Add parallel Print Page Options

11 Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.

På grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbörd.

Genom tron förstå vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt.

Genom tron frambar Abel åt Gud ett bättre offer än Kain, och genom den fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, i det Gud själv gav vittnesbörd om hans offergåvor; och genom tron talar han ännu, fastän han är död.

Genom tron togs Enok bort, för att han icke skulle se döden; och »man såg honom icke mer, ty Gud tog honom bort». Förrän han togs bort, fick han nämligen det vittnesbördet att han hade täckts Gud;

men utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro att han är till, och att han lönar dem som söka honom.

Genom tron var det som Noa, sedan han hade fått uppenbarelse om något som man ännu icke såg, i from förtröstan byggde en ark för att rädda sitt hus; och genom den blev han världen till dom och fick till arvedel den rättfärdighet som hör tron till.

Genom tron var Abraham lydig, när han blev kallad, och han drog så ut till det land som han skulle få till arvedel; han drog ut, fastän han icke visste vart han skulle komma.

Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte.

10 Ty han väntade på »staden med de fasta grundvalarna», vars byggmästare och skapare är Gud.

11 Genom tron fick jämväl Sara, fastän överårig, kraft att bliva stammoder för en avkomma, i det hon höll den för trovärdig, som hade givit löftet.

12 Därför föddes ock av en och samme man, en som var så gott som död, avkomlingar »så talrika som stjärnorna på himmelen och som sanden på havets strand, som man icke kan räkna».

13 I tron dogo alla dessa, innan de ännu hade fått vad utlovat var; de hade allenast sett det i fjärran och hade hälsat det och bekänt sig vara »gäster och främlingar» på jorden.

14 De som så tala giva ju därmed till känna att de söka efter ett fädernesland.

15 Och om de hade menat det land som de hade gått ut ifrån, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit.

16 Men nu stod deras håg till ett bättre, nämligen det himmelska. Därför blyges icke Gud för att kallas deras Gud; ty han har berett åt dem en stad.

17 Genom tron var det som Abraham frambar Isak såsom offer, när han blev satt på prov; ja, sin ende son frambar han såsom offer, han som hade mottagit löftena,

18 han till vilken det hade blivit sagt: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»

19 Ty han tänkte på att Gud var mäktig att till och med uppväcka från de döda; från de döda fick han honom ock tillbaka, liknelsevis talat.

20 Genom tron gav jämväl Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider.

21 Genom tron välsignade den döende Jakob Josefs båda söner och tillbad, lutad mot ändan av sin stav.

22 Genom tron talade Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.

23 Genom tron blev Moses vid sin födelse dold av sina föräldrar och hölls av dem gömd i tre månader, eftersom de sågo att »det var ett vackert barn»; och de läto icke förskräcka sig av konungens påbud.

24 Genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson.

25 Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning;

26 han höll nämligen Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen.

27 Genom tron övergav han Egypten, utan att låta förskräcka sig av konungens vrede; ty därigenom att han likasom såg den Osynlige kunde han härda ut.

28 Genom tron har han ock förordnat om påsken och blodbestrykningen, på det att »Fördärvaren», som förgjorde allt förstfött, icke skulle komma vid dem.

29 Genom tron drogo de fram genom Röda havet likasom på torra landet; men när egyptierna försökte gå samma väg, dränktes de.

30 Genom tron föllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade gått runt omkring dem.

31 Genom tron undgick skökan Rahab att förgås tillsammans med de ohörsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna såsom vänner.

32 Och vad skall jag nu vidare säga? Tiden bleve mig ju för kort, ifall jag skulle förtälja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna,

33 om dessa som genom tron besegrade konungariken, övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejons gap,

34 dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka från att hava varit svaga, blevo väldiga i krig och drevo främmande härar på flykten.

35 Kvinnor funnos som fingo igen sina döda genom deras uppståndelse. Andra läto sig läggas på sträckbänk och ville icke taga emot någon befrielse, i hopp om en så mycket bättre uppståndelse.

36 Andra åter underkastade sig begabberi och gisselslag, därtill ock bojor och fängelse;

37 de blevo stenade, marterade, söndersågade, dödade med svärd. De gingo omkring höljda i fårskinn och gethudar, nödställda, misshandlade, plågade,

38 dessa människor som världen icke var värdig att hysa; de irrade omkring i öknar och bergstrakter och levde i hålor och jordkulor.

39 Och fastän alla dessa genom tron hava fått sitt vittnesbörd, undfingo de ändå icke vad utlovat var;

40 ty Gud hade åt oss utsett något bättre, på det att de icke oss förutan skulle bliva fullkomnade.

12 Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd.

Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.

Ja, på honom, som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar.

Ännu haven I icke stått emot ända till blods, i eder kamp mot synden.

Och I haven alldeles förgätit den förmaningens röst som talar med eder, såsom man talar med söner: »Min son, förkasta icke Herrens aga, och giv dig icke över, när du tuktas av honom.

Ty den Herren älskar, den agar han, och han straffar med riset var son som han har kär.»

Det är till eder fostran som I fån utstå lidande; Gud handlar med eder såsom med söner. Ty var finnes den son som icke bliver agad av sin fader?

Om I lämnadens utan aga, medan alla andra finge sin del därav, så voren I oäkta söner och icke äkta.

Vidare: vi hava haft köttsliga fäder, som agade oss, och vi visade försyn för dem; skola vi då icke mycket mer vara underdåniga andarnas Fader, så att vi få leva?

10 De förra agade oss ju för en kort tid, såsom det syntes dem gott, men denne agar oss för vårt verkliga gagn, för att vi skola få del av hans helighet.

11 Väl synes alla aga för tillfället vara icke till glädje, utan till sorg; men efteråt bär den, för dem som hava blivit fostrade därmed, en fridsfrukt som är rättfärdighet.

12 Alltså: »stärken maktlösa händer och vacklande knän»,

13 och »gören räta stigar för edra fötter», så att den fot som haltar icke vrides ur led, utan fastmer bliver botad.

14 Faren efter frid med alla och efter helgelse; ty utan helgelse får ingen se Herren.

15 Och sen till, att ingen går miste om Guds nåd, och att ingen giftig rot skjuter skott och bliver till fördärv, så att menigheten därigenom bliver besmittad;

16 sen till, att ingen är en otuktig människa eller ohelig såsom Esau, han som för en enda maträtt sålde sin förstfödslorätt.

17 I veten ju att han ock sedermera blev avvisad, när han på grund av arvsrätt ville få välsignelsen; han kunde nämligen icke vinna någon ändring, fastän han med tårar sökte därefter.

18 Ty I haven icke kommit till ett berg som man kan taga på, ett som »brann i eld», icke till »töcken och mörker» och storm,

19 icke till »basunljud» och till en »röst» som talade så, att de som hörde den bådo att intet ytterligare skulle talas till dem.

20 Ty de kunde icke härda ut med det påbud som gavs dem: »Också om det är ett djur som kommer vid berget, skall det stenas.»

21 Och så förskräcklig var den syn man såg, att Moses sade: »Jag är förskräckt och bävar.»

22 Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental,

23 till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare som är allas Gud, och till fullkomnade rättfärdigas andar,

24 och till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett stänkelseblod som talar bättre än Abels blod.

25 Sen till, att I icke visen ifrån eder honom som talar. Ty om dessa icke kunde undfly, när de visade ifrån sig honom som här på jorden kungjorde Guds vilja, huru mycket mindre skola då vi kunna det, om vi vända oss ifrån honom som kungör sin vilja från himmelen?

26 Hans röst kom då jorden att bäva; men nu har han lovat och sagt: »Ännu en gång skall jag komma icke allenast jorden, utan ock himmelen att bäva.»

27 Dessa ord »ännu en gång» giva till känna att de ting, som kunna bäva, skola, eftersom de äro skapade, bliva förvandlade, för att de ting, som icke kunna bäva, skola bliva beståndande.

28 Därför, då vi nu skola undfå ett rike som icke kan bäva, så låtom oss vara tacksamma. På det sättet tjäna vi Gud, honom till behag, med helig fruktan och räddhåga.

29 Ty »vår Gud är en förtärande eld».

13 Förbliven fasta i broderlig kärlek.

Förgäten icke att bevisa gästvänlighet; ty genom gästvänlighet hava några, utan att veta det, fått änglar till gäster.

Tänken på dem som äro fångna, likasom voren I deras medfångar, och tänken på dem som utstå misshandling, eftersom också I själva haven en kropp.

Äktenskapet må hållas i ära bland alla, och äkta säng bevaras obesmittad; ty otuktiga människor och äktenskapsbrytare skall Gud döma.

Varen i eder handel och vandel fria ifrån penningbegär; låten eder nöja med vad I haven. Ty han har själv sagt: »Jag skall icke lämna dig eller övergiva dig.»

Alltså kunna vi dristigt säga: »Herren är min hjälpare, jag skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?»

Tänken på edra lärare, som hava talat Guds ord till eder; sen huru de slutade sin levnad, och efterföljen deras tro.

Jesus Kristus är densamme i går och i dag, så ock i evighet.

Låten eder icke vilseföras av allahanda främmande läror. Ty det är gott att bliva styrkt i sitt hjärta genom nåd och icke genom offermåltider; de som hava befattat sig med sådant hava icke haft något gagn därav.

10 Vi hava ett altare, från vilket de som göra tjänst vid tabernaklet icke hava rätt att få något att äta.

11 Det är ju så, att kropparna av de djur, vilkas blod översteprästen bär in i det allraheligaste till försoning för synd, »brännas upp utanför lägret».

12 Därför var det ock utanför stadsporten som Jesus utstod sitt lidande, för att han genom sitt eget blod skulle helga folket.

13 Låtom oss alltså gå ut till honom »utanför lägret» och bära hans smälek.

14 Ty vi hava här ingen varaktig stad, utan söka efter den tillkommande staden.

15 Så låtom oss då genom honom alltid till Gud »frambära ett lovets offer», det är »en frukt ifrån läppar» som prisa hans namn.

16 Men förgäten icke att göra gott och dela med eder, ty sådana offer har Gud behag till.

17 Varen edra lärare hörsamma, och böjen eder för dem; ty de vaka över edra själar, eftersom de skola avlägga räkenskap. Må de då kunna göra det med glädje, och icke med suckan, ty detta vore eder icke nyttigt.

18 Bedjen för oss; ty vi tro oss hava ett gott samvete, eftersom vi söka att i alla stycken föra en god vandel.

19 Och jag uppmanar eder att göra detta, så mycket mer som jag hoppas att därigenom dess snarare bliva återgiven åt eder.

20 Men fridens Gud, som från de döda har återfört vår Herre Jesus, vilken genom ett evigt förbunds blod är den store herden för fåren,

21 han fullkomne eder i allt vad gott är, så att I gören hans vilja; och han verke i oss vad som är välbehagligt inför honom, genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen.

22 Jag beder eder, mina bröder: tagen icke illa upp dessa förmaningens ord; jag har ju ock skrivit till eder helt kort.

23 Veten att vår broder Timoteus har blivit lösgiven. Om han snart kommer hit, vill jag tillsammans med honom besöka eder.

24 Hälsen alla edra lärare och alla de heliga. De italiska bröderna hälsa eder.

25 Nåd vare med eder alla.

Exempel på människor med tro

11 Tron är en övertygelse om det vi hoppas, en visshet om det som ännu inte kan ses. Genom sin tro fick förfäderna sitt vittnesbörd.

Genom tro förstår vi att världen skapades genom ord från Gud, och att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

Genom tro kunde Abel bära fram ett större offer än Kain och fick genom tro vittnesbördet att han var rättfärdig. Gud vittnade ju själv om hans offer. Genom tro talar han fortfarande, trots att han är död.[a]

Genom tro rycktes Henok upp utan att behöva dö. Man kunde inte hitta honom längre, för Gud tog bort honom.[b] Innan dess hade Henok nämligen fått vittnesbördet att han behagade Gud. Utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Den som vill komma till honom måste ju tro att han finns och att han belönar dem som söker honom.

I tro byggde Noa, efter att ha fått en varning för det som ännu inte syntes, i helig fruktan en ark för att rädda sin familj. Genom hans tro dömdes världen, och han fick själv del av den rättfärdighet som kommer av tro.[c]

I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till det land han skulle få ärva. Han gav sig iväg utan att veta vart han skulle komma.[d] I tro bosatte han sig sedan som en främling i det utlovade landet. Han bodde i tält, och likadant gjorde Isak och Jakob, som båda hade fått del i samma löfte. 10 Han såg nämligen fram emot den stad som är byggd på en fast grund och som har Gud själv till arkitekt och byggmästare.

11 Genom tro fick Abraham kraft att bli far, trots att han, liksom hans hustru Sara, nu var alldeles för gammal. Han litade på honom som hade gett löftet.[e] 12 Därför fick denne ende man, som dessutom var så gott som död, så många efterkommande att de var lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller sanden på havsstranden.[f]

13 Alla dessa dog i tro, utan att ha fått det som var utlovat. De hade bara sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som talar så, visar att de söker ett hemland. 15 Om de hade tänkt på det land de kom ifrån, hade de ju kunnat återvända dit, 16 men de längtade till ett bättre land, det land som finns i himlen. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har byggt en stad åt dem.

17 I tro bar Abraham fram sin son Isak som offer, när han sattes på prov. Han var beredd att offra sin ende[g] son, han som fått löftena. 18 Gud hade ju sagt till honom: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”[h] 19 Men Abraham tänkte att Gud till och med kunde uppväcka döda. Och bildligt talat fick han ju tillbaka Isak från de döda.

20 I tro välsignade Isak också Jakob och Esau för framtiden.

21 I tro välsignade den döende Jakob Josefs söner. Lutad mot sin stav tillbad han Gud.

22 I tro påminde Josef, när hans slut närmade sig, om israeliternas uttåg ur Egypten och gav order om sina kvarlevor.

23 I tro lyckades Moses föräldrar gömma sitt nyfödda barn under tre månader. De såg att det var ett vackert barn och var inte rädda, trots kungens påbud.

24 I tro vägrade sedan Mose som vuxen att bli kallad son till faraos dotter. 25 Han valde att lida tillsammans med Guds folk, i stället för att under en kort tid njuta av synden. 26 Han betraktade smäleken för Kristus skull som en större rikedom än Egyptens skatter. Han såg fram emot den belöning som väntade honom. 27 I tro lämnade Mose sedan Egypten. Han var inte rädd för kungens vrede, utan höll ut, eftersom han liksom såg den Osynlige.[i] 28 I tro firade han påsk och strök blod på dörrposterna, så att den som skulle döda de förstfödda inte skulle röra vid dem.[j]

29 I tro gick folket rakt igenom Röda havet som på torra land. Men när egypterna försökte göra det, drunknade de allihop.[k]

30 Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt dem i sju dagar.[l]

31 Genom tron slapp den prostituerade Rachav att dödas tillsammans med de andra som vägrade att tro, eftersom hon fredligt hade tagit emot spionerna.[m]

32 Behöver jag göra listan längre? Det skulle ta alltför lång tid att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, och om Samuel och profeterna. 33 Genom sin tro kunde dessa människor besegra andra riken, främja rättfärdighet, och få det som utlovats. De kunde stänga till lejonens gap, 34 släcka rasande eld, och undgå att dödas av svärd. Trots sin svaghet blev de starka, och de fick kraft att strida och driva hela arméer på flykten. 35 Kvinnor fick tillbaka sina döda uppståndna. Andra torterades till döds och ville inte bli frisläppta, för de såg fram emot en bättre uppståndelse. 36 En del blev hånade och piskade, andra kedjades fast och fick sitta i fängelse. 37 De stenades till döds, sågades mitt itu eller dödades med svärd. De gick omkring klädda i fårskinn och gethudar. De led brist, blev förföljda och misshandlade. 38 Världen förtjänade inte att ha dem ibland sig. De höll till i ödemarken och bland bergen, i grottor och jordhålor.

39 Men ingen av dessa fick se löftet uppfyllt, trots att de alla genom sin tro hade fått Guds vittnesbörd. 40 Gud hade nämligen en bättre plan för oss, så att de inte ska uppnå fullkomlighet förrän tillsammans med oss.

Var uthålliga

12 När vi nu har en sådan sky av vittnen runt omkring, låt oss kasta av allt som hindrar, all synd som vill gripa tag i oss, och med uthållighet springa mot målet. Låt oss fästa blicken på Jesus, som är upphovet till vår tro och som också fullkomnar den. Han såg fram emot den glädje som väntade honom, uthärdade korset utan att bry sig om dess skam och sitter nu på den högra sidan om Guds tron.[n] Tänk på honom som själv fick stå ut med så mycket fiendskap från syndiga människor. Då ska ni inte tröttna och ge upp.

Gud fostrar sina barn

Ännu har ni ju inte låtit ert blod flöda i kampen mot synden. Ni har glömt den uppmaning som getts er som söner:

”Min son, förakta inte Herrens fostran.
    Tappa inte modet, när han tillrättavisar dig.
Herren fostrar var och en som han älskar,
    han tuktar varje son som han har kär.”[o]

Håll ut i lidandet som ni får gå igenom. Det är för er fostran. Gud behandlar er som sina söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? Om ni inte blir uppfostrade, som alla andra, då är ni inga äkta barn, inga riktiga söner.

Våra biologiska fäder uppfostrade oss, och vi respekterade dem. Har vi då inte ännu större anledning att underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? 10 Våra fäder fostrade oss under några korta år, och de gjorde så gott de kunde. Men han fostrar oss för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 All fostran känns mer smärtsam än glädjande för stunden. Men för den som övas genom den resulterar den till slut i frid och rättfärdighet. 12 Styrk därför era kraftlösa händer och svaga knän. 13 Gör er vandringsstig rak för era fötter, så att ingen behöver få sin vacklande fot ur led, utan blir helad igen.[p]

Varning för att avvisa Gud

14 Sträva efter att leva i frid med alla människor och efter helgelse, för utan den får ingen se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen rot av bitterhet får börja växa och vålla skada och förstöra livet för många. 16 Se till att ingen av er lever i sexuell omoral eller gudlöshet, som Esau, som sålde sin arvsrätt för ett enda mål mat. 17 Som ni vet ville han sedan ändå få ut sitt arv, välsignelsen, men blev avvisad, för då var det för sent att ångra sig, trots att han bönade och bad under tårar.[q]

18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan röra vid, ett berg täckt av eld, svarta moln, mörker och våldsamt oväder, 19 till trumpetstötar och en röst som talade så att de som hörde bad om att inte behöva höra mer. 20 För de stod inte ut med att höra befallningen: ”Till och med det djur som rör vid berget ska stenas.”[r] 21 Synen var så fruktansvärd att Mose sa: ”Jag darrar av skräck.”[s]

22 Nej, ni har kommit till Sions berg[t], den levande Gudens stad, till det himmelska Jerusalem. Ni står inför tusentals änglar, 23 en festförsamling av de förstfödda, vilkas namn är skrivna i himlen.[u] Ni har kommit till Gud, allas domare, och till de rättfärdigas andar som fullkomnats. 24 Ni har kommit till Jesus själv, han som blev medlare i ett nytt förbund, och till det renande blod som talar bättre än Abels.[v]

25 Se därför till att ni inte avvisar honom som talar. Om de inte kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur skulle då vi kunna det om vi avvisar honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: ”En sista gång ska jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.”[w] 27 ”En sista gång” betyder att allt skapat som vacklar ska försvinna, men det som inte vacklar ska bestå.

28 Vi får ett rike som aldrig ska skaka. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan, 29 för vår Gud är en förtärande eld.[x]

Avslutande förmaningar

13 Fortsätt att älska varandra så som syskon bör göra. Kom ihåg att visa gästfrihet, för genom detta har somliga fått änglar som gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni satt fängslade tillsammans med dem. Dela smärtan med dem som blir misshandlade, som om det var er egen kropp det gällde.

Se till att alla respekterar äktenskapet och att den äkta sängen hålls obefläckad. Gud kommer ju att döma dem som lever i sexuell omoral och är otrogna i sitt äktenskap. Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har ju sagt:

”Jag ska aldrig överge dig eller svika dig.”[y]

Därför kan vi också tryggt säga:

”Herren är min hjälpare,
    jag är inte rädd.
Vad kan en människa göra mot mig?”[z]

Tänk på era ledare, som förkunnat Guds budskap för er. Se på hur de varit ända till livets slut, och ha deras tro som föredöme. Jesus Kristus är densamme igår, idag och i all evighet. Låt er inte lockas av allehanda främmande läror. Det är bra att hjärtat blir stärkt av nåden, inte av en viss sorts mat. De som fokuserat på sådant har inte haft någon nytta av det.

10 Vi har ett offeraltare från vilket de som tjänstgör i förbundstältet inte har rätt att äta. 11 Översteprästen bär in blodet av de slaktade djuren i helgedomen som syndoffer, och djurens kroppar bränns utanför lägret.[aa] 12 Därför led Jesus också utanför stadsporten för att helga folket med sitt eget blod.

13 Så låt oss gå ut till honom utanför lägret och dela hans smälek. 14 Här har vi ju inte någon stad som består, utan vi söker den som ska komma.

15 Låt oss därför genom honom ständigt ge vårt hyllningsoffer till Gud, en frukt från de läppar som prisar hans namn. 16 Glöm inte heller att göra gott mot andra och dela med er av det ni har, för sådana offer behagar Gud.

17 Lyssna till era ledare och rätta er efter dem. De vakar över ert andliga liv och ska en dag avlägga räkenskap. Låt dem känna att deras uppgift är en glädje, och inte en tung börda. Det vinner ni alla på.

Slutord

18 Be för oss, för vi vet att vi har ett gott samvete och vill handla rätt i allt vad vi gör. 19 Särskilt vill jag att ni ska be för att jag snart ska kunna komma till er.

20 Må fridens Gud, som genom det eviga förbundets blod har fört vår Herre Jesus, fårens store herde, upp från de döda, 21 låta er fullkomnas i allt gott, så att ni gör hans vilja. Må han verka i oss det som behagar honom, genom Jesus Kristus. Hans är äran i all evighet, amen.

22 Så ber jag er, syskon, att med tålamod ta vara på de förmaningar som jag har skrivit här i mitt korta brev.

23 Jag kan berätta för er att vår bror Timotheos har sluppit ut ur fängelset, och om han kommer hit snart, ska jag besöka er tillsammans med honom.

24 Hälsa alla era ledare och alla de heliga. De troende som är från Italien hälsar till er.

25 Nåd åt er alla.

Footnotes

  1. 11:4 Jfr 1 Mos 4:3-10.
  2. 11:5 Se 1 Mos 5:21-24.
  3. 11:7 Jfr 1 Mos 6:13-22.
  4. 11:8 Jfr 1 Mos 12:1-5.
  5. 11:11 Annan tolkning: Genom tron fick Sara kraft att bli mor, trots att hon nu var alldeles för gammal. Hon litade på honom som hade gett löftet. Jfr 1 Mos 17:15-19.
  6. 11:12 Jfr 1 Mos 22:17.
  7. 11:17 Abraham hade en annan son tillsammans med sin slavkvinna. Men Isak räknades som hans ende son, eftersom han var född som ett resultat av Guds löfte till Abraham.
  8. 11:18 Se 1 Mos 21:12.
  9. 11:27 Jfr 2 Mos 2-3.
  10. 11:28 Jfr 2 Mos 12:1-30.
  11. 11:29 Jfr 2 Mos 14:21-30.
  12. 11:30 Jfr Jos 6:1-20.
  13. 11:31 Jfr Jos 2:1-16; 6:22-25.
  14. 12:2 Jfr Ps 110:1.
  15. 12:6 Se Ords 3:11-12.
  16. 12:13 Samma tankegångar finns uttryckta i Jes 35:3 och Ords 4:26, fast i poetiska bilder.
  17. 12:17 Jfr 1 Mos 25:33-34; 27:30-40.
  18. 12:20 Jfr 2 Mos 19:12-13,16-22 och 5 Mos 4:11; 5:22.
  19. 12:21 Se 5 Mos 9:19
  20. 12:22 Jerusalem är byggt på berget Sion.
  21. 12:23 Jfr 2 Mos 32:32 och Ps 69:29, där det talas om ”livets bok”, ett register över alla som får evigt liv.
  22. 12:24 Jfr 1 Mos 4:3-10. Här tycks det vara frågan om en vädjan om nåd, snarare än hämnd.
  23. 12:26 Se Hagg 2:7.
  24. 12:29 Jfr 5 Mos 4:24; 9:3.
  25. 13:5 Se 5 Mos 31:6.
  26. 13:6 Se Ps 118:6.
  27. 13:11 Jfr 9:2-5 och 3 Mos 16:27.