A A A A A
Bible Book List

Psaltaren 105-106 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Herren har varit trofast

(1 Krön 16:8-22)

105 Prisa Herren, åkalla honom.
    Gör hans verk kända för alla folk.
Sjung och spela till hans ära,
    berätta om alla hans under!
Lovprisa hans heliga namn,
    låt dem som söker Herren få en innerlig glädje!
Vänd er till Herren och hans kraft,
    sök honom ständigt.

Tänk på de mäktiga gärningar han har gjort,
    hans under och den dom som han uttalat,
ni som är ättlingar till hans tjänare Abraham,
    till Jakob, hans utvalde.
Han är Herren, vår Gud.
    Över hela jorden sträcker sig hans domar.

Han minns för evigt sitt förbund,
    sina befallningar för tusen generationer,
det förbund som han slöt med Abraham,
    och sin ed till Isak.
10 Han bekräftade det till Jakob som en stadga,
    till Israel som ett evigt förbund.
11 Han sa: ”Jag ska ge dig Kanaans land
    till arv och egendom.”

12 Fastän de var få till antalet,
    en liten skara främlingar,
13 och vandrade från folk till folk,
    från rike till rike,
14 lät han ingen förtrycka dem,
    och han straffade kungar för deras skull.
15 ”Rör inte mina smorda,
    skada inte mina profeter!”

16 Han sände hungersnöd över landet
    och förstörde deras matförråd.
17 Men han hade före dem sänt en man, Josef,
    som såldes som slav.
18 Bojor sattes på hans fötter
    och en järnring runt hans hals,
19 tills den dag hans ord gick i uppfyllelse,
    och Herrens ord gav honom rätt.
20 Då lät kungen släppa honom fri,
    folkens kung befriade honom.
21 Kungen gjorde honom till herre över sitt hus,
    till härskare över hela sin egendom,
22 för att leda hans furstar som han ville
    och lära hans äldste vishet.

23 Israel kom till Egypten,
    Jakob blev gäst i Hams land.
24 Han gjorde sitt folk mycket fruktsamt,
    han gjorde dem mer talrika än deras fiender.
25 Han vände egypterna till att hata hans folk,
    till konspiration mot hans tjänare.
26 Han sände sin tjänare Mose,
    och Aron, som han hade utvalt.
27 De utförde hans tecken bland dem,
    under i Hams land.
28 Han sände mörker, så att allting blev mörkt.
    De hade inte[a] gjort uppror mot hans ord.
29 Han förvandlade deras vatten till blod
    och lät deras fiskar dö.
30 Deras land vimlade av grodor,
    ända in i deras furstars sängkammare.
31 Han befallde, och svärmar av flugor kom,
    mygg över hela deras land.
32 I stället för regn gav han dem hagel
    och eldslågor i landet.
33 Han slog ner deras vinrankor och fikonträd,
    och alla träd vräktes omkull i deras land.
34 På hans befallning kom gräshoppssvärmar
    och ett oräkneligt antal gräshoppsyngel.
35 De åt upp allt grönt i deras land,
    och de åt upp skörden på deras mark.
36 Slutligen dödade han allt förstfött i deras land,
    alla deras manliga nyfödda.
37 Sedan förde han dem ut ur landet med silver och guld,
    och det fanns ingen i dess stammar som stapplade.
38 Egypterna gladde sig när de gav sig iväg,
    för de hade drabbats av fasor för Israels skull.

39 Han bredde ut ett moln som skydd
    och en eld som lyste om natten.
40 De[b] bad, och han sände vaktlar,
    han mättade dem med bröd från himlen.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram.
    Det flöt som en flod genom det torra landet.

42 För han tänkte på sitt heliga löfte
    till sin tjänare Abraham.
43 Han ledde ut sitt folk under jubel,
    sina utvalda under glädjerop.
44 Han gav dem land som tillhört andra folk.
    De fick överta frukten av deras möda,
45 för att de skulle hålla hans bud och lyda hans lagar.

Halleluja!

Herrens nåd, Israels otro

106 Halleluja!

Prisa Herren, för han är god.
    Hans nåd varar i evighet.

Vem kan räkna upp Herrens väldiga gärningar,
    förkunna allt hans lov?
Lyckliga är de som bevarar det som är rätt
    och alltid gör det rättfärdiga.

Tänk på mig, Herre,
    när du visar välvilja mot ditt folk!
    Kom till min hjälp med din räddning!
Låt mig få se det goda hos dina utvalda
    och dela ditt folks glädje,
prisa dig tillsammans med dem
    som är din egendom.

Vi har syndat liksom våra fäder,
    vi har handlat fel och gjort det onda.
Våra fäder i Egypten förstod inte Herrens under.
    De glömde hans nådegärningar
    och gjorde uppror vid Sävhavet.
Ändå räddade han dem för sitt namns skull
    för att göra sin makt känd.
Han riktade sin befallning mot Sävhavet, och det blev torrt.
    Han ledde dem genom djupen som genom en öken.
10 Han räddade dem från dem som hatade dem
    och befriade dem från deras fiender.
11 Vattnet täckte deras fiender.
    Inte en enda en av dem undkom.
12 Då trodde de hans ord
    och lovade honom med sin sång.

13 Men snart glömde de allt han gjort.
    De väntade inte på hans råd.
14 De greps av begär i öknen
    och utmanade Gud i ödemarken.
15 Då gav han dem vad de begärde,
    men han sände också förödande sjukdomar över dem.[c]

16 De blev avundsjuka på Mose och Aron,
    som var helgade åt Herren.
17 Jorden öppnade sig och svalde Datan,
    begravde Avirams hop.
18 Eld flammade upp bland deras anhängare,
    lågorna uppslukade de onda.
19 De gjorde en kalv vid Horeb
    och tillbad en gjuten avgud.
20 De bytte ut sin härlighet
    mot en avbild av en tjur som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin räddare,
    som gjort så stora ting i Egypten,
22 mirakel i Hams land
    och märkliga gärningar vid Sävhavet.
23 Därför bestämde han sig för att förgöra dem.
    Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom
för att hålla tillbaka hans vrede,
    så att han inte skulle förinta dem.

24 Sedan föraktade de det underbara landet,
    och de trodde inte på hans ord.
25 De gnällde i sina tält,
    och de ville inte lyssna till Herren.
26 Därför lyfte han sin hand och svor
    att han skulle döda dem i öknen,
27 och att deras barn skulle skingras bland främmande folk
    och spridas ut till andra länder.

28 De förenade sig med Baal-Pegor,
    och de åt offer som offrats till livlösa avgudar.[d]
29 Genom sina gärningar retade de Herren till vrede,
    så att en plåga bröt ut bland dem.
30 Men Pinechas grep in och kom emellan,
    så att plågan upphörde.
31 För detta räknades han som rättfärdig
    från generation till generation, för evigt.
32 Vid Merivas vatten förargade de Herren igen
    och ställde till bekymmer för Mose.
33 De var upproriska mot hans ande, så
    att han[e] talade utan att tänka efter.

34 De förgjorde inte heller folken,
    som Herren hade sagt till dem,
35 utan beblandade sig med främmande folk
    och tog efter deras seder och bruk.
36 De tillbad deras avgudar,
    och detta blev en fälla för dem.
37 De offrade sina söner och döttrar
    till demoner.
38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars,
    som de offrade åt Kanaans avgudar,
    och landet blev vanhelgat genom dessas blod.
39 De vanhelgade sig själva genom sina handlingar
    och agerade i otrohet.

40 Herrens vrede upptändes mot hans folk,
    och han avskydde sin arvedel.
41 Han överlämnade dem åt främmande folk,
    och de som hatade dem fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
    och de fick underkasta sig deras makt.
43 Gång på gång befriade han dem,
    men de fortsatte att göra uppror,
    och de sjönk allt djupare i sin synd.
44 Ändå såg han till dem i deras nöd
    när han hörde deras rop.
45 Han kom ihåg sitt förbund med dem
    och var mild i sin stora nåd.
46 Han lät dem finna förbarmande
    hos dem som höll dem fångna.

47 Rädda oss, Herre, vår Gud!
    Samla oss från dessa folk,
så att vi får prisa ditt heliga namn
    och tacka och lova dig.

48 Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!

Och allt folket ska säga: ”Amen!”

Halleluja!

Footnotes:

  1. 105:28 De kan syfta på Mose och Aron. I Septuaginta m.fl. saknas inte, och tanken blir då: de hade gjort uppror…
  2. 105:40 Egentligen han eller det, syftande på folket. Översättningen följer här Septuaginta m.fl.
  3. 106:15 Översättningen förödande sjukdomar är osäker. Utifrån Septuaginta m.fl. (som översätter uttrycket tillfredsställelse/mättnad) kan versens senare del tolkas så här: …och sände dem föda som mättade dem. Utifrån den faktiska historiska händelsen i 4 Mos 11 är båda tolkningarna riktiga.
  4. 106:28 Mer ordagrant: …till döda, men sammanhanget och den historiska bakgrunden talar för att det var frågan om avgudar och inte döda/livlösa generellt.
  5. 106:33 Eller: De gjorde hans ande så bitter att han.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

1 Korintierbrevet 3 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Paulus vädjar om enhet i församlingen

Syskon, jag kunde inte tala till er som till andliga människor, utan jag fick tala till er som till människor som fortfarande drivs av sin mänskliga natur, som till små barn i Kristus. Jag fick mata er med mjölk, inte med fast föda, för den klarade ni inte av. Och den klarar ni inte ens nu, eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. Om ni är avundsjuka på varandra och bråkar, har ni väl fortfarande kvar er gamla natur och lever som de andra? Är ni inte som alla andra när ni säger: ”Jag följer Paulus” eller ”Jag följer Apollos”?

Vad är då Apollos? Eller Paulus? Tjänare, som hjälpte er att börja tro. Var och en av oss har utfört det uppdrag vi fick från Herren.

Jag planterade, Apollos vattnade, men det var Gud som gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar är något, utan bara Gud som ger växten. Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en får lön efter sitt arbete. Vi är ju medarbetare till Gud, och ni är Guds åker, hans bygge.

Församlingen är Guds bygge

10 På grund av den nåd Gud gav mig lade jag, som en erfaren byggmästare, grunden, och sedan bygger någon annan vidare på den. Men var och en som bygger måste tänka på hur han bygger. 11 Ingen kan lägga en annan grund än den som redan är lagd, och den grunden är Jesus Kristus själv. 12 På den grunden kan man bygga med guld, silver och ädelstenar, eller med trä, gräs och halm, 13 och det ska visa sig vad man har byggt, när den dagen kommer som ska avslöja det. Hur vars och ens verk är ska elden pröva. 14 Den vars bygge består ska få lön för sitt arbete. 15 Men den vars verk brinner ner blir utan lön. Själv ska han dock bli räddad, men som ur eld.

Förstör inte församlingen genom splittring

16 Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar Guds tempel, ska Gud fördärva honom. Guds tempel är ju heligt, och det är ni som är det templet. 18 Bedra inte er själva. Den som anser sig vara vis enligt den här tidsålderns sätt att se, måste först bli en dåre för att kunna bli vis. 19 Den här världens vishet är ju dårskap för Gud. Det står ju skrivet: ”Han fångar de kloka i deras slughet”,[a] 20 och: ”Herren känner de visas tankar och vet att de är tomhet.”[b] 21 Skryt därför inte över människor. Allting tillhör er, 22 Paulus, Apollos, Kefas och hela världen, liv och död, nutid och framtid, allting är ert. 23 Ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.

Footnotes:

  1. 3:19 Se Job 5:13.
  2. 3:20 Se Ps 94:11.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes