A A A A A
Bible Book List

Domarboken 11-12 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Jefta besegrar ammoniterna

11 Jefta var en mycket tapper stridsman från Gilead. Han var son till en prostituerad och hans far var Gilead. Gilead hade söner också med sin hustru. När Jeftas halvbröder växte upp, drev de bort honom. ”Du får inte dela arvet i vår fars hus! Du är ju son till en främmande kvinna”, sa de.

Jefta fick fly från sina halvbröder och bosatte sig i landet Tov. Snart slöt sig en grupp äventyrare till honom och följde honom.

En tid senare började ammoniterna sitt krig mot Israel. När ammoniterna gav sig i strid med Israel, gick de äldste i Gilead för att hämta Jefta från landet Tov. De bad honom komma och anföra armén i striden mot ammoniterna.

Men Jefta svarade Gileads äldste: ”Ni hatar mig och har kört bort mig från min fars hus. Varför kommer ni till mig nu när ni har råkat i svårigheter?” ”Därför att vi behöver dig”, svarade de. ”Om du vill leda oss mot ammoniterna, ska du bli hövding för alla som bor i Gilead.”

Jefta svarade Gileads äldste: ”Om ni hämtar mig hem för att strida mot ammoniterna och Herren ger dem åt mig, då blir jag er hövding.” 10 Herren är vårt vittne”, svarade de. ”Vi lovar att göra som du har sagt.”

11 Jefta följde då med Gileads äldste och folket gjorde honom till sin ledare och befälhavare. Jefta bekräftade inför Herren i Mispa vad han hade sagt. 12 Sedan sände Jefta bud till kungen i Ammon och bad att få veta varför Israel hade blivit anfallet. 13 Kungen svarade Jeftas sändebud: ”När israeliterna kom från Egypten, tog de mitt land från Arnon ända till Jabbok och till Jordan. Lämna nu tillbaka allting utan strid!”

14 Jefta skickade då på nytt sändebud till Ammons kung 15 och sa:

”Så säger Jefta: Israel tog inte moabiternas och ammoniternas land. 16 När Israels folk kom till Kadesh på sin väg från Egypten sedan de gått över Sävhavet, 17 sände de bud till kungen i Edom och bad om tillåtelse att passera genom hans land, men han avvisade dem. Då bad de kungen i Moab om samma sak, men de blev avvisade där också och stannade i Kadesh.

18 Slutligen gick de runt Edom och Moab genom öknen och vandrade utmed den östra gränsen tills de kom bortom Moabs land och slog läger vid floden Arnon, men de gick aldrig genom Moabs land. Arnon utgör nämligen gränsen till Moab. 19 Då sände israeliterna bud till amoréernas kung Sichon som bodde i Heshbon och bad om tillåtelse att få gå genom hans land för att komma till sin bestämmelseort. 20 Men kung Sichon litade inte på Israel, så han mobiliserade sin armé vid Jahas och anföll dem. 21 Då gav Herren, Israels Gud, Sichon och allt hans folk i israeliternas våld och de slog dem och intog hela det land där amoréerna bodde. 22 På så sätt övertog Israel allt amoreiskt land från floden Arnon till Jabbok och från öknen till Jordan.

23 Herren, Israels Gud, drev ut amoréerna för sitt folk Israel och nu vill du ta deras land i besittning! 24 Du behåller ju vad din gud Kemosh ger dig och vi kommer att behålla allt som Herren, vår Gud, ger oss! 25 Är du förmer än Balak, Sippors son och kung i Moab? Han tvistade inte med israeliterna och han anföll dem inte. 26 Men nu efter trehundra år kommer ni med detta! Israel har bott här hela tiden, utspridda över hela landet från Heshbon till Aroer och utmed floden Arnon. Varför har ni inte tidigare försökt att ta det tillbaka? 27 Nej, jag har inte gjort något ont mot dig, utan det är du som har gjort fel genom att dra ut i strid mot mig. Men Herren, domaren, ska snart visa vem som har rätt, Israel eller Ammon!”

28 Men kungen i Ammon tog ingen hänsyn till vad Jefta hade sagt.

29 Då kom Herrens Ande över Jefta, och han tågade genom Gilead och Manasse och förbi Mispa i Gilead och anföll Ammons armé. 30 Och Jefta gav ett löfte inför Herren: ”Om du överlämnar ammoniterna åt mig, 31 ska det som först kommer mig till mötes genom dörren när jag kommer hem efter att ha besegrat ammoniterna, tillhöra Herren och offras som ett brännoffer.”

32 Jefta drog sedan ut mot ammoniterna och Herren gav dem i hans våld. 33 Ammoniterna led ett mycket stort nederlag och förlorade tjugo städer från Aroer till Minnit och dessutom området ända fram till Avel Keramim. På så sätt blev ammoniterna kuvade av israeliterna.

34 När Jefta återvände hem, sprang hans dotter, hans enda barn – han hade inga andra, varken söner eller döttrar, ut för att möta honom. Hon slog på en tamburin och dansade, 35 men när han fick se henne, rev han sönder sina kläder. ”Ve mig, min dotter!” ropade han. ”Du får mig att krossas och sjunka genom jorden! Jag har gett ett löfte till Herren och det kan jag inte ta tillbaka!”

36 ”Far”, sa flickan. ”Du måste göra med mig det som du har lovat Herren, för han har låtit dig hämnas dina fiender ammoniterna. 37 Men låt mig först gå upp till bergen tillsammans med mina väninnor för att under två månader gråta över att jag aldrig blir gift.”

38 ”Ja”, svarade han. ”Du får gå.” Hon gick alltså med sina väninnor upp till bergen för att under två månader gråta över sitt öde.

39 Efter två månader återvände hon till sin far som gjorde med henne vad han hade lovat. Hon hade aldrig legat med någon man. Efter detta blev det en sed i Israel 40 att de unga flickorna under fyra dagar varje år gick bort för att fira minnet av gileaditen Jeftas dotter.

Jefta anfaller Efraims stam

12 Männen i Efraims stam samlades vid Safon och hotade Jefta: ”Varför bad du inte oss vara med i striden mot Ammon? Nu tänker vi bränna ner ditt hus och även dig!” ”Jag kallade på er när jag och mitt folk stred hårt mot ammoniterna, men ni ville inte rädda mig”, svarade Jefta. ”När jag såg att ni inte ville rädda mig, riskerade jag mitt liv och drog ut i strid mot ammoniterna och Herren gav dem i mitt våld. Vad ger det nu er för rätt att börja strida mot oss?”

Jefta samlade alla männen i Gilead och gav sig i strid mot efraimiterna. De besegrade efraimiterna som hade sagt: ”Ni gileaditer är bara flyktingar från Efraim och Manasse!” Han besatte vadställena över Jordan bakom Efraims armé och varje gång en överlevande från Efraim försökte komma över floden, frågade gileaditerna: ”Tillhör du Efraims stam?” Den som nekade till detta, uppmanades att säga ”shibbolet”[a]. Om det då blev ”sibbolet” i stället för ”shibbolet”, därför att han inte kunde uttala ordet rätt, dödades han omedelbart på vadstället. På så sätt föll 42 000 efraimiter.

Jefta var Israels domare i sex år och när gileaditen Jefta dog, begravde man honom i en av Gileads städer.

Ivsan

Näste domare i Israel hette Ivsan och bodde i Betlehem. Han hade trettio söner och trettio döttrar. Han gifte bort sina döttrar med män utanför sin släkt och skaffade också utifrån trettio flickor som hustrur åt sina söner. I sju år var han domare i Israel 10 innan han dog. Han blev sedan begravd i Betlehem.

Elon

11 Efter honom blev Elon från Sebulon domare i tio år. 12 Efter sin död begravdes han i Ajalon i Sebulon.

Avdon

13 Näste domare hette Avdon från Piraton. Han var son till Hillel 14 och hade fyrtio söner och trettio sonsöner som red på sjuttio åsnor. I åtta år var han domare i Israel. 15 Sedan dog Avdon från Piraton, Hillels son, och begravdes i Piraton i Efraims land i amalekiternas bergsbygd.

Footnotes:

  1. 12:6 Betyder ax eller ström och visar att uttalet kunde variera i hebreiskan, m.a.o. dialektala skillnader.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Lukas 6:1-26 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Lärjungarna plockar ax på sabbaten

(Matt 12:1-8; Mark 2:23-28)

En sabbat, när Jesus och hans lärjungar gick genom några sädesfält, ryckte hans lärjungar av ax, som de gnuggade mellan händerna och åt.

Men några av fariseerna sa: ”Varför gör ni så där? Det där är ju inte tillåtet på sabbaten.”

Då svarade Jesus dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga?[a] Han gick in i Guds hus och åt av skådebröden som bara prästerna får äta och delade sedan med sig till de andra.” Sedan sa Jesus till dem: ”Människosonen är Herre över sabbaten.”

Jesus botar en man på sabbaten

(Matt 12:9-14; Mark 3:1-6)

En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Då satt där en man med en förtvinad högerhand. De skriftlärda och fariseerna höll noga ögonen på Jesus, om han skulle bota på sabbaten. I så fall skulle de få något att anklaga honom för.

Men Jesus förstod precis vad de tänkte. Därför sa han till mannen med den förtvinade handen: ”Res dig upp och kom hit.” Och mannen reste sig och kom fram.

Jesus sa till dem: ”Låt mig få fråga er en sak: Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att förgöra det?” 10 Han såg sig omkring på dem och sa sedan till mannen: ”Räck fram din hand!” Och när mannen gjorde det, blev handen normal igen. 11 Men de blev rasande och började prata med varandra om vad de skulle kunna göra med Jesus.

Jesus utser sina tolv lärjungar

(Matt 10:2-4; Mark 3:13-19; Apg 1:13)

12 Några dagar senare gick Jesus upp på ett berg för att be, och han bad till Gud hela natten. 13 När det ljusnade kallade han sedan samman sina lärjungar och utsåg tolv av dem som han kallade apostlar[b]: 14 Simon, som han gav namnet Petrus, Simons bror Andreas, Jakob, Johannes, Filippos, Bartolomaios, 15 Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Simon, som kallades seloten[c], 16 Jakobs son Judas och Judas Iskariot, han som senare förrådde Jesus.

Mycket folk följer Jesus

(Matt 5:3-12)

17 När Jesus hade kommit ner tillsammans med dem, stannade de på en slätt. Där var många av hans lärjungar och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustområdet vid Tyros och Sidon[d] 18 som hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. De som led av orena andar blev helade, 19 och alla försökte röra vid honom, eftersom det gick ut kraft från honom som gjorde alla friska.

Verklig lycka

20 Sedan vände han sig till sina lärjungar och sa:

”Lyckliga är ni som är fattiga[e],
    för er tillhör Guds rike.
21 Lyckliga är ni som nu hungrar[f],
    för ni ska bli mättade.
Lyckliga är ni som nu gråter,
    för ni ska få skratta.
22 Lyckliga är ni när man för Människosonens skull hatar er
    och tar avstånd från er,
hånar er och smutskastar ert namn.

23 Gläd er då, hoppa av glädje, för ni får en stor lön i himlen. Så gjorde ju deras förfäder med profeterna.

24 Men ve er som är rika,
    för ni har redan fått ut er tröst.
25 Ve er som nu är mätta,
    ni ska få gå hungriga.
Ve er som nu skrattar,
    ni ska få sörja och gråta.
26 Ve er som man nu talar väl om.
    Så gjorde ju deras förfäder med de falska profeterna.

Footnotes:

  1. 6:3 Jfr 1 Sam 21:1-6.
  2. 6:13 Betyder sändebud.
  3. 6:15 Selot betyder ivrare. Antingen var Simon ivrig till sin läggning, eller så tillhörde han ”seloterna”, ett politiskt parti som ville göra uppror mot romarna. Eller: kallades den ivrige.
  4. 6:17 Tyros och Sidon var fenikiska städer vid Medelhavets kust, nordväst om Galileen.
  5. 6:20 Jfr Matt 5:3, där grundtexten säger: de som är fattiga i anden, dvs. de som inser sina andliga behov.
  6. 6:21 Jfr Matt 5:6, där grundtexten säger: hungrar och törstar efter rättfärdighet, dvs. hungrar och törstar efter det som är i enlighet med Guds vilja.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes