A A A A A
Bible Book List

Sakaria 11 Svenska 1917 (SV1917)

11 Öppna dina dörrar, Libanon, ty eld skall nu förtära dina cedrar.

Jämra dig, du cypress, ty cedern måste falla, de härliga träden skola förödas. Jämren eder, I Basans ekar, ty skogen, den ogenomträngliga, varder fälld.

Hör huru herdarna jämra sig, när deras härlighet bliver förödd! Hör huru de unga lejonen ryta, när Jordanbygdens snår varda förödda!

Så sade HERREN, min Gud: »Bliv en herde för slaktfåren,

ty deras köpare slakta dem utan all försyn, och deras säljare säga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.' Ej heller skonas de av sina egna herdar.»

»Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare», säger HERREN, »utan låta människorna falla i varandras hand och i sina konungars hand, och dessa skola fördärva landet, och jag skall icke rädda någon ur deras hand.»

Så blev jag en herde för slaktfåren, de arma fåren. Och jag tog mig två stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra kallade jag Endräkt; och jag vaktade så fåren

Men sedan jag inom en månad hade förgjort de tre herdarna, blev jag led vid fåren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig.

Då sade jag: »Jag vill icke mer vara eder herde. Vad som vill dö, det må dö, och vad som vill förgås, det må förgås; och de som sedan bliva kvar må äta varandras kött.»

10 Så tog jag min stav Ljuvlig ro och bröt sönder den, till att upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk.

11 Och när detta nu på den dagen blev upplöst, förnummo de arma fåren, som aktade på mig, att det var HERRENS ord.

12 Därefter sade jag till dem: »Om I så finnen för gott, så given mig min lön; varom icke, må det så vara.» Och de vägde upp trettio siklar silver såsom lön åt mig.

13 Då sade HERREN till mig: »Kasta det åt krukmakaren» -- det härliga pris vartill jag hade blivit värderad av dem! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt krukmakaren.

14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Endräkt, till att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

15 Och HERREN sade till mig: »Tag dig nu redskap såsom en oförnuftig herde;

16 ty se, jag vill låta en herde uppstå i landet, som icke vårdar sig om de får som hålla på att förgås, icke uppsöker det förskingrade, icke helar det sargade, icke sörjer för det som är helbrägda, utan allenast äter köttet av de feta och river sönder klövarna på dem.»

17 Ve över denne ovärdige herde, som övergiver sin hjord! Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga! Må hans arm alldeles förtvina och hans högra öga förmörkas i grund!

Sakarja 11 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

11 Öppna dina portar, Libanon.
    Eld ska förtära dina cedrar.
Klaga, cypress, för cedern har fallit,
    och de ståtliga träden är förstörda.
Klaga, ni Bashans ekar,
    för den täta skogen har huggits ner.
Hör herdarnas klagan,
    när deras härlighet har förstörts.
Hör hur de unga lejonen ryter,
    när Jordandalens prakt är skövlad.

De två herdarna

Så sa Herren, min Gud: ”Bli en herde för en hjord med slaktfår. De som köper dem slaktar dem utan att bli straffade. De som säljer dem säger: ’Lovad vare Herren för att jag blivit rik!’ Deras egna herdar skonar dem inte. Jag ska inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag ska låta människorna hamna i klorna på varandra och på sin kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte låta någon komma undan deras makt.”

Så blev jag en herde för en hjord med slaktfår, de förtryckta fåren. Jag tog två herdestavar. Den ena kallade jag Nåd och den andra Enhet, och jag blev en herde för hjorden. Inom en månad gjorde jag mig av med de tre herdarna.[a] Jag förlorade tålamodet med fåren, och även de fick nog av mig. Då sa jag: ”Nu vill jag inte längre vara er herde. Låt det dö som håller på att dö, och det gå under som håller på att gå under. Låt dem som är kvar äta upp varandra.”

10 Sedan tog jag min stav Nåd och bröt av den, för att upplösa det förbund jag hade slutit med alla folk. 11 Så blev det upplöst den dagen, och de förtryckta fåren som iakttog mig insåg att detta var Herrens ord.

12 Jag sa till dem: ”Om ni finner det för gott, ge mig min lön, men om inte, låt bli!” Då vägde de upp trettio silvermynt[b] åt mig.

13 Och Herren sa till mig: ”Kasta det åt krukmakaren, denna härliga summa de har värderat mig till!” Jag tog alltså de trettio silvermynten och kastade dem åt krukmakaren i Herrens hus.

14 Sedan bröt jag av min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

15 Herren sa till mig: ”Utrusta dig med en dåraktig herdes redskap. 16 Jag ska nämligen låta en herde uppstå i landet som inte bryr sig om dem som håller på att förgås, inte söker efter dem som kommit bort, inte helar de skadade, inte sörjer för de friska, utan äter köttet av de feta och river sönder klövarna på dem.

17 Ve en sådan värdelös herde
    som överger sin hjord!
Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga!
    Må hans arm helt förtvina
    och hans högra öga helt förblindas!”

Footnotes:

  1. 11:8 Det framkommer inte vad detta syftar på.
  2. 11:12 Ersättningen för en dödad slav, se 2 Mos 21:32. Denna blygsamma summa fick senare Judas för att förråda Jesus, se t.ex. Matt 26:14f. Grundtexten talar dock bara om silver, ”mynt” är en senare tolkning som används här för att underlätta översättningen.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes