A A A A A
Bible Book List

Job 22-24 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Elifas talar för tredje gången

22 Elifas från Teman yttrade sig då än en gång:

Kan människan vara användbar för Gud?
    Kan ens den klokaste människa vara till någon nytta för honom?
Har den Väldige någon glädje av din rättfärdighet?
    Vad skulle han vinna på att du är felfri?

Är det för din gudsfruktans skull,
    som han straffar dig
och går till rätta med dig?
    Nej, det är på grund av din ondska
och dina ändlösa synder!
    Du har utan orsak krävt pant av dina bröder
och klätt av dem in på bara kroppen!
    Du har vägrat den törstige vatten
och den svältande bröd,
    trots att du var mäktig
och ägde mark,
    var högaktad
och bodde där.[a]
    Du har skickat i väg änkor tomhänta
och behandlat de faderlösa hårt[b].
10     Det är därför som du nu är omgiven av snaror
och plötslig skräck drabbar dig.
11     Det är så mörkt att du inte kan se,
och vattenmassor täcker dig.

12 Bor inte Gud i himlens höjd?
    Se på stjärnorna högt där uppe!
13 Men du säger:
    ”Vad kan Gud veta?
Hur skulle han kunna döma genom detta mörker?
14     Tjocka moln döljer honom,
så att han inte kan se.
    Han vandrar på himlavalvet.”
15 Du tycks hålla dig till den gamla stigen
    som onda människor vandrat!
16 De rycks bort i förtid,
    och allt de byggt på sköljs bort av en flod.
17 För de har sagt till Gud:
    ”Lämna oss ifred!
Vad kan den Väldige göra oss?”
18     Ändå var det han som fyllde deras hem
med så mycket gott.
    Men jag tar avstånd från de ogudaktigas rådslag.
19 De rättfärdiga ser dem och gläds.
    Den oskyldige hånar dem:
20 ”Våra sista fiender förintas,
    deras rikedom förtärs av elden.”

21 Böj dig nu inför Gud
    och sök fred med honom!
Då ska lyckan komma till dig.
22     Ta till dig hans undervisning
och lägg hans ord på hjärtat!
23     Om du vänder om till den Väldige
ska du bli upprättad,
    om du avlägsnar ondskan från ditt tält,
24 om du kastar bort ditt guld
    och Ofirs guld bland bäckbäddens stenar,[c]
25 så ska den Väldige själv bli ditt guld,
    ditt dyrbaraste silver.
26 Då ska du ha din glädje i den Väldige
    och lyfta blicken upp till Gud.
27 Då kommer du att be till honom,
    han ska höra dig,
och du ska infria alla dina löften.
28     Vad du än önskar få gjort ska lyckas,
och ljuset ska lysa på dina vägar.
29     När de leder neråt, säger du: ”Uppåt!”
och han räddar den nertryckte.
30     Han räddar också den som inte är oskyldig,
detta sker genom dina rena händer.

Job vet inte vart han ska vända sig

23 Job svarade:

Också idag är min klagan bitter,
    hans[d] hand är tung, och jag suckar.
Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna honom,
    så att jag kunde gå till hans boning!
Då skulle jag lägga fram min sak
    och fylla min mun med argument.
Då skulle jag få veta vad han kan svara mig,
    begrunda vad han har att säga mig.
Skulle han bemöta mig med sin storhet?
    Nej, han skulle lyssna på mig.
Den uppriktige skulle då få lägga fram sin sak för honom,
    och jag skulle för alltid bli frikänd av min domare.

Men om jag söker honom i öster är han inte där,
    och går jag åt väster finns han inte där heller.
Är han verksam i norr ser jag det inte,
    beger han sig söderut finner jag honom inte.
10 Men han vet vilken väg jag går,
    och om han prövar mig
ska jag framstå som guld.
11     Jag har hållit mig till hans fotspår och följt hans väg.
Jag har inte vikit av åt något håll.
12     Jag har inte förkastat hans uttalade bud
utan bevarat hans ord som mer värdefulla än mitt dagliga bröd.

13 Men han är den ende,
    och vem kan motstå honom?
Vad han än vill göra, det gör han.
14     Därför kommer han att fullborda vad han beslutat om mig
och mycket mer av samma slag.
15     Därför känner jag fruktan inför honom,
och jag blir skräckslagen när jag tänker på allt det här.
16     Gud gör mig rädd,
den Väldige får mig att bäva.
17     Men ändå får mörkret inte alldeles tysta mig,
det ogenomträngliga mörkret som täcker mig.[e]

Job anser att Gud är orättvis

24 Varför fastställer den Väldige inte tider för sin dom?
    Varför får inte de gudfruktiga se honom handla?[f]
Gränsstenar flyttas
    och fårhjordar blir stulna,
den faderlöses åsna leds bort
    och änkans oxe tas i pant.
De behövande knuffas bort från vägen,
    de svaga i landet tvingas gömma sig.
Som vildåsnor i öknen går de dit,
    sliter för sin föda,
och ödemarken ger mat åt deras barn.[g]
    De samlar foder på fältet,
plockar och rensar rent i den ogudaktiges vingård.
    Om natten ligger de nakna i kylan
utan något att skyla sig med.
    De blir genomvåta av skurarna från bergen
och trycker sig mot klippan för att få skydd.
    Ett faderlöst barn slits från sin mors bröst,
och den fattiges spädbarn tas som pant.
10     De måste gå omkring nakna, utan kläder,
och de tvingas bära kärvar medan de är hungriga.
11     De tvingas pressa olivolja bland stenar
och trampa vinpressen medan de lider av törst.[h]
12     De döendes jämmer hörs från staden.
De sårade ropar på hjälp,
    och ändå anklagar inte Gud någon för att ha handlat fel.

13 Det finns de som gör uppror mot ljuset,
    som inte känner till dess vägar
eller håller sig till dess stigar.
14     När inget dagsljus finns,
stiger mördaren upp
    för att döda fattiga och nödlidande,
och på natten kommer han som en tjuv.
15     Äktenskapsbrytaren inväntar skymningen,
han tänker: ”Ingen får se mig!”
    och döljer sitt ansikte.
16 De bryter sig in i husen om nätterna
    och stänger in sig på dagen,
för de vill inte veta av ljuset.
17     Den mörka natten är deras morgon,
och de blir vänner med mörkrets fasor.[i]

18 Men de är som skum på vattenytan,
    deras mark är förbannad
och ingen går till vingårdarna.
19     Som torka och hetta slukar snön och smältvattnet,
så slukar dödsriket syndaren.
20     Modersskötet glömmer honom,
maskarna äter honom,
    ingen minns honom längre,
och ondskan faller som ett träd.
21     Han har utnyttjat den barnlösa,
och änkan har han inte gett någon hjälp.
22     Gud släpar bort de starka genom sin makt,
när han reser sig
    får de frukta för sina liv.
23 Han kan låta dem känna sig trygga och säkra,
    men hans blick följer dem.
24 För en kort tid är de upphöjda,
    men snart är de borta,
de slås ner,
    skördas som alla andra,
vissnar som sädesax.

25 Så är det.
    Är det någon som kan påstå att jag ljuger,
eller motbevisa det jag säger?

Footnotes:

  1. 22:8 Eller: Den mäktige ägde landet, den högaktade bodde där.
  2. 22:9 Mer ordagrant: brutit ner de föräldralösas kraft.
  3. 22:24 Grundtextens innebörd i denna vers är osäker.
  4. 23:2 Egentligen min; här följer översättningen Septuaginta m.fl., eftersom sammanhanget tyder på att Job klagar över att Guds hand vilar tung på honom.
  5. 23:17 Grundtextens innebörd är osäker.
  6. 24:1 Grundtextens innebörd är osäker.
  7. 24:5 Grundtextens innebörd är osäker.
  8. 24:11 Grundtextens innebörd är osäker.
  9. 24:17 Grundtextens innebörd är osäker.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Apostlagärningarna 11 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Petrus rapport till församlingen i Jerusalem

11 Snart fick apostlarna och de andra troende i Judeen höra att också andra folk hade tagit emot Guds ord. När Petrus kom till Jerusalem, började de omskurna kritisera honom: ”Du har besökt oomskurna och ätit med dem!”

Då berättade Petrus för dem vad som hade hänt. Han sa: ”När jag var i Joppe och bad, fick jag se en syn. Jag såg något som liknade en stor duk sänkas ner från himlen. Duken var upphängd i sina fyra hörn och kom ända ner till mig. När jag undersökte den närmare, fick jag se att där var markens fyrfotadjur, såväl vilda som tama, kräldjur och himlens fåglar. Och jag hörde en röst säga: ’Petrus, res dig upp, slakta och ät!’

Men jag svarade: ’Nej aldrig, Herre! Jag har aldrig ätit något som är oheligt eller orent.’

Men rösten från himlen hördes en andra gång: ’Om Gud har gjort något rent, ska du inte behandla det som orent.’

10 Detta hände tre gånger och sedan drogs alltihop upp till himlen igen. 11 I samma stund kom tre män till huset där vi var. De hade skickats från Caesarea för att hämta mig 12 och Anden sa till mig att följa med dem utan att tveka. De här sex männen följde också med mig och vi kom hem till den där mannen.

13 Mannen talade om för oss att en ängel hade visat sig för honom i hans hus och sagt till honom: ’Skicka bud till Joppe och låt hämta Simon som kallas Petrus, 14 för han har något att berätta som kan rädda både dig och alla i ditt hus.’

15 När jag började tala, kom den heliga Anden över dem precis som över oss den första tiden. 16 Då mindes jag att Herren hade sagt: ’Johannes döpte er i vatten, men ni ska bli döpta i den heliga Anden.’ 17 Så om nu Gud gav dessa samma gåva som han gav till oss, hur skulle jag då kunna sätta mig upp mot Gud?”

18 När de andra hörde detta blev de lugna och hyllade Gud och sa: ”Tänk att Gud också har gett andra folk möjligheten att vända om och få liv!”

Församlingen i Antiochia

19 De som hade skingrats under den förföljelse som startade med Stefanos hade nu kommit ända till Fenikien, Cypern och Antiochia. De predikade ordet bara för judarna. 20 Men några av dem som var från Cypern och Kyrene reste till Antiochia och där talade de också till icke-judar och berättade evangeliet om Herren Jesus. 21 Och Herren var med dem och gav dem kraft, så att ett stort antal människor kom till tro och vände om till Herren.

22 Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem som genast skickade dit Barnabas. 23 När han kom fram och fick se vad Gud i sin nåd hade gjort, blev han glad och uppmanade dem alla att av hela hjärtat hålla sig till Herren. 24 Barnabas var en god man, fylld av den heliga Anden och tro. En mängd folk fördes till Herren.

25 Efter detta reste Barnabas vidare till Tarsos för att söka upp Saul 26 och när han hittat honom, tog han honom med sig till Antiochia. Där stannade de sedan tillsammans i församlingen under ett helt år och undervisade ett stort antal människor. Det var i Antiochia som lärjungarna första gången kallades kristna.

27 Under den här tiden kom några profeter från Jerusalem till Antiochia. 28 En av dem som hette Agabos reste sig och förutsade genom Anden att en svår hungersnöd skulle drabba hela världen – den inträffade sedan under kejsar Claudius. 29 Lärjungarna beslöt att skicka understöd till de troende i Judeen, var och en så mycket han hade råd med. 30 De gjorde så och skickade sin gåva med Barnabas och Saul till församlingsledarna.

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes