Livet är förgängligt

Det finns ett elände som jag sett under solen, och det vilar tungt på människorna: (A) Det är när Gud ger rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, men sedan ger Gud honom inte möjlighet att njuta av det utan låter en främling göra det. Det är förgänglighet och en svår plåga.

(B) Om en man får hundra barn och lever i många år och hans dagar blir många, men han inte får njuta av det goda och dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. Det kom till förgänglighet, det gick bort i mörker och mörkret döljer dess namn. Det fick inte se eller känna solen, men det har mer ro än han, (C) även om han fick leva i tusen år två gånger om utan att se det goda. Går inte alla ändå till en och samma plats? All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.

(D) Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige om han förstår att uppföra sig inför de levande? (E) Bättre njuta det man har för ögonen än tråna efter annat. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

10 (F) Det som finns har redan fått sitt namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv. 11 (G) För ju fler ord, desto större tomhet. Vad vinner man på det?

Hela livet är meningslöst

Det finns en stor orättvisa som jag har sett överallt i världen.

Gud har gett en del människor stor rikedom och ära, så att de kan få allt de vill, men sedan har han inte gett dem möjlighet att njuta av det. Snart dör de, och andra får alltsammans! Det är både meningslöst och smärtsamt.

Även om en man har hundra söner och lika många döttrar och får leva tills han blir riktigt gammal, men ändå inte fått ut något av livet och inte ens har pengar till en hederlig begravning, då hade det varit bättre att han aldrig blivit född.

För ett dödfött barn som med detsamma överlämnas åt mörkret utan att ha fått något namn har det bättre än han.

Fast det aldrig har sett solen, eller vetat om dess existens, så har det mer ro än en gammal olycklig man.

Och även om en människa lever tusen år två gånger om, men inte finner någon glädje, vad är det då för nytta med det hela?

7-8 Både visa och dårar lever och arbetar för att skaffa sig mat, och aldrig tycks de få nog. Båda ställs inför samma problem, men det är bara den vise som vet hur han ska leva.

Att drömma om det man inte har är lika meningslöst som att jaga efter vinden.

10 Allt är bestämt av Gud. Redan för länge sedan bestämde han varje människas livsväg. Därför är det ingen idé att diskutera med Gud om sitt öde.

11 Ju fler ord du använder desto tommare blir de, så varför bry sig om att tala över huvud taget?

12 Vem kan säga hur man bäst bör använda de få dagarna under sitt korta liv? Och vem kan veta något om framtiden sedan han är död?