A A A A A
Bible Book List

1 Krönikeboken 10-12 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Saul och hans tre söner dör

(1 Sam 31:1-13)

10 Filistéerna anföll Israel, som flydde för dem, och många stupade på Gilboaberget. Filistéerna förföljde Saul och hans söner och dödade Jonatan, Avinadav och Malki-Shua, Sauls söner. Saul blev hårt pressad och anfölls från alla sidor, och bågskyttarna fann honom och sårade honom.

Saul sa då till sin väpnare: ”Dra ut ditt svärd och stöt ner mig, så inte dessa oomskurna hedningar kommer och kränker mig!” Men väpnaren var skräckslagen och vågade inte, så Saul tog själv sitt svärd och kastade sig mot det. När hans väpnare såg att Saul var död, kastade han sig också på sitt svärd och dog. Saul och hans tre söner dog, och hela hans familj blev utplånad på en och samma gång.

När israeliterna i dalen nedanför såg att deras trupper flydde och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filistéerna och intog dem.

Nästa dag, när filistéerna gick ut för att plundra de döda, hittade de Saul och hans söner där de låg slagna på berget Gilboa. De tog då alla Sauls tillhörigheter, hans huvud och hans vapen, och skickade runt dem i landet för att alla, både deras gudar och folk, skulle få del av de goda nyheterna. 10 Sauls vapen lade de sedan i sina gudars tempel och hängde upp hans huvud i Dagons tempel.

11 Men när alla i Javesh i Gilead hörde vad filistéerna hade gjort med Saul, 12 drog alla deras vapenföra män ut och hämtade Sauls och hans söners kroppar till Javesh. De begravde benen under det stora trädet i Javesh och fastade i sju dagar.

13 Saul dog på grund av sin trolöshet mot Herren och därför att han inte följt Herrens befallning utan hade rådfrågat en ande från en död 14 i stället för att vända sig till Herren. Därför dödade han honom och gav kungariket till David, Jishajs son.

Davids regering

(11:1—29:30)

David blir kung över hela Israel

(2 Sam 5:1-3; 5:6-10)

David intar Jerusalem

11 Hela Israel samlades hos David i Hebron och sa: ”Vi är ditt eget kött och blod, och redan när Saul var kung var det du som anförde Israel i strid. Herren, din Gud, har sagt till dig: ’Du ska vara herde för mitt folk Israel, du ska vara furste över Israel!’ ”

Alla de äldste i Israel kom alltså till kung David i Hebron. David slöt ett förbund med dem inför Herren, och de smorde honom till kung över Israel, precis som Herren hade talat genom Samuel.

Sedan tågade David och hela Israel mot Jerusalem, alltså Jevus, där jevuséerna bodde. Men jevuséerna sa till David: ”Här kommer du inte in!” David intog då Sions borg, Davids stad, och sa: ”Den som anfaller jevuséerna blir överbefälhavare!” Joav, Serujas son, gick upp först och blev så överbefälhavare. David bosatte sig i borgen, och därför kallades den Davids stad. Han byggde staden runt borgen, från Millo och vidare runt omkring, medan Joav restaurerade återstoden av staden. David blev allt mäktigare, för härskarornas Herre var med honom.

Davids hjältar

(2 Sam 23:8-39)

10 Dessa är de förnämsta bland Davids hjältar, som tillsammans med hela Israel gav hans kungadöme starkt stöd och gjorde honom till kung över hela landet, som Herren hade talat till Israel.

11 Detta är förteckningen över Davids hjältar: Jishbaal, son till en man av Hakmonis släkt, den förnämste bland de trettio[a], som vid ett tillfälle dödade 300 man med sitt spjut.

12 Närmast honom i rang var Elasar, son till Dodo av Achoachs släkt. Han var en av de tre hjältarna. 13 Han var med David vid Pas Dammim, när filistéerna hade samlats till strid. Där fanns en åker full med korn. Israeliterna flydde för filistéerna. 14 De ställde sig mitt på åkern, försvarade den, slog filistéerna, och genom honom utförde Herren en stor räddning.

15 En annan gång gick tre av de trettio förnämsta kämparna ner för klippan till David i Adullams grotta, medan filistéerna hade slagit läger i Refaimdalen, 16 David befann sig i borgen och en filisteisk utpost fanns i Betlehem.

17 David sa längtansfullt: ”Ack om någon kunde hämta lite vatten från källan vid porten till Betlehem!” 18 De tre bröt sig då igenom filistéernas läger och hämtade upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och förde det med sig tillbaka till David. Men David vägrade att dricka det och hällde ut det som ett dryckesoffer till Herren 19 och sa: ”Nej, Gud förbjude att jag skulle göra något sådant! Skulle jag dricka blodet av dessa män som riskerat sina liv för att hämta det?” Eftersom de riskerat sina liv för att hämta vattnet, ville han inte dricka det. Sådana var de tre hjältarnas bedrifter.

20 Avishaj, Joavs bror, var befälhavare för de trettio[b]. En gång dödade han 300 man med sitt spjut, och han blev lika berömd som de tre. 21 Hans anseende blev större än någon bland de tre och han blev deras befälhavare, men han räknades inte som en av dem.

22 Benaja var son till Jojada och en tapper soldat från Kavseel. Han gjorde många stordåd och dödade två av Moabs bästa män[c]. Han gick också ner och slog ihjäl ett lejon i en brunn en snöig dag. 23 En annan gång dödade han en storväxt egypter som var 2,5 meter lång och hade ett spjut tjockt som en vävbom. Benaja gick fram till honom beväpnad med en stav. Han ryckte spjutet från egypterns hand och dödade honom med det. 24 Sådana var Benajas, Jojadas sons, bedrifter, och han fick stort anseende bland de tre[d] hjältarna. 25 Han var mer berömd än de trettio, men han räknades inte med bland de tre. David gav honom befälet över sin livvakt.

26 De tappra hjältarna var:

Asael, Joavs bror,

Elchanan, Dodos son, från Betlehem,

27 Shammot från Harod, Heles från Pelet,

28 Ira, Ickeshs son från Tekoa, Avieser från Anatot,

29 Sibbekaj av Hushas släkt, Ilaj av Achoachs släkt,

30 Mahraj från Netofa, Heled, Baanas son, från Netofa,

31 Ittaj, Rivajs son, från Giva i Benjamin, Benaja från Piraton,

32 Huraj från Nachale Gaash, Aviel från Arava,

33 Asmavet från Bachurim, Eljachba från Shaalvon,

34 Hashem från Gison, Jonatan, Shages son, från Harar,

35 Achiam, Sakars[e] son, från Harar[f], Elifal, Urs son,

36 Hefer från Mekera, Achia från Gilo,

37 Hesro från Karmel, Naaraj, Esbajs son,

38 Joel, bror till Natan, Mivchar, Hagris son,

39 Selek från Ammon, Nachraj från Beerot, Joavs, Serujas sons, väpnare,

40 Ira av Jeters släkt, Garev av Jeters släkt,

41 hettiten Uria, Savad, Achlajs son,

42 Adina, Shisas son, av Rubens släkt, Shisas son, som var överhuvud för Rubens stam, tillsammans med trettio andra,

43 Hanan, Maakas son, Joshafat från Meten,

44 Ussia från Ashtarot, Shama och Jeiel, söner till Hotam från Aroer,

45 Jediael, Shimris son, och hans bror Jocha från Tis,

46 Eliel från Machanajim, Jerivaj och Joshavja, Elnaams söner, Jitma från Moab,

47 och Eliel, Oved och Jaasiel från Sova.

Fler ansluter sig till David

12 Dessa är de som förenade sig med David i Siklag, medan han fortfarande gömde sig för Saul, Kishs son. De var bland de kämpar som bistod honom i striden. De var beväpnade med bågar och kunde använda stenslunga med både vänster och höger hand. De var benjaminiter, liksom Saul.

Ledaren var Achieser och därefter Joash, söner till Shemaa från Giva, Jesiel och Pelet, söner till Asmavet, Berekja, Jehu från Anatot, Jishmaja från Givon, en av de trettio och deras ledare, Jeremia, Jachasiel, Jochanan, Josavad från Gedera, Elusaj, Jerimot, Bealja, Shemarja, Shefatja från Haruf, Elkana, Jishia, Asarel, Joeser och Jashovam, alla från Korachs släkt, och Joela och Sevadja, söner till Jerocham från Gedor.

Några gaditer gick också över till David i bergfästet i öknen. De var alla tappra män, skickliga krigare, som kunde hantera sköld och spjut, med en uppsyn som lejon och snabba som gaseller i bergen.

Eser var den främste,

Obadja den andre, Eliav den tredje,

10 Mishmanna den fjärde, Jeremia den femte,

11 Attaj den sjätte, Eliel den sjunde,

12 Jochanan den åttonde, Elsavad den nionde,

13 Jeremia den tionde och Makbannaj den elfte.

14 Dessa män tillhörde Gads stam och var de främsta i hären. Den svagaste av dem kunde jämföras med hundra andra, och den starkaste med tusen. 15 De gick över Jordan i den första månaden, när den svämmade över sina bräddar, och de jagade bort alla dem som bodde i dalarna, både i öster och väster.

16 Andra av Benjamins män och några från Juda kom också till David i bergfästet. 17 Han gick ut och mötte dem och sa till dem: ”Om ni har kommit i fredliga avsikter för att hjälpa mig, är jag villig att förena mig med er. Men om ni har kommit för att förråda mig till mina fiender, fastän jag inte gjort något orätt, då ska våra förfäders Gud se det och döma er.”

18 Då kom Anden över Amasaj, den främste bland de trettio, och han svarade:

”Vi tillhör dig, David,
    vi är med dig, Jishajs son!
Välgång och framgång för dig
    och för alla som står upp för dig,
        för din Gud är din hjälp!”

David tog alltså emot dem och lät dem bli ledare för sin trupp.

19 Några från Manasse gick över till David, när han skulle strida med filistéerna mot Saul. Men de gav dem aldrig någon hjälp, eftersom de filisteiska befälhavarna rådgjorde med varandra och skickade bort honom och sa: ”Det kan kosta oss huvudet, om han går över till sin herre Saul.” 20 När David gick till Siklag, gick dessa män från Manasse över till honom: Adnach, Josavad, Jediael, Mikael, Josavad, Elihu och Silletaj. Alla dessa hade befälet över enheter på tusen man i Manasse. 21 De hjälpte David när han stred mot rövarband. De var tappra och blev befälhavare i hären. 22 Dagligen slöt sig män till David, så att han till slut hade en stor armé, som Guds.

23 Detta är en förteckning över de antal väpnade män som slöt sig till David i Hebron för att kungariket skulle övergå till honom från Saul, så som Herren hade sagt.

24 Från Juda: 6 800 man, krigsrustade med sköld och spjut.

25 Från Simon: 7 100 krigsrustade man.

26 Från Levi: 4 600 man, 27 med Jojada, fursten inom Arons släkt, med 3 700, 28 och Sadok, en modig ung krigare med 22 officerare från sin familj.

29 Från Benjamin, Sauls stam, kom 3 000 man, varav de flesta varit lojala mot Sauls ätt.

30 Från Efraim: 20 800 tappra krigare, alla framstående i sina familjer.

31 Från ena hälften av Manasse: 18 000 man, utsedda för att göra David till kung.

32 Från Isaskar: män som förstod sin tid och visste vad Israel skulle göra, 200 ledare med sina släktingar under sig.

33 Från Sebulon: 50 000 vapenföra män, utrustade med alla slags vapen och fullständigt lojala mot David.

34 Från Naftali: 1 000 officerare och 37 000 man utrustade med sköld och spjut.

35 Från Dan: 28 600 stridsrustade soldater.

36 Från Asher: 40 000 vapenföra och stridsrustade soldater.

37 Från andra sidan Jordan, från Rubens och Gads stammar och den andra hälften av Manasses stam, 120 000 soldater, utrustade med alla slags vapen.

38 Alla dessa stridsmän kom till Hebron frivilligt, beredda att kämpa i leden för att göra David till hela Israels kung. Också de övriga i Israel var enhälligt inställda på att göra David till kung. 39 Männen åt och drack tillsammans med David i tre dagar, för deras familjer försåg dem med proviant, 40 och dessutom förde folk från grannskapet och ända bortifrån Isaskar, Sebulon och Naftali dit mat på åsnor, kameler, mulor och oxar. Mängder av mjöl, fikonkakor, russinkakor, vin, olja, boskap och får fördes dit, och Israel gladde sig.

Footnotes:

  1. 11:11 Enligt vissa Septuaginta-handskrifter tre. Jfr v. 12 och 2 Sam 23:11. Det är också möjligt att de trettio bara ska tolkas som hjältarna. Även senare i texten råder det en viss osäkerhet huruvida det är de tre eller de trettio som avses.
  2. 11:20 Se not till v. 11.
  3. 11:22 två av Moabs bästa män kan också översättas de två sönerna till Ariel från Moab.
  4. 11:24 Se not till v. 11.
  5. 11:35 Sharar i 2 Sam 23:33.
  6. 11:35 Arar i 2 Sam 23:33.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Johannes 6:45-71 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

45 Det står skrivet hos profeterna: ’De ska alla bli undervisade av Gud.’[a] Och den som lyssnar till min Fader och lär av honom, han kommer till mig. 46 Men ingen har någonsin sett Fadern, förutom den som är av Gud; han har sett Fadern.

47 Ja, sannerligen säger jag er: den som tror har evigt liv. 48 Jag är livets bröd. 49 Era förfäder åt manna i öknen, och de dog. 50 Men brödet som kommer ner från himlen gör så att den som äter av det inte dör. 51 Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Om någon äter av det brödet kommer han att leva i evighet. Och brödet jag ska ge er är min kropp. Jag ger den för att världen ska få leva.”

52 Folket började då diskutera med varandra och säga: ”Hur ska han kunna ge oss sin kropp att äta?”

53 Men Jesus sa till dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: om ni inte äter av Människosonens kropp och dricker av hans blod, så kan ni inte äga liv. 54 Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod har evigt liv, och jag kommer att låta honom uppstå på den sista dagen. 55 För min kropp är verklig mat, och mitt blod är verklig dryck. 56 Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod förblir i mig och jag i honom. 57 Den levande Fadern har sänt mig, och jag lever genom honom. Så ska också den som äter av mig leva genom mig. 58 Jag är brödet som har kommit ner från himlen. Det är inte likt det bröd som förfäderna åt och dog. Men den som äter av detta bröd ska leva i evighet.” 59 Detta sa Jesus när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.

Många av Jesus lärjungar lämnar honom

60 Många av hans lärjungar som hörde honom, sa: ”Det här är ett hårt tal! Vem kan stå ut med att höra på honom?”

61 Men Jesus var väl medveten om att hans lärjungar retade sig på detta, och därför sa han till dem: ”Får det här er att ta anstöt? 62 Vad ska ni då tänka när ni får se Människosonen återvända dit upp där han var tidigare? 63 Det är bara Anden som kan ge liv, det fysiska[b] är inte till någon nytta. Vad jag har talat till er är Ande och liv. 64 Men det är några av er som inte tror.” Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom.

65 Han fortsatte: ”Det var därför jag sa att ingen kan komma till mig om inte min Fader ger honom det.”

66 När han hade sagt detta, drog sig många lärjungar bort från honom och ville inte längre fortsätta med honom.

67 Då frågade Jesus de tolv: ”Tänker ni också ge er iväg?”

68 Men Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, 69 och vi tror och vet att du är Guds helige.”

70 Då sa Jesus: ”Jag har väl själv valt ut er tolv, och ändå är en av er en djävul.” 71 Den han syftade på var Judas, Simon Iskariots son, en av de tolv, som senare skulle förråda honom.

Footnotes:

  1. 6:45 Se Jes 54:13.
  2. 6:63 Ordagrant: köttet
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes