A A A A A
Bible Book List

Psaltaren 37-39 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Kontrasten mellan den rättfärdige och den gudlöse

37 Av David.

Upprörs inte över de onda,
    avundas inte dem som gör orätt.
Snart vissnar de bort som gräset
    och försvinner som gröna växter.

Förtrösta på Herren och gör det goda,
    så kommer du att få leva i trygghet i landet.
Gläd dig i Herren!
    Då kommer han att ge dig vad ditt hjärta önskar.

Överlåt din väg åt Herren, lita på honom,
    för han ska göra det.
Han ska låta din rättfärdighet lysa som gryningens ljus,
    din rättvisa som middagssolen.

Var stilla inför Herren, vänta på honom.
    Upprörs inte över den framgångsrike
som genomför sina intriger.

Låt inte din vrede ta överhanden, vänd dig från den!
    Reta inte upp dig, för det medför bara ont.
De som gör ont ska utrotas,
    men de som hoppas på Herren ska ärva landet.

10 Det dröjer inte länge förrän den gudlöse är borta,
    och du söker på hans plats, men han finns inte där.
11 Men de ödmjuka får ärva landet
    och glädjas åt stor frid[a].

12 Den gudlöse har onda planer mot den rättfärdige
    och biter samman sina tänder mot honom.
13 Men Herren ler åt honom,
    för han ser hans dag komma.

14 De gudlösa drar sina svärd och spänner sina bågar
    för att slå ner de fattiga och förtryckta,
    slakta dem som är uppriktiga.
15 Men deras svärd kommer att tränga in i deras egna hjärtan,
    och alla deras bågar ska brytas sönder.

16 Den rättfärdiges små ägodelar är bättre
    än många gudlösas rikedom[b].
17 De gudlösas makt ska brytas,
    men Herren stöder de rättfärdiga.

18 Herren känner till de frommas levnadsdagar,
    och deras arv består för evigt.
19 De kommer inte på skam i onda tider,
    i tider av hunger har de gott om mat.

20 Men de gudlösa går under,
    Herrens fiender går förlorade som ängarnas prakt,
de försvinner som rök.

21 Den gudlöse lånar men betalar inte tillbaka.
    Den rättfärdige är generös med sina gåvor.
22 De som välsignas av Herren ska ärva landet,
    men de som förbannas av honom kommer att utrotas.

23 Herren gör människans steg stadiga,
    han gläder sig över hennes väg.
24 Om hon snubblar faller hon inte,
    för Herren fattar hennes hand.

25 Jag har varit ung och är nu gammal,
    men jag har aldrig sett en rättfärdig övergiven,
    ej heller hans barn tigga om bröd.
26 Han är alltid generös och lånar ut till andra,
    och hans barn är till välsignelse[c].

27 Vänd dig bort från det onda och gör det goda,
    så får du bo där för evigt.
28 Herren älskar rättvisa,
    och han överger inte sina fromma.

Han beskyddar dem för evigt,
    men de gudlösas efterkommande ska förgås.
29 De rättfärdiga ska få ärva landet
    och bo där för all framtid.

30 Den rättfärdiges mun talar visdom
    och hans tunga det som är rätt.
31 Hans Guds lag finns i hans inre,
    och hans fötter vacklar inte.

32 Den gudlöse spionerar på den rättfärdige
    och söker tillfälle att döda honom.
33 Men Herren överlämnar honom inte åt dennes våld
    och låter honom inte bli dömd när han ställs inför rätta.

34 Vänta på Herren och håll dig på hans väg.
    Han ska upphöja dig, och du ska få ärva landet.
När de onda utrotas, ska du få se det.

35 Jag såg en gudlös våldsverkare,
    som bredde ut sig likt ett frodigt träd.[d]
36 Men det var snart över och han var borta.
    Jag sökte efter honom men kunde inte hitta honom.

37 Betrakta den oskyldige, se på den rättsinnige
    – det finns en framtid för fridens man!
38 Men syndarna förgås allesammans,
    och de gudlösas framtid skärs av.

39 De rättfärdigas räddning kommer från Herren,
    han är deras fästning i nödens tid.
40 Herren hjälper och befriar dem,
    han befriar dem från de gudlösa
och räddar dem då de tar sin tillflykt till honom.

Ångerpsalm; den ångerfulles bön

38 En psalm av David, till påminnelse[e].

Herre, straffa mig inte i din vrede,
    aga mig inte i din vredes glöd.
Dina pilar har genomborrat mig,
    din hand har kommit över mig.
Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull,
    ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.
Min skuld går mig över huvudet,
    som en börda, som är alltför tung för mig.

Mina sår stinker och är fyllda med var
    för min dumhets skull.
Jag går krokig och böjd,
    hela dagen går jag sörjande.
Mina höfter fylls av brinnande smärta,
    ingenting i min kropp är helt.
Jag är utan kraft, jag är helt krossad,
    jag klagar i mitt hjärtas ångest.

10 Herre, du vet allt jag längtar efter,
    varje suck ligger öppen för dig.
11 Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar,
    och ljuset lämnar mina ögon.
12 Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga,
    mina närmaste håller sig på avstånd.
13 De som står efter mitt liv lägger ut snaror,
    de som vill skada mig talar om min undergång,
    hela dagarna tänker de ut onda planer.

14 Men jag är som en döv som ingenting hör,
    som en stum som inte kan öppna sin mun.
15 Jag är som en man som inte hör,
    som inte öppnar sin mun för att svara.
16 Men jag väntar på dig, Herre,
    du ska svara, Herre, min Gud.
17 Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig,
    eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”

18 Jag är nära att falla,
    och min smärta är ständigt hos mig.
19 Jag bekänner min synd.
    Jag sörjer över min skuld.
20 Mina fiender är många och starka,
    många är de som hatar mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont
    och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.

22 Överge mig inte, Herre!
    Var inte långt ifrån mig, min Gud!
23 Skynda dig att hjälpa mig,
    Herre, du min räddning!

En vädjan om Guds nåd – livet är så kort

39 För körledaren, till Jedutun[f]. En psalm av David.

Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt
    och hålla min tunga från synd,
sätta ett lås för min mun,
    så länge de gudlösa finns i min närhet.”
Men när jag blev tyst och stum
    och inte ens kunde säga det som var gott,[g]
    ökade ångesten bara inom mig.
Mitt hjärta brände inom mig,
    och ju mer jag grubblade,
desto mer brände elden.
    Jag måste tala:

Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut
    och hur få mina dagar är,
    låt mig förstå min egen förgänglighet.
Du har gett mig en handfull dagar,
    hela min livstid är ingenting för dig.
    En människas liv är bara en vindfläkt. Séla

Som en skugga går människan omkring,
    hastar hit och dit för ingenting,
samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.

Herre, vad har jag då att hoppas på?
    Mitt hopp står till dig.
Befria mig från alla mina synder,
    låt mig inte bli hånad av dårar![h]
10 Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,
    för det är du som gjort detta.
11 Ta bort din plåga från mig,
    för jag går under av slagen från din hand.
12 När du tuktar en människa för hennes synd,
    gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.
Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla

13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!
    Var inte döv för min gråt.
Jag är en gäst hos dig
    och en främling, som mina förfäder.
14 Vänd bort din blick från mig,
    så att jag får glädjas innan jag går bort
        och inte längre finns till.”

Footnotes:

  1. 37:11 frid (eller fred) är här, liksom på många ställen i Gamla testamentet, en begränsad översättning, eftersom vi saknar ord för det hebreiska ordet, som betecknar egentligen allt som är gott för människan, lycka, framgång osv.
  2. 37:16 Enligt Septuaginta m.fl.: …än syndarens stora rikedom.
  3. 37:26 Eller …hans barn är välsignade.
  4. 37:35 Grundtextens exakta innebörd är osäker.
  5. 38:1 Påminnelse kan tänkas vara en vädjan till Herren att komma ihåg den ångrande. Psalmen kan ha använts i samband med offer.
  6. 39:1 Jedutun var en av Davids musiker, se 1 Krön 16:41.
  7. 39:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  8. 39:9 Eller: …låt mig inte bli hånad som en dåre.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Apostlagärningarna 26 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

26 Sedan sa kung Agrippa till Paulus: ”Vad har du att säga till ditt försvar? Varsågod, ordet är ditt.”

Då lyfte Paulus handen och började sitt försvarstal:

”Kung Agrippa, jag är lycklig över att jag idag får svara på judarnas anklagelser inför dig, för jag vet att du är en expert på judarnas alla seder och stridsfrågor. Jag ber dig därför att lyssna på mig med tålamod!

Alla judar känner mycket väl till mitt liv ända från min tidigaste barndom, först bland mina landsmän i Tarsos och sedan i Jerusalem. De känner mig sedan lång tid tillbaka och kan om de bara vill intyga att jag har levt som farisé och följt den strängaste riktningen inom vår religion. Jag står nu anklagad för mitt hopp om Guds löfte till våra förfäder, samma löfte som vårt folks tolv stammar hoppas få se infriat genom att dag och natt tjäna Gud. Det är alltså, kung Agrippa, för det hoppets skull jag står anklagad av judarna. Varför ska det vara så svårt att tro att Gud uppväcker de döda?

Tidigare trodde jag själv att det var min plikt att gå så hårt fram som möjligt mot nasarén Jesus namn. 10 Jag gjorde det i Jerusalem, fängslade många av de heliga med den fullmakt jag fått av översteprästerna. Och när de skulle dömas till döden, röstade jag för det. 11 Många gånger fick jag dem straffade överallt i synagogorna för att försöka få dem att häda. Jag var så rasande mot dem att jag förföljde dem i avlägsna städer i främmande länder.

12 Men en dag när jag var på väg till Damaskus i ett sådant ärende, utrustad med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag, 13 fick jag, o kung, vid middagstiden se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen och omgav både mig och mina följeslagare. 14 Vi föll alla till marken och jag hörde en röst som talade till mig på hebreiska och sa: ’Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du skadar bara dig själv genom att kämpa mot oxpiken.[a]

15 ’Vem är du, Herre?’ frågade jag då. Och Herren svarade: ’Jag är Jesus, den som du förföljer. 16 Res dig upp och ställ dig på benen! Jag har visat mig för dig, för att du ska bli min tjänare och vittne om vad du har sett och kommer att se av mig i framtiden. 17 Jag ska rädda dig undan både ditt eget och andra folk. Jag ska sända dig till dem, 18 för att du ska öppna deras ögon, så att de vänder om från mörkret till ljuset, från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig ska de få förlåtelse för sina synder och en plats bland dem som är helgade.’

19 Därför, kung Agrippa, kunde jag bara lyda denna syn från himlen. 20 Jag predikade först till dem som bodde i Damaskus och Jerusalem, sedan i hela Judeen och vidare till andra folk. Överallt uppmanade jag människorna att ångra sig och vända om till Gud och visa sin förvandling genom sina gärningar. 21 Det var därför judarna arresterade mig i tempelområdet och försökte döda mig. 22 Men Gud har skyddat mig, så att jag fortfarande står som vittne inför både små och stora. Ändå är det inget nytt jag kommer med utan bara det som var förutsagt genom profeterna och Mose, 23 att Messias måste lida och bli den förste som uppstod från de döda och att han skulle förkunna ljuset för både vårt och andra folk.”

24 När Paulus hade kommit så långt i sitt försvarstal, blev han plötsligt avbruten av Festus som ropade: ”Paulus, du är förvirrad! Allt ditt studerande har gjort dig galen!” 25 Men Paulus svarade: ”Nej, högt ärade Festus, jag är inte galen. Jag berättar sanningen lugnt och sansat 26 och kungen känner väl till alla dessa frågor. Jag talar därför öppet till honom, för jag är säker på att de här händelserna är bekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok! 27 Kung Agrippa, tror du på profeterna? Ja, jag vet att du gör det.”

28 Då sa Agrippa till honom. ”Så snabbt du försöker göra mig kristen!”

29 Paulus svarade: ”Vare sig det går fort eller långsamt, så önskar jag inför Gud att inte bara du utan alla som lyssnar till mig här idag skulle bli som jag, fast utan de här bojorna.”

30 Sedan reste sig kungen, landshövdingen, Berenike och alla de andra 31 och när de gick ut därifrån sa de till varandra: ”Den här mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse.”

32 Och Agrippa sa till Festus: ”Han hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren.”

Footnotes:

  1. 26:14 Kämpa mot någons vilja.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes