Lukas 17
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Om tro och förlåtelse
17 Det kommer alltid att hända sådant som gör att folk förlorar tron, varnade Jesus en dag sina lärjungar. Det kan inte vara på annat sätt. Men stackars den människa som gör sig skyldig till det.
2-3 Det skulle vara mycket bättre för henne att bli kastad i havet med en tung sten om halsen, än att möta den dom som väntar dem som förför någon av dessa som tror på mig med ett barns förtroende. Jag varnar er!Om din bror har syndat så tillrättavisa honom och förlåt honom om han sörjer över sin synd.
4 Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och varje gång ångrar sig och ber om förlåtelse, så ska du förlåta honom.
5 En dag sa lärjungarna till Herren: Vi behöver mer tro. Tala om för oss hur vi ska få det.
6 Mer tro, svarade Jesus. Om ni bara hade tro som ett litet senapsfrö, så skulle den vara tillräckligt stor för att rycka upp mullbärsträdet där borta med rötterna och kasta det i havet. Det skulle genast lyda er befallning.
7-9 Föreställ er att någon av er har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt eller efter att ha vallat får. Säger han då till tjänaren: 'Kom och sätt dig här vid bordet. Nu ska jag se till att du får något att äta.' Nej han säger: 'Klä om dig och gör i ordning kvällsmaten åt mig, och ställ den på bordet. Sedan, när jag har ätit, kan du själv äta och dricka.' Kan tjänaren vänta sig ett särskilt tack för det? Sist och slutligen har han ju bara gjort det som tillhör hans arbetsuppgifter.
10 Detsamma gäller er. När ni gjort allt jag befallt er ska ni säga: Vi är bara vanliga tjänare, och vi har bara gjort vad man kan förvänta sig av oss.
Jesus botar tio leprasjuka
11 Medan de fortsatte sin vandring mot Jerusalem kom de till gränsen mellan Galileen och Samarien.
12 I en by stod tio leprasjuka en bit bort
13 och ropade: Herre Jesus, förbarma dig över oss!
14 Han såg på dem och sa: Gå till prästerna och visa att ni är friska! Och medan de gick försvann deras lepra.
15 En av dem kom tillbaka till Jesus och ropade så högt han kunde: Pris ske Gud, jag är botad!
16 Han kastade sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Mannen var samarier, ett av judarna illa omtyckt folk.
17 Jesus frågade: Botade jag inte tio män? Var är de nio andra?
18 Är det bara den här utlänningen som kommer tillbaka för att tacka Gud?
19 Och Jesus sa till mannen: Stå upp och gå. Din tro har frälst dig.
Jesus undervisar om Guds rike
20 En dag frågade fariseerna Jesus: När kommer Guds rike? Jesus svarade: Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man utan vidare kan se det.
21 Och ingen kan säga: Här är det, eller där är det! Nej! Guds rike är redan här, mitt ibland er.
22 Senare förklarade han detta närmare för sina lärjungar. Det ska komma en tid när ni skulle kunna ge allt för att uppleva bara en dag tillsammans med mig, men det kommer inte att ske.
23 Ni kommer att få höra att Människosonen har kommit tillbaka och att han är än här och än där. Men tro det inte och gå inte dit,
24 för när Människosonen kommer tillbaka kommer var och en att veta det. Det kommer att märkas lika tydligt som när blixten lyser upp hela horisonten.
25 Men först måste Människosonen lida svårt och bli förkastad av hela detta folk.
26 När jag återvänder ska människorna vara lika likgiltiga för Gud som de var på Noas tid.
27 De åt och drack och gifte sig. Allt var precis som vanligt till den dag då Noa gick in i arken och den väldiga översvämningen kom och dränkte dem allesammans.
28 Eller som det var på Lots tid. Människorna höll på med sina dagliga affärer. De åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,
29 ända till den morgon då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och dödade dem allesammans.
30 Precis så ska det vara när Människosonen återvänder.
31 De som inte är hemma den dagen får inte vända tillbaka för att packa. De som är ute på åkrarna får inte återvända till staden.
32 Kom ihåg vad som hände med Lots hustru!
33 Den som klamrar sig fast vid sitt liv ska förlora det, och den som vågar ge sitt liv för Gud ska finna det för alltid.
34 Den natten ska två personer sova i samma rum, en ska tas med och den andre lämnas kvar.
35-36 Två kvinnor ska arbeta tillsammans i hushållet, den ena ska tas med, den andra lämnas kvar. Och likadant kommer det att bli med de män som arbetar sida vid sida på åkrarna. Den ene tas med och den andre lämnas kvar.
37 Herre, var kommer det att hända? frågade lärjungarna.Jesus svarade: Där den döda kroppen finns, där samlas gamarna!
Lukas 17
Svenska 1917
17 Och han sade till sina lärjungar: »Det är icke annat möjligt än att förförelser måste komma, men ve den genom vilken de komma!
2 För honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet, än att han skulle förföra en av dessa små.
3 Tagen eder till vara! Om din broder försyndat sig, så tillrättavisa honom; och om han då ångrar sig, så förlåt honom.
4 Ja, om han sju gånger om dagen försyndar sig mot dig och sju gånger kommer tillbaka till dig och säger: 'Jag ångrar mig' så skall du förlåta honom.»
5 Och apostlarna sade till Herren: »Föröka vår tro.»
6 Då sade Herren: »Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: 'Ryck dig upp med rötterna, och plantera dig i havet', och det skulle lyda eder.
7 Om någon bland eder har en tjänare som kör plogen eller vaktar boskap, icke säger han väl till tjänaren, när denne kommer hem från marken: 'Gå du nu strax till bords'?
8 Säger han icke fastmer till honom: 'Red till min måltid, och fäst så upp din klädnad och betjäna mig, medan jag äter och dricker; sedan må du själv äta och dricka'?
9 Icke tackar han väl tjänaren för att denne gjorde det som blev honom befallt?
10 Sammalunda, när I haven gjort allt som har blivit eder befallt, då skolen I säga: 'Vi äro blott ringa tjänare: vi hava endast gjort vad vi voro pliktiga att göra.'»
11 Då han nu var stadd på sin färd till Jerusalem, tog han vägen mellan Samarien och Galileen.
12 Och när han kom in i en by, möttes han av tio spetälska män. Dessa stannade på avstånd
13 och ropade och sade: »Jesus, Mästare, förbarma dig över oss.»
14 När han fick se dem, sade han till dem: »Gån och visen eder för prästerna.» Och medan de voro på väg dit, blevo de rena.
15 Och en av dem vände tillbaka, när han såg att han hade blivit botad, och prisade Gud med hög röst
16 och föll ned på mitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Och denne var en samarit.
17 Då svarade Jesus och sade: »Blevo icke alla tio gjorda rena? Var äro de nio?
18 Fanns då ibland dem ingen som vände tillbaka för att prisa Gud, utom denne främling?»
19 Och han sade till honom: »Stå upp och gå dina färde. Din tro har frälst dig.»
20 Och då han blev tillfrågad av fariséerna när Guds rike skulle komma, svarade han dem och sade: »Guds rike kommer icke på sådant sätt att det kan förnimmas med ögonen,
21 ej heller skall man kunna säga: 'Se här är det', eller: 'Där är det.' Ty se, Guds rike är invärtes i eder.»
22 Och han sade till lärjungarna: »Den tid skall komma, då I gärna skullen vilja se en av Människosonens dagar, men I skolen icke få det.
23 Väl skall man då säga till eder: 'Se där är han', eller: 'Se här är han'; men gån icke dit, och löpen icke därefter.
24 Ty såsom ljungelden, när den ljungar fram, lyser från himmelens ena ända till den andra, så skall det vara med Människosonen på hand dag.
25 Men först måste han lida mycket och bliva förkastad av detta släkte.
26 Och såsom det skedde på Noas tid, så skall det ock ske i Människosonens dagar:
27 människorna åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken; då kom floden och förgjorde dem allasammans.
28 Likaledes, såsom det skedde på Lots tid: människorna åto och drucko, köpte och sålde, planterade och byggde,
29 men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade eld och svavel ned från himmelen och förgjorde dem allasammans,
30 alldeles på samma sätt skall det ske den dag då Människosonen uppenbaras.
31 Den som den dagen är på taket och har sitt bohag inne i huset, han må icke stiga ned för att hämta det; ej heller må den som är ute på marken vända tillbaka.
32 Kommen ihåg Lots hustru.
33 Den som står efter att vinna sitt liv, han skall mista det; men den som mister det, han skall rädda det.
34 Jag säger eder: Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar.
35 Två kvinnor skola mala tillhopa; den ena skall bliva upptagen, den andra skall lämnas kvar.»
36 Då frågade de honom: »Var då, Herre?» Han svarade dem: »Där den döda kroppen är, dit skola ock rovfåglarna församla sig.»
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica