A A A A A
Bible Book List

1 Moseboken 25-26 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Abraham dör

(1 Krön 1:32-33)

25 Abraham skaffade sig ytterligare en hustru. Hon hette Ketura och hon födde honom Simran, Jokshan, Medan, Midjan, Jishbak och Shuach.

Jokshans två söner hette Saba och Dedan. Dedans ättlingar var ashuréerna, letushéerna och leumméerna. Midjans söner var Efa, Efer, Henok, Avida och Eldaga. Dessa var alltså ättlingar till Ketura.

Abraham gav allt han ägde till Isak. Han gav emellertid gåvor även till sina bihustrurs söner, medan han fortfarande levde, och skickade dem till landet i öster, bort från sin son Isak.

Abrahams ålder blev 175 år. Sedan gav han upp andan och dog i en hög ålder, nöjd med livet, och förenades med sina förfäder[a]. Hans söner Isak och Ismael begravde honom i grottan vid Makpela nära Mamre på den åker som tillhört hettiten Efron, Sochars son, 10 samma åker som Abraham hade köpt av hettiterna. Där begravdes alltså Abraham och hans hustru Sara.

11 Efter Abrahams död välsignade Gud Isak, hans son, som bodde nära Beer Lachaj Roi.

Berättelsen om Ismaels släkt

(1 Krön 1:28-31)

12 Här följer släkttavlan för Ismael, son till Abraham och Hagar, Saras egyptiska slavinna. 13 Ismaels söner i födelseordning var: Nevajot, Ismaels förstfödde, sedan Kedar, Adbeel, Mivsam, 14 Mishma, Duma, Massa, 15 Hadad, Tema, Jetur, Nafish och Kedma.

16 Dessa är namnen på Ismaels söner, och de är också namnen på tolv stamhövdingar med deras byar och läger. 17 Ismael blev 137 år gammal, och sedan dog han och förenades med sina förfäder. 18 Ismaels ättlingar bosatte sig från Havila till Shur, öster om Egypten, vid vägen mot Assyrien, och de låg ständigt i strid med sina bröder.[b]

Isaks släkt: Jakob och Esau

(25:19—35:29)

19 Detta är berättelsen om Isaks, Abrahams sons släkt.

Abraham blev far till Isak. 20 Isak var 40 år gammal när han gifte sig med Rebecka, dotter till araméen Betuel från Paddan Aram och syster till araméen Laban.

21 Isak bad till Herren för sin hustru, för hon var ofruktsam. Herren svarade på hans bön, och hans hustru Rebecka blev gravid. 22 Barnen sparkade varandra i hennes mage. Hon sa: ”Varför ska detta hända mig?” och gick och frågade Herren.

23 Herren svarade henne:

”Det finns två folk i din livmoder,
    två folkstammar ska skiljas från dig.
Den ena kommer att bli starkare än den andra,
    och den äldre ska tjäna den yngre.”

24 När det var dags för henne att föda, födde hon tvillingar. 25 Den förste som föddes hade rödaktig hy som var så hårig att den liknade en skinnfäll. Han fick namnet Esau[c]. 26 Sedan föddes den andre tvillingen med sin hand om Esaus häl. Därför kallade de honom Jakob[d]. Isak var sextio år gammal när tvillingarna föddes.

Esau säljer sin förstfödslorätt

27 Allt eftersom pojkarna växte upp blev Esau en skicklig jägare, som höll till ute på markerna, medan Jakob var mer stillsam och trivdes hemma i tälten. 28 Esau var Isaks favorit, för han tyckte om köttet som Esau kom hem med. Men Rebecka älskade Jakob.

29 En dag när Esau kom hem alldeles utsvulten från jakten, höll Jakob på att koka soppa. 30 ”O, vad jag är hungrig!” klagade Esau. ”Ge mig lite av den där röda soppan som du har!” Därför fick han namnet ”Edom”[e]. 31 ”Det kan jag väl göra, om jag får byta den mot din förstfödslorätt”, svarade Jakob. 32 ”Jag håller ju på att dö. Vad har jag för nytta av förstfödslorätten?” sa Esau. 33 ”Ja, lova då med ed att den är min”, sa Jakob. Esau svor en ed och sålde därmed sin förstfödslorätt till Jakob. 34 Sedan gav Jakob Esau bröd och linssoppa. Han åt och drack och gick sedan och fortsatte med sitt. Så lite värdesatte han sin förstfödslorätt.

Isak och kung Avimelek

26 Det kom en svår hungersnöd över landet, så som det hade gjort under Abrahams tid, och Isak flyttade därför till Gerar, till Avimelek, filistéernas kung.[f]

Herren visade sig där för honom och sa till honom: ”Far inte till Egypten, utan stanna i det land jag säger till dig! Stanna nu här i detta land. Då ska jag vara med dig och välsigna dig, och jag ska ge alla dessa länder till dig och till dina ättlingar, precis som jag med ed lovade din far Abraham. Jag ska göra dina ättlingar lika många som stjärnorna på himlen. Jag ska ge dem alla dessa länder. Genom din avkomma[g] ska alla jordens folk bli välsignade, eftersom Abraham lydde mig och följde mina föreskrifter, befallningar, bud och lagar.”

Isak stannade i Gerar. När männen i staden frågade honom om hans hustru, svarade han: ”Hon är min syster.” Han vågade inte säga att hon var hans hustru, för han var rädd att de skulle döda honom för Rebeckas skull, för hon var mycket vacker.

Men efter att han redan varit där en tid, fick Avimelek, filistéernas kung, av en händelse se genom fönstret att Isak kelade med Rebecka. Då ropade Avimelek på Isak och sa: ”Hon är ju din hustru! Varför sa du då att hon var din syster?” ”Därför att jag var rädd att jag skulle bli dödad för hennes skull”, svarade Isak. 10 ”Hur kunde du behandla oss på det sättet?” sa Avimelek. ”Någon kunde ju ha legat med henne, och då skulle du ha dragit skuld över oss.” 11 Sedan utfärdade Avimelek en offentlig varning: ”Den som skadar denne man eller hans hustru kommer att dö.”

Isak vägrar att strida för sin rätt

12 Det året blev Isaks skördar enorma, hundra gånger den säd han sått, för Herren välsignade honom. 13 Han blev snart en rik man med alltmer växande rikedomar, tills han var mycket rik. 14 Han hade hjordar av får och getter, boskapshjordar och många tjänare. Men filistéerna blev avundsjuka på honom, 15 och de fyllde igen hans brunnar med jord, alla de brunnar som hans far Abraham hade grävt.

16 Till slut sa Avimelek till Isak: ”Gå någon annanstans! Du har blivit alltför mäktig för oss.” 17 Då flyttade Isak ner till Gerardalen och bodde där i stället. 18 Än en gång grävde Isak upp de brunnar som hade tillhört hans far Abraham, och som filistéerna hade fyllt igen efter hans fars död, och han gav dem samma namn som hans far en gång hade gett dem. 19 Hans herdar grävde också en ny brunn i Gerardalen och fann en underjordisk källa.

20 Då kom herdarna på orten och grälade med Isaks herdar: ”Det är vårt vatten!” Därför kallade de brunnen för Esek[h]. 21 Isaks män grävde då en annan brunn, men det blev strid om den också. Därför kallades den för Sitna[i]. 22 När han då bröt upp därifrån och grävde ytterligare en brunn, blev det inget mer bråk om den. Därför kallade de brunnen för Rechovot[j]. De sa nämligen: ”Nu till sist har Herren gett oss utrymme, så att vi kan föröka oss här i landet.”

23 Därefter gick Isak till Beer Sheva, 24 och sedan visade sig Herren för honom på natten. ”Jag är din far Abrahams Gud”, sa han. ”Var inte rädd, för jag är med dig och ska välsigna dig. Jag ska ge dig många ättlingar för min tjänare Abrahams skull.” 25 Då byggde Isak ett altare och åkallade Herren. Han bosatte sig där och hans tjänare grävde en brunn.

26 Sedan fick Isak besök från Gerar: Avimelek kom dit tillsammans med sin rådgivare Achussat och Pikol, befälhavaren över kungens här. 27 ”Varför har ni kommit hit?” frågade Isak dem. ”Ni var ju fientliga mot mig och körde ut mig ur landet.” 28 De sa: ”Vi har tydligt sett att Herren är med dig. Låt oss svära en ed och sluta ett förbund med varandra. 29 Lova att du inte kommer att skada oss, på samma sätt som vi inte har skadat dig. Faktum är att vi bara har handlat väl emot dig och sänt dig bort i frid. Och nu har Herren välsignat dig.”

30 Då lagade Isak till en festmåltid åt dem, och de åt och drack. 31 Så snart de steg upp på morgonen, svor de varandra en ed, och sedan skickade Isak hem dem i fred igen.

32 Samma dag kom Isaks tjänare och berättade om brunnen de hade grävt: ”Vi har hittat vatten”, sa de. 33 Därför kallade han brunnen för Shiva[k]. Staden har sedan dess hetat Beer Sheva.

34 Vid 40 års ålder gifte sig Esau med en flicka som hette Judit, dotter till hettiten Beeri. Han gifte sig också med Basemat, hettiten Elons dotter. 35 De gjorde livet bittert för Isak och Rebecka.

Footnotes:

  1. 25:8 Att förenas med sina (för)fäder var ett vanligt uttryck för död och begravning.
  2. 25:18 Eller: Öster om alla sina bröder hade han sina lägerplatser. Jfr 16:12 med not.
  3. 25:25 Betyder hårig.
  4. 25:26 Betyder den som håller i hälen och även den som bedrar.
  5. 25:30 Betyder röd.
  6. 26:1 Denna händelse inträffade innan Jakob och Esau föddes. Berättelsen finns med för att visa att den välsignelse Abraham fått av Gud gick vidare till hans son Isak. Isak skulle sedan ge den vidare till sin äldste son. Esau hade nu sålt sin förstfödslorätt, och därmed också denna välsignelse, till Jakob.
  7. 26:4 Bokstavligen din säd. Detta gäller på samtliga ställen i Bibeln med detta uttryck. Se vidare not till Gal 3:16
  8. 26:20 Betyder gräl.
  9. 26:21 Betyder strid eller fiendskap.
  10. 26:22 Betyder utrymme.
  11. 26:33 Från det hebreiska ordet för ed.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Matteus 8:1-17 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Jesus botar en man med spetälska

(Mark 1:40-44; Luk 5:12-14)

När Jesus sedan gick ner från berget följde massor av människor efter honom. Då närmade sig en spetälsk[a] man och föll ner för honom och bad: ”Herre, om du vill, så kan du göra mig ren.”

Då sträckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är ren!” Och i samma stund var mannen fri från sin spetälska.

Men Jesus sa till honom: ”Berätta inte detta för någon, utan gå och visa upp dig för prästen. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt,[b] till ett vittnesbörd för dem.”

En romersk officer visar stark tro

(Luk 7:1-10; 13:28-29)

När Jesus hade gått in i Kafarnaum, kom en romersk officer fram till honom och bad om hjälp: ”Herre, min tjänare ligger förlamad därhemma och har förfärliga plågor.” ”Jag ska komma med och bota honom”, sa Jesus. Men officeren sa: ”Herre, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[c] Säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. Jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här’, så gör han det.”

10 När Jesus hörde detta blev han mycket förvånad och sa till dem som följde honom: ”Sannerligen säger jag er: jag har inte funnit en så stark tro hos någon bland Israels folk. 11 Jag säger er att många människor ska komma från öster och väster och ta plats med Abraham, Isak och Jakob vid måltiden i himmelriket. 12 Men rikets egna barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska de gråta och skära tänder.”

13 Sedan sa Jesus till officeren: ”Gå hem. Det ska bli så som du trodde!” Och i samma stund blev tjänaren frisk.

Jesus botar Petrus svärmor och många andra

(Mark 1:29-34; Luk 4:38-41)

14 När Jesus sedan kom hem till Petrus fick han se att Petrus svärmor låg till sängs med hög feber. 15 Han tog henne i handen, och febern lämnade henne. Hon steg upp och började betjäna honom.

16 På kvällen förde man många besatta människor till Jesus, och han drev ut de onda andarna genom att bara tala till dem. Han botade också alla de sjuka. 17 Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:

”Det var våra sjukdomar han bar,
    och våra smärtor tog han på sig.”[d]

Footnotes:

  1. 8:2 Ordet spetälska (lepra) användes på den här tiden för en mängd olika hudsjukdomar.
  2. 8:4 Jfr 3 Mos 14:1-4.
  3. 8:8 Enligt de judiska skriftlärdas regler skulle Jesus bli oren, ovärdig att komma inför Gud, om han gick in till en icke-jude, eftersom icke-juden var oren, ovärdig. Han måste sedan gå igenom särskilda reningsceremonier.
  4. 8:17 Se Jes 53:4.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes