A A A A A
Bible Book List

2 Samuelsboken 21-22 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Herren är den högste konungen över Israel

(21:1—24:25)

Givoniterna hämnas på Sauls släkt

21 Under Davids regeringstid inträffade en hungersnöd som varade oavbrutet i tre år. David frågade Herren om orsaken och han svarade: ”Detta beror på Sauls och hans släkts blodsskuld, eftersom han mördade givoniterna.”

Då kallade kungen till sig givoniterna och talade med dem. De var inte israeliter utan en rest av amoréerna. Israel hade svurit att inte döda dem,[a] men Saul hade i sin iver för Israel och Juda ändå försökt utplåna dem.

David frågade givoniterna: ”Vad kan jag göra för er, så att vi kan försonas? Vad kan vi göra för att förmå er att välsigna Herrens arvedel?”[b]

”Vi har ingen rätt att begära ersättning i silver eller guld från Sauls släkt”, svarade givoniterna. ”Och inte heller kan vi kräva några israeliters liv.” ”Vad kan jag då göra?” frågade David.

De svarade: ”Den man som förgjorde oss och gjorde sitt yttersta för att utplåna oss från Israel, ge oss sju av hans söner, manliga ättlingar till honom, så att vi får hänga upp[c] dem inför Herren i Sauls, Herrens utvaldes, Givon.”

Kungen svarade: ”Jag ska ge dem åt er!”

På grund av den ed som David och Jonatan hade svurit varandra inför Herren, skonades emellertid Mefivoshet som var son till Jonatan och sonson till Saul. Men kungen utlämnade Armoni och Mefivoshet, de två söner som Ajas dotter Rispa fått med Saul. Han gav dem också Sauls dotter Merabs fem söner som hon fått med mecholatiten Adriel, Barsillajs son. Han överlämnade dem åt männen i Givon, som hängde upp[d] dem inför Herren på en kulle. Alla sju dog samtidigt och detta hände under de första skördedagarna, just som man hade börjat med kornskörden.

10 Rispa, Ajas dotter, lade ut ett säcktyg åt sig på klippan och stannade där ända från skördens början tills regnet kom från himlen över kropparna. Hon hindrade gamarna från att slita sönder kropparna under dagen och de vilda djuren från att äta dem under natten. 11 När David fick reda på vad Ajas dotter Rispa, Sauls bihustru, hade gjort, 12 lät han hämta Sauls och Jonatans kvarlevor från Javesh i Gilead, vars invånare rövat bort Sauls och Jonatans kroppar från torget i Bet-Shean där filistéerna hade hängt upp dem efter det att filistéerna slagit Saul på Gilboa. 13 David tog alltså kvarlevorna av Saul och Jonatan och han tog även hand om kropparna efter de sju avrättade männen. 14 Sauls och Jonatans ben lades sedan i den grav som tillhörde Sauls far Kish i Sela i Benjamin. Man gjorde allt enligt kungens befallning. Efter detta lyssnade Gud till bön för landet igen.

Strider mot filistéerna

(1 Krön 20:4-8)

15 Det blev åter krig mellan filistéerna och Israel och David och hans män drog ut för att strida mot filistéerna. I striden blev David trött och utmattad. 16 En man från Rafas[e] ätt som hette Benov närmade sig då David och tänkte döda honom. Bronsspetsen på Benovs lans vägde drygt tre och ett halvt kilo och han var klädd i en ny rustning.[f] 17 Men Avishaj, Serujas son, kom till Davids hjälp och dödade filistéen. Efter detta tog männen en ed av David: ”Du ska inte gå med oss ut i strid igen! Du får inte släcka Israels ljus!” 18 Därefter uppstod en strid igen mot filistéerna i Gov. Sibbekaj av Hushas släkt dödade Saf, en ättling till Rafa. 19 Under ett annat krig med filistéerna i Gov dödade Elchanan[g] från Betlehem, Jairs son, Goljat från Gat som hade ett spjut med ett skaft som var som en vävbom. 20 I en annan strid vid Gat deltog en jätte från Rafas ätt med sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot, sammanlagt tjugofyra. 21 Han hånade Israel och dödades av Jonatan, som var son till Davids bror Shima. 22 Alla dessa fyra som dödades av David och hans män var ättlingar till Rafa i Gat.

Davids sång efter räddningen

(Ps 18:1-51)

22 Denna sång[h] sjöng David till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld:

Herren är min klippa,
    han är min borg, min räddare.
Han är min Gud, min tillflykts klippa.
    Han är min sköld och min frälsnings horn[i],
mitt värn och min tillflykt,
    du som räddar mig från våldet.

När jag ropar till Herren, han som är värd allt pris,
    räddar han mig från alla mina fiender.
Dödens vågor omgav mig,
    fördärvets strömmar sköljde över mig.
Dödsrikets[j] band omgav mig,
    dödens snaror föll över mig.

I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
    ropade till min Gud,
och han hörde mig i sitt tempel.
    Mitt rop nådde hans öron.
Då darrade jorden och bävade,
    himlens grundvalar skakade.
De skälvde, för han var vred.
    Rök vällde fram ur hans näsborrar
och eldslågor slog ut från hans mun.
    Han sprutade glöd.
10 Han sänkte ner himlen
    och kom ner med mörka moln under sina fötter.
11 Han red på en kerub och flög,
    med vindens vingar svävade han fram.[k]
12 Han svepte in sig i mörkrets tält som omslöt honom:
    vattenmassor, tjocka regnmoln.
13 I ljuset av hans närvaro
    blixtrade klot av eld.
14 Herren dundrade i himlen.
    Den Högste lät sin stämma höras.
15 Han sköt sina pilar och skingrade dem,
    han lät blixtar ljunga och förvirrade dem.
16 Havets bäddar visade sig,
    jordens grund blev synlig på Herrens tillrättavisning,
för hans vredes stormvind.

17 Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
    och drog mig upp ur det djupa vattnet.
18 Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
    från dem som var starkare än jag.
19 De anföll mig på min olyckas dag,
    men Herren blev mitt stöd.
20 Han ledde mig till en rymlig plats,
    han räddade mig,
för han älskar mig.

21 Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
    belönade Herren mig.
22 Jag har följt Herrens vägar.
    Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
23 Jag har noga hållit hans lagar
    och aldrig överträtt någon enda av dem.
24 Jag har varit fläckfri inför honom
    och aktat mig för att synda.
25     Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
min renhet inför honom.

26 Du är trogen mot den som är trogen.
    Du är pålitlig för den som är pålitlig.
27 Du visar dig ren mot den rene,
    men den som sviker möter du med list.
28 Du räddar det folk som är förnedrat,
    men du förödmjukar de stolta.
29 Du är mitt ljus, Herre,
    Herren förvandlar mitt mörker till ljus.
30 Med din hjälp kan jag anfalla en här,
    med min Gud kan jag störta fram mot en mur.

31 Guds väg är fullkomlig.
    Alla Herrens ord är sanna.
Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
32     Vem är Gud utom Herren?
Vem är en klippa utom vår Gud?
33     Gud är min starka fästning,
han hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
34     Han gör mig säker på foten som en hind,
och ställer mig på bergen.
35     Han ger mig skicklighet i striden
och lär mig hur jag ska spänna bågen.
36     Du gav mig din frälsnings sköld,
och när du svarade mig, stärkte du mig.[l]
37 Du gav mig fotfäste,
    så att jag aldrig behövde snava.

38 Jag förföljde mina fiender,
    och förgjorde dem,
och jag vände inte om
    förrän alla hade förintats.
39 Jag gjorde slut på dem, jag krossade dem,
    så att de inte kunde resa sig.
Jag trampade ner dem fullständigt.
40     Du rustade mig med styrka till att strida.
Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
41     Du drev mina fiender på flykten.
Jag har utplånat dem allesammans.
42     De ropade på hjälp,
men ingen räddade dem.
    De ropade på Herren,
men han svarade inte.
43     Jag krossade dem till dammkorn.
Jag trampade ner dem som smuts på gatan.

44 Du räddade mig då jag anfölls av mitt folk.
    Du gjorde mig till ledare över folken,
även främlingar kom och betjänade mig.
45     Främlingar kom krypande till mig.
När jag talade till dem, lydde de.
46     Främlingars mod försvann,
och darrande kom de ut ur sina fästen.

