Människans orättfärdighet och Guds rättfärdighet

Vilket företräde har då judarna, eller vilken nytta har de av omskärelsen? Ett stort företräde på allt sätt. Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem. Vad betyder det, om somliga inte trodde? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet? Nej, aldrig! Låt det stå fast att Gud är sann och varje människa en lögnare. Det står ju skrivet:För att du skall få rätt i dina ord och vinna, när man går till rätta med dig.[a]

Men om vår orättfärdighet visar Guds rättfärdighet, vad skall vi då säga? Inte kan väl Gud, som straffar i sin vrede, vara orättfärdig - jag talar som människor tänker? Nej, aldrig! Hur skulle han då kunna döma världen? Men om Guds sannfärdighet genom min lögnaktighet framstår så mycket klarare till hans ära, varför blir jag då dömd som syndare? Varför inte säga: "Låt oss göra det onda, för att något gott skall komma av det?" Så säger man hånfullt om oss, och så påstår även somliga att vi lär. De skall få den dom som de förtjänar.

Inför Gud är alla syndare

Hur är det då? Har vi något företräde? Nej, inte alls! Vi har ju redan anklagat både judar och greker för att alla vara under syndens välde. 10 Det står skrivet:

Ingen rättfärdig finns, inte en enda[b]
11 ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud.
12 Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade.
Ingen finns som gör det goda, inte en enda.
13 En öppen grav är deras strupe. Sina tungor använder de till svek.
Huggormsgift är bakom deras läppar.[c]
14 Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.[d]
15 De är snabba på foten till att utgjuta blod.[e]
16 Förödelse och elände råder på deras vägar,
17 och fridens väg känner de inte.
18 De har inte gudsfruktan inför sina ögon.[f]

19 Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. 20 Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar. Genom lagen ges insikt om synd.

Förklarad rättfärdig i Kristus

21 Men nu har utan lagen en rättfärdighet från Gud blivit uppenbarad, en som lagen och profeterna vittnar om, 22 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Ty här finns ingen skillnad. 23 Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem. 25 Honom har Gud, genom hans blod, ställt fram som en nådastol,[g] att tas emot genom tron. Så ville han visa sin rättfärdighet,[h] eftersom han hade lämnat ostraffade de synder som förut hade blivit begångna, 26 under tiden för Guds tålamod. I den tid som nu är ville han visa sin rättfärdighet: att han själv är rättfärdig, när han förklarar den rättfärdig som tror på Jesus.

27 Men vad kan vi då berömma oss av? Allt beröm är uteslutet. Genom vilken regel? Genom gärningarnas? Nej, genom trons regel. 28 Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar. 29 Eller är Gud endast judarnas Gud? Är han inte också hedningarnas? Jo, också hedningarnas, 30 lika säkert som Gud är en, han som förklarar den omskurne rättfärdig av tro och den oomskurne genom tro. 31 Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls! Vi upprätthåller lagen.

Footnotes

  1. Romarbrevet 3:4 Ps 51:6.
  2. Romarbrevet 3:10 Ps 14:1f.
  3. Romarbrevet 3:13 Ps 5:10, 140:4.
  4. Romarbrevet 3:14 Ps 10:7.
  5. Romarbrevet 3:15 Jes 59:7f.
  6. Romarbrevet 3:18 Ps 36:2.
  7. Romarbrevet 3:25 nådastol Ordagrant: "soningsställe". Ordet syftar på nådastolen, det gyllene locket på förbundsarken, (2 Mos 25:17f, 3 Mos 16:14f).
  8. Romarbrevet 3:25 visa sin rättfärdighet som fordrar att synden blir sonad på ett ställföreträdande sätt.

Gud håller sitt löfte

Vilken fördel är det då att vara jude? Finns det något värde i omskärelsen? Ja, en enorm fördel, främst att det var åt dem som Guds ord anförtroddes. Att sedan några var trolösa ändrar väl ingenting när det gäller Guds trofasthet? Självklart inte! Även om varenda människa ljuger, så talar Gud alltid sanning. Det står ju skrivet:

”Du visar dig vara rättfärdig när du talar
    och rättvis när du dömer.”[a]

Men om vår orättfärdighet framhäver Guds rättfärdighet, vad ska vi tänka om det? Är Gud orättvis när han låter sin vrede drabba oss? Jag resonerar nu som en del människor. Nej! Hur skulle Gud då kunna döma världen? Någon kanske säger: ”Om min falskhet framhäver Guds trofasthet och ärar honom, varför ska jag dömas som en syndare?” Men resonerar man på det sättet, kunde man lika gärna säga: ”Ju mer ont vi gör, desto bättre, för att det goda ska komma fram!” En del påstår att det är vad vi säger, men de som talar så ska få det straff de förtjänar.

Alla människor har syndat

Så vad har vi nu kommit fram till? Är då vi bättre än andra? Nej, inte alls, för vi har redan visat att alla människor utan undantag är syndare, vare sig de är judar eller greker.

10 Det står ju skrivet:
    ”Det finns ingen rättfärdig, inte en enda.
11 Ingen förstår något,
    ingen söker Gud.
12 Alla har vänt sig bort, alla är lika korrumperade.
    Det finns ingen som gör det goda, inte en enda.[b]
13 Deras strupe är en öppen grav.
    Deras ord är som huggormsgift.[c]
14 Deras mun är full av förbannelse och bitterhet.[d]
15     Deras fötter skyndar till att utgjuta blod,
16 förödelse och elände finns på deras vägar.
17     Fridens väg känner de inte.[e]
18 Inför deras ögon finns ingen gudsfruktan.[f]

19 Det som lagen säger är riktat till dem som är under lagen, för att varje mun ska tystas och hela världen ställas till svars inför Gud.

20 Ingen kan ju någonsin bli rättfärdig inför Gud genom laggärningar. Nej, lagen kan bara ge insikt om synd.

Jesus Kristus tog vårt straff

21 Men nu har Gud visat en rättfärdighet som inte är beroende av lagen. Lagen och profeterna vittnar dock om den. 22 Det är en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus och gäller alla som tror, utan åtskillnad. 23 Alla har ju syndat och gått miste om härligheten från Gud. 24 Nu har de gjorts rättfärdiga, fritt, av nåd, genom att han låtit Kristus Jesus köpa dem fria. 25 Gud lät honom, hans blod, offras till försoning för dem som tror. Han ville genom detta visa sin rättfärdighet, eftersom han tidigare hade låtit straffet vänta för de begångna synderna.[g] 26 Och nu i vår egen tid ville han visa sin rättfärdighet, att han är rättfärdig och gör den rättfärdig som tror på Jesus.

27 Har vi då något att skryta med? Nej, absolut ingenting. Vad är det för lag som säger det? Gärningarnas? Nej, trons. 28 Vi menar nämligen att människan blir rättfärdig på grund av sin tro, oberoende av laggärningar. 29 Annars skulle väl Gud bara vara judarnas Gud? Nog är han väl en Gud för andra folk också? Ja, självklart är han en Gud för alla, 30 eftersom det bara finns en Gud. Och han gör de omskurna rättfärdiga genom tron, likaväl som de oomskurna genom samma tro. 31 Men gör vi då lagen om intet genom tron? Nej, tvärtom! Vi befäster lagen.

Footnotes

  1. 3:4 Se Ps 51:6.
  2. 3:12 Se Ps 14:1-3; 53:1-4.
  3. 3:13 Se Ps 5:10; 140:4.
  4. 3:14 Se Ps 10:7.
  5. 3:17 Se Jes 59:7-8.
  6. 3:18 Se Ps 36:2.
  7. 3:25 Vilket dock inte betyder att Gud bortsåg från alla synder, utan att han ”lät dem gå ostraffade”. För medan det gamla offersystemet var ett legitimt sätt att ta hand om synder på den tiden, var det fortfarande inte ett fullständigt adekvat eller slutgiltigt svar på syndkomplexet. Endast Kristus offer var svaret. Jfr med Apg 14:16; 17:30.