Syndarens ondska och Guds godhet

36 För körledaren. Av Herrens tjänare David.

(A) I mitt hjärta hör jag
    vad synden viskar
        till den gudlöse.
    Han har ingen gudsfruktan
        för ögonen,
(B) han intalar sig[a] att ingen
    ska upptäcka och hata hans brott.
Hans muns ord är ondska och svek,
    han vill inte vara förståndig
        och god.
(C) Han tänker ut ondska på sin bädd,
    han går en väg som inte är god.
        Han skyr inte något ont.

(D) Herre, till himlen räcker din nåd,
    din trofasthet ända till skyarna.
(E) Din rättfärdighet
        är som väldiga berg,
    dina domar
        som det stora havsdjupet.
    Både människor och djur
        räddar du, Herre.
(F) Hur dyrbar är inte din nåd, o Gud!
    Människors barn har sin tillflykt
        i dina vingars skugga.
(G) De mättas av rika gåvor i ditt hus,
    av din ljuvlighets ström
        ger du dem att dricka.
10 (H) Hos dig är livets källa,
    i ditt ljus ser vi ljus.

11 Låt din nåd bli kvar
        över dem som känner dig,
    din rättfärdighet över dem
        som har ärliga hjärtan.
12 Låt inte de stoltas fot
        trampa på mig
    eller de gudlösas hand
        driva bort mig.

13 (I) Där ligger förbrytarna fallna,
    nerslagna så att de inte kan resa sig.

Footnotes

  1. 36:3 han intalar sig   Annan översättning: "den (synden) intalar honom".