A A A A A
Bible Book List

Ordspråksboken 27-29 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

27 Skryt inte över morgondagen,
    du vet ju inte vad den för med sig.

Låt någon annan prisa dig, gör det inte själv,
    utan en främling, inte din egen mun.

Stenen är tung och sanden en börda,
    men den dummes förargelse är tyngre än dessa båda.

Vreden är grym och raseriet en störtflod,
    men vem kan stå ut med svartsjuka?

Öppen kritik är bättre
    än dold kärlek.

Den älskades slag sker i trofasthet,
    men en fiende ger överflödiga kyssar.

Den mätte avskyr honung,
    men för den hungrige smakar det beska sött.

Som en fågel som flytt från sitt bo
    är den som fått fly från sitt hem.

Olja och rökelse gör hjärtat glatt,
    så kommer också ett inre välbefinnande från en väns råd.

10 Överge inte din egen eller din fars vän,
    och sök inte upp en släkting när du är i nöd.
    En nära granne är bättre än en bror långt borta.

11 Min son, bli vis och därmed min glädje.
    Då kan jag bemöta alla som ringaktar mig.

12 Den kloke ser faran och sätter sig i säkerhet.
    De okunniga går bara vidare och får sedan lida för det.

13 Ta manteln av den som gått i borgen för en främling,
    kräv pant av en okänd.

14 Om någon med hög röst välsignar sin medmänniska tidigt på morgonen,
    kommer det att tas som en förbannelse.

15 En tjatig kvinna är som
    ihållande takdropp en regnig dag.
16 Att hejda henne är som att försöka stoppa vinden
    eller hålla fast olja med handen.

17 Järn slipas mot järn
    och den ena människan mot den andra.

18 Den som vårdar ett fikonträd får äta dess frukt,
    och den som har omsorg om sin herre blir belönad.

19 Som ansiktet speglar sig i vattnet,
    så speglar människohjärtan sig i varandra.[a]
20 Dödsriket och avgrunden får aldrig nog,
    inte heller människans ögon.

21 Silver prövas i degeln och guld i smältugnen,
    men en människa prövas genom sitt rykte.

22 Du kan krossa den dumme i morteln och mala honom med kornen,
    men hans dårskap går aldrig ur honom.

23 Håll ett öga på hur fåren har det
    och ta väl hand om dina hjordar.
24 Rikedomar består inte för evigt,
    ej heller ett diadem från generation till generation.
25 När hö bärgas in och nytt gräs växer fram
    och foder samlas in från bergen,
26 då har du lamm så att du får kläder,
    getter för betalning av åkermark,
27 och gott om getmjölk till föda åt dig och din familj
    samt till livsuppehälle för dina tjänarinnor.

28 De onda flyr fastän ingen förföljer dem,
    men den rättfärdige är trygg som ett lejon.
Ett land i uppror har många härskare,
    men en förståndig och kunnig ledare får ordningen att råda.

En fattig herre som förtrycker de fattiga
    är ett slagregn som förstör skörden.

De som inte rättar sig efter lagen prisar de onda,
    men de som håller lagen bekämpar dem.

De onda förstår inte vad som är rätt,
    men de som söker Herren vet allt.

Det är bättre att vara fattig och leva ett klanderfritt liv
    än att vara rik och leva ohederligt.

Den som lyder lagen är en förståndig son,
    men den som gör sällskap med frossare skämmer ut sin far.

Den som ökar sin rikedom genom ocker och räntor
    samlar åt den som hjälper de fattiga.

Om någon inte vill lyssna till lagen,
    blir även hans bön avskyvärd.

10 Den som leder de rättsinniga in på en ond väg
    faller själv i sin egen grop,
    men de oförvitliga får ärva det goda.

