Psaltaren 77

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

² Jag ropar högt till Gud.
    Jag ropar högt till Gud,
    och han ska lyssna till mig.
³ Jag söker Herren när jag är i nöd,
    på natten sträcker jag outtröttligt ut min hand,
    men det finns ingen tröst för mig.

⁴ Jag tänker på Gud och suckar,
    jag grubblar och förlorar allt mod. Séla
⁵ Du låter mig inte sluta ögonen,
    och i min oro kan jag inte få fram ett ord.
⁶ Jag tänker på hur det var förr,
    på år som för länge sedan gått.
⁷ Jag minns min sång i natten,
    jag tänker, jag grubblar.

⁸ Förkastar Herren för alltid?
    Ska han aldrig mer visa sin godhet?
⁹ Är hans nåd borta för alltid?
    Har han svikit sitt löfte för framtiden?
¹⁰ Har Gud glömt bort att visa sin barmhärtighet?
    Har han i vrede stängt in sin medkänsla? Séla
¹¹ Jag tänker: ”Det är detta som drabbar mig:
    den Högste handlar inte som förr.^[a]
12 Jag kommer ihåg Herrens gärningar,
    jag minns dina under för länge sedan.
¹³ Jag begrundar alla dina verk,
    jag tänker på dina mäktiga gärningar.”

¹⁴ I heligheten går din väg, Gud.
    Vilken gud är så stor som du, Gud?
¹⁵ Du är en Gud som gör under!
    Du har visat folken din kraft.
¹⁶ Med din styrka befriade du ditt folk,
    Jakobs och Josefs ättlingar. Séla

¹⁷ Vattnen såg dig, Gud,
    vattnen såg dig och bävade,
    själva djupen skälvde.
¹⁸ Vatten sprang fram ur molnen,
    åskan mullrade i skyn
    och dina pilar for omkring.
¹⁹ Din åskas dån hördes i stormvinden,
    blixtarna lyste upp världen,
    jorden skakade och darrade.
²⁰ Du banade en väg rakt genom havet,
    din stig genom stora vatten,
    men dina fotspår syntes inte.

²¹ Du ledde ditt folk som en hjord,
    med Mose och Aron som herdar.