Inledning

Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.

Av dem lär man känna vishet och förmaning
och att förstå kloka ord.
Av dem hämtar man förmaning till vist handlande,
till rättfärdighet, rätt och redbarhet.
De ger enkla människor klokhet,
    de unga kunskap och omdöme.
Den vise hör dem och får ökad lärdom
och den förståndige inhämtar visa råd.
Av dem lär man sig förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och deras gåtor.
Att frukta Herren är början till kunskap,
men vishet och förmaning föraktas av dåren.

Varning för förförelse

Hör, min son, din fars förmaning,
    förkasta inte din mors undervisning.
Ty sådant är en skön krans för ditt huvud
och en vacker kedja kring din hals.
10 Min son, om syndare lockar dig,
    så följ dem inte.
11 Om de säger: "Kom med oss,
    vi vill ligga på lur efter blod,
gillra fällor för oskyldiga utan orsak.
12 Likt dödsriket vill vi sluka dem levande,
fastän friska och sunda måste de fara ner i graven.
13 Allt dyrbart skall vi vinna,
    vi skall fylla våra hus med byte.
14 Dela du med oss vår lott,
    vi skall alla ha samma penningpung."
15 Min son, gå inte samma väg som de,
håll din fot borta från deras stig.
16 Deras fötter skyndar till det som är ont,
de hastar att utgjuta blod.
17 Det är meningslöst att breda ut nätet
inför ögonen på fåglarna.
18 Men dessa ligger på lur efter sitt eget blod,
de gillrar fällor för sina egna liv.
19 Så går det var och en som söker orätt vinning,
sin egen herre berövar han livet.

Visheten kallar till bot

20 Visheten ropar högt på gatan,
    på torgen låter hon sin röst höras.
21 I gathörnens buller predikar hon,
    där portarna i staden slås upp
talar hon sina ord:
22 "Hur länge skall ni oförståndiga älska oförstånd,
ni smädare njuta av att smäda
    och ni dårar hata kunskap?
23 Vänd er till mig när jag varnar er.
    Se, jag skall låta min Ande flöda över er,
jag skall låta er lära känna mina ord.
24 Ni vägrade lyssna när jag ropade
    och ingen brydde sig om att jag räckte ut min hand,
25 ni förkastade alla mina råd
    och ville ej veta av mina varningar.
26 Därför skall också jag le när olycka drabbar er,
och håna er när förskräckelse kommer över er,
27 när förskräckelse kommer som ett oväder
och olycka närmar sig som en storm,
när nöd och ångest drabbar er.
28 Då skall de ropa till mig utan att få svar,
de skall söka mig utan att finna mig.
29 Eftersom de hatade kunskap
    och inte ville frukta Herren,
30 eftersom de inte ville veta av mitt råd
och föraktade alla mina varningar,
31 därför skall de äta sina gärningars frukt
och mättas av sina onda planer.
32 Ty de oförståndigas avfällighet skall döda dem
och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som hör mig skall bo i trygghet
utan att behöva frukta något ont."

Vishetens välsignelse

(1:1—9:18)

Ordspråk av Salomo, Davids son, Israels kung.
    Av dem får man fostran och vägledning,
så att man förstår de visas ord.
    Av dem får man vägledning till insikt
och till ett ärligt och rättfärdigt liv.
    De ger klokhet till de okunniga,
och lärdom till de unga om vad som är viktigt.
    Den vise hör dem och ökar sin kunskap.
Den kloke skaffar sig vägledning
    för att förstå ordspråk och liknelser,
de visas ord och gåtor.

Herrens fruktan är vishetens början,
    men den som är oklok föraktar vishet och vägledning.
Hör, min son, din fars förmaning,
    förkasta inte din mors undervisning.
De bildar en skön krans på ditt huvud,
    en vacker kedja kring din hals.
10 Min son, låt dig inte lockas av syndare.
11 De säger:
    ”Kom! Vi lägger oss i bakhåll för att döda,
    för att lura på oskyldiga.
12 Likt dödsriket slukar vi dem levande och hela,
    så som de som läggs ner i graven.
13 Vi ska få alla slags värdefulla ting
    och kan fylla våra hus med plundrat gods.
14 Du får vara med och dela,
    pengarna kan vi ha i en gemensam kassa.”
15 Min son, gå inte in på deras väg,
    sätt inte din fot på deras stig,
16 för med snabba steg söker de sig till ondskan,
    och snabbt vill de utgjuta blod.
17 Det är meningslöst att breda ut ett nät
    inför ögonen på fåglarna.
18 Dessa ligger på lur efter sitt eget blod
    och i bakhåll för sina egna liv.
19 Sådant blir slutet för den som roffar åt sig i oärlighet,
    det kostar honom hans eget liv.
20 Visheten ropar högt på gatan
    och höjer sin röst på torget.
21 Mitt bland de bullriga gatorna predikar den
    och håller tal vid stadsportarna:
22 ”Hur länge ska ni okunniga älska okunnighet,
    ni smädare njuta av smädelser,
    ni dårar hata kunskap?
23 Vänd om och ta emot min tillrättavisning,
    så ska jag låta min ande komma över er
    och dela med mig av min kunskap till er.
24 Jag har ropat på er, men ni har inte lyssnat.
    Jag har räckt ut min hand,
    men ingen har brytt sig om den.
25 Ni har struntat i alla mina råd
    och avvisat min tillrättavisning.
26 Därför ska jag också skratta åt er olycka
    och håna er förtvivlan,
27 när förskräckelsen griper tag i er som ett oväder
    och olyckan sveper över er som en stormby,
    när nöd och ångest drabbar er.
28 Då kommer de att ropa till mig,
    men jag ska inte svara.
De kommer att söka mig
    men inte finna.
29 De hatade kunskap
    och ville inte frukta Herren,
30 de avvisade mina råd
    och föraktade mina tillrättavisningar.
31 Därför får de äta sina gärningars frukt
    och mätta sig med sina onda planer.
32 De okunnigas avfällighet ska kosta dem livet
    och dårarnas sorglöshet förgöra dem.
33 Men den som lyssnar till mig ska leva i trygghet
    och behöver inte vara rädd för något ont.”