Psaltaren 137

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Klagosång under landsflykten

137 Vid Babylons floder satt vi och grät och tänkte på Jerusalem.

² I pilträdens grenar hade vi hängt upp våra harpor,

^3-4 för hur skulle vi kunna spela och sjunga i ett främmande land? Ändå krävde dessa plågoandar som tagit oss tillfånga, att vi skulle sjunga Sions glada sånger för dem.

^5-6 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma hur man spelar harpa. Låt mig aldrig kunna sjunga mer, om jag inte älskar dig mer än något annat.

⁷ Herre, glöm inte bort vad dessa edomeer gjorde den dagen när Babylons arméer intog Jerusalem. Jämna den med marken, skrek de.

⁸ Babylon, du vidriga monster, du ska förstöras! Och lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.

⁹ Ja, lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna!