Israel ska återvända till sitt land

(A) Det ska ske i den yttersta tiden

        att berget med Herrens hus
        ska stå fast grundat
    och vara högst bland bergen,
        upphöjt över höjderna.
    Och alla folk ska strömma dit.
(B) och många folk ska gå i väg och säga:
    ”Kom, låt oss gå upp
        till Herrens berg,
            till Jakobs Guds hus.
    Han ska lära oss sina vägar
        så att vi kan vandra
            på hans stigar.”
    För undervisningen
        ska gå ut från Sion,
    Herrens ord från Jerusalem.
(C) Han ska döma mellan många folk
    och skipa rätt åt mäktiga hednafolk,
        ända bort i fjärran land.
    Då ska de smida sina svärd
            till plogbillar
        och sina spjut till vingårdsknivar.
    Folken ska inte lyfta svärd
        mot varandra
    och inte mer öva för krig.[a]
(D) Var och en ska sitta
    under sin vinstock och sitt fikonträd[b]
        utan fruktan,
    för så har Herren Sebaots mun talat.
(E) Alla andra folk vandrar
        vart och ett i sin guds namn,
    men vi ska vandra
        i Herren vår Guds namn,
    alltid och för evigt.

(F) På den dagen, säger Herren,
        ska jag samla de haltande
    och föra samman de fördrivna
        och dem som jag har plågat.
(G) Jag ska göra de haltande till en rest
    och de fördrivna
        till ett mäktigt folk,
    och Herren ska vara kung
        över dem på Sions berg
            från nu och till evig tid.
(H) Och du Herdetorn,
        dottern Sions kulle,
    till dig ska det komma,
        det forna herraväldet ska komma,
    dottern Jerusalems kungadöme.

(I) Men varför ropar du så högt?
    Finns det ingen kung hos dig,
        är din rådgivare borta
    eftersom du gripits av vånda
        likt en barnaföderska?
10 (J) Vrid dig i födslosmärtor
    likt en födande kvinna,
        dotter Sion,
    för nu måste du dra ut ur staden
        och bo på öppna fältet.
    Ända till Babel[c] ska du komma.
        Där ska du befrias,
    där ska Herren förlossa dig
        ur dina fienders hand.

11 (K) Nu samlas många folk mot dig,
        och de säger:
    ”Hon ska bli orenad,
        och våra ögon ska se
            med lust på Sion.”
12 (L) Men de känner inte
        Herrens tankar,
    de förstår inte hans rådslut,
        att han har samlat dem
            som kärvar till tröskplatsen.
13 (M) Res dig och tröska[d], dotter Sion,
    för jag ska ge dig horn av järn
        och klövar av koppar.
    Du ska krossa många folk
        och viga bytet från dem åt Herren,
    deras skatter åt hela jordens Herre.

Footnotes

  1. 4:1f Stycket återfinns även i Jesaja 2:2-4. De två profeterna var samtida och kände troligen varandra.
  2. 4:4 under sin vinstock och sitt fikonträd   Uttryck för trygghet och gott liv (jfr 1 Kung 4:25, Sak 3:10).
  3. 4:10 till Babel   Hit fördes folket bort över hundra år senare, 597 och 587 f Kr (se 2 Kung 24-25). De befriades av perserkungen Koresh 539 f Kr (Esra 1) och fick återvända till sitt land (vers 6).
  4. 4:13 tröska   Att krossa skördad säd på tröskplatsen (Jes 28:28), en bild för våldsam behandling.