Domsord över Juda och Israel

(A) Herrens ord till Mika från Moreshet[a], när Jotam, Ahas och Hiskia[b] var kungar i Juda. Detta är vad han såg om Samaria och Jerusalem.

(B) Hör alla folk, lyssna du jord
        med allt som är på den!
    Herren Gud
        ska vara ett vittne mot er,
    Herren från sitt heliga tempel,
(C) för Herren träder fram
        ur sin boning,
    han stiger ner och går fram
        över jordens höjder.
(D) Bergen smälter under honom
        och dalarna bryter fram
    som vaxet för elden,
        som vatten som störtar
            utför branten.
Allt detta sker för Jakobs brott,
        för synden hos Israels hus.
    Vem är skyldig till Jakobs brott?
        Är det inte Samaria?
    Och vem till Juda offerhöjder[c]?
        Är det inte Jerusalem?

Därför ska jag göra Samaria[d]
    till en stenhög på marken,
        till en plats för vinodling.
    Jag ska vräka hennes stenar
        ner i dalen
    och blotta hennes grundvalar.
(E) Alla hennes avgudabilder
        ska krossas,
    alla hennes otuktsgåvor
        ska brännas upp i eld,
    alla hennes avgudar
        ska jag förstöra.
    För hon har skaffat dem
        genom otuktslön[e],
    och otuktslön ska de bli igen.

(F) Därför ska jag klaga och jämra mig,
        jag ska gå barfota och naken.
    Jag ska yla som en schakal
        och klaga som en struts[f],
(G) för hennes sår kan inte läkas,
        det har kommit ända till Juda,
    det har nått ända till mitt folks port,
        ända till Jerusalem.

10 (H) Förkunna det inte i Gat[g],
        gråt inte så bittert!
    I Bet-Leafra vältrar jag mig
        i stoftet.
11 (I) Dra ut i nakenhet och skam,
        ni som bor i Shafir!
    De som bor i Saanan
        vågar sig inte ut.
    Sorgeropen i Bet-Haesel
        gör att ni inte kan stanna där.
12 (J) De som bor i Marot
        våndas efter det goda,
    för en olycka har kommit
        från Herren till Jerusalems port.
13 (K) Spänn travare för vagnen,
        ni som bor i Lakish,
    ni som var orsaken till synd
        hos dottern Sion,
    för det var hos er man fann
        Israels överträdelser.
14 (L) Därför ska du ge skiljebrev
        åt Moreshet-Gat.
    Husen i Aksib har blivit
        som en lögn för Israels kungar.
15 (M) Än en gång ska jag låta erövraren
        drabba er, ni som bor i Maresha.
    Israels härlighet ska komma
        till Adullam[h].[i]

16 Raka dig skallig[j]
    och skär av ditt hår
        för barnen som var din glädje.
    Gör ditt huvud kalt som gamens,
        för de ska föras bort från dig.

Footnotes

  1. 1:1 Moreshet   Befäst stad ca 3 mil sydväst om Jerusalem.
  2. 1:1 Jotam, Ahas och Hiskia   Regerade 750-735, 735-715 och 715-687 f Kr. Se 2 Kung 15:32f, 16:1f och 18:1f samt 2 Krön 27, 28 och 29-32).
  3. 1:5 offerhöjder   Andra handskrifter (Septuaginta och Peshitta): ”synd”.
  4. 1:6 Samaria   Nordrikets huvudstad (1 Kung 16:24), som föll efter tre års belägring (2 Kung 17).
  5. 1:7 otuktslön   Avgudatemplens skatter, intjänade genom tempelprostitution eller andra avgudakulter, skulle nu plundras av andra avgudadyrkande folk.
  6. 1:8 struts   Annan översättning: ”uggla”.
  7. 1:10 Förkunna det inte i Gat   Anspelning på Davids klagosång efter filisteernas invasion (2 Sam 1:20).
  8. 1:10f De uppräknade orterna i vers 10-15 låg i Låglandet sydväst om Jerusalem runt Mikas hemstad Moreshet-Gat. De härjades av assyriern Sanherib 701 f Kr (2 Kung 18:13, 2 Krön 32:1). I verserna finns flera anspelningar på ortnamnen (t ex Leafra, ”i stoft”, och Aksib, ”sviker”).
  9. 1:15 Adullam   Hit flydde David en gång från Gat (2 Sam 22:1).
  10. 1:16 Raka dig skallig   Uttryck för svår sorg (jfr Job 1:20, Jer 41:5).