A A A A A
Bible Book List

Psaltaren 49-50 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Det är fåfängt att lita på jordisk rikedom

49 För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.

Hör, alla folk!
    Lyssna, alla världens invånare,
hög och låg,
    rik och fattig.
Min mun talar visdomsord,
    ur mitt innersta kommer förstånd.
Jag böjer mitt öra till visdomsord,
    jag förklarar min gåta till harpospel.

Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,
    när mina bedragares ondska omger mig?
De litar på sin rikedom
    och skryter med hur mycket de äger.
Men ingen kan betala för någon annans liv,
    och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.
Priset för ett liv är högt,
    och ingen betalning är tillräcklig
10 för att någon ska få leva för evigt
    och komma undan graven.
11 Man ser de visa dö,
    förgås som dåren och den oförnuftige,
    och de lämnar sin rikedom till andra.
12 Graven[a] förblir deras hem för evigt,
    deras boning generation efter generation,
    fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.

13 Men människan i all sin rikedom består inte[b],
    hon är som djuren som förgås.

14 Så går det för dessa som förtröstar på sig själva,
    och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla
15 Som en fårhjord förs de till dödsriket,
    och döden är deras herde.
De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen.
    Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.[c]
16 Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp,
    han ska ta emot mig. Séla
17 Bli inte rädd när du ser någon bli rik,
    när hans hus blir allt mer praktfullt,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
    hans härlighet följer inte med honom ner.
19 Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv,
    och din framgång prisas,
20 går var och en ändå till sina fäder,
    till dem som aldrig mer ser ljuset.

21 Men människan i all sin rikedom består inte,
    hon är som djuren som förgås.[d]

Herrens dom

50 En psalm av Asaf[e].

Gud, Herren Gud, har talat,
    och han kallar på jorden från öster till väster.
Från Sion i dess fullkomliga skönhet
    träder Gud fram i glans.
Vår Gud kommer, han håller inte tyst.
    En uppslukande eld går framför honom
    och en rasande storm omger honom.
Han kallar på himlen där ovan, och på jorden,
    för att döma sitt folk.
”Samla till mig mina fromma,
    som ingår ett förbund med mig genom offer.”
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
    för Gud är den som dömer. Séla

”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!
    Israel, jag vill vittna mot dig.
    Jag är Gud, din Gud.
Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,
    för dem har jag alltid framför mig.
Jag behöver inga tjurar från ditt stall
    eller bockar ur dina fållor,
10 för alla skogens djur är mina,
    likaså boskapen på de tusentals bergen.
11 Jag känner varje fågel i bergen
    och allt levande på marken är mitt.
12 Även om jag var hungrig,
    skulle jag inte säga det till dig,
för hela jorden är min,
    och allt som finns på den.
13 Skulle jag äta kött från tjurar
    och dricka blod från bockar?

14 Offra tacksägelse åt Gud,
    och fullfölj vad du lovat till den Högste.
15 Ropa till mig i nödens tid,
    och jag ska befria dig, och du ska ära mig.”

16 Men till den gudlöse säger Gud:

”Varför rabblar du bara upp mina bud
    och talar om mitt förbund
17 du som hatar vägledning
    och vänder ryggen åt mina ord?
18 När du ser en tjuv, slår du dig ihop med honom,
    och du ger dig i lag med äktenskapsbrytare.
19 Du använder din mun till det onda
    och väver svek med din tunga.
20 Du talar illa om din bror
    och förtalar din mors son.
21 Detta har du gjort, och jag höll mig tyst.
    Du tänkte då att jag var som du.
Men jag tänker gå till rätta med dig
    och låta dig se att jag straffar dig.

22 Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,
    för att jag inte ska slita er i stycken,
    och då kan ingen rädda er längre.
23 Den som offrar tacksägelse ärar mig,
    och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”

Footnotes:

  1. 49:12 Egentligen deras inre (tankar), men här följer översättningen Septuaginta m.fl. gamla översättningar, eftersom sammanhanget tyder på graven. De två hebreiska orden liknar varandra och en förväxling kan ha skett i kopieringen av handskrifter. En möjlig översättning är dock: De tänker att deras hem/hus ska bestå för evigt…
  2. 49:13 Enligt Septuaginta m.fl. …är utan förstånd.
  3. 49:15 I den senare hälften av versen är grundtexten mycket svårbegriplig och översättningen blir närmast en översättning av enstaka ord utan någon sammanhängande mening.
  4. 49:21 Se v. 13 med not.
  5. 50:1 Ledare för levitiska tempelmusiker, se 1 Krön 25:1f.; 2 Krön 5:12.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Romarbrevet 1 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Hälsning

Från Paulus, tjänare åt Kristus Jesus, kallad att vara en apostel[a] och utsedd att sprida Guds evangelium som han utlovade genom sina profeter i de heliga Skrifterna, budskapet om hans Son, som till sin mänskliga härkomst var av Davids släkt och som genom helighetens Ande var Guds Son, i kraft av sin uppståndelse från de döda, Jesus Kristus, vår Herre. Genom honom har vi fått nåden och apostlaämbetet för att kalla alla folk till trons lydnad, och genom detta ge honom ära. Och bland dessa som har kallats att tillhöra Jesus Kristus är också ni.

Till alla i Rom som är älskade av Gud och kallade att vara heliga:

Nåd och frid åt er från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.

Paulus längtar efter församlingen

Först av allt tackar jag min Gud för er alla genom Jesus Kristus, eftersom man överallt i världen talar om er tro. Gud själv vet att jag ständigt ber för er, för det är honom jag tjänar av hela hjärtat när jag sprider evangeliet om hans Son. 10 En sak jag alltid ber om, är att jag äntligen ska få möjlighet att resa till er – om Gud vill det. 11 Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av Andens gåvor, så att ni blir styrkta. 12 Eller rättare sagt: så att vi kan uppmuntra varandra genom den tro vi har gemensamt.

13 Jag vill att ni ska veta, syskon, att jag flera gånger har tänkt komma till er, för att tron ska få samma goda resultat hos er som den har fått hos andra folk, men att det alltid har varit något som har hindrat mig. 14 Det ingår i mitt uppdrag att nå ut till både greker och barbarer[b], både till de visa och till de enkla. 15 Därför vill jag så gärna komma till er i Rom, så att jag kan sprida evangeliet även där.

Kraften i evangeliet

16 Jag skäms inte för evangeliet, för det är Guds kraft som räddar var och en som tror, först juden, sedan greken. 17 I evangeliet visas nämligen rättfärdigheten från Gud, som handlar om tro från början till slut. Det står ju skrivet: ”Den som är rättfärdig genom tro ska leva.”[c]

Gud hatar synden

18 Men Gud visar sin vrede från himlen mot all ondska och orättfärdighet hos dem som undertrycker sanningen i orättfärdighet. 19 Det man kan veta om Gud kan de ju själva se, för Gud har visat det för dem. 20 Ända sedan världens skapelse har man kunnat se hans osynliga egenskaper, hans oändliga makt och hans gudomlighet i hans verk. Därför finns det ingen ursäkt för dem.

21 Trots att de kände Gud ville de inte ära honom som Gud och tacka honom. Istället ägnade de sig åt egna, meningslösa resonemang, och deras oförståndiga hjärtan förmörkades. 22 De påstod sig vara visa, men blev istället dårar. 23 De bytte ut den odödlige Gudens härlighet mot bilder av dödliga människor, av fåglar och fyrfotadjur och kräldjur.

24 Gud lät dem därför följa sitt hjärtas begär och orena lidelser, så att de förnedrade sina kroppar med varandra. 25 De bytte ut Guds sanning mot lögn. De tillbad och tjänade det skapade istället för Skaparen, han som är välsignad i evighet, amen.

26 Därför lät Gud dem ägna sig åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor övergav sin naturliga sexualitet för den onaturliga. 27 Och männen slutade att ha naturliga sexuella förhållanden med kvinnor och började upptändas av begär till varandra, så att de utförde skamliga handlingar med andra män. På så sätt blev de själva orsaken till det rättvisa straff de fick för sin villfarelse.

28 Eftersom de struntade i kunskapen om Gud, lät Gud dem följa sina egna onda tankar, så att de gjorde sådant som man inte får göra. 29 De fylldes av all slags orättfärdighet, elakhet, girighet, ondska, de var fulla av avundsjuka, mordlust, aggressioner, svek, illvilja och sladder. 30 De skvallrar, hatar Gud, är kaxiga, stolta och skrytsamma, hittar ständigt nya sätt att göra det som är ont, de är olydiga mot sina föräldrar, 31 tanklösa, trolösa, kärlekslösa och utan medlidande. 32 De vet att Gud har bestämt att en dag straffa dem med döden för det de gör, men ändå fortsätter de. Och inte nog med det: de uppmuntrar andra som lever likadant.

Footnotes:

  1. 1:1 Betyder sändebud.
  2. 1:14 Barbarerna var ett folkslag som inte tillhörde den grekisk-romerska kulturen. De ansågs ociviliserade och obildade.
  3. 1:17 Eller: Den som är rättfärdig ska leva genom tro.Se Hab 2:4.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes