Add parallel Print Page Options

26 Heder passar ihop med dårar lika lite
    som snö med sommaren och regn med skördetiden.
Som en sparv som flyger bort och en svala i flykt
    passerar en grundlös förbannelse.
Piska åt hästen, betsel åt åsnan
    och ris åt dårens rygg!
Svara inte en dåre på hans dumma sätt,
    för då gör du dig själv likadan som han.
Svara dåren på hans dumma sätt,
    annars kan han betrakta sig själv som vis.
Den som sänder bud med en dåre
    kan lika gärna hugga av sig fötterna och ta emot olyckan.
Som en förlamads ben
    hänger ordspråk från dårens mun.
Att hedra en dåre är
    som att binda fast en sten i slangbågen.
Som en törntagg i en berusad mans hand
    är ett ordspråk i en dåres mun.
10 Som en bågskytt som genomborrar alla
    är den som lejer en dåre eller vilken förbipasserande som helst.
11 Hunden vänder åter till sina spyor,
    och dåren upprepar sina dumheter.
12 Ser du en man som tror sig vara vis,
    finns det mer hopp om en dåre än om honom.
13 Den late säger:
    ”Det är ett rasande lejon på vägen, ett lejon på gatan!”
14 Som en dörr vänder sig på sina gångjärn
    vänder sig den late i sängen.
15 Den late stoppar handen i skålen
    men orkar inte föra den åter till munnen.
16 Den late anser sig vara visare
    än sju män som ger insiktsfulla svar.

17 Som att gripa tag i öronen på en hund som springer förbi
    är det att ge sig in i andras gräl.

18 Som en galning som skjuter iväg
    brandfacklor, pilar och död
19 är den som lurar sin medmänniska
    och säger: ”Jag skämtade bara.”

20 Elden slocknar när veden tar slut,
    och grälet tar slut när den som skvallrar går sin väg.
21 Kol för glöd, ved för eld,
    en grälmakare för att bråk och kiv ska flamma upp.
22 Skvaller är läckerbitar
    som slinker ner i människans inre.

23 Som glasyr på lera är
    glödande läppar hos en illasinnad.
24 Den hatiske hycklar med sitt tal,
    och i sitt inre bär han på svek.
25 Han talar nådefullt, men tro honom inte,
    för i hans innersta finns sju avskyvärda ting.
26 Även om han så listigt kan dölja sitt hat
    blir hans ondska ändå uppenbar för alla.
27 Den som gräver en grop faller själv i den.
    Den som sätter en sten i rullning får den själv över sig.
28 Den lögnaktige hatar dem som han sårar med sina ord,
    och smickraren bringar fördärv.

26 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.

Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!

Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.

13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.

14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.

16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.

21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.

22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.

28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.