11 Den rike håller sig själv för vis,
    men en fattig man med insikt genomskådar honom.

12 När de rättfärdiga triumferar är lyckan stor,
    men när de gudlösa regerar gömmer sig folket.

13 Den som döljer sin synd blir aldrig lycklig,
    men den som bekänner den och ångrar sig möts med barmhärtighet.

14 Lycklig är den som alltid fruktar,
    den som förhärdar sig drabbas av olycka.

15 Som ett rytande lejon eller en björn som går till anfall
    är en ond härskare över ett maktlöst folk.

16 En furste som saknar vett är en förtryckare,
    men den som hatar orätt vinning får leva länge.

17 En mördare är på flykt ända till sin död,
    och ingen får hjälpa honom.

18 Den som lever ett klanderfritt liv blir räddad,
    men den som går orätta vägar kommer plötsligt att falla.

19 Den som odlar sin mark har tillräckligt med mat,
    men den som jagar efter tomhet blir utfattig.

20 Den trogne får rika välsignelser,
    men den som snabbt försöker bli rik kommer att få sitt straff.

21 Det är inte rätt att vara partisk,
    men ändå gör många orätt för en bit bröd.

22 Den girige strävar ivrigt efter rikedom
    och vet inte att fattigdom väntar honom.

23 Den som tillrättavisar uppskattas
    mer än den som smickrar.

24 Den som stjäl från någon av sina föräldrar
    och säger: ”Vad är det för fel med det?”
    är inte bättre än en fördärvare.

25 Den girige skapar tvist,
    men att lita på Herren ger riklig belöning.

26 Den som litar på sig själv är en dåre,
    men den som lever vist kan vara trygg.

27 Den som ger åt de fattiga
    ska ingenting sakna,

men den som blundar för dem
    kommer att förbannas av många.

28 När de ogudaktiga kommer till makten gömmer sig folket,
    men när de försvinner lever de rättfärdiga upp.

29 Den som trots upprepad tillrättavisning
    inte ändrar sig och inte heller accepterar kritik,
får stora problem och kan inte räddas.

Då de rättfärdiga är många gläder sig folket,
    men när de gudlösa regerar suckar man.

Den som är vis gör sin far glad,
    men den som går till prostituerade slösar bort en förmögenhet.

Med rättvisa bygger en kung upp landet,
    men med allt ökade pålagor ruinerar han det.

Den som smickrar sin medmänniska
    breder ut ett nät för hans fötter.

Den onde snärjs i sin synd,
    men den rättfärdige kan sjunga och glädja sig.

Den rättfärdige känner till de fattigas rättigheter,
    men den gudlöse känner inget medlidande.

Hädare kan hetsa upp en hel stad,
    men de visa lugnar ner vreden.

Om den vise går till rätta med den dumme
    blir det bara ilska och skratt och ingen ro.

10 Blodtörstiga människor hatar den oskyldige
    och försöker ta den rättsinniges liv.[b]

11 En dåre ger fritt utlopp för sitt temperament,
    men den vise behärskar sig.

12 Om en regent lyssnar på lögner,
    har han snart bara skurkar i sin tjänst.

13 Den fattige och förtryckaren har det gemensamt
    att Herren ger bådas ögon ljus.

14 Om en kung skaffar de fattiga rätt
    kommer hans tron för alltid att bestå.

15 Tillrättavisningens ris ger vishet,
    men ett ouppfostrat barn skämmer ut sin mor.

16 När de ogudaktiga blir fler ökar synden,
    men de rättfärdiga ska se deras fall.

17 Uppfostra din son,
    så ska han ge dig förnöjsamhet och glädje.

18 Utan uppenbarelse blir folket förvildat,
    men lycklig är den som håller lagen.

19 En tjänare kan inte tillrättavisas med bara ord.
    Även om han förstår, lyder han inte.

20 Ser du en man som snabbt tar till orda,
    så finns det större hopp om en dåre än om honom.

21 Om man skämmer bort en tjänare redan från ungdomen,
    blir han till sist ett bekymmer[c].

22 En argsint man vållar strid,
    och den hetlevrade syndar ofta.

23 Högfärd leder till förödmjukelse,
    men den ödmjuke blir ärad.

24 Den som delar bytet med en tjuv hatar sig själv.
    Han ställs under ed men vittnar inte.

25 Människofruktan är en snara,
    men den som förtröstar på Herren är trygg.

26 Många söker audiens hos den styrande,
    men från Herren får var och en rättvisa.

27 De rättfärdiga avskyr den som gör orätt,
    och de gudlösa avskyr den som lever rätt.

Footnotes:

  1. 27:19 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 29:10 Eller: Blodtörstiga människor hatar den oskyldige, men de rättsinniga försöker rädda hans liv.
  3. 29:21 Det hebreiska ordets betydelse är okänd.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Ordspråksboken 27-29 Svenska 1917 (SV1917)

27 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.

Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.

Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.

Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?

Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.

Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.

Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.

Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.

Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.

10 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.

11 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.

12 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

13 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.

14 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.

15 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.

16 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.

17 Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.

18 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.

19 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.

20 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.

21 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.

22 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.

23 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.

24 Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?

25 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,

26 då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;

27 då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.

28 De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.

För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.

En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.

De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.

Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.

Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar.

Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.

De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.

Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.

10 Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.

11 En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.

12 När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.

13 Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.

14 Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.

15 Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.

16 Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.

17 En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.

18 Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.

19 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.

20 En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.

21 Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.

22 Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.

23 Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.

24 Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: »Det är ingen synd», han är stallbroder till rövaren.

25 Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.

26 Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.

27 Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.

28 När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till.

29 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.

När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.

Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.

Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.

Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.

En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.

Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.

Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.

När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.

10 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.

11 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.

12 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.

13 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.

14 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.

15 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.

16 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.

17 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.

18 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.

19 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.

20 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.

21 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.

22 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.

23 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.

24 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.

25 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.

26 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.

27 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.

2 Korintierbrevet 10 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Paulus försvarar sitt uppdrag som apostel

10 Jag, Paulus, som är så vag när jag är hos er och modig när jag är långt borta, vädjar till er vid Kristus mildhet och godhet: låt mig få slippa använda mitt mod och min myndighet när jag kommer till er, vilket jag är beredd att göra om jag måste gå emot dem som menar att jag styrs av själviska motiv. Visserligen lever vi här i världen, men vi kämpar inte med världsliga metoder. Nej, de vapen vi använder är inte mänskliga utan har Guds mäktiga kraft, som kan bryta ner alla starka fästen. Vi bryter ner alla tankebyggnader, stolta argument och allt trotsigt som går emot kunskapen om Gud. Varje tanke tar vi till fånga och tvingar den att lyda Kristus. Och vi är beredda att straffa all olydnad, så snart er lydnad blivit fullständig.

Ni betraktar allting på ett ytligt sätt. Om någon är övertygad om att han tillhör Kristus, bör han förstå att vi tillhör Kristus lika mycket som han.[a] Ja, även om jag skulle kunna skryta ännu mer med den myndighet vi har fått av Herren – en myndighet som är till för att bygga upp er, inte för att bryta ner – skulle jag inte behöva skämmas. Men jag vill inte att det ska verka som om jag är ute efter att skrämma er med mina brev. 10 En del säger ju: ”Hans brev är fulla av myndighet och kraft, men när han själv kommer hit, då är han ynklig och svag och inte mycket att lyssna på.” 11 Men den som talar på det viset måste förstå att vad vi brevledes är i ord, på långt avstånd, det är vi i våra handlingar när vi är hos er.

12 Vi kan inte tänka oss att jämföra eller likställa oss med de människor hos er som bara framhäver sig själva. De mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva – så oförståndigt! 13 Vi vill dock inte överdrivet berömma oss själva, utan hålla oss inom den gräns Gud har gett oss: att vi skulle nå fram ända till er. 14 Om vi inte hade kommit till er, då hade vi överdrivit. Men nu var vi ju de första som kom till er med evangeliet om Kristus. 15 Vi vill inte ta åt oss äran för det arbete som andra har uträttat. Men när er tro växer sig starkare, hoppas vi att kunna arbeta ännu mera bland er. 16 Sedan kan vi gå vidare och förkunna evangeliet i regioner bortom er. Då behöver vi inte riskera att skryta över sådant som andra har utfört. 17 ”Den som vill skryta, ska skryta över Herren.”[b] 18 Den som framhåller sig själv består inte provet; det gör den som Herren rekommenderar.

Footnotes:

  1. 10:7 Paulus syftade antagligen på den grupp i församlingen som nämns i 1 Kor 1:10-12, och på människor som spred falsk undervisning.
  2. 10:17 Se Jer 9:24.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

2 Korinthierbrevet 10 Svenska 1917 (SV1917)

10 Jag Paulus själv, som »är så ödmjuk, när jag står ansikte mot ansikte med eder, men visar mig så modig mot eder, när jag är långt borta», jag förmanar eder vid Kristi saktmod och mildhet

och beder eder se till, att jag icke, när jag en gång är hos eder, måste »visa mig modig», i det jag helt oförskräckt tänker våga mig på somliga som mena att vi »vandra efter köttet».

Ty fastän vi vandra i köttet, föra vi dock icke en strid efter köttet.

Våra stridsvapen äro nämligen icke av köttslig art; de äro tvärtom så mäktiga inför Gud, att de kunna bryta ned fästen.

Ja, vi bryta ned tankebyggnader och alla slags höga bålverk, som uppresas mot kunskapen om Gud, och vi taga alla slags tankefunder till fånga och lägga dem under Kristi lydnad.

Och när lydnaden fullt har kommit till väldet bland eder, då äro vi redo att näpsa all olydnad.

Sen då vad som ligger öppet för allas ögon. Om någon i sitt sinne är viss om att han hör Kristus till, så må han ytterligare besinna inom sig, att lika visst som han själv hör Kristus till, lika visst göra också vi det.

Och om jag än något härutöver berömmer mig, då nu fråga är om vår myndighet -- den som Herren har givit oss, till att uppbygga eder och icke till att nedbryta -- så skall jag dock icke komma på skam därmed.

Jag vill icke att det skall se ut, som om jag med mina brev allenast tänkte skrämma eder.

10 Ty man säger ju: »Hans brev äro väl myndiga och stränga, men när han kommer själv, uppträder han utan kraft, och på hans ord aktar ingen.»

11 Den som säger sådant, han må emellertid göra sig beredd på att sådana som vi äro i orden, genom våra brev, när vi äro frånvarande, sådana skola vi ock visa oss i gärningarna, när vi äro närvarande.

12 Ty vi äro icke nog dristiga att räkna oss till eller jämföra oss med somliga som giva sig själva gott vitsord, men som äro utan förstånd, i det att de mäta sig allenast efter sig själva och jämföra sig allenast med sig själva.

13 Vi för vår del vilja icke berömma oss till övermått, utan allenast efter måttet av det område som Gud tillmätte åt oss, när han bestämde att vi skulle nå fram jämväl till eder.

14 Ty vi sträcka oss icke utom vårt område, såsom nådde vi icke rätteligen fram till eder; vi hava ju redan med evangelium om Kristus hunnit fram jämväl till eder.

15 När vi säga detta, berömma vi oss icke till övermått, icke av andras arbete. Men väl hava vi det hoppet, att i samma mån som eder tro växer till, vi inom det område som har tillfallit oss skola bland eder vinna framgång, i så överflödande mått,

16 att vi också få förkunna evangelium i trakter som ligga bortom eder -- och detta utan att vi, inom ett område som tillhör andra, berömma oss i fråga om det som redan där är uträttat.

17 Men »den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren».

18 Ty icke den håller provet, som giver sig själv gott vitsord, utan den som Herren giver sådant vitsord.

Viewing of
Cross references
Footnotes