21 [a]Men du, Herre min Herre,
        hjälp mig för ditt namns skull!
    Din nåd är god, rädda mig,
22 för jag är svag och fattig,
    mitt hjärta är genomborrat
        i mitt inre.
23 [b]Jag försvinner som skuggan
        om kvällen,
    jag skakas bort som en gräshoppa.
24 Mina knän vacklar av fasta,
    min kropp tappar sitt hull.
25 [c]Jag har blivit till åtlöje för dem,
    de ser mig och skakar på huvudet.

26 Hjälp mig, Herre min Gud!
    Fräls mig efter din nåd,
27 så att de förstår att det är din hand,
    att du, Herre, har gjort det.
28 De förbannar, men du välsignar.
    De reser sig men måste skämmas,
        och din tjänare gläds.
29 [d]Låt mina anklagare
        bli klädda i vanära
    och svepta i sin skam
        som i en mantel.

30 [e]Jag vill tacka Herren
        om och om igen med min mun
    och prisa honom bland de många,
31 [f]för han står på den fattiges
        högra sida
    för att frälsa honom
        från dem som dömer hans själ.

Read full chapter