A A A A A
Bible Book List

Psaltaren 107-109 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Femte boken

(107—150)

Tacksamhet och lovprisning till Herren

107 Prisa Herren, för han är god,
    hans nåd består för evigt.

Så ska de säga som Herren har friköpt,
    de som han har befriat ur fiendens våld,
samlat från länderna,
    från öster och väster, från norr och söder.

De irrade omkring i öknen, i ödemarken,
    utan att finna någon boplats.
De var hungriga, törstiga,
    och deras liv tynade bort.
De ropade till Herren i sin nöd,
    och han befriade dem ur deras trångmål.
Han förde dem till den rätta vägen,
    till en plats där de kunde bo.
De ska prisa Herren för hans nåd
    och för allt underbart han gjort för människobarnen.
Han gav vatten till den törstige
    och den hungriges själ mättade han med sitt goda.

10 Där fanns de som satt i djupaste mörker,
    fångna i lidandets järnbojor,
11 för de hade gjort uppror mot Guds ord
    och föraktat den Högstes råd.
12 Därför lät han dem slita ont.
    De föll, och ingen kunde hjälpa dem.
13 De ropade till Herren i sin nöd,
    och han räddade dem ur deras trångmål.
14 Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret
    och bröt sönder deras bojor.
15 De ska prisa Herren för hans nåd
    och för allt underbart han gjort för människobarnen.
16 Han krossar portarna av koppar
    och bryter sönder järnbommarna.

17 Andra var dåraktiga
    och fick lida för sin upproriskhet och sina synder.
18 De avskydde all mat
    och närmade sig dödens portar.
19 De ropade till Herren i sin nöd,
    och han räddade dem ur deras trångmål.
20 Han sa bara ett ord och de blev botade,
    han räddade dem från graven.
21 De ska prisa Herren för hans nåd
    och för allt underbart han gjort för människobarnen.
22 De ska frambära tack som offer,
    sjunga om allt han gjort.

23 Andra seglade på haven med skepp
    och drev handel på de stora vattnen.
24 De såg Herrens gärningar
    och hans under i djupen.
25 Han talade, och en stormvind blåste upp,
    så att vågorna gick höga.
26 De reste sig mot himlen
    och störtade sedan mot djupen.
    Modet svek dem i olyckan,
27 och de raglade och stapplade som berusade,
    och all deras vishet var borta.
28 De ropade till Herren i sin nöd,
    och han befriade dem ur deras trångmål.
29 Han lugnade stormen
    och vågorna tystnade.
30 De gladde sig över att det hade blivit lugnt,
    och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 De ska prisa Herren för hans nåd
    och för allt underbart han gjort för människobarnen.
32 De ska prisa honom när folket samlas
    och lova honom i de äldstes krets.

33 Han förvandlar floder till öken,
    vattenkällor till torr mark
34 och det bördiga landet till saltöken,
    för dess invånares ondska.
35 Han gör ökenlandet till sjöar
    och det uttorkade landet till vattenkällor.
36 Han låter de hungriga bosätta sig där
    och bygga en stad att bo i.
37 De sår sina åkrar,
    planterar sina vingårdar
        och får sedan rika skördar.
38 Han välsignar dem, och de får många barn.
    Han låter inte heller deras boskapshjordar minska.

39 Om de blir färre, blir förödmjukade[a]
    och nedtryckta av bekymmer och sorg,
40 öser han olycka över härskarna
    och låter dem irra omkring i en väglös öken.
41 Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck
    och låter deras familjer föröka sig som hjordar.
42 De rättsinniga ser det och gläder sig,
    medan all ondska måste tiga.

43 Den som är vis bör lägga detta på minnet
    och tänka på Herrens nådegärningar.

Lovprisning, bön om seger med Guds kraft

(Ps 57:8-12; 60:7-14)

108 En sång, en psalm av David.

Gud, mitt hjärta är orubbligt.
    Jag vill sjunga och spela
    av hela min själ till din ära[b].
Vakna upp, harpa och lyra!
    Jag vill väcka morgonrodnaden.
Herre, jag vill prisa dig bland folken,
    inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
Din nåd är stor, högre än himlen når den,
    din trofasthet upp till skyarna.
Gud, du är upphöjd över himlen!
    Visa din höghet över hela jorden!

Befria dina älskade,
    rädda oss med din starka hand, hjälp oss.
Gud har talat i sin helgedom:
    ”Jag ska triumfera,
    dela ut Shekem och mäta upp Suckotdalen.
Gilead är mitt och Manasse är mitt,
    Efraim är min hjälm och Juda min spira.
10 Moab är mitt tvättfat,
    mot Edom ska jag kasta min sko,
    och över filistéerna ska jag höja ett segerrop.”

11 Vem kan leda mig till den befästa staden?
    Vem kan leda mig till Edom?
12 Har inte du, Gud, förkastat oss
    och inte längre velat gå ut med våra härar?
13 Hjälp oss nu mot fienden,
    för människor kan inte rädda.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna,
    för han kommer att trampa ner våra fiender.

Gud, var inte tyst

109 För körledaren. En psalm av David.

Min lovsångs Gud, var inte tyst!
Gudlösa och falska människor har gått till attack mot mig.
    De ljuger och talar illa om mig.
De omger mig med hatfulla ord
    och attackerar mig utan orsak.
De bemöter min kärlek med anklagelser,
    men jag ber.
De betalar tillbaka gott med ont
    och min kärlek med hat.

Utse en gudlös anklagare[c] mot honom
    och ställ honom på hans högra sida.
Och när han ställs inför rätta, låt honom då finnas skyldig.
    Till och med hans bön ska räknas som synd.
Låt hans liv bli kort,
    och låt en annan ta hans tjänst.
Låt hans barn bli faderlösa
    och hans hustru änka.
10 Låt hans barn irra omkring som hemlösa tiggare,
    fördrivna från sina hem i ruiner.
11 Låt fordringsägarna överta all hans egendom
    och främlingarna allt han har förtjänat.
12 Ingen ska visa nåd mot honom,
    och ingen förbarma sig mot hans faderlösa barn.
13 Låt hans efterkommande utrotas
    och deras namn utplånas av nästa generation.
14 Herren ska komma ihåg hans fäders ondska
    och inte utplåna hans mors synd.
15 Låt dem alltid vara inför Herren
    och utplåna deras minne från jorden,
16 eftersom han inte ville visa nåd
    utan förföljde de betryckta och fattiga och bedrövade
    för att döda dem.
17 Han älskade att förbanna,
    och förbannelsen träffade honom själv.
Han ville inte välsigna,
    och så förblir välsignelsen långt borta från honom.
18 Han tog på sig förbannelse som en klädedräkt,
    den gick in i hans inre som vatten
    och som olja in i hans skelett.
19 Låt den nu vara för honom som en klädnad han sveper om sig
    och som ett bälte han för alltid spänner om sig.
20 Låt detta vara mina anklagares lön från Herren,
    deras, som talar ont mot mig.

21 Men Herre, min Herre, hjälp mig för ditt namns skull,
    och befria mig i din kärlek och godhet.
22 Jag är fattig och hjälplös
    och sårad i mitt innersta.
23 Jag försvinner som en skugga om kvällen
    jag skakas av som en gräshoppa.
24 Mina knän är svaga av fasta,
    och jag är bara skinn och ben.
25 Jag har blivit till åtlöje för dem,
    och när de ser mig skakar de på huvudet.

26 Hjälp mig, Herre, min Gud!
    Rädda mig i din nåd.
27 Låt dem inse att det är du som handlar,
    att du, Herre, har gjort detta.
28 De kan förbanna, men du välsignar.
    När de anfaller ska de komma på skam,
    men din tjänare gläder sig.
29 Låt mina anklagare kläs i vanära
    och svepas i skam som i en klädnad.

30 Jag vill storligen prisa Herren,
    jag vill lovprisa honom i den stora skaran.
31 Han står på den fattiges sida
    för att rädda honom från dem som dömer honom.

Footnotes:

  1. 107:39 Hebreiskans tempusform här och t.o.m. vers 42 kan betyda både något som redan hänt eller något som pågår nu.
  2. 108:2 …av hela min själ till din ära ordagrant: ja, min ära.Det hebreiska ordet syftar på någonting tungt, högt, magnifikt, vördnadsväckande och kan här kanske också tolkas som helhjärtenhet: Jag vill sjunga och spela av hela min själ/av hela mitt hjärta.
  3. 109:6 På hebreiska satan, här använt i betydelsen anklagare. Ordet används i både Gamla och Nya testamentet (grekiskans motsvarighet diabolos) ibland som egennamn och ibland i betydelsen anklagare.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Psaltaren 107-109 Svenska 1917 (SV1917)

107 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.

108 En sång, en psalm av David.

Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

10 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

13 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

14 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

109 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

10 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

11 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

12 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

13 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

14 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

15 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

16 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

17 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

18 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

19 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

20 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

21 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

22 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

23 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

24 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

25 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

26 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

27 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

28 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

29 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

30 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

31 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

1 Korintierbrevet 4 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Paulus och Apollos är tjänare åt Kristus

Man ska alltså se oss som tjänare åt Kristus, som förvaltare av Guds hemligheter. Och det förutsätts av en förvaltare att han är trogen. Men det har ingen betydelse för mig om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Jag dömer inte mig själv heller. Mitt samvete är rent, men det innebär inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. Döm därför ingenting förhastat, innan Herren kommer. Han ska dra fram allt i ljuset och visa varje hjärtas avsikter. Då ska var och en få sitt beröm från Gud.

Detta har jag, syskon, för er skull tillämpat på mig själv och Apollos, för att ni ska lära er av oss vad ”håll er till Skriften”[a] betyder, så att ingen skryter över en annan. Finns det något som gör dig bättre än andra? Finns det något bland det du äger som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då, precis som om du inte hade fått det som en gåva?

Ni är redan mätta och rika och tycks ha blivit kungar utan oss. Ja, jag önskar att ni redan var kungar, så att vi fick regera tillsammans med er. Men nu verkar det istället för mig som om Gud har gett oss apostlar den lägsta statusen av alla. Vi är som dödsdömda på en arena och visas upp inför hela världen, ja, inför både änglar och människor.

10 Vi är dårar för Kristus skull, men ni är förståndiga i Kristus. Vi är svaga men ni starka. Ni är respekterade men vi föraktade. 11 Vi går fortfarande hungriga och törstiga. Vi saknar kläder, vi blir misshandlade och är hemlösa. 12 Vi arbetar hårt med våra egna händer för att försörja oss. När man hånar oss, välsignar vi. När vi blir förföljda, finner vi oss i det. 13 När man talar illa om oss, svarar vi vänligt. Vi blir ständigt behandlade som avfall på världens skräphög, som bortslängda sopor.[b]

14 Men jag skriver inte detta för att få er att skämmas utan för att varna er, som mina kära barn. 15 För även om ni hade tusentals vägledare i Kristus, har ni inte många fäder. Det var ju jag som blev er far i Kristus genom evangeliet. 16 Därför ber jag er nu att ha mig som föredöme. 17 Det är också därför jag skickar Timotheos till er, mitt älskade, trogna barn i Herren. Han ska påminna er om det levnadssätt jag har sammanställt för dem som tillhör Kristus Jesus, och som jag undervisar om överallt i alla församlingar.

18 Vissa verkar ha blivit självsäkra, som om jag aldrig mer skulle komma tillbaka till er. 19 Men jag ska komma till er – och det mycket snart – om Herren vill. Då ska jag ta reda på vad dessa självsäkra människor har för sig, inte vad de säger utan vad de har för kraft. 20 Guds rike är ju inte ord, utan kraft. 21 Vad föredrar ni själva? Ska jag komma till er med ris, eller i kärlek och i en mild anda?

Footnotes:

  1. 4:6 Håll er till Skriften var antagligen ett känt uttryck.
  2. 4:13 Jfr Klag 3:45.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

1 Korinthierbrevet 4 Svenska 1917 (SV1917)

Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss.

Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan må befinnas vara trogen.

För mig betyder det likväl föga att I -- eller överhuvud någon mänsklig domstol -- sätten eder till doms över mig. Ja, jag vill icke ens sätta mig till doms över mig själv.

Ty väl vet jag intet med mig, men därigenom är jag icke rättfärdigad; det är Herren som sitter till doms över mig.

Dömen därför icke förrän tid är, icke förrän Herren kommer, han som skall draga fram i ljuset vad som är fördolt i mörker och uppenbara alla hjärtans rådslag. Och då skall var och en undfå av Gud den berömmelse som honom tillkommer.

Detta, mina bröder, har jag nu för eder skull så framställt, som gällde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i fråga om oss lära eder detta: »Icke utöver vad skrivet är.» Jag vill icke att I skolen stå emot varandra, uppblåsta var och en över sin lärare.

Vem säger då att du har något företräde? Och vad äger du, som du icke har fått dig givet? Men har du nu fått dig givet vad du har, huru kan du då berömma dig, såsom om du icke hade fått det dig givet?

I ären kantänka redan mätta, I haven redan blivit rika; oss förutan haven I blivit sannskyldiga konungar! Ja, jag skulle önska att I verkligen haden blivit konungar, så att vi kunde få bliva edra medkonungar.

Mig tyckes nämligen att Gud har ställt oss apostlar här såsom de ringaste bland alla, såsom livdömda män; ett skådespel hava vi ju blivit för världen, för både änglar och människor.

10 Vi äro dårar för Kristi skull, men I ären kloka i Kristus; vi äro svaga, men I ären starka; I ären ärade, men vi äro föraktade.

11 Ännu i denna stund lida vi både hunger och törst, vi måste gå nakna, vi få uppbära hugg och slag, vi hava intet stadigt hemvist,

12 vi måste möda oss och arbeta med våra händer. Vi bliva smädade och välsigna likväl; vi lida förföljelse och härda dock ut;

13 man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi hava blivit såsom världens avskum, såsom var mans avskrap, och vi äro så ännu alltjämt.

14 Detta skriver jag, icke för att komma eder att blygas, utan såsom en förmaning till mina älskade barn.

15 Ty om I än haden tio tusen uppfostrare i Kristus, så haven I dock icke många fäder; det var ju jag som i Kristus Jesus genom evangelium födde eder till liv.

16 Därför förmanar jag eder: Bliven mina efterföljare.

17 Just för denna saks skull sänder jag nu till eder Timoteus, min älskade och trogne son i Herren; han skall påminna eder om huru jag går till väga i Kristus, i enlighet med den lära jag förkunnar allestädes, i alla församlingar.

18 Nu är det väl så, att somliga hava blivit uppblåsta, under förmenande att jag icke skulle komma till eder.

19 Men om Herren så vill, skall jag snart komma till eder; och då skall jag lära känna, icke dessa uppblåsta människors ord, utan deras kraft.

20 Ty Guds rike består icke i ord, utan i kraft.

21 Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller i kärlek och saktmods ande?

Viewing of
Cross references
Footnotes