A A A A A
Bible Book List

1 Korinthierbrevet 9-11 Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

En apostels rättigheter

Jag är apostel, en Guds budbärare, och inte ansvarig inför någon människa. Jag tillhör dem som verkligen har sett Jesus, vår Herre, med mina egna ögon. Och era förvandlade liv är resultatet av mitt intensiva arbete för honom.

Om jag inte är en apostel enligt andras uppfattning, så är jag det ändå verkligen för er, för ni har blivit vunna för Kristus genom mig.

Det är mitt svar till dem som ifrågasätter mina rättigheter.

Eller har jag inga rättigheter alls? Kan jag inte göra anspråk på samma förmåner som de andra apostlarna har, när de är gäster i era hem?

Om jag hade en hustru, och hon var troende, skulle då inte jag kunna ta henne med på mina resor, precis som de andra lärjungarna och Herrens bröder och Petrus gör?

Och är det bara Barnabas och jag som fortfarande måste arbeta för vårt uppehälle, medan ni underhåller alla de andra?

Inte måste väl en soldat i armén betala sina egna utgifter? Och har ni någonsin hört om en lantbrukare som skördar sin säd och inte har rätt att äta något av den? Inte förbjuder man väl den herde som tar hand om fårhjorden och getterna att dricka något av mjölken?

Och jag säger er inte bara det som människor tycker är rätt och riktigt. Jag säger er vad Guds lag befaller,

för i den lag som Gud gav till Mose sa han, att man inte får sätta munkorg på oxen, så att han inte kan äta av det vete han tröskar. Tror ni att Gud bara tänkte på oxarna när han sa detta?

10 Tänkte han inte också på oss? Naturligtvis gjorde han det. Han sa detta för att visa oss att kristna arbetare ska ha betalt av dem som de hjälper. De som plöjer och tröskar har rätt att vänta sig en del av skörden.

11 Vi har planterat en god andlig säd i era själar. Är det alltför mycket begärt att vi i gengäld får mat och kläder?

12 Ni ger det till andra som undervisar er, och det bör ni göra. Men borde inte vi ha ännu större rätt till detta? Ändå har vi aldrig bett om denna rättighet, utan klarar vårt uppehälle utan er hjälp. Vi har aldrig krävt betalning av något slag, av rädsla för att ni då skulle bli mindre intresserade av vårt budskap, de goda nyheterna om Kristus.

13 Vet ni inte att Gud uppmanade dem som arbetade i hans tempel att ta av den mat som fördes dit som gåvor till honom? Och de som arbetar vid Guds altare får en del av den mat som förs dit för att offras till Herren.

14 På samma sätt har Herren bestämt att de som förkunnar de goda nyheterna ska få sitt uppehälle av dem som tar emot dem.

15 Jag har ännu inte utnyttjat denna rättighet. Och jag skriver inte det här för att antyda att jag tänker börja med det nu. Jag skulle faktiskt hellre dö av hunger, än förlora den tillfredsställelse jag får av att predika utan lön.

16 Min uppgift att föra ut det glada budskapet är ingen uppoffring. Jag skulle inte kunna sluta ens om jag ville. Då skulle jag bli fullkomligt olycklig. Dessutom är det faktiskt Guds order till mig.

17 Om jag erbjöd mina tjänster av min egen fria vilja, skulle Herren ge mig en särskild belöning. Men situationen är inte sådan, för Gud har valt ut mig och gett mig detta andliga uppdrag. Därför har jag inget val.

18 Vad får jag då för lön? Glädjen av att förkunna de goda nyheterna utan kostnad för någon och utan att göra anspråk på mina rättigheter är lön nog.

19 Detta har en stor fördel med sig. Jag är inte tvungen att lyda någon därför att han betalar min lön. Jag har av egen vilja och för min egen tillfredsställelses skull blivit en tjänare åt alla, för att jag ska vinna dem för Kristus.

20 När jag är tillsammans med judar är jag som en av dem, för att de ska lyssna och vinnas för Kristus. När jag är tillsammans med sådana som följer vissa judiska seder och bruk, diskuterar jag inte - även om jag inte håller med dem - eftersom jag vill hjälpa dem.

21 När jag är tillsammans med andra än judar, håller jag med dem så mycket jag kan som kristen, naturligtvis utan att kompromissa med min övertygelse. Genom att vara förstående mot dem kan jag vinna deras förtroende och på så sätt också hjälpa dem.

22 När jag är tillsammans med sådana, vars samveten lätt oroar dem, försöker jag förstå hur de tänker. Resultatet blir att de är villiga att låta mig hjälpa dem. Ja, hurdan en person än är så försöker jag finna något gemensamt med honom, så att han låter mig berätta om Kristus och Kristus får möjlighet att frälsa honom.

23 Jag gör detta för att få dela med mig av det glada budskapet till dem, och för den välsignelse jag själv får när jag ser dem komma till Kristus.

24 I ett tävlingslopp springer alla, men bara en vinner. Löp därför ditt lopp med sikte på att vinna.

25 Du kanske måste säga nej till mycket som kan hindra dig från att göra ditt bästa. En idrottsman tränar hårt bara för att vinna ett sidenband eller en silverpokal, men vi kämpar för en himmelsk lön, som aldrig förlorar sitt värde.

26 Därför springer jag hela loppet med målet för ögonen, jag kämpar för att vinna. Jag är inte som en boxare som slår i luften, jag leker inte.

27 Jag kämpar med mig själv, tränar hårt, och tvingar min kropp att göra vad jag vill i stället för vad den själv vill. Annars är jag rädd för att jag, som utmanat andra att delta i tävlingen, själv kommer till korta i det avgörande provet.

Varning för avgudar

10 Kära bröder, vi får aldrig glömma vad som hände med israeliterna i öknen för länge sedan. Gud ledde dem genom att sända ett moln, som gick framför dem, och han förde dem alla tryggt och säkert genom Röda havet.

Detta skulle kunna kallas deras dop. De döptes både i havet och i molnet till att vara Moses efterföljare.

3-4 Genom ett dagligt under fick de mat att äta och vatten att dricka där i öknen. De drack vatten ur en klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.

Trots allt detta lydde de flesta av dem ändå inte Gud, och de dog i öknen.

Allt detta är för oss ett varnande exempel. Vi får inte dras och lockas att göra det onda,

och inte heller tillbe avgudar som en del av dem gjorde. Skriften säger oss: Människorna slog sig ner för att äta och dricka och reste sig sedan för att dansa omkring guldkalven.

Vi kan också lära oss av det som hände när några av dem var otrogna och begick äktenskapsbrott. Då föll tjugotretusen ner döda på en dag.

Fresta inte heller Herrens tålamod, det gjorde många av dem och dog av ormbett.

10 Och klaga inte på Gud och på vad han gör med dig som några av dem gjorde. Därför sände Gud sin ängel för att döda dem.

11 Allt detta hände med dem för att tjäna som exempel, och det skrevs ned för att varna oss, som lever i dessa sista dagar när världen närmar sig sitt slut.

12 Därför ska ni vara försiktiga! Om ni tänker: Jag skulle aldrig handla på det sättet, så var ändå försiktiga, för ni kan också falla i synd.

13 Men kom ihåg att de onda begär som ni lockas av inte är nya eller annorlunda. Många andra före er har mött precis samma problem. Och ingen frestelse är för stark. Ni kan lita på att Gud ser till att frestelsen inte blir så stark att ni inte kan stå emot den. Det har han lovat, och han håller sitt ord. Och när frestelsen kommer visar han er samtidigt en utväg att komma igenom den.

14 Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära.

15 Ni är förståndiga människor. Tänk nu efter själva om det jag ska säga är sant.

16 När vi ber om Herrens välsignelse över den bägare med vin som vi dricker i nattvarden vid Herrens bord, betyder inte detta att alla som dricker den tillsammans delar välsignelsen av Kristi blod? Och när vi bryter brödet för att äta det tillsammans, visar inte detta att vi tillsammans delar välsignelserna i hans kropp?

17 Det spelar ingen roll hur många vi är, för vi äter alla av samma bröd och visar att vi alla är delar i samma Kristi kropp.

18 Det är likadant med det judiska folket: alla som deltar i offermåltiden, förenas av den handlingen.

19 Vad vill jag säga med detta? Säger jag att avgudarna, som vissa folk offrar till, verkligen lever och är verkliga gudar och att dessa offer har något värde? Nej, inte alls.

20 Vad jag säger är att de som offrar kött till avgudar, genom sina offer förenas med onda andar, och inte med Gud. Jag vill inte att en enda av er ska ha gemenskap med sådana andar.

21 Ni kan inte äta och dricka vid Herrens bord och samtidigt också göra det vid de onda andarnas bord. Ni måste välja vilken gemenskap ni vill ha!

22 Och ni tänker väl inte att göra Herren svartsjuk? Ni inbillar er väl inte att ni är starkare än han är?

23 Ni är visserligen fria att äta av sådant som offrats till avgudar, det är inte emot Guds lagar, men det betyder inte att ni måste äta det. Det är inte alls säkert att det för något gott med sig och vad tjänar det då till?

24 Tänk inte bara på er själva. Försök att tänka på era medmänniskor också, och vad som är bäst för dem.

25 Så här ska ni göra. Köp vilket slags kött som helst som säljs på marknaden. Och bry er inte om att fråga om det har offrats till avgudar eller inte, så behöver svaret inte skada ert samvete.

26 Jorden och allt gott den ger tillhör Herren, och ni har fått alltsammans för att njuta av det.

27 Om någon, som inte är kristen, ber att ni ska komma och äta middag hos honom, så låt inget hindra er från att tacka ja om ni vill gå. Ät vad som finns på bordet utan att ställa några frågor. Då slipper ni få reda på om det har använts som offer till avgudar, och ni riskerar inte att få dåligt samvete av att äta det.

28 Men om någon varnar er för att köttet har offrats till avgudar, ät det då inte för den människas skull som talade om det för er och för hennes samvetes skull.

29 I det fallet är det hennes samvete och inte ert som är det viktiga.Varför då? Ska jag låta min frihet bestämmas av någon annans samvete?

30 Om jag kan tacka Gud för maten och njuta av den, varför ska någon annan få förstöra allt bara för att han tycker att det är fel?

31 Jo, det finns ett starkt skäl. Vad vi än gör ska vi göra det till Guds ära. Det gäller även när vi äter och dricker.

32 Ge inte någon människa anledning att reta sig på dig vem hon än är, jude, grek eller medlem av Guds församling.

33 Detta är det mönster som jag följer. Jag försöker rätta mig efter alla och inte bara göra vad jag tycker är bäst för mig själv, utan jag tänker på vad som är bäst för dem, så att de också kan bli frälsta. Ni bör följa mitt exempel, precis som jag följer Kristi exempel.

Råd för gudstjänsten

1-2 Kära bröder jag är glad att ni har kommit ihåg och gjort allt som jag har undervisat er om.

Men det är en sak som jag vill påminna er om. En kvinna är ansvarig inför sin man, hennes man är ansvarig inför Kristus och Kristus är ansvarig inför Gud.

Det är därför som en man vanärar Kristus, om han har något på sitt huvud när han ber eller profeterar.

Och det är därför som en kvinna vanärar sin man, om hon offentligt ber eller profeterar barhuvad.

Om hon vägrar att ha något på huvudet kan hon lika gärna klippa av sig allt hår. Men eftersom det är en skam för en kvinna att få sitt huvud rakat bör hon använda sin slöja.

En man däremot bör inte ha något på sitt huvud. Han skapades till Guds avbild och återspeglar hans ära, men kvinnan är mannens ära.

Den förste mannen föddes inte av en kvinna, utan den första kvinnan kom från mannen.

Och den förste mannen, Adam, skapades inte för Evas skull, utan den första kvinnan, Eva, skapades för Adam.

10 Därför ska en kvinna stå under mannens beskydd, och genom att bära sin slöja visar hon inför änglarna att hon gör det.

11 Men kom ihåg att i Guds plan behöver männen och kvinnorna varandra.

12 För även om den första kvinnan kom från mannen, så har alla män fötts av kvinnor sedan dess, och både män och kvinnor kommer från Gud, deras Skapare.

13 Vad tycker ni själva om detta? Passar det sig att en kvinna ber offentligt utan att ha något på sitt huvud?

14-15 Är det inte naturligt att hon har det? Kvinnor är ju stolta över sitt långa hår som de ju använder som ett slags slöja. Om en man däremot är långhårig får han skämmas för det.

16 Om någon vill diskutera detta kan jag bara säga att varken hos oss eller i någon annan av Guds församlingar har man en annan uppfattning.

Herrens måltid

17 Nästa punkt på min lista med sådant som jag vill ta upp med er är också något som jag har reagerat emot. Det låter som om det är till mer skada än nytta, när ni samlas för att fira Herrens måltid.

18 Alla berättar för mig om de diskussioner som pågår vid dessa samlingar och de splittringar som uppstår bland er, och jag tror säkert att det är så.

19 Jag förmodar att ni anser att detta är nödvändigt, för att ni som alltid har rätt ska synas och bli erkända.

20 På det sätt som ni nu kommer tillsammans för att äta, är det inte Herrens måltid ni äter

21 utan er egen. Det sägs att alla skyndar sig att kasta i sig all mat de kan få, utan att vänta och dela med sig åt andra. På så sätt får några för lite och andra av allt att döma för mycket.

22 Är det verkligen sant? Kan ni inte äta och dricka hemma för att undvika att vanhedra församlingen och få de fattiga att skämmas, eftersom de inte kan ta med sig någon mat? Tror ni att ni ska få beröm för detta? Ni kommer i alla fall inte att få det av mig.

23 Av Herren själv har jag fått veta hur vi ska göra och jag har sagt det förut: Den natt när Judas förrådde honom, tog Herren Jesus ett bröd.

24 Då han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: Detta är min kropp som offras för er. Ät det till minne av mig.

25 På samma sätt tog han bägaren med vin efter måltiden och sa: Denna bägare är det nya förbundet som bekräftas genom mitt blod. Varje gång ni dricker ur den, gör det till minne av mig.

26 Varje gång ni äter brödet och dricker vinet påminner ni alltså varandra om Herrens död. Gör detta tills han kommer tillbaka.

27 Om någon äter detta bröd och dricker ur Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, gör han sig skyldig till synd mot Herrens kropp och blod.

28 Det är därför som en människa bör granska sig själv noggrant innan hon äter av brödet och dricker vinet.

29 För om hon gör det på ett ovärdigt sätt och inte tänker på vems kropp det gäller, så äter och dricker hon Guds dom över sig själv. Hon gycklar nämligen med Kristi död.

30 Det är därför som många av er är svaga och sjuka och en del till och med har dött.

31 Men om ni prövar er själva innan ni äter, så slipper ni att bli dömda och straffade.

32 Men när vi döms och blir tillrättavisade av Herren, är det för att vi inte ska bli dömda tillsammans med resten av världen.

33 Kära bröder, när ni samlas till Herrens måltid så vänta på varandra.

34 Om någon verkligen är hungrig bör han äta hemma, så att han inte drar en dom över sig själv när ni kommer tillsammans.Om allt det andra ska jag tala mer om när jag kommer till er.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes