A A A A A
Bible Book List

Ordspråksboken 7-9 Svenska 1917 (SV1917)

Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

10 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

11 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

12 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

13 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

14 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

15 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

16 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

17 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

18 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

19 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

20 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

21 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

22 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

23 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

24 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

25 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

26 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

27 Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.

Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

10 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

11 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

12 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

13 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

14 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

15 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

16 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

17 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

18 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

19 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

20 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

21 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

22 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

23 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

24 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

25 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

26 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

27 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

28 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

29 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

30 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

31 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

32 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

33 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

34 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

35 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

36 Men den som går miste om mig han skadar sig själv;

37 alla de som hata mig, de älska döden.

Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

»Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

»Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

(Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

10 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

11 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

12 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

13 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

14 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

15 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

16 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

17 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

18 han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes