A A A A A
Bible Book List

Josua 22-24 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Stammarna i öster bygger ett altare

22 Josua sammankallade Rubens och Gads stammar och halva Manasses stam och sa till dem: ”Ni har gjort allt vad Herrens tjänare Mose befallde er och ni har följt varje order jag gett er. Under hela denna långa tid har ni inte övergett era bröder utan hållit vad Herren, er Gud, befallt er i sina bud. Nu har Herren, er Gud, låtit era bröder få fred, som han lovade. Vänd nu tillbaka hem till det land som ni fått som egendom av Herrens tjänare Mose, landet på andra sidan floden Jordan. Men var angelägna om att också i fortsättningen följa alla de befallningar och den lag Herrens tjänare Mose gav er. Älska Herren, vandra hans vägar och lyd alla hans bud! Håll fast vid honom och tjäna honom av hela ert hjärta och av hela er själ[a]!”

Sedan välsignade Josua dem och skickade hem dem.

Mose hade gett ena halvan av Manasses stam landet Bashan, medan den andra halvan av stammen hade Josua gett land åt på västra sidan av Jordan. När Josua nu välsignade de hemvändande trupperna, sa han till dem: ”Återvänd nu hem med de rikedomar ni fått och mängder av boskap, silver, guld, koppar, järn och kläder. Dela bytet ni tagit från fienden med era bröder.”

Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam lämnade israeliterna i Shilo i Kanaan och återvände till sitt hemland Gilead, den egendom de tagit i besittning enligt Herrens befallning genom Mose. 10 Men när de kom till Gelilot vid Jordanfloden i Kanaan, byggde de där ett stort ansenligt altare.

11 När de övriga israeliterna fick höra att de byggt ett altare[b] i Gelilot vid Jordan vid den kanaaneiska gränsen på israeliternas område, 12 drog hela menigheten samman en armé i Shilo och förberedde krig mot dem. 13 Först skickade man emellertid iväg Pinechas, prästen Elasars son, till Gilead till Rubens och Gads stammar och halva Manasses stam. 14 Med honom fanns tio ledare från Israel, en från varje stam, och dessa var också huvudmän för sina familjer. 15 När de kommit in i Gileads land, sa de till rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasses stam:

16 ”Hela Herrens församling[c] vill veta varför ni gör uppror mot Israels Gud och vänder er bort från Herren genom att bygga ett altare. 17 Var det inte nog med att vi syndade vid Pegor?[d] Var inte denna synd som vi ännu inte blivit renade från, trots alla plågor som drabbat Herrens församling, tillräckligt stor? 18 Ska ni nu göra uppror mot Herren igen? Om ni reser er upp mot Herren idag, kommer han att straffa hela Israels menighet imorgon. 19 Om ert eget land är orent, då kan ni komma över till oss och slå er ner här på vår sida av floden där Herren bor bland oss i sitt tält. Men sätt er inte upp mot Herren och dra inte skuld över oss andra genom att bygga ett annat altare än det som redan finns rest till Herren, vår Gud! 20 Straffades inte hela den israelitiska menigheten den gången när Akan, Serachs ättling, hade stulit av det som var vigt åt förintelse? Fler än han fick sätta livet till på grund av hans synd![e]

21 Då svarade Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam de israelitiska släktöverhuvudena: 22 ”Gud den mäktige, Herren den mäktige, Herren Gud vet och Israel ska också veta det! Om vi har byggt detta altare i uppror och otrohet mot Herren, så rädda oss inte i dag! 23 Vi har inte rest detta altare för att offra brännoffer eller matoffer eller gemenskapsoffer. Må Herren själv straffa oss om det var därför vi gjorde det! 24 Vi gjorde det därför att vi är rädda för att era barn i framtiden ska säga till våra barn: ’Vad har ni med Herren, Israels Gud, att göra? 25 Herren har låtit Jordan bli en gräns mellan oss och er, ni rubeniter och gaditer. Ni har ingen del i Herren!’ Era barn kanske får våra barn att sluta frukta Herren. 26 Därför beslöt vi att bygga altaret, inte för bränn- eller slaktoffer, 27 utan som ett vittne för oss och er för att visa våra barn och era barn att vi också tillber Herren med våra bränn- och slaktoffer och gemenskapsoffer. På så sätt ska inte era barn ha någon anledning att säga till våra barn: ’Ni har ingen del i Herren’. 28 Vi tänkte att om de skulle säga detta till oss och våra barn, då kan vi svara: ’Se på altaret som våra förfäder byggde med Herrens altare som förebild. Det är inte avsett för brännoffer eller slaktoffer utan står som ett vittne mellan oss och er.’

29 Vi skulle aldrig komma på tanken att vända oss bort från Herren eller att göra uppror mot honom genom att bygga ett eget altare för brännoffer, matoffer eller slaktoffer. Det är bara altaret framför Herrens, vår Guds, boning som ska användas till detta.”

30 När prästen Pinechas och ledarna och överhuvudena för de andra stammarna hörde detta från Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam, godtog de förklaringen.

31 Pinechas, prästen Elasars son svarade dem: ”Idag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har varit trolösa mot Herren som vi trodde. Ni har räddat Israel från Herrens straff.”

32 Sedan gick Pinechas, prästen Elasars son och de andra ledarna tillbaka från Rubens och Gads stammar i Gilead till de övriga israeliterna i Kanaan och talade om vad som hade hänt. 33 Israeliterna var nöjda med förklaringen och alla prisade Gud. Sedan talade man inte längre om att börja krig mot Rubens och Gads stammar och ödelägga deras land.

34 Rubeniterna och gaditerna gav altaret namnet: ”Ett vittne mellan oss att Herren är Gud.”

Josuas sista budskap till folket

(23:1—24:33)

23 Långt senare, när Herren hade låtit Israel få ro för alla sina fiender och när Josua blivit mycket gammal, sammankallade Josua hela Israel tillsammans med de äldste, ledarna, domarna och förmännen och sa till dem: ”Jag är nu en gammal man. Ni har själva sett allt som Herren, er Gud, har gjort med alla dessa folk för er skull. Han har kämpat för er. Ni har sett hur jag har genom lottning delat ut åt era stammar som egendom både de kvarvarande folkens landområden och de utrotade folkens områden från floden Jordan till Medelhavet, för Herren, er Gud, kommer att driva bort alla de folk som nu bor där. Ni ska erövra hela deras land precis som Herren, er Gud, har lovat.

Var nu starka! Se till att ni följer allt som står skrivet i Moses lagbok! Vik inte av från det åt något håll! Beblanda er inte med de folk som fortfarande bor kvar i landet. Ni får inte vända er till deras gudar och svära vid dem eller tillbe och tjäna dem. Följ istället Herren, er Gud, som ni hittills gjort! Han har drivit undan stora och mäktiga folk för er och ingen har kunnat stå emot er. 10 Var och en av er kan få tusen fiender på flykten, för Herren, er Gud, strider för er, så som han har lovat. 11 Se därför till att ni fortsätter att älska Herren, er Gud!

12 Om ni vänder er bort och börjar beblanda er med andra folk som finns kvar hos er och gifter er med dem, 13 ska ni veta att Herren, er Gud, inte längre tänker driva bort dessa folk framför er. Istället kommer de att bli en snara och en fälla för er, en piska på er rygg och taggar i era ögon och ni kommer att utplånas från detta goda land som Herren, er Gud, har gett er.

14 Det är snart dags för mig att lämna den här världen och ni vet av hela ert hjärta och med hela er själ att inte ett ord har slagit fel av allt det goda som Herren, er Gud, lovat er. Alla Guds löften till er har gått i uppfyllelse. 15 Men lika säkert som att Herren, er Gud, har gett er allt gott han lovade, lika säkert kan han låta det onda drabba er, tills han utplånat er från detta goda land som han själv har gett er. 16 Om ni bryter Herrens, er Guds, förbund som han befallt er att hålla och tjänar och tillber andra gudar, kommer Herrens vrede mot er att bli fruktansvärd och han kommer snabbt att förgöra er från det goda land han har gett er.”

Förbundet mellan Herren och Israel förnyas

24 Josua samlade alla Israels stammar i Shekem tillsammans med alla äldste, ledare, domare och förmän och de kom och ställde sig inför Gud. Där höll Josua följande tal till dem:

”Så säger Herren, Israels Gud: ’Era förfäder, Terach, Abrahams och Nachors far, bodde för länge sedan öster om floden Eufrat och tillbad andra gudar. Men jag kallade er far Abraham bort från landet på andra sidan floden och ledde honom in i Kanaans land där han sedan flyttade omkring. Jag gav honom många ättlingar. Jag gav honom Isak och till Isak gav jag Jakob och Esau. Jag lät Esau få bosätta sig i Seirs bergsbygd, medan Jakob och hans släkt begav sig till Egypten.

Jag sände Mose och Aron och lät mina plågor drabba Egypten. Därefter ledde jag ut er därifrån. Men när jag förde era förfäder ut ur Egypten och ni kom till Sävhavet, kom egypterna efter dem med hästar och vagnar och vagnskämpar ut i Sävhavet. Då ropade de till Herren och han lät ett mörker komma mellan dem och egypterna och lät havet vända tillbaka över egypterna, så att de alla drunknade. Ni såg själva vad jag gjorde med egypterna. Sedan bodde ni i öknen under en lång tid.

Därefter förde jag er in i amoréernas land på andra sidan Jordan. De stred mot er, men jag gav dem i ert våld så att ni intog deras land och jag förgjorde dem åt er. Sedan började kung Balak från Moab att kriga mot Israel.[f] Han skickade efter Bileam, Beors son, för att han skulle förbanna er, 10 men jag lyssnade inte på honom. Istället fick jag honom att välsigna er och så räddades ni undan kung Balak.

11 Ni gick därefter över floden Jordan och kom till Jeriko. Männen i staden stred mot er och det gjorde också amoréerna, perisséerna, kanaanéerna, hettiterna, girgashéerna, hivéerna och jevuséerna. Men jag gav dem alla i ert våld. 12 Jag sände missmod[g] framför er för att fördriva amoréernas båda kungar och deras folk. Det var inte era svärd eller bågar som gav er segern. 13 Jag gav er ett land som ni inte hade kämpat för och städer som ni inte hade byggt upp, de städer där ni nu bor. Jag gav er vingårdar och olivplanteringar som ni inte hade planterat och som ni nu fick äta av.’

14 Ni ska därför frukta Herren och tjäna honom troget och uppriktigt! Gör er en gång för alla av med de avgudar som era förfäder tillbad när de bodde på andra sidan floden Eufrat och i Egypten. Tjäna Herren! 15 Men om ni inte vill tjäna Herren, bestäm då idag vem ni vill tjäna. Vill ni välja de gudar som era förfäder tillbad på andra sidan Eufrat eller kanske de amoreiska gudarna här i landet? Jag och min släkt tänker i alla fall tjäna Herren.”

Hela folket lovar att följa Herren

16 Folket svarade då: ”Vi skulle aldrig kunna överge Herren och tjäna andra gudar. 17 Herren är vår Gud, han som förde ut våra förfäder från slaveriet i Egypten och som gjorde så många stora tecken inför våra ögon. Det var han som beskyddade oss under vandringen och som bevarade oss när vi vandrade genom andra folks länder. 18 Det var Herren som drev ut amoréerna och de andra folken som bodde här i landet. Vi vill också tjäna Herren. Han är vår Gud.”

19 Men Josua svarade folket: ”Ni klarar inte av att tjäna Herren, för han är en helig och svartsjuk Gud. Han kommer inte att förlåta er olydnad och era synder. 20 Om ni överger honom och tillber andra gudar, kommer han att låta det gå illa för er och förgöra er, fastän han har varit god mot er under en så lång tid.”

21 ”Vi vill tjäna Herren!” svarade folket. 22 ”Ni är själva vittnen till att ni valt Herren och vill tjäna honom”, sa Josua. ”Ja”, svarade de.

23 ”Förstör då alla avgudar ni äger”, sa Josua till dem. ”Håll er till Herren, Israels Gud, av hela ert hjärta!” 24 ”Ja, vi ska tjäna och lyda Herren, vår Gud”, försäkrade folket.

25 Den dagen upprättade Josua ett förbund för folket i Shekem och han läste upp alla lagar och föreskrifter för folket.

26 Josua antecknade allt detta i Guds lagbok. Sedan tog han en stor sten och reste upp den under den stora terebinten vid Herrens helgedom. 27 ”Den här stenen är ett vittne mot oss, den har hört allt vad Herren har sagt. Den kommer att vittna mot er om ni tar tillbaka era ord”, sa Josua till hela folket.

28 Sedan skickade han hem folket till deras olika områden i landet.

29 En tid därefter dog Josua, 110 år gammal. 30 Han begravdes på sitt eget område i Timnat-Serach i Efraims bergsbygd på norra sidan av berget Gaash.

31 Israel tjänade Herren under hela Josuas livstid och så länge de äldste levde som själva kände till hur mycket Herren gjort för Israel.

32 Josefs ben, som Israels folk hade tagit med sig vid uttåget ur Egypten, begravdes i Shekem på den mark som Jakob hade köpt för 100 kesitor[h] silver av sönerna till Hamor, Shekems far. Marken tillhörde det område som tilldelats Josefs stam.

33 Även Elasar, Arons son, dog. Han begravdes i Giva, den stad som hans son Pinechas hade fått i Efraims bergsbygd.

Footnotes:

  1. 22:5 Hjärta och själ innebär att både känslan och förståndet, människans hela väsen, ska vara med.
  2. 22:11 Herren hade sagt att ingen fick offra på någon annan plats än den som han själv valde ut.
  3. 22:16 Herrens församling är detsamma som Israels folk.
  4. 22:17,18 I Pegor hade folket börjat delta i fruktbarhetsriter inför den moabitiske guden Baal-Pegor. Se 4 Mos 25.
  5. 22:20 Se Jos 7.
  6. 24:9 Se 4 Mos 22–24.
  7. 24:12 Se not till 2 Mos 23:28.
  8. 24:32 Kesitor var en viktenhet. Det är inte känt hur mycket de vägde.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Lukas 3 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Johannes döparen banar väg för Jesus

(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Joh 1:19-28)

Det var nu kejsaren Tiberius femtonde regeringsår. Pontius Pilatus var landshövding i Judeen, Herodes var tetrark över Galileen, hans bror Filippos över Itureen och Trachonitis och Lysanias över Abilene. Hannas och Kajafas var överstepräster.

Vid den här tiden kom Guds ord till Johannes, Sakarias son, i ödemarken. Han gav sig iväg till trakterna kring Jordanfloden och förkunnade omvändelsens dop för syndernas förlåtelse, så som det står skrivet i boken om profeten Jesajas ord:

”En röst ropar i ödemarken:
    ’Bana väg för Herren!
    Jämna vägen för honom!
Varje dal ska fyllas,
    alla berg och höjder sänkas,
krokiga stigar rätas
    och steniga vägar jämnas.
Då ska alla människor få se Guds räddning.’ ”[a]

När stora mängder människor nu kom till Johannes för att bli döpta, sa han till dem: ”Ni huggormsyngel, tror ni att ni kan klara er undan den kommande vreden? Nej, handla[b] som det anstår en som är omvänd! Tänk inte att ni bara kan säga: ’Abraham är vår stamfar.’ Jag säger er att Gud kan förvandla de här stenarna till Abrahams ättlingar! Yxan är redan satt till roten på träden. Varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!”

10 Då frågade folket: ”Vad ska vi då göra?”

11 Han svarade: ”Om någon har två skjortor, ska han ge bort en av dem till någon som ingen har. Och den som har mat ska göra likadant.”

12 Även tullindrivare[c] kom för att döpas, och de frågade: ”Mästare, vad ska vi göra?”

13 Han svarade: ”Kräv inte mer än vad ni fått order om.”

14 ”Och vi då, vad ska vi göra?” frågade några soldater.

Johannes svarade: ”Tvinga inte till er pengar genom hot och våld, utan nöj er med er lön.”

15 Hela folket levde i väntan, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. 16 Men Johannes svarade dem alla: ”Jag döper er med vatten, men snart kommer en som är starkare än jag. Jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.[d] Han ska döpa er i den heliga Anden och eld. 17 Han har kastskoveln i sin hand för att rensa upp sin tröskplats och samla vetet i ladan, men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar.”

18 På många olika sådana sätt förmanade Johannes folket när han framförde sitt budskap för dem.

Herodes sätter Johannes i fängelse

19 Johannes riktade också direkt kritik mot Herodes, tetrarken i Galileen, för hans förhållande med sin brors hustru Herodias och för allt annat ont han gjort. 20 Därför lät Herodes sätta Johannes i fängelse, och gjorde på det viset ännu en ond gärning.

Jesus blir döpt

(Matt 3:13-17; Mark 1:9-11; Joh 1:32-34)

21 Men när nu allt folket kom för att bli döpta, och också Jesus hade blivit döpt och stod där och bad, öppnades himlen. 22 Den heliga Anden sänkte sig ner över honom i form av en duva, och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.”

Jesus släkttavla

(Matt 1:1-17)

23 Jesus var runt trettio år när han började sin verksamhet. Han ansågs vara son till Josef,

som var son till Eli, 24 son till Mattat,

son till Levi, son till Melki,

son till Jannaj, son till Josef,

25 son till Mattatias, son till Amos,

son till Nahum, son till Hesli,

son till Naggaj, 26 son till Machat,

son till Mattatias, son till Shimi,

son till Josek, son till Joda,

27 son till Jochanan, son till Resa,

son till Serubbabel, son till Shealtiel,

son till Ner, 28 son till Melki,

son till Addi, son till Kosam,

son till Elmadam, son till Er,

29 son till Josua, son till Elieser,

son till Jorim, son till Mattat,

son till Levi, 30 son till Symeon,

son till Juda, son till Josef,

son till Jonam, son till Eljakim,

31 son till Melea, son till Menna,

son till Mattatta, son till Natan,

son till David, 32 son till Jishaj,

son till Oved, son till Boas,

son till Salma, son till Nachshon,

33 son till Amminadav, son till Admin,

son till Arni, son till Hesron,

son till Peres, son till Juda,

34 son till Jakob, son till Isak,

son till Abraham, son till Terach,

son till Nachor, 35 son till Serug,

son till Regu, son till Peleg,

son till Ever, son till Shelach,

36 son till Kenan, son till Arpakshad,

son till Sem, son till Noa,

son till Lemek, 37 son till Metushelach,

son till Henok, son till Jered,

son till Mahalalel, son till Kenan,

38 son till Enosh, son till Set,

son till Adam, son till Gud.

Footnotes:

  1. 3:6 Se Jes 40:3-5; 52:10.
  2. 3:8 Ordagrant: Bär då sådan frukt.
  3. 3:12 Tullindrivarna var judar som arbetade med att ta in skatt åt romarna, och de var avskydda av alla.
  4. 3:16 Detta var en slavs uppgift.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes