Add parallel Print Page Options

Jesus sänder ut sjuttio lärjungar

10 Jesus valde nu ut sjuttio lärjungar och skickade dem i förväg, två och två, till alla städer och byar som han senare tänkte besöka.

Innan de begav sig iväg, sa han till dem: Be skördens Herre att sända ut fler arbetare för att hjälpa er, för skörden är stor och arbetarna få.

Gå nu, och kom ihåg att jag sänder ut er som lamm bland vargar.

Ta inte med er några pengar eller någon säck med kläder, eller ens ett extra par skor. Och ta väl vara på tiden.

När ni kommer in i ett hem så ge det er välsignelse.

Om man tar emot den så kommer den att stanna kvar över det hemmet. Annars återvänder den till er.

Flytta inte från hus till hus när ni kommer till en plats, utan stanna där man tar emot er och ät och drick det som ställs fram åt er. Tveka inte när man visar er gästfrihet, för arbetaren är värd sin lön.

8-9 Om man i en stad välkomnar er, så följ dessa två regler: Ät det som sätts fram åt er och bota de sjuka. När ni botar dem ska ni säga: 'Nu börjar Guds rike bland er!'

10 Men om man i en stad inte vill veta av er så gå ut på gatorna och säg:

11 'Ni har dömt er själva. Till och med dammet från era gator borstar vi av våra fötter. Det ska vittna mot er. Men ni ska ha klart för er att Guds rike är nära!'

12 Till och med det gudlösa Sodom kommer på domens dag att få det bättre än en sådan stad.

13 Vilka fasor väntar inte er, ni som bor i Korasin och Betsaida! För om de under jag gjort bland er hade utförts i Tyros och Sidon, så hade deras invånare för länge sedan bekänt sin skuld och börjat leva annorlunda.

14 Ja, Tyros och Sidon kommer att få lindrigare straff på domens dag än ni.

15 Och ni människor i Kafarnaum, vad ska jag säga om er? Kommer ni att tas upp till himlen? Nej, ni ska störtas ner i helvetet.

16 Sedan sa han till lärjungarna: De som lyssnar till er lyssnar till mig. Och de som avvisar er avvisar mig. Och de som avvisar mig avvisar Gud som sände mig.

De sjuttio återvänder

17 När de sjuttio lärjungarna återvände rapporterade de glädjestrålande: Herre, till och med de onda andarna lyder oss när vi använder ditt namn.

18 Ja, sa han till dem, jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt!

19 Och jag har gett er makt över fiendens alla styrkor, och makt att trampa på ormar och skorpioner och krossa dem. Inget ska skada er.

20 Men det viktiga är inte att de onda andarna lyder er, utan att era namn är skrivna i himlen.

21 Sedan fylldes han av glädje i den helige Ande och sa: Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har gömt detta för de lärda och kloka, och för att du uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, tack Far, att det var din avsikt.

22 Jag handlar i allt på dina vägnar. Ingen känner egentligen Sonen utom Fadern, och ingen känner heller Fadern utom Sonen och den som Sonen väljer att uppenbara honom för.

23 Sedan vände han sig till sina tolv lärjungar och sa stilla: Ni kan vara lyckliga som sett och upplevt allt detta.

24 Många profeter och kungar skulle ha gett mycket för att få uppleva vad ni har sett och hört!

Liknelsen om den gode samariern

25 En dag kom en av lagexperterna för att pröva Jesu renlärighet. Han frågade: Mästare, vad ska en människa göra för att få evigt liv?

26 Jesus svarade: Vad säger Moses lag om det?

27 Han svarade: Den säger att du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ, och med all din kraft och av hela ditt förstånd. Och din medmänniska ska du älska lika mycket som dig själv.

28 Det är riktigt! sa Jesus till honom. Gör det så ska du få leva!

29 Mannen ville försvara sin brist på kärlek till vissa människor och därför frågade han: Vem är min medmänniska?

30 Då svarade Jesus: En jude, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom och lämnade honom sedan halvdöd vid vägkanten.

31 Av en händelse kom en judisk präst förbi. När han såg mannen ligga där sneddade han över på vägens andra sida och gick förbi.

32 Därefter kom en tempeltjänare till platsen, och han lät också mannen ligga utan att bry sig om honom.

33 Men en samarier, som ni ju inte har mycket till övers för, kom också samma väg, och när han såg den misshandlade mannen greps han av medlidande.

34 Samariern böjde sig ner bredvid honom, tvättade hans sår rena och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus. Där vakade han över honom hela natten.

35 Nästa dag, när han måste fara vidare, betalade han värdshusvärden och bad honom att ta hand om mannen. 'Om räkningen går på mer än det här

36 Vilken av dessa har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska? frågade nu Jesus lagexperten.

37 Han svarade: Den som visade medlidande naturligtvis.Då sa Jesus: Just det. Gå och gör likadant.

Jesus besöker Maria och Marta

38 När Jesus och hans lärjungar fortsatte sin vandring mot Jerusalem, kom de till en by där en kvinna som hette Marta tog emot dem i sitt hem.

39 Hennes syster Maria satte sig på golvet och lyssnade till vad Jesus hade att säga.

40 Men Marta var jäktad och tänkte mest på vad hon skulle bjuda gästerna på.Hon kom till Jesus och sa: Herre, är det inte orättvist att min syster bara sitter där, medan jag får lov att göra allt arbete? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.

41 Men Jesus sa till henne: Marta, kära vän, du oroar dig för så mycket som är oväsentligt!

42 Det finns egentligen bara en sak som är viktig. Maria har upptäckt vad det är, och jag tänker inte ta det ifrån henne.

10 Därefter utsåg Herren sjuttiotvå andra och sände ut dem framför sig, två och två, till var stad och ort dit han själv tänkte komma

»Skörden är mycken, men arbetarna äro få. Bedjen fördenskull skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.

Gån åstad. Se, jag sänder eder såsom lamm mitt in ibland ulvar.

Bären ingen penningpung, ingen ränsel, inga skor, och hälsen icke på någon under vägen.

Men när I kommen in i något hus, så sägen först: 'Frid vare över detta hus.'

Om då någon finnes därinne, som är frid värd, så skall den frid I tillönsken vila över honom; varom icke, så skall den vända tillbaka över eder själva.

Och stannen kvar i det huset, och äten och dricken vad de hava att giva, ty arbetaren är värd sin lön. Gån icke ur hus i hus.

Och när I kommen in i någon stad där man tager emot eder, så äten vad som sättes fram åt eder,

och boten de sjuka som finnas där, och sägen till dem: 'Guds rike är eder nära.'

10 Men när I kommen in i någon stad där man icke tager emot eder, så gån ut på dess gator och sägen:

11 'Till och med det stoft som låder vid våra fötter ifrån eder stad skaka vi av oss åt eder. Men det mån I veta, att Guds rike är nära.'

12 Jag säger eder att det för Sodom skall på 'den dagen' bliva drägligare än för den staden.

13 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som äro gjorda i eder hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon, så skulle de för länge sedan hava suttit i säck och aska och gjort bättring.

14 Men också skall det vid domen bliva drägligare för Tyrus och Sidon än för eder.

15 Och du. Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket måste du fara. --

16 Den som hör eder, han hör mig, och den som förkastar eder, han förkastar mig; men den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig.»

17 Och de sjuttiotvå kommo tillbaka, uppfyllda av glädje, och sade: »Herre, också de onda andarna äro oss underdåniga genom ditt namn.»

18 Då sade han till dem: »Jag såg Satan falla ned från himmelen såsom en ljungeld.

19 Se, jag har givit eder makt att trampa på ormar och skorpioner och att förtrampa all ovännens härsmakt, och han skall icke kunna göra eder någon skada.

20 Dock, glädjens icke över att änglarna äro eder underdåniga, utan glädjens över att edra namn äro skrivna i himmelen.»

21 I samma stund uppfylldes han av fröjd genom den helige Ande och sade: »Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du väl har dolt detta för de visa och kloka, men uppenbarat det för de enfaldiga. Ja, Fader; så har ju varit ditt behag.

22 Allt har av min Fader blivit för trott åt mig. Och ingen känner vem Sonen är utom Fadern, ej heller vem Fadern är, utom Sonen och den för vilken Sonen vill göra honom känd.»

23 Sedan vände han sig till lärjungarna, när han var allena med dem och sade: »Saliga äro de ögon som se det I sen.

24 Ty jag säger eder: Många profeter och konungar ville se det som I sen men fingo dock icke se det, och höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.»

25 Men en lagklok stod upp och ville snärja honom och sade: »Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»

26 Då sade han till honom: »Vad är skrivet i lagen? Huru läser du?»

27 Han svarade och sade: »'Du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft och av allt ditt förstånd och din nästa såsom dig själv.'»

28 Han sade till honom: »Rätt svarade du. Gör det, så får du leva,

29 Då ville han rättfärdiga sig och sade till Jesus: »Vilken är då min nästa?»

30 Jesus svarade och sade: »En man begav sig från Jerusalem ned till Jeriko, men råkade ut för rövare, som togo ifrån honom hans kläder och därtill slogo honom; därefter gingo de sin väg och läto honom ligga där halvdöd.

31 Så hände sig att en präst färdades samma väg; och när han fick se honom, gick han förbi.

32 Likaledes ock en levit: när denne kom till det stället och fick se honom, gick han förbi.

33 Men en samarit, som färdades samma väg, kom också dit där han låg; och när denne fick se honom, ömkade han sig över honom

34 och gick fram till honom och göt olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna och förde honom till ett härbärge och skötte honom.

35 Morgonen därefter tog han fram två silverpenningar och gav dem åt värden och sade: 'Sköt honom och vad du mer kostar på honom skall jag betala dig, när jag kommer tillbaka.' --

36 Vilken av dessa tre synes dig nu hava visat sig vara den mannens nästa, som hade fallit i rövarhänder?»

37 Han svarade: »Den som bevisade honom barmhärtighet.» Då sade Jesus till honom: »Gå du och gör sammalunda.»

38 När de nu voro på vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus.

39 Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens fötter och hörde på hans ord.

40 Men Marta var upptagen av mångahanda bestyr för att tjäna honom. Och hon gick fram och sade: »Herre, frågar du icke efter att min syster har lämnat alla bestyr åt mig allena? Säg nu till henne att hon hjälper mig.»

41 Då svarade Herren och sade till henne: »Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oro för mångahanda,

42 men allenast ett är nödvändigt. Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne.»