Add parallel Print Page Options

Tillägg

(30:1—31:31)

Agurs ordspråk

30 Ord av Agur, Jakes son, hans orakel.

    Så talar den mannen:
”Jag är trött, Gud, jag är trött,
    Gud, jag kan inte mer.[a]
Jag är oförnuftigare än någon annan människa,
    jag saknar mänskligt förstånd.
Jag har inte fått lära mig vishet,
    och jag vet knappast något om den Helige.
Vem har stigit upp till himlen
    och kommit ner igen?
Vem har samlat vinden
    i sina händer?
Vem har svept vattnen
    i sin mantel?
Vem har fastställt
    jordens gränser?
Vad heter han? Vad heter hans son?
    Vet du det?

Allt vad Gud har talat är sant,
    han är en sköld för dem som tar sin tillflykt till honom.
Lägg ingenting till hans ord,
    för att han inte ska behöva anklaga dig för lögn.

Jag ber dig om två saker,
    neka mig dem inte, innan jag dör:
Håll falskhet och lögn fjärran ifrån mig,
    och ge mig varken fattigdom eller rikedom,
    utan ge mig bara den mat jag behöver.
Om jag blir för mätt
    kan jag förneka dig och säga: ’Vem är Herren?’
Och om jag blir alltför fattig kanske jag börjar stjäla
    och på så sätt vanärar min Guds namn.

10 Förtala aldrig en tjänare inför hans herre,
    för då förbannar han dig och du får stå för det.

11 Det finns sådana som förbannar sin far
    och inte välsignar sin mor.
12 Det finns sådana som anser sig vara rena,
    trots att de inte tvättat bort sin smuts.
13 Det finns sådana som har stolta ögon
    och högmodiga blickar.
14 Det finns de som har tänder som svärd
    och käftar som knivar,
och som vill äta de fattiga ur landet
    och de hjälplösa ur mänskligheten.

15 Blodigeln har två döttrar, ’mer’ och ’mer’,
    tre som aldrig får nog,
    fyra, som aldrig säger: ’Det räcker’:
16 dödsriket, det ofruktsamma moderlivet,
    marken som aldrig får nog av vatten,
    och elden som aldrig säger: ’Det räcker.’

17 Den som ser hånfullt på sin far
    och föraktar lydnaden mot sin mor
ska få ögonen uthackade av korpar
    och uppätna av gamarna.

18 Det finns tre saker som är för underbara för mig,
fyra, som jag inte kan förstå:
19     örnens väg på himlen,
    ormens väg på klippan,
    fartygets väg mitt i havet,
    och mannens väg till den unga kvinnan.

20 Så här beter sig en otrogen hustru:
    Hon äter, torkar sig om munnen
    och säger: ’Jag har inte gjort orätt.’

21 Det finns tre saker som får jorden att skaka,
    fyra, som den inte kan stå ut med:
22 en slav som blir kung,
    en dåre som stoppar i sig mat,
23 en föraktad kvinna som blir gift,
    en tjänsteflicka som tar sin matmors plats.

24 Det finns fyra på jorden som är små
    men visast bland de visa:
25 myrorna – de är inte starka,
    men de samlar sin mat på sommaren,
26 klippgrävlingarna – de har inte mycket kraft,
    men bland klipporna bygger de sitt bo,
27 gräshopporna – fastän de inte har någon kung,
    drar de ut i svärmar,
28 ödlorna – de kan fångas med bara händer,
    men ändå finns de i de kungliga palatsen.

29 Det finns tre som rör sig ståtligt,
    fyra, som har en praktfull gång:
30 lejonet, den mäktige bland djuren,
    som inte viker åt sidan för någon,
31 en kringspatserande tupp, en bock,
    och en kung som leder sin armé.[b]

32 Om du burit dig dumt åt
    och upphöjt dig själv,
eller planerat något ont,
    så håll handen för munnen.
33 Så som man pressar fram smör av mjölk
    och som man pressar fram näsblod,
så pressar man fram bråk ur vrede.”

Lemuels ordspråk

Den ideala kungen

31 Ord av kung Lemuel, kung av Massa,[c] med vilka hans mor förmanade honom:

”Min son, mitt livs son,
    mina löftens son!
Ge inte din kraft åt kvinnor,
    din styrka åt dem som är kungars fördärv.

Det passar inte för kungar att dricka vin
    och inte furstar att längta efter sprit,
för om de dricker så kanske de glömmer lagen
    och vränger de förtrycktas rätt.
Ge starka drycker till dem som håller på att förgås
    och vin till de bedrövade.
Låt dem dricka för att glömma sin fattigdom
    och inte tänka på sitt elände mer.

Öppna din mun för den stumme
    och försvara dem som inte kan göra det själva.
Öppna din mun och döm rättfärdigt,
    skaffa rätt åt de fattiga och behövande.

Lovprisning av en god hustru

10 Vem kan finna en god hustru?
    Hon är långt mera värd än rubiner.
11 Hennes man kan lita helt på henne,
    och ingenting värt att nämna fattas honom.
12 Hon gör honom gott, aldrig något ont,
    från dag till dag, hela sitt liv.
13 Hon skaffar ull och lin
    och bearbetar det med sina skickliga händer.
14 Likt handelsfartygen för hon hem mat
    från avlägsna platser.
15 Hon stiger upp medan det fortfarande är mörkt,
    lagar mat åt sin familj
    och ger tjänsteflickorna deras del.
16 Hon granskar en åker och köper den.
    Med pengar som hon själv tjänat
    planterar hon en vingård.
17 Hon är energisk
    och tar tag i arbetet med starka armar.
18 När hon ser att affärerna går bra
    släcker hon inte sin lampa på natten heller.
19 Med sina händer spinner hon
    och med sina fingrar hanterar hon sländan.
20 Hon räcker ut handen mot de fattiga
    och sina armar mot de hjälpbehövande.
21 Hon är inte orolig för sin familj när snön kommer,
    för i hennes hem finns det varma kläder av ylle åt alla.
22 Hon gör täcken åt sig,
    och hon har kläder av fint linne och purpurrött ylle.
23 Hennes man är välkänd i stadsporten,
    där han sitter bland de äldste i landet.
24 Hon syr fina linnekläder och säljer dem,
    med bälten förser hon affärsmännen.
25 Hon är en kvinna med styrka och prakt,
    och leende möter hon dagen som kommer.
26 Hon talar med vishet,
    och vänlig undervisning är på hennes tunga.
27 Hon vakar noga över allt som försiggår i huset
    och äter aldrig lättjans bröd.
28 Hennes barn står upp och prisar henne lycklig,
    och hennes man lovordar henne:
29 ’Det finns många fantastiska kvinnor,
    men du överträffar dem alla!’
30 Charm kan bedra och skönhet är bara en vindfläkt,
    men en kvinna som fruktar Herren blir prisad.
31 Ge henne lön för allt hon gjort,
    låt hennes gärningar prisas i stadsporten.”

Footnotes

  1. 30:1 Eller: Så talar den mannen till Itiel: jag är trött, Gud, men jag kan segra. Eller: talar han som Gud inte är med. Jag är trött, Gud, jag kan inte mer. Eller: den mannen till Itiel – till Itiel och Ukal. Eller: Jakes son, från Massa, som han förkunnar till Itiel – till Itiel och Ukal.
  2. 30:31 Grundtextens innebörd är osäker. Hjälp i översättningen har tagits från Septuaginta.
  3. 31:1 Eller: Ord av Lemuel, kung av Massa.

30 Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.

Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;

vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.

Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:

Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.

Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

10 Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.

11 Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;

12 ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;

13 ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!

14 ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!

15 Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:

16 dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.»

17 Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.

18 Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:

19 örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.

20 Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»

21 Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:

22 under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,

23 under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.

24 Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:

25 myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;

26 klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

27 gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;

28 gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.

29 Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:

30 lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,

31 en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.

32 Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.

33 Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ----

31 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

29 »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»

30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.

Paulus och de falska apostlarna

11 Jag hoppas ni står ut med lite dårskap från mig en stund till. Ja, det gör ni säkert!

Med gudomlig svartsjuka vakar jag nu svartsjukt över er. Jag har trolovat er med en enda man, Kristus, så att jag kan överlämna er som en ren jungfru åt honom. Men jag är rädd för att ni ska bli vilseledda i era sinnen och lockas till att överge den uppriktiga renheten mot Kristus, precis som Eva blev lurad av ormens övertalningsförmåga.[a] Om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den vi förkunnade för er, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick, eller ett annat ”evangelium” än det ni tog emot, så är ni genast med på noterna. Men jag anser mig inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar. Jag kanske inte är lika vältalig, men jag känner väl till det jag talar om. Det har vi redan bevisat för er på många olika sätt.

Var det en synd jag begick i och med att jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och förkunnade Guds evangelium än för er utan ersättning? Jag plundrade andra församlingar och lät dem underhålla mig, för att jag skulle kunna tjäna er. När jag var hos er och inte hade något att leva av, var jag ändå ingen börda för någon. Istället kom några troende män från Makedonien och gav mig det jag behövde. Jag har i allting aktat mig för att bli någon börda för er, och kommer alltid att göra det. 10 Så sant som Kristus sanning är i mig: den stoltheten ska ingen i provinsen Achaia få ta ifrån mig. 11 Varför? Är det för att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör. 12 Jag vill fortsätta att göra så, för att inte dessa som vill skryta över att de är lika duktiga som vi ska kunna göra det. 13 De är nämligen falska apostlar, bedrägliga arbetare, som framträder som Kristus apostlar. 14 Men det är inget att förvåna sig över. Satan själv förklär sig ju till en ljusets ängel. 15 Därför är det inte konstigt om hans tjänare också låtsas vara rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras handlingar förtjänar.

Read full chapter

Footnotes

  1. 11:3 Jfr 1 Mos 3:1-13.

11 Jag skulle önska att I villen hava fördrag med mig, om jag nu talar något litet efter dårars sätt. Dock, I haven helt visst fördrag med mig.

Ty jag nitälskar för eder såsom Gud nitälskar, och jag har trolovat eder med Kristus, och ingen annan, för att kunna ställa fram inför honom en ren jungfru.

Men jag fruktar att såsom ormen i sin illfundighet bedrog Eva, så skola till äventyrs också edra sinnen fördärvas och dragas ifrån den uppriktiga troheten mot Kristus.

Om någon kommer och predikar en annan Jesus, än den vi hava predikat, eller om I undfån ett annat slags ande, än den I förut haven undfått, eller ett annat slags evangelium, än det I förut haven mottagit, då fördragen I ju sådant alltför väl.

Jag menar nu att jag icke i något stycke står tillbaka för dessa så övermåttan höga »apostlar».

Om jag än är oförfaren i talkonsten, så är jag det likväl icke i fråga om kunskap. Tvärtom, vi hava på allt sätt, i alla stycken, lagt vår kunskap i dagen inför eder.

Eller var det väl en synd jag begick, när jag för intet förkunnade Guds evangelium för eder och sålunda ödmjukade mig, på det att I skullen bliva upphöjda?

Andra församlingar plundrade jag, i det jag, för att kunna tjäna eder, tog lön av dem.

Och när jag under min vistelse hos eder led brist, låg jag ändå ingen till last; ty den brist jag led avhjälptes av bröderna, när de kommo från Macedonien. Ja, på allt sätt aktade jag mig för att vara eder till tunga, och allt framgent skall jag akta mig därför.

10 Så visst som Kristi sannfärdighet är i mig, den berömmelsen skall icke få tagas ifrån mig i Akajas bygder.

11 Varför? Månne därför att jag icke älskar eder? Gud vet att jag så gör.

12 Och vad jag nu gör, det skall jag ock framgent göra, för att de som trakta efter tillfälle att bliva likställda med oss i fråga om berömmelse skola genom mig berövas tillfället därtill.

13 Ty de männen äro falska apostlar, oredliga arbetare, som förskapa sig till Kristi apostlar.

14 Och detta är icke att undra på. Satan själv förskapar sig ju till en ljusets ängel.

15 Det är då icke något märkligt, om jämväl hans tjänare så förskapa sig, att de likna rättfärdighetens tjänare. Men deras ände skall svara emot deras gärningar.

Read full chapter