Add parallel Print Page Options

Ångerpsalm. Bön i svårigheter.

För körledaren, till stränginstrument, enligt sheminit[a]. En psalm av David.

Herre, straffa mig inte i din vrede,
    tukta mig inte i din harm!
Var nådig mot mig, Herre,
    för jag är svag!
Hela mig, Herre,
    för ända in i mina ben har jag ångest.
Min själ är djupt förskräckt.
    Herre, hur länge?

Kom åter, Herre,
    och befria mig,
    rädda mig i din nåd.
För i döden kommer ingen ihåg dig.
    Vem prisar dig från dödsriket?

Jag är utmattad av mitt suckande,
    och varje natt blir min bädd våt av tårar,
    min säng dränks i gråt.
Mina ögon försvagas av sorg,
    de åldras för mina fienders skull.

Lämna mig nu, ni alla som gör orätt,
    för Herren har hört min gråt.
10 Herren har hört min vädjan,
    Herren har tagit emot min bön.
11 Mina fiender ska komma på skam,
    de ska bli skräckslagna,
och i sin skam ska de plötsligt ta till flykten.

Footnotes

  1. 6:1 Grundtextens innebörd är osäker och betydelsen av sheminit okänd. Ordagrant betyder det det åttonde och är av allt att döma en musikalisk anvisning (prepositionen framför det översätts annars oftast här: enligt).

Guds storhet och makt och människans ställning i skapelsen

För körledaren, enligt gittit.[a] En psalm av David.

Herre, vår Herre,
    hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!

Din härlighet når högre än alla himlar!
    Ut ur munnarna på barn och spädbarn har du instiftat makt
    för att tysta ovännen och hämnaren.[b]

När jag ser din himmel, dina fingrars verk,
    månen och stjärnorna, som du har satt där uppe,
vad är då en människa, att du tänker på henne,
    en människoson[c], att du lägger märke till honom?
Du gjorde honom lite lägre än Gud[d]
    och krönte honom med härlighet och ära.

Du satte honom att härska över allt du har skapat,
    du lade allt under hans fötter,
får, oxar, vilda djur,
    himlens fåglar, havets fiskar
och allt som vandrar på havets stigar.

10 Herre, vår Herre,
    hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!

Tacksägelse över segern

För körledaren, till mutlabbén[e]. En psalm av David.[f]

Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta
    och berätta om alla dina under.
Jag vill vara glad och jubla i dig.
    Jag vill lovsjunga ditt namn,
    du den Högste.

Mina fiender drar sig tillbaka,
    vacklar och förgås inför dig.
Du har försvarat min rätt och min sak,
    du har satt dig på tronen
    som en rättfärdig domare.
Du har tillrättavisat folken
    och gjort slut på de ogudaktiga
    och utplånat deras namn för all framtid.
Fienden är borta, utplånad för evigt.
    Du ödelade städerna,
    man ska inte ens komma ihåg dem.

Men Herren regerar för all framtid.
    Han har ställt fram sin tron för att döma.
Han dömer världen i rättfärdighet,
    han härskar över folken med rättvisa.
10 Herren är en tillflykt för de förtryckta,
    en borg i nödens tid.
11 De som känner dig vid ditt namn,
    förtröstar på dig, Herre,
    för du överger inte dem som söker dig.

12 Lovsjung Herren,
    honom som bor på Sion!
Berätta för folken vad han har gjort!
13     Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,
han glömmer inte de förtrycktas klagan.

14 Herre, var nådig mot mig,
    se hur jag får lida för dem som hatar mig,
    du som kan lyfta mig upp från dödens portar,
15 så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions[g] portar
    och glädjas över din räddning.
16 Folken faller själva i den grop de grävt,
    och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.
17 Herren gör sig känd,
    han skipar rätt.
Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.
    Higgajón[h]. Sélah
18 De gudlösa ska återvända till dödsriket,
    alla folk som har glömt Gud.
19 Den fattige ska inte vara glömd för alltid,
    inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.

20 Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!
    Låt folken bli dömda inför dig!
21 Låt skräcken komma över dem, Herre!
    Låt folken veta att de är bara människor! Séla

Varför går det väl för syndaren?

10 Herre, varför står du så långt borta,
    varför gömmer du dig i tider av nöd?

I övermod jagar den gudlöse den svage.
    Låt dem fångas i sina egna intriger!
Den gudlöse skryter med sina egna begär,
    välsignar den girige och föraktar Herren.
Den gudlöse sätter näsan i vädret.
    ”Gud ställer mig inte till svars. Det finns ju ingen Gud.”
Sådana är alla hans tankar.[i]
Ändå lyckas han i allt vad han gör,
    han är högfärdig
och skjuter ifrån sig dina lagar,
    han fnyser åt sina fiender.
Han tänker för sig själv:
    ”Inget kan rubba mig.
    Jag ska alltid vara lycklig och slippa bekymmer.”

Deras mun är full av förbannelse och lögn,
    under hans tunga finns ofärd och olycka.
Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna
    och vill lönnmörda den oskyldige.
Hans ögon följer den värnlöse.
    Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,
och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse
    och dra in honom i sitt nät.
10 De värnlösa krossas, de kollapsar
    och faller av hans styrka.[j]
11 Han säger för sig själv:
    ”Gud har glömt det,
    han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”

12 Herre, res dig! Gud, lyft din hand!
    Glöm inte de förtryckta!
13 Varför får den gudlöse förakta Gud
    och säga för sig själv:
    ”Han ställer mig inte till svars?”
14 Herre, du ser ofärden och plågan.
    Du lägger märke till det, du tar det i din hand.
Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,
    du hjälper den faderlöse.[k]
15 Krossa den gudlöses och ondes makt!
    Ställ honom till svars för sin ondska,
    så att den inte finns mer.

16 Herren är kung, alltid och för evigt.
    De främmande folken försvinner från hans land.
17 Herre, du hör de förtrycktas längtan,
    du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.
18 Du ger de faderlösa och förtryckta rätt,
    så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.[l]

Footnotes

  1. 8:1 Grundtextens innebörd är osäker; gittit kan syfta på vinpressen (så enligt Septuaginta), och psalmen har kanske sjungits vid vinskörden.
  2. 8:3 Grundtexten är svårförståelig, och ”makt” har i Septuaginta tolkats som lovsång (se Matt 21:16 där texten citeras ur Septuaginta).
  3. 8:5 Eller ett människobarn, här syftande på människan som skapad av Gud. Människoson blir i Nya Testamentet en benämning som Jesus använder om sig själv, (t.ex. Matt 16:27f.), och i Heb 2 tillämpas texten direkt på honom.
  4. 8:6 Jfr Heb 2:6-7 där texten citeras ur Septuaginta; t.ex. änglar i st.f. ”Gud”. Det hebreiska ordet elohim (Gud, gud, gudar) används ibland även i andra betydelser, se t.ex. fotnot till 2 Mos 22:8, beroende på sammanhanget.
  5. 9:1 Grundtextens innebörd är osäker men tycks syfta på sonens död eller dö för sonen, antingen så att psalmen sjöngs vid ett sorgetillfälle eller att den sjöngs i samma tonart som en känd sång om sonens död.
  6. Ps 9-10 har uppenbarligen varit en psalm från början; tillsammans utgör de en delvis alfabetisk psalm (varje ursprunglig vers börjar med en bokstav i tur och ordning som de är i det hebreiska alfabetet, om än inte helt konsekvent här). Septuaginta och Vulgata har bibehållit enheten och skiljer sig därför i numreringen av psalmerna fr.o.m. Ps 9-10 t.o.m. Ps 147 (vår Ps 11 är 10 i Septuaginta osv.).
  7. 9:15 dotter Sions förekommer i Psaltaren endast här men flera gånger hos Jesaja och i Klagovisorna, syftande på Jerusalems befolkning. Kanske betraktades en stad symboliskt som mor till dess invånare.
  8. 9:17 Higgajón förekommer även i 92:4 och dess betydelse är okänd. Antagligen är det en musikalisk anvisning.
  9. 10:4 Eller: vädret och söker inte Gud. I alla hans tankar finns ingen Gud.
  10. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker.
  11. 10:14 Grundtextens innebörd är delvis osäker i denna vers.
  12. 10:18 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara att ingen ska behöva fly ut ur landet i skräck.

Gudsförnekelsens dårskap

(Ps 53)

14 För körledaren. Av David.

Dåren säger för sig själv: ”Det finns ingen Gud!”
    De är onda, deras handlingar är fördärvliga,
    det finns ingen som gör det goda.

Från himlen ser Herren ner på människorna
    för att se om det finns någon med förstånd,
    någon som frågar efter Gud.
Men alla har vänt sig bort,
    alla är lika korrumperade.
Det finns ingen som gör det goda,
    inte en enda.

Förstår de då ingenting, alla de som gör orätt,
    de som äter mitt folk som man äter bröd,
    de som inte ber till Herren?
Men de ska bli skräckslagna,
    för Gud är hos de rättfärdiga.
Ni hånar den fattiges planer,
    men Herren är hans tillflykt.

O, att det från Sion kom räddning för Israel!
    När Herren återupprättar sitt folk från dess fångenskap
ska Jakob glädja sig och Israel jubla.

Herren som den frommes arv

16 En inskrift[a] av David.

Skydda mig, Gud,
    för till dig tar jag min tillflykt.

Jag säger till Herren: ”Du är min Herre,
    och allt mitt goda kommer från dig.”[b]
Hos de heliga i landet, de härliga,
    har jag all min glädje.
De som jagar efter andra gudar
    kommer att dra mer olycka över sig.
Jag tänker inte offra blodsoffer åt dem,
    och jag vill inte ens uttala deras namn.

Herren själv är min arvedel, min bägare.
    Du bestämmer min del.
Jag har fått mig tilldelad en underbar lott,
    ja, ljuvlig är min arvedel.

Jag vill lova Herren, som ger mig råd,
    på natten förmanar mig mitt innersta.
Jag har alltid Herren inför mig,
    eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.

Därför är mitt hjärta fyllt av glädje,
    och jag ropar ut mitt jubel,
    också min kropp vilar i trygghet,
10 för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket,
    eller låta din helige förmultna.
11 Du visar mig vägen till livet,
    du fyller mig med glädje inför dig,
    med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.

Footnotes

  1. 16:1 Termens exakta innebörd i grundtexten är osäker.
  2. 16:2 Grundtextens verbform säger är osäker, liksom innebörden generellt i dessa verser.

Guds ära i naturen, lovprisning av hans lag

19 För körledaren. En psalm av David.

Himlarna förkunnar Guds majestät,
    himlavalvet vittnar om hans händers verk.
Dag berättar om det för dag,
    natt förklarar det för natt.
Utan tal, utan ord,
    utan att deras röster hörs
når deras röst[a] ut över hela jorden,
    deras ord till världens ände.
Där har han ställt upp ett tält åt solen,
    som är som en brudgum,
som kommer från sin kammare,
    en hjälte som gläds åt loppet på sin bana.
Solen går upp vid himlens ena ände och går runt till den andra,
    och ingenting kan gömma sig för dess hetta.

Herrens lag är fullkomlig,
    den förnyar livet[b].
Herrens förordningar är fasta,
    de gör den okunnige vis.
Herrens stadgar är rätta,
    de ger hjärtat glädje,
Herrens bud är klara,
    de lyser upp ögonen.
10 Herrens fruktan är ren,
    den består för evigt.
Herrens bestämmelser är sanna,
    de är alla rättfärdiga,
11 mer värdefulla än guld,
    mer än mängder av rent guld,
sötare än honung,
    honung som droppar från vaxkakan.
12 Genom dem varnas din tjänare,
    och den som följer dem får en stor lön.

13 Vem ser sina egna felsteg?
    Befria mig från mina hemliga synder,
14 och bevara mig, din tjänare, för avsiktliga felsteg[c],
    så att de inte får makt över mig.
Då blir jag oskyldig och fri från stor överträdelse.

15 Låt mina ord och mina innersta tankar behaga dig,
    Herre, min klippa, min befriare!

Footnotes

  1. 19:5 Den masoretiska grundtexten har deras linje gick ut över hela jorden. Septuaginta samt Rom 10:18 har deras röst som även valts här i denna vers. Den enda skillnaden mellan de två grundtexterna är en enda bokstav.
  2. 19:8 Eller själen, människans innersta.
  3. 19:14 Eller: bevara…för fräcka människor.

Tacksägelse för Herrens hjälp till kungen

21 För körledaren. En psalm av David.

Herre, kungen gläder sig över din styrka,
    han jublar över din räddning.
Du ger honom vad han innerst inne önskar,
    du vägrar honom inget han ber om. Séla
Du möter honom med rika välsignelser,
    du sätter en krona av renaste guld på hans huvud.
Han ber dig om liv, och du ger honom det,
    livsdagar som sträcker sig framåt i evighet.
Genom din räddning har hans ära blivit stor,
    du ger honom majestät och prakt.
Du ger honom välsignelser för alltid,
    du ger honom glädje inför dig.
För kungen litar på Herren,
    och genom den Högstes nåd ska han aldrig vackla.

Din hand når alla dina fiender,
    din starka arm träffar alla som hatar dig.
10 När du visar dig,
    sätter du dem som i en brinnande ugn.
I sin vrede förtär Herren dem,
    eld äter upp dem.
11 Du förgör deras efterkommande från jorden,
    deras avkomma från människosläktet.
12 För de planerade ont mot dig,
    de tänkte ut intriger,
    men de kommer inte att lyckas.
13 Du ska få dem att vända sig om och fly,
    när du riktar dina pilar mot dem.

14 Herre, du är upphöjd i din makt!
    Vi vill sjunga och prisa din stora makt.

Bible Gateway Sponsors