Add parallel Print Page Options

Herrens ord kom till Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, under Juda kung Josias, Amons sons, regeringstid.

Vredens dag

”Jag ska fullständigt utplåna allt
    från jordens yta, säger Herren.
Jag ska utplåna både människor och djur,
    jag ska utplåna himlens fåglar och havets fiskar,
och ruinhögarna tillsammans med de gudlösa.

Jag ska utrota människorna från jordens yta, säger Herren.
Jag ska sträcka ut min hand mot Juda
    och mot alla som bor i Jerusalem.
Jag ska utrota från denna plats
    det som finns kvar av Baal,
avgudaprästernas namn
    tillsammans med prästerna,
dem som på taken böjer sig
    i tillbedjan för himlens här,
dem som böjer sig ner för Herren
    men också svär vid Milkom[a],
dessa som vänt sig bort från Herren
    och inte söker eller frågar efter Herren.”

Var stilla inför Herren, Herren,
    för Herrens dag är nära!
Herren har förberett en offerhögtid
    och helgat sina inbjudna.

”På Herrens offerdag
    ska jag straffa furstarna och prinsarna
    och alla som bär främmande kläder.
På den dagen ska jag straffa dem
    som hoppar över tröskeln
och fyller sina herrars hus
    med våld och svek.[b]

10 Den dagen, säger Herren,
    ska rop höras från Fiskporten,
klagan från Nya staden,
    väldigt dån från höjderna.
11 Jämra er, ni som bor i Mortelkvarteret,
    för skaran av köpmän är borta,
och utplånade är de
    som handlar med silver.
12 Vid den tiden ska jag med ljus och lykta
    söka igenom Jerusalem
och straffa de män som sitter där
    liknöjda på sin drägg,
och tänker:
    Herren gör ingenting, vare sig gott eller ont.’
13 Men deras rikedom ska plundras
    och deras hus läggas öde.
De ska bygga hus,
    men inte få bo i dem,
plantera vingårdar,
    men inte få dricka vinet från dem.”

14 Herrens stora dag är nära,
    ja, den är nära och kommer mycket snabbt.
Det kommer att höras rop på Herrens dag,
    starka män ska då gråta bittert.[c]
15 Den dagen är en vredens dag,
    en dag av nöd och ångest,
        en dag av förödelse och ödeläggelse,
    en dag av mörker och dimma,
        en dag av moln och dunkel,
16 en dag med hornstötar och krigsrop
    mot befästa städer och höga torn.

17 ”Jag ska låta människorna drabbas av ångest,
    så att de går omkring som blinda,
    för de har syndat mot Herren.
Deras blod ska hällas ut som stoft
    och deras inälvor som dynga.
18 Varken deras silver eller guld
    kan rädda dem på Herrens vredes dag.”

Hans lidelses eld
    ska förtära hela jorden.
Han ska göra ett snabbt slut
    på alla dess invånare.

Juda och Jerusalem döms tillsammans med andra folk

Juda uppmanas till bättring

Församla er som halm, kom samman,
    du folk utan skamkänsla,
innan beslutet verkställs
    och dagarna flyger förbi som agnar,[d]
innan Herrens brinnande vrede kommer över er,
    innan Herrens vredes dag kommer över er.
Sök Herren, alla ödmjuka i landet,
    som lyder hans bud.
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet.
    Kanske får ni då skydd på Herrens vredes dag.

Filistéen

Gaza ska bli övergivet,
    Ashkelon läggas i ruiner,
Ashdods befolkning förjagas mitt på dagen,
    och Ekron ryckas upp med rötterna.
Ve er som bor utmed kusten, ni keretéer[e]!
    Herrens ord är emot er,
Kanaan, filistéernas land, och jag ska utplåna dig,
    så att ingen lämnas kvar.
Kustlandet ska bli betesmark,
    där herdarna har sina brunnar[f]
    och fåren sina fållor.
Det ska tillhöra dem
    som är kvar av Judas stam.
Där ska de finna betesmarker,
    och i husen i Ashkelon
ska de lägga sig om kvällen,
    för Herren, deras Gud, ska ta sig an dem
och upprätta dem på nytt.

Moab och Ammon

”Jag har hört Moabs hån
    och ammoniternas smädelser,
när de har hånat mitt folk
    och kränkt deras land.
Därför, så sant jag lever,
    säger härskarornas Herre, Israels Gud:
Moab ska bli som Sodom
    och ammoniterna som Gomorra,
ett nässelsnår och en saltgrop,
    en ödemark för evigt.
De av mitt folk som är kvar ska plundra dem,
    återstoden av mitt folk ska få dem till arvedel.”

10 Detta får de för sitt högmod,
    för de har hånat och föraktat
härskarornas Herres folk.
11     Herren ska sätta skräck i dem
och få alla jordens gudar att krympa[g].
    Alla folken i kustländerna ska tillbe honom,
var och en på sin ort.

Kush

12 ”Också ni, kushiter,
    ska genomborras av mitt svärd.”

Assyrien

13 Han ska sträcka ut sin hand mot norr
    och förgöra Assyrien.
Han ska omvandla Nineve till en ödemark,
    torr som en öken.
14 Där ska hjordar lägga sig,
    och alla slags vilda djur.
Pelikaner och trappar
    ska övernatta på dess pelarhuvuden,
och deras skrin eka genom fönstren.
    På tröskeln ser man förödelse,
    och cederpanelen är blottad.[h]
15 Detta är den jublande staden
    som levde så tryggt
och sa till sig själv:
    ”Det finns ingen som är som jag.”
Se hur den nu har blivit ödelagd,
    ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går förbi
    visslar och viftar med händerna.

Jerusalem

Ve den upproriska och orena staden,
    den despotiska staden!
Den har inte lyssnat,
    inte låtit sig tillrättavisas.
Den förtröstar inte på Herren
    och tyr sig inte till sin Gud.
Dess furstar är rytande lejon,
    dess domare kvällens vargar,
som inte lämnar något kvar till morgonen.
    Dess profeter är dumdristiga,
svekfulla män.
    Dess präster vanhelgar det heliga
och våldför sig på lagen.
    Men Herren, den rättfärdige,
är därinne,
    han gör inget orätt.
Morgon efter morgon
    låter han sin rätt komma fram i ljuset,
den uteblir inte.
    Men den gudlöse
vet inget av någon skam.

Jerusalem förblir oförbätterligt

”Jag har utrotat folk,
    deras fästen ligger i ruiner.
Jag har lämnat deras gator öde,
    där går ingen,
deras städer är tömda
    och ingen människa bor kvar där.
Jag sa:
    ’Du ska frukta mig
    och låta dig tillrättavisas.’
Då ska stadens boning inte utplånas,
    den ska inte drabbas av allt mitt straff.
    Men de blev bara allt ivrigare[i]
i alla sina fördärvliga handlingar.
Vänta därför på mig, säger Herren,
    på den dag då jag står upp för att vittna[j].
Jag har beslutat att samla folken och
    föra samman rikena
för att tömma min förbittring över dem,
    hela min brinnande vrede.
Av min lidelses eld
    ska hela jorden förtäras.

Återupprättelse av Israels rest

Då ska jag ge folken
    ett rent språk,
så att alla åkallar Herrens namn
    och tjänar honom sida vid sida.
10 Från trakten bortom floderna i Kush
    ska de som tillber mig,
mitt skingrade folk,
    frambära offer till mig.[k]
11 Den dagen ska du
    inte längre behöva skämmas
för alla försyndelser
    som du har begått mot mig.
Jag ska utrota dem bland dig
    som är stolta och högmodiga.
Du ska inte mer förhäva dig
    på mitt heliga berg.
12 Men jag ska lämna kvar hos dig
    ett ödmjukt och fattigt folk.
    De ska ta sin tillflykt till Herrens namn.
13 De som är kvar av Israel
    kommer inte mer att göra orätt,
inte mer ljuga,
    inte mer tala med falsk tunga.
De ska äta och lägga sig
    utan att någon skrämmer dem.”

14 Jubla, dotter Sion!
    Ropa av glädje, Israel!
Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta,
    dotter Jerusalem!
15 Herren har tagit bort domen över dig
    och fått dina fiender att vända.
Herren, Israels kung, bor hos dig.
    Du ska inte längre frukta för något ont.
16 På den dagen ska man säga till Jerusalem:
    ”Frukta inte, Sion,
    bli inte handlingsförlamad!
17 Herren, din Gud, bor hos dig,
    en hjälte som räddar.
Med stilla kärlek älskar han dig,
    och han gläds över dig med jubelrop.”

18 ”Jag ska samla dem som sörjer över högtiderna.
    Från dig har de utgått.
    Den skam du fått bära var en tillrättavisning.[l]
19 Jag ska på den tiden
    ta itu med dem som plågat dig.
Jag ska hjälpa dem som vacklar
    och samla ihop dem som skingrats.
Jag ska göra dem till lovsång och ära
    i varje land där de varit i skam.
20 På den tiden ska jag samla er hem
    och föra er samman.
Jag ska göra er ryktbara och lovprisade
    bland alla folk på jorden,
då jag inför era egna ögon återupprättar er,
    säger Herren.”

Footnotes

  1. 1:5 Om ordet inte tolkas som ett avgudanamn utan översätts, betyder det deras kung.
  2. 1:9 Grundtextens innebörd är osäker. Jfr 1 Sam 5:5.
  3. 1:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 2:2 I satsen som kapitlet börjar med är grundtextens innebörd osäker fram till första hälften av v. 2.
  5. 2:5 Kretas befolkning.
  6. 2:6 Eller: …där keretéerna bor….
  7. 2:11 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  8. 2:14 Grundtextens innebörd är osäker i en stor del av versen. T.ex. är det osäkert vilka fåglar som avses, i stället för ”förödelse” har Septuaginta och Vulgata korp (…en korp kraxar på tröskeln…), och särskilt osäker är versens slut.
  9. 3:7 Eller: …de steg upp tidigt för att utföra alla sina fördärvliga handlingar.
  10. 3:8 Egentligen …för byte; översättningen följer här Septuaginta.
  11. 3:10 Grundtextens innebörd är osäker.
  12. 3:18 Grundtextens innebörd är osäker.

Bible Gateway Sponsors