Add parallel Print Page Options

På flykt men ändå räddad

1-2 En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och

många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.

Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.

Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.

Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.

Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.

Jag ropar till honom: Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud! Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.

Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!

En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.

HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.

Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»

Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.

Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.

Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.

Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.

Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.

Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.