A A A A A
Bible Book List

Romarbrevet 9 Svenska Folkbibeln (SFB)

Det sanna Israel

Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det också i den helige Ande, ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus i mina bröders ställe - mina landsmän efter härstamning. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.

Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha blivit om intet. Ty Israel är inte alla som kommer från Israel, och inte heller är alla Abrahams efterkommande hans barn. Nej,Isaks efterkommande skall räknas som dina barn.[a] Det vill säga: Guds barn är inte de som är barn genom naturlig härkomst, men löftets barn räknas som hans efterkommande. Ty ett löftesord var detta:Vid denna tid skall jag komma tillbaka, och då skall Sara ha en son.[b]

Guds rätt att välja

10 Men inte bara det, Rebecka fick två söner med en och samme man, vår fader Isak. 11 Innan barnen ännu var födda och innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sades det till henne: Den äldre skall tjäna den yngre.[c] Det blev sagt för att Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. 12  13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.[d]

14 Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Naturligtvis inte! 15 Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över.[e] 16 Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. 17 Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram, att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.[f] 18 Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.

19 Nu säger du kanske till mig: Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? 20 Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? 21 Har inte krukmakaren den rätten över leret att av samma klump göra ett kärl för hedrande användning och ett annat för mindre hedrande? 22 Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl, som var färdiga att förstöras, vad har du då att säga? 23 Och om han gjorde detta för att göra sin härlighets rikedom känd på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Det är ju oss han har kallat, och det inte endast från judarna utan också från hednafolken. 25 Så säger han genom Hosea: Det folk som inte var mitt skall jag kalla mitt folk, och henne som jag inte älskade skall jag kalla min älskade.[g] 26 Och på den plats där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, där skall de kallas den levande Gudens barn.[h] 27 Men om Israel utropar Jesaja: Om än Israels barn vore talrika som havets sand, skall bara en rest bli frälst.[i] 28 Ty snabbt och slutgiltigt skall Herren hålla räkenskap på jorden. 29 Jesaja har också förutsagt: Om Herren Sebaot[j] inte hade lämnat kvar några efterkommande åt oss, då hade vi blivit som Sodom, då hade vi blivit som Gomorra.[k]

Israels egenrättfärdighet

30 Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna, som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten, den rättfärdighet som kommer av tro. 31 Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. 32 Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro, utan tänkte sig kunna vinna rättfärdigheten genom gärningar. De har snubblat på stötestenen, 33 så som det står skrivet:Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom skall inte stå där med skam.[l]

Footnotes:

  1. Romarbrevet 9:7 1 Mos 21:12.
  2. Romarbrevet 9:9 1 Mos 18:10.
  3. Romarbrevet 9:11 1 Mos 25:23.
  4. Romarbrevet 9:13 Mal 1:2f.
  5. Romarbrevet 9:15 2 Mos 33:19.
  6. Romarbrevet 9:17 2 Mos 9:16.
  7. Romarbrevet 9:25 Hos 2:23.
  8. Romarbrevet 9:26 Hos 1:10.
  9. Romarbrevet 9:27 Jes 10:22f.
  10. Romarbrevet 9:29 Herren Sebaot Ett hebreiskt uttryck som betyder "härskarornas Herre".
  11. Romarbrevet 9:29 Jes 1:9.
  12. Romarbrevet 9:33 Jes 8:14, 28:16.
Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln

Romarbrevet 9 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Guds löfte till Israels folk

Jag talar sanning i Kristus och ljuger inte. Mitt eget samvete och den heliga Anden försäkrar att det är så här: Mitt hjärta är fyllt av sorg och ständig ångest. Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus, om det bara kunde hjälpa mina bröder, mina landsmän. De är israeliter, de har fått rätten att bli hans barn och få del av hans härlighet. De har fått förbunden, lagen, tempeltjänsten och löftena. De är ättlingar till våra förfäder[a], och från dem härstammar Kristus själv som människa, han som är över allting, Gud välsignad i evighet, amen.

Guds ord har ju inte blivit om intet. Israel[b] är nämligen inte alla som härstammar från Israel. På samma sätt är inte alla Abrahams efterkommande hans barn. Det sägs ju: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”[c] Det är, med andra ord, inte de barn som föds enligt naturens lagar som är Guds barn, utan de som är födda enligt löftet räknas som hans efterkommande. Löftet var detta: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag, och då ska Sara ha en son.”[d]

10 Men inte bara det, Rebecka fick två barn med en och samme man, vår far Isak. 11 Redan innan de hade gjort vare sig gott eller ont – för att Guds val skulle stå fast 12 och gärningar inte skulle betyda något, utan bara han som kallar – sades det till Rebecka: ”Den äldre ska tjäna den yngre.”[e] 13 Så är det också skrivet: ”Jag älskade Jakob men hatade Esau.”[f]

14 Men vad innebär då detta? Är Gud orättvis? Nej, naturligtvis inte! 15 Han säger ju till Mose:

”Jag ska förbarma mig över vem jag vill,
    och jag ska visa medlidande med vem jag vill.”[g]

16 Det beror inte på människans vilja eller strävan utan på Guds nåd.

17 I Skriften sägs det nämligen till farao:

”Jag har låtit dig uppstå just med avsikten
    att jag ville visa min makt genom dig,
för att mitt namn skulle bli förkunnat överallt på jorden.”[h]

18 Gud förbarmar sig alltså över vem han vill, och han gör hjärtat hårt hos vem han vill.[i]

Gud är fri att välja sitt folk

19 Nu kanske någon säger: ”Varför anklagar han oss då? Vem kan sätta sig upp mot hans vilja?”

20 Men vem tror du att du är som försöker kritisera Gud? Inte kan väl det skapade säga till den som har skapat det: ”Varför gjorde du mig så här?” 21 Har inte en krukmakare rätt att av samma lerklump göra en vacker prydnadskruka och en annan för vardagsbruk? 22 Då har väl Gud rätt att visa sin vrede och sin makt, men ändå tills vidare ha tålamod med dem som är bestämda till att gå under? 23 Och kanske ville han göra sin härlighet känd för dem som han i förväg har bestämt ska få del av hans barmhärtighet och härlighet? 24 Till det har han även kallat oss, både judar och andra folk.

25 Det sägs så här genom Hosea:

”De som inte var mitt folk, ska jag nu kalla mitt folk,
    och de som jag förut inte älskade, ska jag nu älska.”[j]

26 Och:

”Där det sades till dem:
    ’Ni är inte mitt folk’,
ska de kallas ’Den levande Gudens barn’.”[k]

27 Jesaja utropar om Israel:

”Även om israeliterna är talrika som havets sand,
    ska bara en rest av dem bli räddad,
28 för Herren ska döma alla människor,
    snabbt och en gång för alla.”[l]

29 Jesaja säger också på ett annat ställe:

”Om härskarornas[m] Herre inte hade lämnat någon avkomma åt oss,
    hade vi blivit som Sodom
    och skulle likna Gomorra.”[n]

Israels folk vägrar att tro

30 Vad ska vi då säga om detta? Jo, att människor från andra folk, som inte ens strävade efter rättfärdighet, nu har fått den, en rättfärdighet genom tro. 31 Men Israel, som strävade efter en rättfärdighet genom lagen, nådde ingen. 32 Varför? Därför att de inte strävade efter den genom tron utan genom gärningar. De har snubblat över den stötesten, 33 som Skriften talar om:

”Se! Jag lägger i Sion en stötesten
    och en klippa som man faller på.
Men den som tror på honom ska inte stå där med skam.”[o]

Footnotes:

  1. 9:5 Jfr 1 Mos 32:27-28.
  2. 9:6 Jakob kallades också Israel. Jfr 1 Mos 32:27-28.
  3. 9:7 Se 1 Mos 21:12.
  4. 9:9 Se 1 Mos 18:10,14.
  5. 9:12 Se 1 Mos 25:23.
  6. 9:13 Se Mal 1:2-3.
  7. 9:15 Se 2 Mos 33:19.
  8. 9:17 Se 2 Mos 9:16.
  9. 9:18 Enligt Andra Moseboken var det Gud som gjorde faraos hjärta hårt, så att han kunde sända plågorna över Egypten.
  10. 9:25 Se Hos 2:23.
  11. 9:26 Se Hos 1:10.
  12. 9:28 Se Jes 10:22-23. Den grekiska översättningens formulering avviker i små detaljer från texten i Jesaja.
  13. 9:29 Det hebreiska ordet Sevaot , som kan översättas härskarorna, har i den grekiska texten inte översatts utan bara transkriberats Sabaot.
  14. 9:29 Se Jes 1:9.
  15. 9:33 Se Jes 8:14; 28:16.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes