A A A A A
Bible Book List

Psaltaren 40-45 Svenska 1917 (SV1917)

40 För sångmästaren; av David; en psalm.

Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.

Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta;

han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN.

Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn.

Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.

Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- öppna öron har du givit mig -- brännoffer och syndoffer begär du icke.

Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.

Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.»

10 Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det.

11 Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.

12 Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.

13 Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.

14 Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp.

15 Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

16 Må de häpna i sin skam, som säga till mig: »Rätt så, rätt så!»

17 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare HERREN!»

18 Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke.

41 För sångmästaren; en psalm av David.

Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.

HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!

HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.

Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.

Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»

Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.

De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.

»Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»

10 Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.

11 Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.

12 Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.

13 Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. ----

14 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.

42 För sångmästaren; en sång av Koras söner.

Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.

Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?

Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?»

Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.

Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.

Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.

Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.

10 Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?»

11 Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?»

12 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

43 Skaffa mig rätt, o Gud, och utför min sak mot ett folk utan fromhet; rädda mig ifrån falska och orättfärdiga människor.

Ty du är den Gud som är mitt värn; varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?

Sänd ditt ljus och din sanning; må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg och till dina boningar,

så att jag får gå in till Guds altare, till Gud, som är min glädje och fröjd, och tacka dig på harpa, Gud, min Gud.

Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

44 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.

10 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

11 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

12 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

13 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

14 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

15 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

16 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

17 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

19 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

20 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

21 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

22 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

25 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

26 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

27 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

45 För sångmästaren, efter »Liljor»; av Koras söner; en sång, ett kväde om kärlek.

Mitt hjärta flödar över av sköna ord; jag säger: min dikt gäller en konung; en snabb skrivares penna är min tunga.

Du är den skönaste bland människors barn, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar; så se vi att Gud har välsignat dig evinnerligen.

Omgjorda din länd med ditt svärd, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet.

Och drag så åstad, lyckosam i din härlighet, till försvar för sanning, för ödmjukhet och rättfärdighet, så skall din högra hand lära dig underbara gärningar.

Skarpa äro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola träffas i hjärtat.

Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira.

Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kläder; från elfenbenspalatser gläder dig strängaspel.

10 Konungadöttrar har du såsom tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida, i guld från Ofir.

11 Hör, dotter, och giv akt, och böj ditt öra härtill: Förgät nu ditt folk och din faders hus,

12 och må konungen få hava sin lust i din skönhet; ty han är din herre, och för honom skall du falla ned.

13 Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk söka nu att vinna din ynnest med skänker.

14 Idel härlighet är hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg består hennes dräkt,

15 i brokigt vävda kläder föres hon till konungen; jungfrur, hennes väninnor, följa henne åt; de ledas in till dig.

16 Under glädje och fröjd föras de fram, de tåga in i konungens palats.

17 I dina fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar överallt i landet.

18 Ditt namn vill jag göra prisat bland alla kommande släkten; så skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes