5 Moseboken 13-15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Tredje budet: Du ska inte missbruka din Guds namn
13 Om en profet eller någon med drömmar träder fram hos dig och utlovar tecken eller under 2 och detta tecken eller under faktiskt också inträffar och han då säger: ”Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem,” 3 ska du inte lyssna på en sådan profet eller drömtydare. Det är Herren som prövar er för att se om ni verkligen älskar honom av hela ert hjärta och av hela er själ. 4 Ni ska följa Herren, er Gud. Frukta honom, håll hans bud, lyd honom, tjäna honom och håll fast vid honom!
5 Men profeten eller drömtydaren måste dö, eftersom han försökte få er att göra uppror mot Herren, er Gud, som ledde er ut ur slaveriet i Egypten. Han ville locka dig bort från den väg Herren, din Gud, har befallt dig att gå. Gör dig av med det onda bland folket!
6 Inte ens om din bror, din son, din dotter, din älskade hustru eller närmaste vän viskar till dig och säger: ”Låt oss gå och tjäna andra gudar” som varken du eller dina fäder har känt, 7 gudar som andra folk runt omkring er dyrkar nära eller fjärran på olika håll på jorden, 8 får du ge efter eller lyssna eller visa förbarmande. Skydda honom inte. 9 Döda honom! Du ska börja och sedan ska de andra i folket följa ditt exempel. 10 Stena honom till döds! Han har försökt att dra dig bort från Herren, din Gud, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten. 11 Hela Israel ska höra om detta och känna fruktan, så att ingen mer gör något så ont hos dig.
12 Om du får höra rykten från någon av de städer Herren, din Gud, ger dig att bo i, 13 att några onda män bland folket har lyckats förleda de andra att tillbe främmande gudar som du inte känner, 14 ska du först noga höra dig för, utforska och undersöka om ryktet är sant. Om du upptäcker att det är så, att något så avskyvärt har inträffat hos dig, 15 ska du genast ingripa mot staden med svärd och viga alla dess invånare åt förintelse, ja, till och med boskapen. 16 Du ska stapla upp allt byte mitt på torget och bränna upp både det och resten av staden som ett heloffer åt Herren, er Gud. Den staden ska för alltid ligga i ruiner och får aldrig byggas upp igen 17 och inget av det som vigts åt förintelse får du behålla. Bara då kan Herrens vrede upphöra. Han kommer att vara barmhärtig mot dig och ha medlidande med dig och göra dig till ett mäktigt folk, precis som han med ed lovade dina förfäder, 18 om du lyssnar till Herren, din Gud, och håller hans bud som jag idag ger dig och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon.
Ren och oren mat
(3 Mos 11:1-23)
14 Eftersom ni är Herrens, er Guds, barn ska ni inte rista er blodiga eller raka främre delen av huvudet när ni sörjer era döda.[a] 2 Du är ett för Herren, din Gud, helgat folk och han har utvalt dig bland alla folk på jorden till att vara hans egendom.
3 Du får inte äta av något avskyvärt. 4 Av följande fyrfotadjur[b] får ni äta: nötkreatur, får och get, 5 hjort, gasell, dovhjort[c], stenget, vildoxe, antilop och vildfår. 6 De djur som både idisslar och har klövar som är delade i två delar får ni äta men inga andra. 7 Dock ska ni inte äta följande, trots att de idisslar eller har kluvna klövar: kamel, hare eller klippgrävling. De idisslar[d] men har inga klövar. De är orena för er. 8 Svin är också orena, för även om de har klövar, så idisslar de inte. Ni ska inte äta kött från dessa djur eller ens röra vid deras döda kroppar.
9 Av det som lever i vatten får ni bara äta det som har fenor och fjäll. 10 Ni får inte äta något som saknar fenor och fjäll, för det är orent för er.
11 Ni kan äta alla rena fåglar. 12 Men de här ska ni inte äta: örn, lammgam, grågam, 13 raafågeln, falken, gladan av alla arter, 14 korp av alla arter, 15 berguv, jorduggla, hornuggla, hök av alla arter, 16 kattuggla, tornuggla och minervauggla; 17 vidare: pelikan, asgam, fiskuv, 18 häger, alla arter av pipare, härfågel och fladdermus.[e]
19 Alla flygande smådjur är orena och får inte ätas. 20 Men alla rena flygande djur får ni äta.
21 Ät inga självdöda djur. Ge dem till främlingen som bor hos dig; han kan äta det. Du kan också sälja det till någon utlänning. För du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud.
Du ska inte koka en killing i dess moders mjölk.[f]
Fjärde budet: Sabbatsdagen och sabbatsår
22 Varje år ska du lägga undan en tiondel av all din skörd. 23 Detta ska du äta[g] inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut åt sig, den plats där han ska låta sitt namn bo: tiondet av säden, det nya vinet och oljan, samt det förstfödda från din boskap och dina hjordar. Så ska du lära dig att alltid frukta Herren, din Gud. 24 Men om platsen som Herren, din Gud, har utvalt som boning för sitt namn ligger så långt borta att du inte kan bära dit det Herren välsignat dig med, 25 kan du sälja det du samlat ihop och istället ta med pengarna till den plats Herren, din Gud, väljer ut. 26 Där kan du sedan köpa det du önskar, en ko, ett får, vin eller andra jästa drycker och hålla måltid inför Herren, din Gud, och vara glad, du och din familj. 27 Glöm inte heller att dela med dig till leviterna som bor i dina städer, för de har inget eget område eller egendom.
28 I slutet av vart tredje år ska du lagra hela ditt tionde av årets skörd i städerna. 29 Det ska du sedan ge till leviterna som inte har något område bland er och till främlingarna, änkorna och de faderlösa i dina städer, så att de kan äta och bli mätta. Då kommer Herren, din Gud, att välsigna dig och ditt arbete.
Lån och skulder
15 Vart sjunde år ska alla skulder efterskänkas. 2 Det ska gå till så här: Varje långivare ska avskriva de lån han har gett till andra. Han får inte kräva igen ett lån av sin broder eller landsman efter att man utlyst den allmänna skuldavskrivningen, Herrens friår. 3 Du kan kräva återbetalning av en främling, men din broders skuld ska du efterskänka.
4 Hos dig ska ingen behöva vara fattig, för Herren, din Gud, vill välsigna dig rikligen i det land som han ger dig till egendom, 5 om du bara lyssnar till Herren, din Gud, och noga följer hela den lag som jag idag ger dig. 6 Herren, din Gud, kommer att välsigna dig som han har lovat. Du ska låna ut pengar till många folk, men själv kommer du aldrig att vara i behov av lån. Du ska härska över många folk, men ingen ska härska över dig.
7 Men om det skulle finnas någon hos dig som är fattig, en landsman, i någon av städerna i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, får du inte vara hård och vägra att hjälpa honom. 8 Öppna din hand för honom och låt honom få låna vad han behöver. 9 Se till att du inte låter en ond tanke växa fram inom dig bara för att det sjunde året, avskrivningsåret, närmar sig, så att du ser med ont öga på din fattige broder och vägrar att låna ut pengar. Annars kommer den fattige att ropa ut sin nöd inför Herren och du får en synd att svara för. 10 Ge honom det han behöver utan att klaga, för då kommer Herren att välsigna ditt arbete och allt vad du gör. 11 Det kommer alltid att finnas fattiga i landet och därför ger jag dig detta bud: Ge med öppen hand till din broder, till den fattige och den som är i nöd i ditt land.
Slavar
(2 Mos 21:2-6)
12 Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig som slav, ska han tjäna dig i sex år och sedan måste du frige honom eller henne det sjunde året 13 och du får inte skicka i väg slaven tomhänt. 14 Ge honom en ordentlig avskedsgåva från din hjord och av det som kommer från din tröskplats och din vinpress. Dela med dig åt honom av den välsignelse du själv har fått från Herren, din Gud. 15 Kom ihåg att du själv var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig. Det är därför jag ger dig denna befallning.
16 Men om slaven inte vill lämna dig utan säger att han älskar dig och din familj och trivs bra i ditt hus, 17 då ska du sticka en syl genom hans öra in i dörren. Då blir han din slav för alltid. På samma sätt ska du göra med en slavinna. 18 Beklaga dig aldrig om du måste frige en slav! Du har under dessa sex år sparat in hela den summa[h] det skulle ha kostat dig att ha en anställd på det arbete han utfört åt dig. Herren, din Gud, ska välsigna dig i allt vad du gör.
Förstfödda djur
19 Allt förstfött av hankön från din boskap och dina hjordar ska du avskilja åt Herren, din Gud. Använd inte det förstfödda bland din nötboskap till arbete ute på åkrarna och klipp inte av ullen på det förstfödda bland dina får och getter. 20 Istället ska du och din familj varje år äta dessa djur inför Herren, din Gud, på den plats han väljer ut. 21 Men om det förstfödda djuret inte är felfritt, utan är lamt eller blint eller har något annat fel, ska du inte offra det åt Herren, din Gud. 22 Då ska du istället använda det som mat hemma till din familj. Alla rena och orena kan äta det precis som man äter gasell eller hjort. 23 Men dess blod får du inte äta utan häll ut det på marken som vatten.
Footnotes
- 14:1 Se not till 3 Mos 19:27-28.
- 14:4 Se not till 3 Mos 11:2.
- 14:5 Eller: gasell, rådjur.
- 14:7 Se not till 3 Mos 11:6.
- 14:18 Flera av djuren kan inte identifieras med säkerhet.
- 14:21 Se not till 2 Mos 23:19.
- 14:23 De åt bara en liten del. Resten skulle leviterna ha.
- 15:18 Kan också översättas: den dubbla summan.
5 Mosebok 13-15
Svenska 1917
13 Om en profet eller en som har drömmar uppstår bland dig, och han utlovar åt dig något tecken eller under,
2 och sedan det tecken eller under, verkligen inträffar, varom han talade med dig, i det att han sade: »Låt oss efterfölja och tjäna andra gudar, som I icke kännen»,
3 så skall du ändå icke höra på den profetens ord eller på den drömmaren, ty HERREN, eder Gud, sätter eder därmed allenast på prov, för att förnimma om I älsken HERREN, eder Gud, av allt edert hjärta och av all eder själ.
4 HERREN, eder Gud, skolen I efterfölja, honom skolen I frukta, hans bud skolen I hålla, hans röst skolen I höra, honom skolen I tjäna, och till honom skolen I hålla eder.
5 Men den profeten eller drömmaren skall dödas, ty han predikade avfall från HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land och förlossat dig ur träldomshuset; och han ville förföra dig till att övergiva den väg som HERREN, din Gud, har bjudit dig att vandra. Du skall skaffa bort ifrån dig vad ont är.
6 Om din broder, din moders son, eller din son eller din dotter, eller hustrun i din famn, eller din vän som är för dig såsom ditt eget liv, om någon av dessa i hemlighet vill förleda dig, i det han säger: »Låt oss gå åstad och tjäna andra gudar, som varken du eller dina fäder hava känt»
7 -- gudar hos de folk som bo runt omkring eder, nära dig eller fjärran ifrån dig, från jordens ena ända till den andra --
8 så skall du icke göra honom till viljes eller höra på honom. Du skall icke visa honom någon skonsamhet eller hava misskund och undseende med honom,
9 utan du skall dräpa honom: först skall din egen hand lyftas mot honom för att döda honom, och sedan hela folkets hand.
10 Och du skall stena honom till döds, därför att han sökte förföra dig till att övergiva HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.
11 Och hela Israel skall höra detta och frukta, och man skall sedan icke mer göra något sådant ont bland dig.
12 Om du får höra att man i någon av de städer, som HERREN vill giva dig till att bo i, berättar
13 att män hava uppstått bland dig, onda män som förföra invånarna i sin stad, i det att de säga: »Låt oss gå åstad och tjäna andra gudar, som I icke kännen»,
14 så skall du noga undersöka och rannsaka och efterforska; om det då befinnes vara sant och visst att en sådan styggelse har blivit förövad bland dig,
15 så skall du slå den stadens invånare med svärdsegg; du skall giva den och allt vad däri är till spillo; också boskapen där skall du slå med svärdsegg.
16 Och allt byte du får där skall du samla ihop mitt på torget, och därefter skall du bränna upp staden i eld, med allt byte du får där, såsom ett heloffer åt HERREN, din Gud; den skall bliva en grushög för evärdlig tid, aldrig mer skall den byggas upp.
17 Låt intet av det tillspillogivna låda vi din hand, på det att HERREN må vända sig ifrån sin vredes glöd och låta barmhärtighet vederfaras dig och förbarma sig över dig och föröka dig, såsom han med ed har lovat dina fäder att göra,
18 om du nämligen hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller alla hans bud, som jag i dag giver dig, och gör vad rätt är i HERRENS, din Guds, ögon.
14 I ären Herrens, eder Guds, barn. I skolen icke rista några märken på eder eller göra eder skalliga ovanför pannan för någon död;
2 ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jorden.
3 Du skall icke äta något som är en styggelse.
4 Dessa äro de fyrfotadjur som I fån äta: fäkreatur, får och getter, hjort,
5 gasell, dovhjort, stenbock, dison, teoantilop och semer,
6 alla de fyrfotadjur som hava klövar och hava dem helkluvna i två hälfter, och som idissla; sådana fyrfotadjur fån I äta.
7 Men dessa skolen I icke äta av de idisslande djuren och av dem som hava genomkluvna klövar: kamelen, haren och klippdassen, ty de idissla väl, men de hava icke klövar, de skola gälla för eder som orena;
8 svinet, ty det har väl klövar, men det idisslar icke, det skall gälla för eder såsom orent. Av dessa djurs kött skolen I icke äta, ej heller skolen I komma vid deras döda kroppar.
9 Detta är vad I fån äta av allt det som lever i vattnet: allt det som har fenor och fjäll fån I äta.
10 Men intet som icke har fenor och fjäll skolen I äta; det skall gälla för eder så som orent.
11 Alla rena fåglar fån I äta.
12 Men dessa fåglar skolen I icke äta: örnen, lammgamen, havsörnen,
13 raafågeln, falken, gladan med dess arter,
14 alla slags korpar efter deras arter,
15 strutsen tahemasfågeln, fiskmåsen, höken med dess arter,
16 ugglan, uven tinsemetfågeln,
17 pelikanen, asgamen, dykfågeln,
18 hägern, regnpiparen med dess arter, härfågeln och flädermusen.
19 Alla flygande smådjur skola ock gälla för eder såsom orena, de skola icke ätas.
20 Men alla rena flygande djur fån I äta.
21 I skolen icke äta något självdött; åt främlingen som bo inom dina portar må du giva sådant, och han må äta det; eller ock må du sälja det åt en utlänning. Ty du är ett folk som är helgat HERREN, din Gud. Du skall icke koka en killing i dess moders mjölk.
22 Tionde skall du giva av all sädesgröda som för vart år växer på din åker,
23 och du skall äta den inför Herrens, din Guds, ansikte, på den plats som han utväljer till boning åt sitt namn: tionden av din säd, ditt vin och din olja, så ock din förstfödda av dina fäkreatur och din småboskap; ty du skall lära att frukta Herren, din Gud, alltid.
24 Men om vägen är dig för lång, så att du icke förmår föra det dit, eftersom den plats som Herren, din Gud, utväljer till att där fästa sitt namn ligger för avlägset för dig -- då nu Herren, din Gud, välsigna dig --
25 så må du sälja det och knyta in penningarna och taga dem med dig och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer.
26 Och du må köpa för penningarna vadhelst dig lyster fäkreatur eller småboskap, eller vin eller andra starka drycker eller vad du eljest kan åstunda; och så skall du hålla måltid där inför HERRENS, din Guds, ansikte och glädja dig med ditt husfolk.
27 Och leviten som bor inom dina portar skall du då icke glömma bort, ty han har ingen lott eller arvedel jämte dig.
28 Vid slutet av vart tredje år skall du avskilja all tionde av vad du har fått i avkastning under det året och lägga upp det inom dina städer.
29 Och sedan skall leviten få komma, han som ingen lott eller arvedel har jämte dig, så ock främlingen och den faderlöse och änkan som bo inom dina portar; och då skola äta och bliva mätta. Så skall du göra, för att Herren din Gud, må välsigna dig i alla dina händers verk, i allt vad du gör.
15 Vart sjunde år skall du låta vara ett friår.
2 Och så skall förhålla sig med det friåret: Var långivare som har lånat något åt sin nästa skall då efterskänka sin fordran. Han får då icke kräva sin nästa och broder, ty ett HERRENS friår har då blivit utlyst.
3 En utlänning må du kräva, men om du har något att fordra av din broder, skall du efterskänka det.
4 Dock borde rätteligen ingen fattig finnas hos dig, ty Herren skall rikligen välsigna dig i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig till besittning, såsom din arvedel,
5 allenast du hör HERRENS, din Guds, röst, så att du håller alla dessa bud som jag i dag giver dig och gör efter dem.
6 Ty Herren, din Gud, skall välsigna dig, såsom han har lovat dig; och du skall giva lån åt många folk, men själv skall du icke behöva låna av någon, och du skall råda över många folk, men de skola icke råda över dig.
7 Om någon fattig finnes hos dig, en av dina bröder inom någon av dina städer, i det land som Herren, din Gud, vill giva dig, så skall du icke förstocka ditt hjärta och tillsluta din hand för denne din fattige broder,
8 utan du skall gärna öppna din hand för honom och gärna låna honom vad han behöver i sin brist.
9 Tag dig till vara, så att icke den onda tanken uppstår i ditt hjärta: »Det sjunde året, friåret, är nära», och att du så ser med ont öga på din fattige broder och icke giver honom något; han kan då ropa över dig till Herren, och så kommer synd att vila på dig.
10 Gärna skall du giva åt honom, och ditt hjärta skall icke vara motvilligt, när du giver åt honom, ty för en sådan gåvas skull skall Herren, din Gud, välsigna dig i alla dina verk, i allt vad du företager dig.
11 Fattiga skola ju aldrig saknas i landet, därför bjuder jag dig och säger: Du skall gärna öppna din hand för din broder, för de arma och fattiga som du har i ditt land.
12 Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller en hebreisk kvinna, har sålt sig till dig och tjänat dig i sex år, så skall du på det sjunde året släppa honom fri ur din tjänst;
13 och när du släpper honom fri ur din tjänst, skall du icke låta honom gå med tomma händer.
14 Du skall fastmer förse honom med gåvor från din hjord, från din loge och från din vinpress; av det varmed Herren, din Gud, har välsignat dig skall du giva honom.
15 Du skall komma ihåg att du själv har varit en träl i Egyptens land, och att Herren, din Gud, har förlossat dig; därför bjuder jag dig detta i dag.
16 Men om så skulle hända, att han säger till dig att han icke vill lämna dig, därför att han älskar dig och ditt hus, eftersom han har haft det gott hos dig,
17 så skall du taga en syl och sticka den genom hans öra in i dörren; därefter skall han vara din träl evärdligen. Med din tjänarinna skall du göra på samma sätt.
18 Du skall icke tycka det vara hårt att du måste släppa din tjänare fri ur din tjänst; i sex år har han ju berett dig dubbelt så stor förmån som någon avlönad legodräng. Så skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt vad du gör.
19 Allt förstfött av hankön, som födes bland dina fäkreatur och din småboskap, skall du helga åt Herren, din Gud; du skall icke vid ditt arbete begagna det som är förstfött bland dina fäkreatur, icke heller skall du klippa ullen på det som är förstfött bland din småboskap.
20 Inför Herrens, din Guds, ansikte skall du med ditt husfolk för vart år äta det på den plats som Herren utväljer.
21 Men om djuret har något lyte, om det är halt eller blint eller har något annat ont lyte, så skall du icke offra det åt Herren, din Gud.
22 Inom dina städer må du då äta det; både den som är oren och den som är ren må äta därav, såsom vore det gasell- eller hjortkött.
23 Men blodet skall du icke förtära; du skall gjuta ut det på jorden såsom vatten.
Markus 12:28-44
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Vilket bud är viktigast?
(Matt 22:34-40; Luk 10:25-28)
28 En av de skriftlärda som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”
29 Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är en. 30 Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’[a]
31 Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[b] Inget bud är viktigare än dessa.”
32 Den skriftlärda svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att Gud är en, och det finns ingen annan. 33 Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och sin medmänniska som sig själv, är viktigare än alla brännoffer och andra offer.”
34 När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till honom.
Är Messias ättling till David?
(Matt 22:41-46; Luk 20:41-44)
35 När Jesus senare undervisade folket på tempelplatsen, frågade han:
”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids Son? 36 David har ju själv sagt, ledd av Anden:
’Herren sa till min Herre:
Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[c]
37 David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara hans Son?”
Folkskarorna lyssnade gärna till honom.
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
(Matt 23:1-7; Luk 11:43-46; 20:45-47)
38 Han fortsatte sin undervisning:
”Akta er för de skriftlärda, som gillar att gå omkring i långa dräkter och bli hälsade på torgen, 39 ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. 40 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”
En fattig änka ger allt hon har
(Luk 21:1-4)
41 Sedan gick Jesus och satte sig mittemot kammaren, där offerkistorna stod, och såg hur folk kom och lade sina pengar i dem. Många som var rika lade dit stora summor. 42 Men så kom en fattig änka och lade dit två kopparslantar, alltså ett öre.
43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: den där fattiga änkan gav mer i offerkistan än alla de andra, 44 för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på.”
Read full chapterFootnotes
- 12:30 Se 5 Mos 6:4-5.
- 12:31 Se 3 Mos 19:18.
- 12:36 Se Ps 110:1.
Markus 12:28-44
Svenska 1917
28 Då trädde en av de skriftlärde fram, en som hade hört deras ordskifte och förstått att han hade svarat dem väl. Denne frågade honom: »Vilket är det förnämsta av alla buden?»
29 Jesus svarade: »Det förnämsta är detta: 'Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en.
30 Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.'
31 Därnäst kommer detta: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' Intet annat bud är större än dessa.»
32 Då svarade den skriftlärde honom: »Mästare, du har i sanning rätt i vad du säger, att han är en, och att ingen annan är än han.
33 Och att älska honom av allt sitt hjärta och av allt sitt förstånd och av all sin kraft och att älska sin nästa såsom sig själv, det är 'förmer än alla brännoffer och slaktoffer'.»
34 Då nu Jesus märkte att han hade svarat förståndigt, sade han till honom: »Du är icke långt ifrån Guds rike.» Sedan dristade sig ingen att vidare ställa någon fråga på honom.
35 Medan Jesus undervisade i helgedomen, framställde han denna fråga: »Huru kunna de skriftlärde säga att Messias är Davids son?
36 David själv har ju sagt genom den helige Andes ingivelse: 'Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
37 Så kallar nu David själv honom 'herre'; huru kan han då vara hans son?» Och folkskarorna hörde honom gärna.
38 Och han undervisade dem och sade till dem: »Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen
39 och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
40 detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa böner. De skola få en dess hårdare dom.»
41 Och han satte sig mitt emot offerkistorna och såg huru folket lade ned penningar i offerkistorna. Och många rika lade dit mycket.
42 Men en fattig änka kom och lade ned två skärvar, det är ett öre.
43 Då kallade han sina lärjungar till sig och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra som lade något i offerkistorna.
44 Ty dessa lade alla dit av sitt överflöd, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade, så mycket som fanns i hennes ägo.»
Read full chapterSwedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.