Add parallel Print Page Options

De religiösa ledarna planerar att döda Jesus

26 När Jesus hade slutat sitt tal sa han till sina lärjungar:

Som ni vet börjar påskhögtiden i övermorgon. Då ska Människosonen bli utlämnad och fastspikad på ett kors.

Samtidigt samlades översteprästerna och andra judiska ledare i översteprästen Kajafas palats

för att diskutera hur man i smyg skulle kunna gripa Jesus och döda honom.

Men inte under påskhögtiden, sa de till varandra, för det kan leda till upplopp.

En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja

Jesus gick nu till Betania för att gästa Simon som tidigare hade varit leprasjuk.

Medan han åt kom en kvinna in med en flaska dyrbar olja och hällde den över hans huvud.

8-9 Lärjungarna blev upprörda och sa: Vilket slöseri med pengar. Oljan är ju värd en förmögenhet, och hon kunde ha sålt den och gett pengarna till de fattiga!

10 Jesus förstod vad de tänkte och sa: Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god handling mot mig.

11 Ni kommer alltid att ha de fattiga ibland er, men jag kommer inte att vara ibland er så länge till.

12 Genom att hälla denna olja över mig har hon i verkligheten förberett min begravning,

13 och det hon gjort mot mig ska man för alltid komma ihåg överallt i hela världen där de goda nyheterna predikas.''

Judas går med på att förråda Jesus

14 Då gick Judas Iskariot, en av de tolv lärjungarna, till översteprästerna

15 och frågade: Hur mycket betalar ni mig för att få Jesus i era händer? De gav honom trettio silvermynt,

16 och från det ögonblicket väntade Judas på ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Lärjungarna gör i ordning påskmåltiden

17 På första dagen i påskhögtiden, då man i de judiska hemmen inte äter bröd som bakats med jäst, kom lärjungarna till Jesus och frågade: Var någonstans ska vi ordna med påskmåltiden?

18 Han svarade: Gå in i staden och sök upp den och den mannen och säg till honom: 'Vår Herre säger: Min tid är inne. Och i ditt hus vill jag äta påskmåltiden tillsammans med mina lärjungar.'

19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de lagade till måltiden där.

Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden

20-21 När han samma kväll åt med de tolv sa han: En av er ska förråda mig.

22 Alla blev djupt bedrövade, och en efter en frågade de: Inte är det väl jag?

23 Han svarade: Det är en som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.

24 Jag måste nämligen dö precis som profeterna sagt, men stackars den människa som förråder mig. Det hade varit bättre för den människan att hon aldrig hade blivit född.

25 Då frågade Judas honom: Herre, inte är det väl mig du menar? Och Jesus svarade: Jo, det är det.

26 Medan de åt tog Jesus en bit bröd och välsignade det och bröt det i bitar och gav till lärjungarna och sa: Ta det och ät, för detta är min kropp.

27 Och han tog en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem och sa: Drick av det, var och en,

28 för detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människa. Det ges till förlåtelse för mångas synder.

29 Jag försäkrar er: jag ska inte dricka av detta vin igen förrän den dag då jag dricker det på nytt med er i min Fars rike.

Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom

30 Och när de hade sjungit en lovsång tillsammans, gick de ut till Oljeberget.

31 Då sa Jesus till dem: I kväll kommer ni att överge mig allesammans, för det står i Skriften att Gud ska slå herden och att fårhjorden kommer att skingras.

32 Men när jag återvänt till livet, går jag till Galileen för att träffa er där.

33 Petrus förklarade: Även om alla andra överger dig så kan du lita på mig.

34 Jesus sa till honom: Sanningen är den att du denna natt ska förneka mig tre gånger innan ens tuppen hunnit gala i morgon bitti.

35 Om jag till och med måste dö så gör jag det inte! försäkrade Petrus. Och alla de andra lärjungarna sa samma sak.

Jesus ber i Getsemane

36 Sedan tog Jesus dem med sig till det ställe som kallas Getsemane. Där bad han dem sitta ner och vänta medan han gick lite längre bort för att be.

37 Han tog med sig Petrus och Sebedaios två söner, Jakob och Johannes, och han greps av allt större ångest och förtvivlan.

38 Jag är nära att bryta samman under den börda jag måste bära. Stanna kvar här och lämna mig inte ensam, sa han till dem.

39 Han gick några steg längre bort och kastade sig ner på marken och bad: Far, om det är möjligt så bevara mig från detta lidande. Men inte som jag vill utan som du vill.

40 Sedan gick han tillbaka till de tre lärjungarna och upptäckte att de sov. Petrus, ropade han, kunde du inte vaka med mig ens en timme?

41 Håll er vakna och be, så att frestelserna inte kommer att segra över er. Ni vill ju så gärna, men det är svårt för er.

42 Han lämnade dem än en gång för att be: Far! Även om jag inte kan undgå detta lidande är jag beredd att göra din vilja.

43 När han kom tillbaka till dem såg han att de alltjämt sov.

44 Han lämnade dem därför och bad för tredje gången med samma ord.

45 Sedan återvände han till lärjungarna och sa: Vakna! Ni kan vila er en annan gång. Nu ska Människosonen överlämnas till onda människor.

46 Res er och låt oss gå. Han som förråder mig är snart här!

Jesus blir förrådd och arresterad

47 Medan han fortfarande talade kom Judas, en av lärjungarna, tillsammans med en stor skara människor. De var utsända av de judiska ledarna och var beväpnade med svärd och klubbor.

48 Judas hade kommit överens med dem om att gripa den man han hälsade med en kyss.

49 Judas kom nu direkt fram till Jesus och sa: Godafton, Mästare! och kysste honom häftigt.

50 Jesus svarade: Min vän, gör vad du har kommit hit för. Då grep de andra honom.

51 En av männen som var med Jesus drog då fram ett svärd och högg av örat på översteprästens tjänare.

52 Stoppa undan ditt svärd, sa Jesus till honom. De som använder våld, kommer själva att falla offer för våld.

53 Inser du inte att jag skulle kunna be min Far om tusentals änglar för att skydda oss, och han skulle omedelbart skicka hit dem?

54 Men hur skulle då det uppfyllas som står i Skriften? Alltså måste allt ske.

55 Sedan talade Jesus till soldaterna: Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att kunna gripa mig? Varenda dag har jag predikat i templet och ni har inte gripit mig.

56 Men också detta sker för att det som profeterna sagt ska gå i uppfyllelse.I samma ögonblick övergav alla lärjungarna honom och flydde.

Jesus förhörs av översteprästen Kajafas

57 De som arresterat Jesus ledde honom sedan till översteprästen Kajafas hus, Dit kom också alla de judiska ledarna.

58 Under tiden följde Petrus efter på avstånd, och lyckades ta sig in på gården till översteprästens hus. Där satte han sig ner tillsammans med vakterna för att se vad som skulle hända med Jesus.

59 Översteprästen och hela domstolen var nu samlad. De sökte efter vittnen, som var villiga att vittna falskt om Jesus, så att man kunde väcka åtal mot honom och döma honom till döden.

60-61 Men trots att det fanns många, som var villiga att vittna, motsa vittnena hela tiden varandra.Till slut förklarade två män: Den här mannen påstår att han kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.

62 Då reste sig översteprästen och frågade Jesus: Har du sagt det, eller har du det inte?

63 Men Jesus teg.Då sa översteprästen: I den levande Gudens namn kräver jag att du säger oss om du är Messias, Guds Son.

64 Ja, sa Jesus, det är jag. Och från och med nu kommer ni att få se Människosonen sitta på Guds högra sida och komma på himlens skyar.

65-66 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: Han hädar Gud! Behöver vi fler vittnen? Ni har alla hört honom säga det! Vad är er dom? De ropade: Döden! Döden! Döden!

67 Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna och hånade honom.

68 Profetera för oss, du Messias! skrek de. Vem slog dig den här gången?

Petrus förnekar att han känner Jesus

69 Medan allt detta pågick satt Petrus ute på gården. En flicka kom fram till honom och sa: Du var tillsammans med Jesus, och ni kommer båda från Galileen.

70 Men Petrus protesterade högljutt. Jag vet inte ens vad du talar om, fräste han.

71 Senare lade en annan flicka märke till honom i porten och sa till dem som stod runt omkring: Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret.

72 Petrus nekade igen, och nu svor han på det: Jag känner inte ens den här mannen.

73 Men efter en stund kom de män som stått där fram till honom och sa: Vi vet att du är en av hans lärjungar. Vi hör på din dialekt att du kommer från Galileen.

74 Petrus började då förbanna och svära. Jag har aldrig sett den här mannen, sa han. Just då gol tuppen.

75 Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: Innan tuppen gal kommer du att förneka mig tre gånger. Och han gick förtvivlad ut och grät.

26 När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar:

»I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»

Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,

och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.

Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»

Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,

framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.

Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?

Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»

10 När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.

11 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.

12 När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.

13 Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

14 Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna

15 och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar.

16 Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

17 Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?»

18 Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»

19 Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.

20 När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.

21 Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»

22 Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?»

23 Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig.

24 Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»

25 Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.»

26 Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.»

27 Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;

28 ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

29 Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»

30 När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.

31 Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.'

32 Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»

33 Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»

34 Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»

35 Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna.

36 Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.»

37 Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas.

38 Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.»

39 Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»

40 Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!

41 Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»

42 Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.»

43 När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda.

44 Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord.

45 Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.

46 Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»

47 Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste.

48 Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.»

49 Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt.

50 Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.

51 Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

52 Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.

53 Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?

54 Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?»

55 I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig.

56 Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.» Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.

57 Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig.

58 Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva.

59 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;

60 men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram

61 och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'»

62 Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»

63 Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.»

64 Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.»

65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen.

66 Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.»

67 Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,

68 och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?»

69 Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»

70 Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.»

71 När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.»

72 Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.»

73 Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»

74 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen.

75 Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen.