A A A A A
Bible Book List

Psaltaren 78 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Lovprisning till historiens Herre

78 Maskil. Av Asaf.

Mitt folk, lyssna till min undervisning!
    Vänd era öron till vad jag säger!
Jag vill öppna min mun för liknelser,
    jag ska yttra hemligheter från gamla tider.
Vad vi har hört och känner till,
    vad våra fäder har berättat för oss,
vill vi inte dölja för deras barn.
    Vi vill förkunna för nästa generation Herrens väldiga gärningar,
    hans makt och de under som han utfört.
Han gav förordningar till Jakob,
    stiftade en lag åt Israel,
som han befallde våra fäder
    att undervisa sina barn om,
så att kommande generationer skulle få kännedom om dem,
    och att deras barn som skulle komma att födas
    i sin tur skulle kunna berätta för sina barn.
Så skulle de sätta sin lit till Gud
    och inte glömma hans gärningar,
    utan följa hans bud.
De skulle inte vara som sina fäder,
en trotsig och upprorisk generation,
    som inte var lojala och trogna mot Gud.

Efraims män, beväpnade med båge,
    vände om på stridens dag.
10 De bröt förbundet med Gud
    och vägrade att följa hans lag.
11 De glömde hans gärningar,
    underverk som han hade låtit dem se.
12 Han gjorde under inför deras fäder
    i Egyptens land, på Soans slätter.
13 Han delade havet och ledde dem rakt igenom det.
    Han lät vattnet stå som en vägg.
14 På dagen ledde han dem med ett moln
    och på natten med ett eldsken.
15 Han klöv klippor i öknen
    och gav dem rikligt med vatten ur djupet.
16 Strömmar lät han bryta fram från klippan,
    han lät vatten flyta fram som en flod.

17 Ändå fortsatte de att synda mot honom
    och göra uppror mot den Högste i öknen.
18 De utmanade Gud
    och krävde mat i sin lystnad.
19 De talade mot Gud:
    ”Kan Gud verkligen duka ett bord i öknen?
20 Se, han slog på klippan,
    och vatten strömmade fram och bäckar flödade.
Men kan han också ge bröd
    och förse sitt folk med kött?”
21 Men Herren hörde dem och blev vred.
    En eld tändes mot Jakob,
    vreden växte fram mot Israel,
22 därför att de inte trodde på Gud
    eller litade på hans räddning.
23 Han befallde att himlen skulle öppnas
    och slog upp himlens dörrar,
24 han lät manna regna ner som mat,
    han gav dem säd från himlen.
25 Människor fick äta änglars mat,
    han gav dem rikligt att äta.
26 Han släppte loss östanvinden från himlen
    och förde fram sunnanvinden med sin kraft.
27 Han lät kött regna ner som stoft,
    fåglar som sanden i havet.
28 Han lät det falla ner i deras läger,
    runt omkring deras tält.
29 De åt tills de fick mer än nog.
    Han lät dem få vad de begärde.
30 Men innan de stillat sina begär,
    innan de hunnit svälja ner maten som de hade i munnen,
31 upptändes Guds vrede mot dem.
    Han dödade de starkaste
    och slog ner Israels unga män.

32 Trots detta fortsatte de att synda
    och trodde inte, trots hans under.
33 Då lät han deras liv sluta i tomhet
    och deras år i skräck.
34 När han dödade, frågade de efter honom,
    vände om och sökte honom.
35 Då kom de ihåg att Gud var deras klippa,
    att Gud den Högste var deras befriare.
36 Men de hycklade med sina ord för honom,
    de ljög för honom.
37 Deras hjärtan var inte lojala mot honom,
    och de var inte trogna mot hans förbund.
38 Ändå är han barmhärtig och försonar missgärning,
    han vill inte förgöra.
Många gånger höll han tillbaka sin vrede,
    lät inte sin vredes glöd flamma upp.
39 Han kom ihåg att de bara var mänskliga varelser
    som försvinner som en vindpust,
        för att inte komma åter.

40 Hur många gånger gjorde de inte uppror mot honom i öknen
    och bedrövade honom i ödemarken!
41 Gång på gång frestade de Gud
    och gjorde Israels Helige bedrövad.
42 De kom inte ihåg den makt som han visade
    när han befriade dem från fienden,
43 när han gjorde sina tecken i Egypten
    och sina under på Soans slätter.
44 Han förvandlade deras floder till blod,
    och de kunde inte dricka vatten ur bäckarna.
45 Han sände stora svärmar med flugor som åt dem
    och grodor som förstörde.
46 Han gav deras gröda åt gräshoppor
    och deras skörd åt skadedjur.[a]
47 Han förstörde deras vinrankor med hagel
    och mullbärsfikonträden med slagregn[b].
48 Han utlämnade deras boskap åt hagel
    och deras hjordar åt blixten.[c]
49 Han släppte loss sin glödande vrede över dem,
    vrede, harm och förbittring,
    en skara av olycksänglar.
50 Han gav sin vrede fritt utlopp
    och skonade inte deras liv,
    utan lät dem dö av pest.
51 Han slog allt förstfött i Egypten,
    de förstfödda av manligt kön i Hams hyddor.
52 Han ledde ut sitt folk som en flock,
    han ledde dem som en hjord genom öknen.
53 Han ledde dem tryggt, så att de inte behövde frukta,
    och havet täckte deras fiender.
54 Han ledde dem till gränsen av sitt heliga land,
    till det berg som hans makts hand hade erövrat.
55 Han drev bort folken framför dem,
    han delade ut deras land som arvedel
    och lät Israels stammar bosätta sig i deras tält.

56 Men de prövade Gud, den Högste, var upproriska mot honom
    och höll inte hans befallningar.
57 De vände sig bort i trolöshet som sina fäder,
    bort, som en förrädisk båge.
58 De retade upp honom med sina offerplatser
    och gjorde honom svartsjuk med sina avgudabilder.
59 När Gud hörde dem blev han vred,
    och han förkastade Israel helt.
60 Han övergav sin boning i Shilo,
    det tält han hade satt upp bland människorna.
61 Han lät sin makt[d] föras bort i fångenskap
    och överlämnade sin härlighet i fiendehänder.
62 Han överlämnade sitt folk åt svärdet
    och var vred på sin egendom.
63 Deras unga män förtärdes av eld,
    och för deras unga flickor sjöngs aldrig någon bröllopssång.
64 Prästerna dödades med svärd
    och deras änkor kunde inte hålla någon dödsklagan.

65 Då vaknade Herren, som ur en sömn,
    som en krigare som varit upprymd av vin.
66 Han slog tillbaka sina fiender,
    han skickade bort dem till evig skam.
67 Han förkastade Josefs boningar,
    han utvalde inte Efraims stam.
68 I stället utvalde han Judas stam
    och berget Sion som han älskade.
69 Där byggde han sin helgedom likt höjderna,
    lika orubbligt som jorden som han grundlagt för evigt.
70 Han utsåg David till sin tjänare
    och hämtade honom från fårfållorna.
71 Från fåren hämtade han honom,
    för att bli herde för hans folk Jakob,
    för Israel, hans arvedel.
72 Han var herde för dem med ett uppriktigt hjärta,
    han ledde dem med skicklig hand.

Footnotes:

  1. 78:46 I grundtexten används olika ord för gräshoppor i parallellismen i denna vers, medan vi bara har ett ord i svenskan.
  2. 78:47 Det hebreiska ordets exakta betydelse är okänd, kanske häftigt regn eller flod, troligen är det en parallell till hagel.
  3. 78:48 Eftersom hagel redan förekommer i föregående vers är det möjligt att ordet i denna vers skulle kunna tolkas som sjukdomar (ett mycket liknande ord), och ”blixt” som pest; denna tolkning stöds av ett par hebreiska handskrifter.
  4. 78:61 Syftar uppenbarligen på förbundsarken.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes