51 För sångmästaren; en psalm av David,

² när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

³ Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

⁴ Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

⁵ Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

⁶ Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

⁷ Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

⁸ Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

⁹ Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

¹⁰ Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

¹¹ Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

¹² Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

¹³ Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

¹⁴ Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

¹⁵ Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

¹⁶ Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

¹⁷ Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

¹⁸ Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

¹⁹ Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.

²⁰ Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.

²¹ Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

52 För sångmästaren; en sång av David,

² när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»

³ Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.

⁴ Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

⁵ Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.

⁶ Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.

⁷ Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.

⁸ Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:

⁹ »Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!»

¹⁰ Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.

¹¹ Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.

53 För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.

² Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

³ Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

⁴ Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

⁵ Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud?

⁶ Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem.

⁷ Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.

2 Därför är du utan ursäkt, du människa, vem du än är, som dömer. Ty därmed att du dömer en annan fördömer du dig själv, eftersom du, som dömer den andre, själv handlar på samma sätt.

² Och vi veta att Guds dom verkligen kommer över dem som handla så.

³ Men du menar väl detta, att du skall kunna undfly Guds dom, du människa, som dömer dem som handla så, och dock gör detsamma som de?

⁴ Eller föraktar du hans godhets, skonsamhets och långmodighets rikedom, utan att förstå att denna Guds godhet vill föra dig till bättring?

⁵ Genom din hårdhet och ditt hjärtas obotfärdighet samlar du ju över dig vrede, som skall drabba dig på vredens dag, då när det bliver uppenbart att Gud är en rättvis domare.

⁶ Ty »han skall vedergälla var och en efter hans gärningar».

⁷ Evigt liv skall han giva åt dem som med uthållighet i att göra det goda söka härlighet och ära och oförgänglighet.

⁸ Men över dem som äro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda orättfärdigheten, över dem kommer vrede och förtörnelse.

⁹ Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den människas själ, som gör det onda, först och främst över judens, så ock över grekens.

¹⁰ Men härlighet och ära och frid skall tillfalla var och en som gör det goda, först och främst juden, så ock greken.

¹¹ Ty hos Gud finnes intet anseende till personen;

¹² alla de som utan lag hava syndat skola ock utan lag förgås, och alla de som med lag hava syndat skola genom lag bliva dömda.

¹³ Ty icke lagens hörare äro rättfärdiga inför Gud, men lagens görare skola förklaras rättfärdiga.

¹⁴ Ty då hedningarna, som icke hava lag, av naturen göra vad lagen innehåller, så äro dessa, utan att hava lag, sig själv en lag,

¹⁵ då de ju sålunda visa att lagens verk äro skrivna i deras hjärtan. Därom utgöra också deras egna samveten ett vittnesbörd, så ock, i den inbördes umgängelsen, deras tankar, när dessa anklaga eller ock försvara dem.

¹⁶ Ja, så skall det befinnas vara på den dag då Gud, enligt det evangelium jag förkunnar, genom Kristus Jesus dömer över vad som är fördolt hos människorna.

¹⁷ Du kallar dig jude och förlitar dig på lagen och berömmer dig av Gud.

¹⁸ Du känner ock hans vilja, och eftersom du har fått din undervisning ur lagen, kan du döma om vad rättast är;

¹⁹ och du tilltror dig att vara en ledare för blinda, ett ljus för människor som vandra i mörker,

²⁰ en uppfostrare för oförståndiga, en lärare för enfaldiga, eftersom du i lagen har uttrycket för kunskapen och sanningen.

²¹ Du som vill lära andra, du lär icke dig själv! Du som predikar att man icke skall stjäla, du begår själv stöld!

²² Du som säger att man icke skall begå äktenskapsbrott, du begår själv sådant brott! Du som håller avgudarna för styggelser, du gör dig själv skyldig till tempelrån!

²³ Du som berömmer dig av lagen, du vanärar Gud genom att överträda lagen,

²⁴ ty, såsom det är skrivet, »för eder skull varder Guds namn smädat bland hedningarna».

²⁵ Ty väl är omskärelse till gagn, om du håller lagen; men om du är en lagöverträdare, så är du med din omskärelse dock oomskuren.

²⁶ Om nu den oomskurne håller lagens stadgar, skall han då icke, fastän han är oomskuren, räknas såsom omskuren?

²⁷ Jo, och han som i följd av sin härkomst är oomskuren, men ändå fullgör lagen, skall bliva dig till dom, dig som äger lagens bokstav och omskärelsen, men likväl är en lagöverträdare.

²⁸ Ty den är icke jude, som är det i utvärtes måtto, ej heller är det omskärelse, som sker utvärtes på köttet.

²⁹ Nej, den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse är hjärtats omskärelse, en som sker i Anden, och icke i kraft av bokstaven; och han har sin berömmelse, icke från människor, utan från Gud.