Livets vanmakt

(4:1—7:29)

4 Därefter såg jag på allt förtryck som begås under solen:

⁴ Sedan såg jag att all möda och prestation härstammar från människans avund mot en annan. Också detta är meningslöst och ett jagande efter vind.

⁷ Jag såg åter någonting meningslöst under solen:

Jordisk makt varar inte för evigt

¹³ Det är bättre att vara en fattig men vis ung man, än att vara en gammal och dåraktig kung som inte längre har vett att låta varna sig. ¹⁴ Han steg från fängelset till kungatronen, fastän han var född fattig i sitt rike. ¹⁵ Jag såg att allt levande som vandrar under solen slöt sig till denne yngling, som nu skulle tillträda tronen. ¹⁶ Folket som han ledde var så talrikt att det inte går att beskriva det. Och ändå blev han inte till någon glädje för sina efterkommande. Även detta är meningslöst och ett jagande efter vind.

Varning för förhastade löften

¹⁷ Tänk dig för när du träder in i Guds hus. Att gå dit för att lyssna är bättre än att offra som dårarna gör, för i sin okunnighet gör de det onda.

³ När du har gett Gud ett löfte, så dröj då inte med att fullfölja det, för han har inget till övers för dårar. Håll det du lovat! ⁴ Det är bättre att du inte lovar något, än att du lovar något som du sedan inte fullföljer. ⁵ Låt inte din mun förleda dig till att synda, och säg inte till sändebudet^[a] att det var ett misstag att lova något. Varför skulle Gud behöva bli vred för dina ord och förstöra vad du har gjort? ⁶ Med många drömmar kommer meningslöshet och mångordighet. Frukta du Gud!

Rikedomens förgänglighet

⁷ Om du ser att en fattig förtrycks och att rätt och rättfärdighet åsidosätts i provinsen, bli inte förvånad. Varje tjänsteman övervakas ju av dem som är högre i rang, och dessa har i sin tur sina överordnade. ⁸ Men det är till förmån för landet att det finns en kung som låter jorden brukas.^[b]

¹² Jag har sett något ont och beklämmande under solen:

¹⁵ Också detta är ont och beklämmande.

Livsglädje är en gåva av Gud

¹⁷ Jag har också insett att det är gott och skönt för människan att äta och dricka och finna tillfredsställelse i sitt arbete som hon bemödar sig med under solen, så länge Gud låter henne leva, för det är hennes del. ¹⁸ Om Gud ger en människa rikedom och ägodelar och låter henne njuta av dem, ta dem till sig och glädja sig åt sin möda, är det en gåva från Gud. ¹⁹ Hon reflekterar inte ofta över sina levnadsdagar, eftersom Gud fyller hennes sinne med en djup glädje.

Hela livet är meningslöst

6 Jag har sett ett annat ont fenomen under solen, och det vilar tungt på människan: ² Det är när Gud ger någon rikedom, ägodelar och ära, så att han inte saknar något han önskar, men att Gud sedan inte låter honom njuta av det, utan det får en främling göra. Detta är meningslöst, bedrövligt och ont.

³ Om en man har hundra barn och får leva riktigt länge, men hur länge han än lever ändå inte kan njuta av det goda och inte ens får någon begravning, då säger jag att ett dödfött foster är lyckligare än den mannen. ⁴ Meningslös var dess existens, det har gått in i mörkret och i mörkret höljs också dess namn. ⁵ Även om det aldrig fått sett solen eller vetat om någonting, så har det mer ro än en sådan man. ⁶ Och även om han lever tusen år två gånger om, men inte förmår glädjas över allt det goda han fått, så går väl alla slutligen till en och samma plats?

Kraften från Kristus verkar i den som är beroende av Gud

12 Jag måste skryta, om än till ingen nytta. Jag kommer nu till syner och sådant som Herren har uppenbarat. ² Jag vet en man^[a], som lever i Kristus och som för fjorton år sedan rycktes ända upp till den tredje himlen. Om det skedde med eller utan kropp vet jag inte, men det vet Gud. ³ Jag vet bara att denne man, om det nu var med eller utan kroppen det vet jag inte, men Gud vet det, ⁴ blev i alla fall uppryckt till paradiset och fick höra ord som ingen människa kan eller får uttala. ⁵ Den mannen skulle jag kunna skryta över, men jag avstår, förutom när det gäller min egen svaghet. ⁶ Fast om jag ändå skulle få för mig att skryta över detta, så skulle jag inte vara från förståndet, för det är verkligen sant vad jag säger. Trots det föredrar jag att låta bli, för att ingen ska tro att jag är något märkvärdigt den dag han får se och höra mig.

⁷ Men för att jag inte ska bli högfärdig för dessa väldiga uppenbarelsers skull, har jag fått en tagg som sticker mig. Det är en ängel från Satan som slår mig, för att jag inte ska bli högfärdig.^{[b] 8} Tre gånger har jag bett till Herren att den ska lämna mig ifred. ⁹ Men Herren har svarat mig: ”Min nåd är allt du behöver. I svagheten fullkomnas nämligen kraften.” Därför vill jag hellre skryta över min svaghet, för att Kristus kraft ska bo i mig. ¹⁰ Jag är därför glad över svagheten, över förolämpningar, lidanden, förföljelser och svårigheter för Kristus skull. För när jag är svag, då är jag stark.

Paulus omsorg om korinthierna

¹¹ Jag har varit som en dåre, ni har tvingat mig till det. Egentligen borde ni ha försvarat mig. Jag är ju inte på något vis underlägsen dessa väldiga apostlar, även om jag i mig själv inte är någonting. ¹² När jag var hos er utförde jag på alla sätt det som kännetecknar en apostel, tecken, under och kraftgärningar. ¹³ På vilket sätt blev ni underlägsna andra församlingar, förutom att jag inte var någon börda för er? Förlåt mig den oförrätten!

¹⁴ Nu kommer jag snart till er för tredje gången, och inte heller nu vill jag bli någon börda för er. Det är er jag vill ha, och inte era ägodelar. Det är inte barnen som ska spara åt sina föräldrar, utan föräldrarna åt sina barn. ¹⁵ Jag är bara glad över att kunna offra allt och mig själv för er. Ska jag bli mindre älskad för att jag älskar er så mycket?

¹⁶ Hur som helst, jag har inte varit någon börda för er. Men kanske är jag så slug att jag ändå har lurat er! ¹⁷ Har jag utnyttjat er genom någon av dem jag skickade till er? ¹⁸ Jag bad Titus att resa till er och skickade med honom en annan troende man. Har Titus kanske utnyttjat er? Har vi inte handlat i samma anda och följt samma riktning?

¹⁹ Nu har ni kanske hela tiden tänkt att vi försvarar oss inför er. Men det är inför Gud vi talar, i Kristus, och allt vi gör, gör vi för er uppbyggelse, mina kära. ²⁰ Jag är nämligen rädd för att jag ska finna er annorlunda än jag önskar, och att ni ska finna mig annorlunda än ni önskar. Jag är rädd att jag ska finna strider, avundsjuka och ilska, intriger, skvaller och förtal, högfärd och oenighet. ²¹ Jag är rädd att min Gud återigen ska förödmjuka mig inför er när jag kommer tillbaka, och att jag ska bli tvungen att sörja över dem som inte omvänt sig från den orenhet, den sexuella lössläppthet och de orgier som de utövat.