod, och kämpa som ni aldrig har gjort förr, annars blir vi deras slavar, precis som de har varit våra.

10 Filisteerna kämpade i ren desperation, och än en gång blev israeliterna besegrade. Deras förluster blev stora, 30.000 man dödades och resten flydde till sina tält.

11 Guds ark blev tagen, och Hofni och Pinehas dödades.

12 Samma dag sprang en man från Benjamins stam till Silo, med kläderna sönderrivna och med jord på huvudet som tecken på sorg.

13 Eli väntade vid sidan av vägen på att få höra nyheter från striden, för han var djupt orolig för Guds ark. När budbäraren anlände och berättade vad som hade hänt, gick ett stort klagorop genom hela staden.

14 Vad är det för oväsen? frågade Eli. Budbäraren skyndade fram till Eli och berättade vad som hade hänt.

15 Eli var då nittioåtta år gammal och helt blind.

16 Jag kommer just från slagfältet, jag har flytt därifrån idag, berättade han för Eli.

17 Israeliterna har blivit besegrade, och tusentals av deras soldater har dött i striderna. Hofni och Pinehas har också fallit, och arken har blivit tagen.

18 När budbäraren nämnde vad som hade hänt med arken, föll Eli baklänges från sin stol bredvid porten och bröt nacken och dog, för han var både gammal och tung. Han hade då varit domare i Israel i fyrtio år.

19 Elis svärdotter, Pinehas hustru, var gravid. När hon hörde att arken hade blivit tagen och att hennes make och svärfar var döda, började plötsligt hennes värkar.

20 Hon födde en pojke, men var efteråt så medtagen att det stod klart att hon var på väg att dö. Kvinnorna omkring henne försökte trösta henne och sa: Var inte rädd! Du har fått en pojke. Men hon reagerade inte.

21-22 Sedan mumlade hon: Kalla barnet Ikabod, för Israels härlighet är borta. Ikabod betyder 'utan härlighet'. Hon gav honom det namnet, därför att Guds ark hade blivit tagen och för att hennes make och hennes svärfar var döda.

Herren straffar filisteerna

1-2 Filisteerna förde sedan Guds ark från slagfältet i Eben-Haeser och ställde den i avguden Dagons tempel i staden Asdod.

När folket i staden nästa morgon gick för att titta på arken, hade Dagon fallit ner framför Herrens ark med ansiktet mot marken. De satte upp honom igen på hans plats,

men morgonen därpå hade samma sak hänt. Dagon låg framför Herrens ark. Denna gång hade hans huvud och händer fallit av och låg vid dörren, och kroppen låg för sig.

Det är därför som varken Dagons präster eller hans tillbedjare ens i dag vill trampa på tröskeln till Dagons tempel i Asdod.

Sedan började Herren förgöra invånarna i Asdod och de närliggande samhällena genom stora bölder.

När folket förstod vad som hade hänt, utropade de: Vi kan inte behålla Israels Guds ark här längre. Vi kommer alla att förgås tillsammans med vår gud Dagon.

Därför kallade de samman de styrande bland filisteerna och frågade dem vad de skulle göra med arken. Man beslöt att föra den till Gat.

Men när arken anlände dit, sände Herren en svår epidemi av böldpest in bland folket, och både ung och gammal greps av panik.

10 De förde arken vidare till Ekron, men när Ekrons invånare såg den komma, utropade de: De för hit Israels Guds ark för att döda oss också!

11 Då sammankallade man de styrande igen och bad dem föra tillbaka arken till dess rätta plats, för att inte hela staden skulle dö. Pesten hade nämligen redan börjat, och stor fruktan spred sig i staden.

12 De som inte dog fick svåra bölder, och överallt hördes gråt och klagan.

Filisteerna återlämnar arken

När arken varit i filisteernas land i sju månader,

kallade filisteerna på sina präster och spåmän och frågade dem: Hur ska vi göra när vi sänder tillbaka Guds ark? Ska vi ha med oss gåvor?

Om ni sänder tillbaka den, så gör det inte utan ett skuldoffer till Israels Gud, sa man till dem. Då ska ni bli friska och förstå varför plågan inte har upphört förut.

4-5 Vad för slags skuldoffer? frågade de.Man sa då till dem: Skicka fem bölder och fem råttor gjutna i guld. Det är ju detta som har plågat er över hela landet. Om ni lämnar över dessa gåvor och sedan prisar Israels Gud, kommer han kanske att sluta att förfölja er och er gud.

Var inte hårdhjärtade och upproriska, som Farao och egyptierna var. De lät inte israeliterna gå förrän Gud hade sänt fruktansvärda plågor över Egypten.

Bygg nu en ny vagn och spänn för två kor som har fått kalvar och som aldrig förr har gått i ok, och ta deras kalvar ifrån dem.

Ställ Guds ark på vagnen tillsammans med ett skrin med de gjutna råttorna och bölderna i guld, och släpp sedan korna att gå som de vill.

Om de går över gränsen till vårt land och går in i Bet-Semes, vet vi att det var Israels Gud som förde denna stora ondska över oss. Om de i stället återvänder till sina kalvar, är denna plåga en slump och inte alls skickad av Gud.

10 Männen följde instruktionerna.Två kor spändes för vagnen, och deras kalvar togs undan.

11 Sedan ställde man Herrens ark och skrinet med guldföremålen på vagnen.

12 Korna gick mycket riktigt direkt ut på vägen mot Bet-Semes och råmade medan de gick. Filisteernas styresmän följde dem ända till gränsen vid Bet-Semes.

13 Invånarna i Bet-Semes skördade vete i dalen. När de såg arken komma, blev de alldeles vilda av glädje!

14 Vagnen rullade in på en åker tillhörig en man som hette Josua, och den stannade vid en stor sten. Folket bröt sönder virket i vagnen, gjorde upp eld och slaktade korna och offrade dem till Herren som ett brännoffer.

15 Män ur Levi stam hjälptes åt att lyfta ner arken och skrinet med guldföremålen från vagnen och placerade dem på stenen. Det blev många brännoffer och andra offer till Herren från Bet-Semes den dagen.

16 Filisteernas fem styresmän såg allt detta och återvände till Ekron samma dag.

17 Bölderna av guld som hade sänts av filisteerna som ett skuldoffer till Herren kom från städerna Asdod, Gasa, Askelon, Gat och Ekron.

18 Guldråttorna var också fem till antalet och representerade dessa befästa städer med kringliggande områden som tillhörde filisteernas styresmän. Man kan fortfarande se den stora stenen på Josuas åker i Bet-Semes.

19 Men Herren dödade sjuttio av männen i Bet-Semes, därför att de tittade in i arken, och folket sörjde därför att Herren hade dödat så många människor.

20 Vem kan bestå inför Herren, denne helige Gud? utropade de. Till vem kan vi nu sända arken?

21 Sedan sände de budbärare till folket i Kirjat-Jearim och sa till dem att filisteerna hade fört tillbaka Herrens ark.Kom och hämta arken! bad de.

Då kom männen från Kirjat-Jearim och tog arken till Abinadabs hus på bergshöjden, och de avskilde hans son Eleasar att ansvara för den.

Arken stannade där i tjugo år, och under den tiden sörjde hela Israel, för det verkade som om Herren hade övergett dem.

Samuel blir Israels domare

Vid den tiden sa Samuel till dem: Om ni verkligen menar allvar med att återvända till Herren, så avskaffa alla era främmande gudar. Bestäm er för att enbart lyda Herren. Då kommer han att rädda er från filisteerna.

Då förstörde de alla sina avbilder av Baal och Astarte och tillbad endast Herren.

Sedan sa Samuel till dem: Kom till Mispa allesammans, så ska jag be till Herren för er.

Under en högtidlig ceremoni där hämtade de vatten från brunnen och hällde ut det inför Herren. De fastade också hela dagen och bekände: Vi har syndat mot Herren.Det var vid Mispa som Samuel blev Israels domare.

Men då filisteernas ledare hörde talas om de stora skarorna som samlats vid Mispa, mobiliserade de sin armé för att anfalla. När israeliterna hörde att filisteerna var på väg mot dem blev de förskräckta.

Fortsätt att be till Gud om räddning! bad de Samuel.

Då tog Samuel ett lamm som fortfarande diade och offrade det till Herren som ett helt brännoffer. Han ropade till Herren för Israel, och Herren svarade.

10 Just då Samuel offrade brännoffret kom filisteerna för att gå till anfall, men Herren lät sin röst åska och dundra från himlen. Filisteerna blev fullständigt panikslagna. Israeliterna slog dem

11 och jagade dem från Mispa till Bet-Kar och dödade dem allesammans.

12 Samuel reste en sten mellan Mispa och Sen och kallade den Eben-Haeser, hjälpstenen. Han sa: Herren har verkligen hjälpt oss!

13 Herren stod emot filisteerna, och de återvände inte till Israel så länge Samuel levde.

14 De israelitiska städerna mellan Ekron och Gat, som hade erövrats av filisteerna, återlämnades nu till Israel, och den israelitiska armén befriade också de närliggande områdena. Det rådde också fred mellan Israel och amoreerna.

15 Samuel fortsatte att vara Israels domare under resten av sitt liv.

16 Varje år reste han runt i Israel för att döma, först i Betel, sedan i Gilgal och därefter i Mispa.

17 Men han återvände alltid till Rama där han bodde, och därifrån dömde han vanligtvis Israel. I Rama byggde han också ett altare åt Herren.

Folket vill ha en kung

När Samuel blev äldre tillsatte han sina söner som domare.

Hans äldsta söner Joel och Abia dömde i Beer-Seba,

men de var inte lika sin far. De tog emot mutor och dömde orättvist.

Israels ledare möttes i Rama för att diskutera situationen med Samuel.

De lät honom förstå att mycket hade blivit annorlunda efter det att han dragit sig tillbaka, för hans söner var inte goda män.Ge oss en kung, som alla andra folk, bad de.

Samuel blev upprörd när han hörde detta och gick till Herren för att få råd.

Lyssna till dem, svarade Herren. Det är mig de förkastar och inte dig. De vill inte längre ha mig till kung.

Ända sedan jag förde dem ut ur Egypten har de gång på gång vänt mig ryggen och följt andra gudar, och nu ger de dig samma behandling.

Ge dem vad de ber om, men varna dem för vad det innebär att lyda under en kung!

10 Samuel berättade allt detta för folket och sa:

11 En kung kommer att ta ut era söner till krigstjänst och använda dem framför sina vagnar.

12 Några kommer att bli tvingade att vara befäl och leda hans trupper i krig. Andra kommer att bli slavarbetare och tvingas plöja hans åkrar och bärga hans skördar eller sätts att tillverka hans vapen och vagnar.

13 Han kommer att ta era döttrar till att bereda salvor och parfymer och till arbete i hans kök och bageri.

14-15 Han kommer att ta era bästa åkrar, vingårdar och olivträd och en tiondel av er skörd och ge den till sina tjänstemän.

16 Han kommer att kräva att få era slavar, de bästa åsnorna och det bästa av er boskap för sina personliga behov.

17 Han kommer att kräva en tiondel av era hjordar, och ni kommer att bli hans slavar.

18 Ni kommer att ångra er och gråta bittert på grund av den kung, som ni nu ber om, men då ska Herren inte hjälpa er.

19 Men folket vägrade lyssna till Samuels varningar.

20 Vi vill ändå ha en kung, för vi vill vara som alla andra folk, sa de. Han ska härska över oss och leda oss i strid.

21 Då berättade Samuel för Herren vad folket hade sagt,

22 och Herren svarade igen: Gör då som de säger, och ge dem en kung.Då samtyckte Samuel till deras förslag och skickade hem alla.