47 Herren lever! Prisad vare han, min klippa,
    upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 Gud låter mig hämnas mina fiender,
    och lägger folken under mig.
49 Du frigör mig undan mina fiender.
    Du låter dem inte få tag på mig,
    utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
    och sjunga till din ära!

51 Han ger stora segrar till sin[m] smorde kung.
    Han är nådig mot David
    och hans ättlingar för evigt.”

Footnotes:

  1. 21:2 Se Jos 9.
  2. 21:3 Israeliterna hade inte hållit den ed de svurit inför Herren. Därför hade givoniterna rätt att förbanna dem.
  3. 21:6 Eller hugga dem i stycken. Det hebreiska verbets betydelse är osäker.
  4. 21:9 Eller högg dem i stycken, jfr 21:6.
  5. 21:16 Rafa var stamfader till en släkt av jättar, refaéerna. Se 5 Mos 2:10-11,20-21.
  6. 21:16 Versen är i sin helhet svåröversättlig och den exakta innebörden osäker.
  7. 21:19 Enligt 1 Krön 20:5 var det Goljats bror Lachmi som dödades av Elchanan. Enligt 1 Sam 17 var det David som dödade Goljat.
  8. 22:1 Sången som följer är nästan identisk med Psalm 18 med endast mindre undantag.
  9. 22:3 Horn symboliserar styrka, ära och makt.
  10. 22:6 På hebreiska: Sheol
  11. 22:11 Mer ordagrant i den masoretiska texten: …med vindens vingar visade han sig/sågs han sväva/komma fram. Jfr också Ps 18:11.
  12. 22:36 Grundtexten i versens sista del är svåröversättlig. Tolkningen här stöds bl.a. av en text från Qumran (4QSama).
  13. 22:51 Eller: Han är ett räddningstorn till sin…
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Lukas 18:24-43 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

24 Jesus såg det och sa: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att komma in i Guds rike! 25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.”

26 De som hörde detta sa: ”Vem kan då bli räddad?”

27 Jesus svarade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.”

28 Då sa Petrus: ”Vi har lämnat allt vi ägde för att följa dig.”

29 ”Sannerligen säger jag er”, svarade Jesus: ”var och en som lämnar hus eller hustru eller man eller syskon eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull, 30 han ska få mångdubbelt igen redan här i tiden och dessutom evigt liv i den kommande tidsåldern.”

Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö

(Matt 20:17-19; Mark 10:32-34)

31 Jesus samlade sedan de tolv omkring sig och sa till dem: ”Vi är nu på väg upp till Jerusalem, och där ska allt det som profeterna skrivit om Människosonen gå i uppfyllelse. 32 Han ska överlämnas till hedningarna[a], och han ska bli hånad och misshandlad. De ska spotta på honom 33 och piska honom och till slut döda honom, och på den tredje dagen ska han uppstå.”

34 Men hans lärjungar fattade inget av detta. Betydelsen var dold för dem och därför begrep de ingenting av det han sa.

Jesus botar en blind tiggare utanför Jeriko

(Matt 20:29-34; Mark 10:46-52)

35 På sin väg närmade sig Jesus Jeriko, och där satt då en blind man vid vägkanten och tiggde. 36 Mannen hörde en folkhop komma på vägen och frågade vad som stod på. 37 När han då fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom, 38 började han ropa: ”Jesus, Davids Son, förbarma dig över mig!”

39 Folket som gick främst försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Davids Son, förbarma dig över mig!”

40 Jesus stannade och sa till dem att leda fram mannen till honom. Och han frågade honom när han kom: 41 ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”

”Herre”, bad mannen, ”jag vill kunna se igen!”

42 Då sa Jesus till honom: ”Du kan se igen! Din tro har gjort dig frisk[b].” 43 Och genast kunde mannen se. Sedan följde han efter Jesus och hyllade Gud, och alla som såg det lovprisade Gud.

Footnotes:

  1. 18:32 Se not till Matt 20:19.
  2. 18:42 Den grekiska verbformen kommer från samma ord som används för rädda, frälsa.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes