A A A A A
Bible Book List

Psaltaren 107 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Femte boken

(107—150)

Tacksamhet och lovprisning till Herren

107 Prisa Herren, för han är god,
    hans nåd består för evigt.

Så ska de säga som Herren har friköpt,
    de som han har befriat ur fiendens våld,
samlat från länderna,
    från öster och väster, från norr och söder.

De irrade omkring i öknen, i ödemarken,
    utan att finna någon boplats.
De var hungriga, törstiga,
    och deras liv tynade bort.
De ropade till Herren i sin nöd,
    och han befriade dem ur deras trångmål.
Han förde dem till den rätta vägen,
    till en plats där de kunde bo.
De ska prisa Herren för hans nåd
    och för allt underbart han gjort för människobarnen.
Han gav vatten till den törstige
    och den hungriges själ mättade han med sitt goda.

10 Där fanns de som satt i djupaste mörker,
    fångna i lidandets järnbojor,
11 för de hade gjort uppror mot Guds ord
    och föraktat den Högstes råd.
12 Därför lät han dem slita ont.
    De föll, och ingen kunde hjälpa dem.
13 De ropade till Herren i sin nöd,
    och han räddade dem ur deras trångmål.
14 Han ledde dem ut ur det djupaste mörkret
    och bröt sönder deras bojor.
15 De ska prisa Herren för hans nåd
    och för allt underbart han gjort för människobarnen.
16 Han krossar portarna av koppar
    och bryter sönder järnbommarna.

17 Andra var dåraktiga
    och fick lida för sin upproriskhet och sina synder.
18 De avskydde all mat
    och närmade sig dödens portar.
19 De ropade till Herren i sin nöd,
    och han räddade dem ur deras trångmål.
20 Han sa bara ett ord och de blev botade,
    han räddade dem från graven.
21 De ska prisa Herren för hans nåd
    och för allt underbart han gjort för människobarnen.
22 De ska frambära tack som offer,
    sjunga om allt han gjort.

23 Andra seglade på haven med skepp
    och drev handel på de stora vattnen.
24 De såg Herrens gärningar
    och hans under i djupen.
25 Han talade, och en stormvind blåste upp,
    så att vågorna gick höga.
26 De reste sig mot himlen
    och störtade sedan mot djupen.
    Modet svek dem i olyckan,
27 och de raglade och stapplade som berusade,
    och all deras vishet var borta.
28 De ropade till Herren i sin nöd,
    och han befriade dem ur deras trångmål.
29 Han lugnade stormen
    och vågorna tystnade.
30 De gladde sig över att det hade blivit lugnt,
    och han förde dem till den hamn dit de ville.
31 De ska prisa Herren för hans nåd
    och för allt underbart han gjort för människobarnen.
32 De ska prisa honom när folket samlas
    och lova honom i de äldstes krets.

33 Han förvandlar floder till öken,
    vattenkällor till torr mark
34 och det bördiga landet till saltöken,
    för dess invånares ondska.
35 Han gör ökenlandet till sjöar
    och det uttorkade landet till vattenkällor.
36 Han låter de hungriga bosätta sig där
    och bygga en stad att bo i.
37 De sår sina åkrar,
    planterar sina vingårdar
        och får sedan rika skördar.
38 Han välsignar dem, och de får många barn.
    Han låter inte heller deras boskapshjordar minska.

39 Om de blir färre, blir förödmjukade[a]
    och nedtryckta av bekymmer och sorg,
40 öser han olycka över härskarna
    och låter dem irra omkring i en väglös öken.
41 Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck
    och låter deras familjer föröka sig som hjordar.
42 De rättsinniga ser det och gläder sig,
    medan all ondska måste tiga.

43 Den som är vis bör lägga detta på minnet
    och tänka på Herrens nådegärningar.

Footnotes:

  1. 107:39 Hebreiskans tempusform här och t.o.m. vers 42 kan betyda både något som redan hänt eller något som pågår nu.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Psaltaren 107 Svenska 1917 (SV1917)

107 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

10 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

11 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

12 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

13 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

14 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

15 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

16 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

17 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

18 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

19 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

20 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

21 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

22 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

23 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

24 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

25 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

26 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

27 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

28 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

29 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

30 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

31 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

32 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

33 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

34 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

35 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

36 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

37 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

38 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

39 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

40 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

41 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

42 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

43 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.

Viewing of
Cross references
Footnotes