Add parallel Print Page Options

Bön och syndabekännelse

64 Tänk om du bara ville öppna himlen
    och komma ner till oss!
    Bergen skulle darra i din närvaro,
som när elden antänder riset
    och får vattnet att koka.
Så skulle ditt namn bli känt för dina fiender
    och folken bäva inför dig.
När du gjorde fruktansvärda gärningar
    som vi inte väntade oss,
kom du ner,
    och bergen darrade.
Sedan urtiden har ingen hört,
    inget öra uppfattat
och inget öga sett någon annan Gud än dig
    gripa in för dem som hoppas på honom.
Du tar dig an dem
    som med glädje gör det som är rättfärdigt,
de som vandrar på dina vägar
    och tänker på dig.
Men du blev vred, för vi syndade.
    Hur ska vi kunna bli räddade?[a]
Vi har alla blivit orena, ja likt något orent.
    Alla våra rättfärdiga gärningar är
som nedsmutsade kläder.
    Vi vissnar som löv.
Våra synder sopar undan oss,
    som vinden gör med torra löv.
Ändå är det ingen som åkallar ditt namn
    eller vaknar upp och håller sig till dig.
Du har dolt ditt ansikte för oss
    och överlämnat oss åt våra synder.

Och ändå, Herre, är du vår far!
    Vi är leran, och du är krukmakaren.
    Vi är alla ett verk av din hand.
Var inte så vred på oss, Herre,
    och tänk inte för alltid på våra synder.
    Tänk i stället på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer har blivit öken,
    Sion har blivit öken,
    och Jerusalem är ödelagt.
11 Vårt heliga och härliga tempel,
    där våra förfäder prisade dig,
är nerbränt,
    och alla våra dyrbarheter ligger i ruiner.
12 Kan du ändå stå passiv inför allt detta, Herre?
    Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?

Dom och frälsning

65 ”Jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.
    Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig.
’Här är jag, här är jag!’
    sa jag till ett folk som inte åkallade mig.
Hela dagen har jag räckt ut mina händer
    mot ett trotsigt folk,
som vandrar på den orätta vägen
    och följer sina egna planer,
ett folk som ständigt förolämpar mig rakt i ansiktet.
    De bär fram offer i trädgårdar
    och tänder rökelse på tegelaltaren.
De håller till i gravar
    och tillbringar nätter i hemliga nästen,
    de äter griskött och har oren köttsoppa i sina kärl.
De säger: ’Håll dig undan! Kom inte närmare mig.
    Jag är heligare än du!’
De är som en rök i mina näsborrar,
    som en ständigt brinnande eld.

Detta finns nedtecknat inför mig.
    Jag kommer inte att förbli tyst,
    jag tiger inte förrän jag har hämnats,
        de ska få ett straff i sin famn
för sina egna och deras förfäders synder,
    säger Herren.
De har tänt rökelse på bergen
    och hånat mig på höjderna.
Därför ska jag mäta upp åt dem
    vedergällningen för vad de tidigare har gjort.”

Så säger Herren:

”Så länge det finns saft i en druvklase
    säger man: ’Förstör den inte, för där finns en välsignelse.’
Så ska jag också göra för mina tjänares skull,
    jag ska inte förgöra dem alla.
Jag ska låta en ättling[b] gå ut från Jakob
    och en arvinge från Juda till mina berg.
Mina utvalda ska ärva landet
    och mina tjänare bosätta sig där.
10 Sharon ska bli betesmark för fåren
    och Akors dal en viloplats för boskap,
för mitt folk som söker mig.

11 Men ni som överger Herren
    och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bordet åt Gad
    och fyller bägaren med blandat vin åt Meni,[c]
12 er ska jag utlämna åt svärdet,
    och ni ska få böja er ner för att slaktas.
När jag ropade svarade ni inte,
    och ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont i mina ögon
    och valde det som misshagade mig.”

13 Så säger därför Herren, Herren:

”Se, mina tjänare ska äta,
    men ni ska hungra,
mina tjänare ska dricka,
    men ni ska törsta,
mina tjänare ska glädjas,
    men ni ska få blygas,
14 mina tjänare ska sjunga ut sina hjärtans glädje,
    men ni ska ropa ut era hjärtans ångest
    och klaga i förtvivlan.
15 Ni ska lämna era namn till mina utvalda
    att användas som en förbannelse,
och Herren, Herren ska döda dig.
    Men åt sina tjänare ska han ge ett annat namn.
16 Den som uttalar en välsignelse i landet
    välsignar sig vid sanningens Gud.[d]
Den som svär en ed i landet
    svär vid sanningens Gud.
De lidanden som varit är glömda,
    jag ser dem inte längre.

Nya himlar och en ny jord

17 Se, jag ska skapa nya himlar och en ny jord,
    och det som varit ska man inte längre minnas eller tänka på.
18 Var glada och jubla för evigt
    över det jag skapar!
För jag skapar Jerusalem till jubel
    och dess befolkning till glädje.
19 Jag ska jubla över Jerusalem
    och glädja mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras någon gråt och klagan.

20 Där ska inte mer finnas spädbarn som bara lever några dagar
    eller gamla som inte får leva sin tid ut.
Den som dör vid hundra års ålder anses som ung,
    och den som inte uppnår hundra år betraktas som förbannad.
21 De ska bygga hus och bo i dem,
    plantera vingårdar och äta deras frukt.
22 De ska inte bygga hus åt andra att bo i
    och inte odla åt andra att äta.
Mitt folk ska leva lika länge som träd,
    och mina utvalda ska länge få njuta av sina händers verk.
23 De ska inte arbeta förgäves
    och inte föda barn till en bråd död,
för de är ett folk som Herren välsignat,
    de och deras efterkommande.
24 Då ska det bli så
    att innan de ropar ska jag svara,
och medan de ännu talar ska jag bönhöra dem.
25     Varg och lamm betar tillsammans,
lejonet äter hö som oxen,
    och jord är ormens föda.
Ingenstans på mitt heliga berg
    ska de göra något ont eller fördärvligt, säger Herren.”

De avfälligas dom och de sanna tillbedjarnas välsignelse

66 Så säger Herren:

”Himlen är min tron och jorden min fotpall.
    Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
    vad för en viloplats?
Allt detta har ju min hand gjort,
    ja, så har allt blivit till, säger Herren.
Men jag tar mig an den ödmjuke och förkrossade,
    den som bryr sig om mitt ord.
Man slaktar tjurar och dödar en människa,
    offrar ett lamm och bryter nacken på en hund,
kommer med matoffer och bär fram grisblod,
    offrar rökelse och hyllar en avgud.[e]
De har valt att gå sin egen väg
    och har sin innerliga glädje i vidrigheter.
Så ska jag också gå hårt fram
    och låta det de fruktar komma över dem.
För när jag ropade svarade ingen,
    och när jag talade ville de inte höra.
De gjorde det som var ont i mina ögon
    och valde det som misshagade mig.”

Hör Herrens ord,
    ni som bryr er om hans ord!
”Era bröder som hatar er
    och stöter bort er för mitt namns skull säger:
’Må Herren förhärliga sig,
    så att vi får se er glädjas!’
    Men de ska få stå där med skam.
Det är en uppståndelse i staden,
    en röst hörs från templet,
Herrens röst när han hämnas
    på sina fiender för vad de gjort.

Innan värkarna börjat föder hon,
    innan födslovåndan kommer över henne får hon en son.
Vem har hört något sådant
    eller sett något liknande?
Kan ett land födas på en dag,
    ett folk bli till på en enda gång?
Ja, Sion föder sina barn
    när födslovåndorna börjar.
Skulle jag vara med fram till förlossningen
    och sedan inte hjälpa? säger Herren.
Skulle jag både tillåta och hindra födelsen?”
    säger din Gud.
10 ”Gläd er med Jerusalem!
    Jubla över det, alla som älskar det,
hylla det med jubel,
    alla som har sörjt över det!
11 Då får ni dia er mätta vid dess trösterika bröst,
    suga och njuta i dess stora famn.”

12 Så säger Herren:

”Jag leder dit frid som en flod,
    folkens skatter som en flödande ström.
Ni ska få dia och bli burna i dess famn
    och gunga på dess knän.
13 Som en mor tröstar sitt barn
    ska jag trösta er.
I Jerusalem ska ni bli tröstade.”

14 När ni ser detta ska ert hjärta glädja sig
    och era kroppar få ny livskraft, som spirande gräs.
Herrens makt ska bli känd för hans tjänare
    och hans vrede för hans fiender.
15 För se, Herren ska komma med eld
    och hans vagnar som en stormvind.
Han ska tömma ut sin glödande vrede
    och tillrättavisa med lågor av eld.
16 Med eld och sitt svärd går Herren till rätta
med alla människor,
    och många ska slås av Herren.

17 ”De som helgar och renar sig för att gå till lustgårdarna och följer efter en av dem som äter kött av gris, råttor och andra orena varelser, de ska alla gå under, ihop med den de följde efter, säger Herren.

18 För deras gärningars och tankars skull ska jag därför samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet.

19 Jag ska göra ett tecken bland dem, och några av dem som kommer undan ska jag sända till folken, till Tarshish, Put, Lud, Meshek, till bågskyttarna, till Tuval, Grekland och till de fjärran kustländerna, till dem som inte hört om mig eller sett min härlighet. Där ska de förkunna min härlighet för de andra folken. 20 De ska föra alla era bröder från varje nation, som en offergåva till Herren, på hästar, i vagnar och i bärstolar, på mulåsnor och kameler[f], upp till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, så som israeliterna bär sina offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21 Och en del av dem ska jag utse till präster och leviter, säger Herren.

22 Liksom den nya himmel och den nya jord som jag vill göra kommer att bestå inför mig, ska era ättlingar och ert namn bestå,” säger Herren. 23 ”Nymånadsfest efter nymånadsfest och sabbatsdag efter sabbatsdag ska hela mänskligheten komma för att tillbe mig, säger Herren. 24 Och de ska gå ut och se på de döda kropparna efter dem som gjort uppror mot mig, för deras mask ska aldrig dö, deras eld aldrig släckas. De kommer att bli en avskyvärd syn för alla människor.”

Footnotes

  1. 64:5 I den senare delen av versen är grundtextens innebörd oviss.
  2. 65:9 Ordagrant: säd.
  3. 65:11 Gad, som betyder lycka, och Meni, öde, var avgudar.
  4. 65:16 Sanning är översatt från hebreiskans amen och syftar också på trofasthet.
  5. 66:3 Ordparen är svårtolkade i grundtexten, men troligtvis är innebörden att folket lika ofta följer offerreglerna som att de bryter dem och gör något förbjudet.
  6. 66:20 Översättningen av grundtextens benämningar på dessa färdmedel är delvis osäker.