Nehemja 9

Svenska Folkbibeln 2015

”Res er och prisa Herren er Gud,
    från evighet till evighet!
Lovat vare ditt härliga namn,
    som är upphöjt
        över allt lov och pris.
^6 (B) Du ensam är Herren.
    Du gjorde himlarna
        och himlarnas himmel
            och hela deras härskara,
    jorden och allt som är på den,
        haven och allt som är i dem,
    och du håller dem alla vid liv.
        Himlens härskara tillber dig.
^7 (C) Du är Herren Gud
        som utvalde Abram
    och förde honom ut
        från det kaldeiska Ur
    och gav honom namnet Abraham.
^8 (D) Du fann hans hjärta trofast inför dig,
    och du slöt förbund
        med honom:
    att ge åt hans efterkommande
        kananeernas, hetiternas,
            amoreernas, perisseernas,
        jebusiternas och girgasheernas
            land.
    Du lät dina ord gå i uppfyllelse,
        för du är rättfärdig.

^9 (E) Du såg våra fäders nöd i Egypten
    och hörde deras rop
        vid Röda havet.
^10 (F) Du gjorde tecken och under
        mot farao,
    mot alla hans tjänare
        och mot allt folket i hans land,
    för du visste hur arrogant
        egyptierna behandlade dem.
    Du gjorde dig ett namn,
        som är detsamma än i dag.

^11 (G) Du delade havet framför dem,
    och de gick genom havet
        på torr mark.
    Men deras förföljare
        sänkte du i djupet,
    som en sten i väldiga vatten.
^12 (H) Du ledde dem
    med en molnpelare om dagen
        och en eldpelare om natten,
    för att lysa dem på vägen
        de skulle gå.
^13 (I) På Sinai berg steg du ner
        och talade till dem från himlen,
    du gav dem rättfärdiga föreskrifter
        och sanna lagar,
            goda stadgar och bud.
¹⁴ Du gav dem kunskap
        om din heliga sabbat
    och gav dem bud,
        stadgar och lagar
    genom din tjänare Mose.
^15 (J) Du gav dem bröd från himlen
        när de hungrade
    och lät vatten komma ur klippan
        när de törstade.
    Du befallde dem att gå
        och ta i besittning det land
    som du med upplyft hand
        hade lovat ge dem.

¹⁶ Men våra fäder blev övermodiga
        och hårdnackade
    och lyssnade inte
        till dina befallningar.
^17 (K) De vägrade lyssna
    och tänkte inte på undren
        du gjort bland dem.
    De var hårdnackade och valde
        i sin upproriskhet en ledare
    för att vända tillbaka
        till sitt slaveri.
    Men du är en Gud som förlåter,
        nådig och barmhärtig,
            sen till vrede och stor i nåd.
    Du övergav dem inte,
^18 (L) fastän de gjorde sig en gjuten kalv
        och sade:
    ”Här är din gud
        som har fört dig upp ur Egypten.”
    Och de gjorde sig skyldiga
        till stora hädelser.

^19 (M) Men i din stora barmhärtighet
    övergav du dem ändå inte
        i öknen.
    Molnpelaren vek inte
        från dem om dagen
            utan ledde dem på vägen,
    och eldpelaren lyste i natten
        på vägen de skulle gå.
^20 (N) Din gode Ande gav du
        för att undervisa dem.
    Ditt manna nekade du inte
        deras mun,
    och vatten gav du dem
        när de törstade.
^21 (O) I fyrtio år försörjde du dem
            i öknen,
        och de saknade ingenting.
    Deras kläder blev inte utslitna,
        och deras fötter svullnade inte.
^22 (P) Du gav dem riken och folk
    och fördelade olika områden
        åt dem.
    De intog Sichons land,
        kungen av Heshbons land,
    och kung Og av Bashans land.
^23 (Q) Deras barn gjorde du talrika
        som stjärnorna på himlen.
    Du förde dem in i det land
        som du lovat deras fäder
    att få komma till och ta i besittning.
^24 (R) Och deras barn kom
        och tog landet i besittning.
    Du kuvade landets invånare
        kananeerna för dem
    och gav dem i deras hand,
        både kungarna och landets folk,
    och de gjorde som de ville
        med dem.
^25 (S) De intog befästa städer
        och bördig jord
    och tog över hus
        fyllda med allt gott,
    uthuggna brunnar,
        vingårdar, olivlundar
            och fruktträd i mängd.
    De åt och blev mätta och feta
        och njöt av din stora godhet.

^26 (T) Men de gjorde uppror
        och trotsade dig,
    de kastade din lag
        bakom sin rygg.
    De dödade dina profeter
        som varnade dem
    och ville få dem att vända om
        till dig.
    De gjorde sig skyldiga
        till grova hädelser.

^27 (U) Då gav du dem
    i deras fienders hand
        som förtryckte dem.
    Men i sin nöd ropade de till dig,
        och du hörde dem från himlen.
    I din stora barmhärtighet
        gav du dem befriare
    som frälste dem
        ur deras fienders hand.

²⁸ Men när de kom till ro,
    gjorde de på nytt
        det som var ont inför dig.
    Då lämnade du dem
        i deras fienders hand,
            som fick råda över dem.
    Men de ropade på nytt till dig,
        och du hörde det
            från himlen,
    du räddade dem många gånger
        i din barmhärtighet.
^29 (V) Du förmanade dem
    för att återföra dem
        till din undervisning.
    Men de var övermodiga
        och lyssnade inte på dina bud
    utan syndade
        mot dina föreskrifter,
    trots att den människa
            som håller dem
        ska leva genom dem.
    De var envisa och hårdnackade
        och vägrade lyssna.
^30 (W) Du hade tålamod med dem
        i många år
    och förmanade dem
        med din Ande
    genom dina profeter,
        men de lyssnade inte.
    Då gav du dem
        i de främmande folkens hand.
^31 (X) Men du som är rik
        på barmhärtighet
    gjorde inte slut på dem
        och övergav dem inte,
    för du är en nådig
        och barmhärtig Gud.

³² Och nu, vår Gud, du store,
    väldige och fruktade Gud,
        du som håller förbundet
            och nåden:
    Låt den inte vara liten i dina ögon,
        den plåga som har drabbat oss,
    våra kungar, våra furstar,
        våra präster, våra profeter,
            våra fäder och hela ditt folk –
    från de assyriska kungarnas dagar^[c]
        ända till i dag.
^33 (Y) Du är rättfärdig
        i allt det som har drabbat oss,
    för du har visat dig trofast
        medan vi har varit ogudaktiga.
^34 (Z) Våra kungar, våra furstar,
        våra präster och våra fäder
    höll inte din lag
        och lyssnade inte till dina bud
            och de varningar du gav dem.
³⁵ Trots att de levde i sitt eget rike
    med allt det goda
        som du gav dem
    i det rymliga och bördiga land
        som du skänkte dem,
    har de ändå inte tjänat dig
        eller vänt om
            från sina onda gärningar.
³⁶ I dag är vi slavar
    i det land som du gav våra fäder
        att äta dess frukt och dess goda,
    där är vi slavar.
³⁷ Dess rika skörd går till de kungar
    du satt över oss
        för våra synders skull.
    De råder över våra kroppar
        och vår boskap som de vill,