5 Var inte för snar med din mun och låt inte ditt hjärta förhasta sig med att uttala något ord inför Gud. Ty Gud är i himlen och du är på jorden. Låt därför dina ord vara få. ² Ty av mycket arbete kommer drömmar och av många ord dåraktigt tal. ³ Dröj inte att infria det löfte du har gett åt Gud, ty han har inte behag till dårar. Håll vad du lovar! ⁴ Det är bättre att du inte lovar något än att du lovar och inte håller det. ⁵ Låt inte din mun vara orsak till att din kropp syndar och säg inte inför sändebudet att löftet var förhastat. Vill du att Gud skall bli vred för dina ords skull och förstöra dina händers verk? ⁶ Ty där drömmarna är många följer mycket fåfänglighet och många ord. Men frukta du Gud!

Rikedomens och livets förgänglighet

⁷ Om du ser att den fattige förtrycks och att rätt och rättfärdighet i landet kränks, så bli inte förvånad över detta, ty hög vakar över hög och andra höga över dem båda. ⁸ Under allt detta är det en förmån för ett land att ha en kung som ser till att marken brukas.

⁹ Den som älskar pengar blir inte mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Också detta är fåfänglighet. ¹⁰ När ägodelarna förökas är det många som äter av dem. Vilken nytta har ägaren av dem utom att hans ögon får se dem? ¹¹ Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

¹² Ett svårt elände har jag sett under solen: hopsparad rikedom som blir sin ägare till skada. ¹³ Går denna rikedom förlorad genom någon olycka och ägaren har en son, får denne ingenting. ¹⁴ Som han kom ut ur moderlivet, lika naken måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig. ¹⁵ Också detta är ett svårt elände. Han skall gå bort som han kom. Vad vinner han som mödar sig för vinden! ¹⁶ Ja, alla dagar lever han i mörker med mycken oro, sjukdom och besvikelse.

¹⁷ Se, detta är vad jag har insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och gör sig goda dagar mitt i sin möda, när hon strävar under solen, de levnadsdagar som Gud ger henne. Ty detta är hennes del. ¹⁸ Om Gud ger rikedom och skatter åt någon och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. ¹⁹ Ty han tänker knappt på sina levnadsdagar eftersom Gud ger honom glädje i hjärtat.