A A A A A
Bible Book List

Psaltaren 54-56 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

En bön om räddning från fienden

54 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David när männen från Sif kom och talade om för Saul att David gömde sig hos dem.

Gud, rädda mig genom ditt namn,
    skaffa mig rätt genom din makt!
Hör min bön, Gud,
    lyssna till mina ord!

Främlingar anfaller mig,
    våldsmän är ute efter mitt liv,
    män som inte bryr sig om Gud. Séla

Men Gud är min hjälpare.
    Herren är mitt stöd.
Låt mina motståndares ondska komma över dem själva,
    förgör dem i din trofasthet.

Jag vill komma med mina frivilliga offer till dig.
    Jag vill prisa ditt namn, Herre, för det är gott.
Han har befriat mig ur all min nöd
    och jag har fått se mina fiender besegrade.

Besvikelse och förtvivlan över en väns svek

55 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.

Lyssna till min bön, Gud!
    Göm dig inte när jag vädjar till dig!
Lyssna till mig och svara mig!
    Mina tankar plågar mig,
    jag har ingen ro,
för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.
    De drar olycka över mig,
    och i vrede anfaller de mig.

Mitt inre fylls av ångest,
    dödsångesten griper mig.
Fruktan och fasa gastkramar mig.
    Jag darrar och är rädd,
    skräcken överväldigar mig.
Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,
    så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.
Jag skulle flyga långt bort
    till öknen och stanna där.” Séla
Jag skulle skynda mig att söka skydd
    undan detta oväder och denna storm.

10 Herre, förvirra de gudlösa,
    låt dem gräla sinsemellan,
    för jag ser våld och strid i staden.
11 Dag och natt går de omkring den på dess murar.
    Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.
12 Våldet har tagit överhanden,
    och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.

13 Om det hade varit en fiende som hånat mig,
    hade jag kunnat stå ut med det.
Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,
    kunde jag ha gömt mig för honom.
14 Men det var du, min jämlike,
    min vän, min förtrogne.
15 Vi gick i underbar gemenskap
    i folkskaran till Guds hus.

16 Låt döden utan varning ta dem,
    låt dem fara levande ner i dödsriket,
    för ondskan bor i och mitt ibland dem.
17 Men jag vill ropa till Gud,
    och Herren ska rädda mig.
18 Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,
    och han ska lyssna till mig.
19 Han befriar mig och ger mig frid,
    när fienderna anfaller mig,
    hur många mina motståndare än är.
20 Gud ska höra mig och förödmjuka dem,
    han som har regerat i evigheter, séla,
dessa som aldrig ändrar sig
    och som inte fruktar Gud.

21 Han gav sig på dem som levde i fred med honom,
    han våldförde sig på sitt förbund.[a]
22 Hans ord var hala som smör,
    men hans hjärta var fyllt av stridslust.
Hans tal var lenare än olja
    och ändå ett draget svärd.

23 Lämna din börda till Herren!
    Han ska ta hand om dig.
    Han låter aldrig den rättfärdige vackla.
24 Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.
    De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.

Men jag förtröstar på dig.

Förtröstan på Gud i farans stund

56 För körledaren, efter ”Den stilla, avlägsna duvan”. Av David, miktam, när filistéerna grep honom i Gat.[b]

Gud, var nådig mot mig!
    Jag är hela tiden förföljd och förtryckt.
Mina fiender förföljer mig dagen lång,
    många strider mot mig i högmod.

Men när jag är rädd,
    förtröstar jag på dig.
På Gud, vars ord jag prisar,
    på Gud förtröstar jag,
jag är inte rädd.
    Vad kan dödliga göra mig?

De försöker alltid förvränga vad jag säger.
    Alla deras planer går ut på att skada mig.
De gör en konspiration och lägger sig på lur,
    de vaktar på mina steg och vill ta mitt liv.
Skulle de slippa undan med sin orätt?
    Slå ner folken i din vrede, Gud!

Du har hållit räkning på hur jag har irrat omkring.
    Samla alla mina tårar i din säck,
    du har ju antecknat dem i din bok.
10 Mina fiender ska vända när jag ropar till dig.
    Därför vet jag att Gud är på min sida.

11 På Gud, vars ord jag prisar,
    Herren, vars ord jag prisar,
12 på Gud förtröstar jag.
    Jag är inte rädd,
för vad kan människor göra mig?

13 Gud, jag har gett dig löften,
    och jag vill ge dig tackoffer.
14 För du har räddat mig undan döden och mina steg från fall.
    Därför får jag vandra inför Gud i livets ljus.

Footnotes:

  1. 55:21 Vem som åsyftas framkommer inte, men möjligen densamme som i v. 14. Det är också oklart huruvida det ska översättas hans förbund eller sitt förbund.
  2. 56:1 Den stilla, avlägsna duvan kan antas ha varit en känd sång, medan betydelsen av miktam är okänd; bl.a. har försoningspsalm föreslagits.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Romarbrevet 3 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Gud håller sitt löfte

Vilken fördel är det då att vara jude? Finns det något värde i omskärelsen? Ja, en enorm fördel, främst att det var åt dem som Guds ord anförtroddes. Att sedan några var trolösa ändrar väl ingenting när det gäller Guds trofasthet? Självklart inte! Även om varenda människa ljuger, så talar Gud alltid sanning. Det står ju skrivet:

”Du visar dig vara rättfärdig när du talar
    och rättvis när du dömer.”[a]

Men om vår orättfärdighet framhäver Guds rättfärdighet, vad ska vi tänka om det? Är Gud orättvis när han låter sin vrede drabba oss? Jag resonerar nu som en del människor. Nej! Hur skulle Gud då kunna döma världen? Någon kanske säger: ”Om min falskhet framhäver Guds trofasthet och ärar honom, varför ska jag dömas som en syndare?” Men resonerar man på det sättet, kunde man lika gärna säga: ”Ju mer ont vi gör, desto bättre, för att det goda ska komma fram!” En del påstår att det är vad vi säger, men de som talar så ska få det straff de förtjänar.

Alla människor har syndat

Så vad har vi nu kommit fram till? Är då vi bättre än andra? Nej, inte alls, för vi har redan visat att alla människor utan undantag är syndare, vare sig de är judar eller greker.

10 Det står ju skrivet:
    ”Det finns ingen rättfärdig, inte en enda.
11 Ingen förstår något,
    ingen söker Gud.
12 Alla har vänt sig bort, alla är lika korrumperade.
    Det finns ingen som gör det goda, inte en enda.[b]
13 Deras strupe är en öppen grav.
    Deras ord är som huggormsgift.[c]
14 Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.[d]
15     Deras fötter skyndar till att utgjuta blod,
16 förödelse och elände finns på deras vägar.
17     Fridens väg känner de inte.[e]
18 Inför deras ögon finns ingen gudsfruktan.[f]

19 Det som lagen säger är riktat till dem som är under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen ställas till svars inför Gud.

20 Ingen kan ju någonsin bli rättfärdig inför Gud genom laggärningar. Nej, lagen kan bara ge insikt om synd.

Jesus Kristus tog vårt straff

21 Men nu har Gud visat en rättfärdighet som inte är beroende av lagen. Lagen och profeterna vittnar dock om den. 22 Det är en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus och gäller alla som tror, utan åtskillnad. 23 Alla har ju syndat och gått miste om härligheten från Gud. 24 Nu har de gjorts rättfärdiga, fritt, av nåd, genom att han låtit Kristus Jesus köpa dem fria. 25 Gud lät honom, hans blod, offras till försoning för dem som tror. Han ville genom detta visa sin rättfärdighet, eftersom han tidigare hade låtit straffet vänta för de begångna synderna.[g] 26 Och nu i vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet, att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.

27 Har vi då något att skryta med? Nej, absolut ingenting. Vad är det för lag som säger det? Gärningarnas? Nej, trons. 28 Vi menar nämligen att människan blir rättfärdig på grund av sin tro, oberoende av laggärningar. 29 Annars skulle väl Gud bara vara judarnas Gud? Nog är han väl en Gud för andra folk också? Ja, självklart är han en Gud för alla, 30 eftersom det bara finns en Gud. Och han gör de omskurna rättfärdiga genom tron, likaväl som de oomskurna genom samma tro. 31 Men gör vi då lagen om intet genom tron? Nej, tvärtom! Vi befäster lagen.

Footnotes:

  1. 3:4 Se Ps 51:6.
  2. 3:12 Se Ps 14:1-3; 53:1-4.
  3. 3:13 Se Ps 5:10; 140:4.
  4. 3:14 Se Ps 10:7.
  5. 3:17 Se Jes 59:7-8.
  6. 3:18 Se Ps 36:2.
  7. 3:25 Vilket dock inte betyder att Gud bortsåg från alla synder, utan att han ”lät dem gå ostraffade”. För medan det gamla offersystemet var ett legitimt sätt att ta hand om synder på den tiden, var det fortfarande inte ett fullständigt adekvat eller slutgiltigt svar på syndkomplexet. Endast Kristus offer var svaret. Jfr med Apg 14:16; 17:30.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes