A A A A A
Bible Book List

Psaltaren 106 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Herrens nåd, Israels otro

106 Halleluja!

Prisa Herren, för han är god.
    Hans nåd varar i evighet.

Vem kan räkna upp Herrens väldiga gärningar,
    förkunna allt hans lov?
Lyckliga är de som bevarar det som är rätt
    och alltid gör det rättfärdiga.

Tänk på mig, Herre,
    när du visar välvilja mot ditt folk!
    Kom till min hjälp med din räddning!
Låt mig få se det goda hos dina utvalda
    och dela ditt folks glädje,
prisa dig tillsammans med dem
    som är din egendom.

Vi har syndat liksom våra fäder,
    vi har handlat fel och gjort det onda.
Våra fäder i Egypten förstod inte Herrens under.
    De glömde hans nådegärningar
    och gjorde uppror vid Sävhavet.
Ändå räddade han dem för sitt namns skull
    för att göra sin makt känd.
Han riktade sin befallning mot Sävhavet, och det blev torrt.
    Han ledde dem genom djupen som genom en öken.
10 Han räddade dem från dem som hatade dem
    och befriade dem från deras fiender.
11 Vattnet täckte deras fiender.
    Inte en enda en av dem undkom.
12 Då trodde de hans ord
    och lovade honom med sin sång.

13 Men snart glömde de allt han gjort.
    De väntade inte på hans råd.
14 De greps av begär i öknen
    och utmanade Gud i ödemarken.
15 Då gav han dem vad de begärde,
    men han sände också förödande sjukdomar över dem.[a]

16 De blev avundsjuka på Mose och Aron,
    som var helgade åt Herren.
17 Jorden öppnade sig och svalde Datan,
    begravde Avirams hop.
18 Eld flammade upp bland deras anhängare,
    lågorna uppslukade de onda.
19 De gjorde en kalv vid Horeb
    och tillbad en gjuten avgud.
20 De bytte ut sin härlighet
    mot en avbild av en tjur som äter gräs.
21 De glömde Gud, sin räddare,
    som gjort så stora ting i Egypten,
22 mirakel i Hams land
    och märkliga gärningar vid Sävhavet.
23 Därför bestämde han sig för att förgöra dem.
    Men Mose, hans utvalde, ställde sig framför honom
för att hålla tillbaka hans vrede,
    så att han inte skulle förinta dem.

24 Sedan föraktade de det underbara landet,
    och de trodde inte på hans ord.
25 De gnällde i sina tält,
    och de ville inte lyssna till Herren.
26 Därför lyfte han sin hand och svor
    att han skulle döda dem i öknen,
27 och att deras barn skulle skingras bland främmande folk
    och spridas ut till andra länder.

28 De förenade sig med Baal-Pegor,
    och de åt offer som offrats till livlösa avgudar.[b]
29 Genom sina gärningar retade de Herren till vrede,
    så att en plåga bröt ut bland dem.
30 Men Pinechas grep in och kom emellan,
    så att plågan upphörde.
31 För detta räknades han som rättfärdig
    från generation till generation, för evigt.
32 Vid Merivas vatten förargade de Herren igen
    och ställde till bekymmer för Mose.
33 De var upproriska mot hans ande, så
    att han[c] talade utan att tänka efter.

34 De förgjorde inte heller folken,
    som Herren hade sagt till dem,
35 utan beblandade sig med främmande folk
    och tog efter deras seder och bruk.
36 De tillbad deras avgudar,
    och detta blev en fälla för dem.
37 De offrade sina söner och döttrar
    till demoner.
38 De utgöt oskyldigt blod, sina söners och döttrars,
    som de offrade åt Kanaans avgudar,
    och landet blev vanhelgat genom dessas blod.
39 De vanhelgade sig själva genom sina handlingar
    och agerade i otrohet.

40 Herrens vrede upptändes mot hans folk,
    och han avskydde sin arvedel.
41 Han överlämnade dem åt främmande folk,
    och de som hatade dem fick härska över dem.
42 Deras fiender förtryckte dem,
    och de fick underkasta sig deras makt.
43 Gång på gång befriade han dem,
    men de fortsatte att göra uppror,
    och de sjönk allt djupare i sin synd.
44 Ändå såg han till dem i deras nöd
    när han hörde deras rop.
45 Han kom ihåg sitt förbund med dem
    och var mild i sin stora nåd.
46 Han lät dem finna förbarmande
    hos dem som höll dem fångna.

47 Rädda oss, Herre, vår Gud!
    Samla oss från dessa folk,
så att vi får prisa ditt heliga namn
    och tacka och lova dig.

48 Lovad vare Herren, Israels Gud, från evighet till evighet!

Och allt folket ska säga: ”Amen!”

Halleluja!

Footnotes:

  1. 106:15 Översättningen förödande sjukdomar är osäker. Utifrån Septuaginta m.fl. (som översätter uttrycket tillfredsställelse/mättnad) kan versens senare del tolkas så här: …och sände dem föda som mättade dem. Utifrån den faktiska historiska händelsen i 4 Mos 11 är båda tolkningarna riktiga.
  2. 106:28 Mer ordagrant: …till döda, men sammanhanget och den historiska bakgrunden talar för att det var frågan om avgudar och inte döda/livlösa generellt.
  3. 106:33 Eller: De gjorde hans ande så bitter att han.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes